Det har inte varit många gånger under den här bloggens drygt 10-åriga existens som jag skrivit så här sällan, men det blir inte många minuter över just nu, speciellt inte i veckan som var. Vi försöker och börjar lite smått hitta in i rutiner med Nala, vad som funkar, när hon behöver röra sig som mest och hur vi kan mildra de värsta spatt-rycken och det går absolut framåt. Hon bits heller inte fullt lika mycket eller hårt nu, det är bara när hon är väldigt glad och exalterad som hon inte riktigt kan kontrollera sig.

I veckan var hon med på jobbet igen, det gick mycket bättre än sist och jag har förhoppning om att det kommer gå bättre för varje gång, så klart. Jobbigast nu är promenaderna, antingen vill hon bara hålla sig precis runt vårt hus och då kan man inte ens gå runt kvarteret (bara att acceptera tänker jag, det kommer nog så det bekymrar mig inget vidare) eller så är hon alldeles för fokuserad på mötande folk, bilar och hundar. Vi tog lite lärdom från Fredrik Steens senaste onlineföreläsning om just hundmöten, men det är ändå svårt att komma på exakt hur man ska omsätta det i praktiken. Vi måste helt enkelt öva, både vi och hund.

I går hade jag dessutom min Betongteknik-tenta – det är den kvällarna har gått åt till denna veckan och därför som bloggen blivit lidande. Det kändes som den gick bra, och det var en sån sjuk lättnadskänsla att kliva ut från den tentasalen så det är helt galet. Utbildningen är ju inte klar i övrigt så klart, men det här var ett ganska tungt ämne (no pun intended) och jag har ingen lust att behöva göra om det.

I övrigt kommer helgen vigas åt att hitta vårskor till ungarna, sköta vardagsruljansen med mat och hushållsjox, kika på möjlig tomt och bara försöka hinna med alla – barn, hund och make. Lite lugnt hoppas jag på att det blir, det blir nog en ganska hektisk vecka på jobbet nästa vecka i och med uppstart av ny etapp… Gud vad jag längtar efter våren nu, för övrigt, det var ju en oemotståndlig försmak vi fick förra helgen och nu behövs det verkligen lite värme- och solenergi till denna grådassiga, bleka och Corona-mjuka person. (Det senaste med hänvisning till att typ det enda roliga som finns kvar nu är att äta och det finns NOLL ork till att ens bry sig)

Vad gör ni?