Inte så allvarligt

Inträngd i ett hörn, så att säga

/ LindaG / Lämna en kommentar

Haha, ibland får man ju äta upp sina egna ord som förälder..

Igår simmade jag samtidigt som barnen hade simträning (Lukas och maken var borta vid den lilla barnbassängen), perfekt att få lite motion med ju, även om det inte direkt är så roligt att simma. Men men, jag hade i alla fall lovat att hjälpa Oliver om de skulle dyka, han tycker det är lite läskigt, så när jag simmat mina 1000 m så simmade jag bort till där simskolan var. Nu blev det inte dykning i går, utan de skulle upp och hoppa i hoppbassängen istället, så jag följde ju med dig.

Saken är den, att jag brukar försöka uppmuntra Oliver till att hoppa från 3:an, han gjorde det i somras men nu tycker han att det är läskigt, så jag försöker få honom att tycka att det är ingen stor grej (såklart han inte måste, men lite uppmuntran är ju aldrig fel). Men i går simmade jag ju med, så då kom han glatt med förslaget att jag kunde ju hoppa från 3:an istället… Och vad sjutton ska man säga då?!? Är inte sådär jätteglad i att hoppa från 3:an direkt, men det var ju bara till att le och nicka och se glad ut, trots att hjärnan säger att det här är ju skitdumt, inte f*n ska du hoppa från den här höjden ner i vatten… Hahaha, jaja, jag fick ju chansen att utmana mig lite och le samtidigt i alla fall 😉

Jag vill ha vår nuuuuuu!

/ LindaG / Lämna en kommentar

Fasiken vad jag längtar efter våren nu (som alla andra oxå gör). Den där fantastiska doften av en blandning av solvarm asfalt och fuktigt gräs. Vill att det ska stå tätt med tussilagos i vår slänt, och att det ska vara så varmt att man kan sitta ute mot husväggen och sola lite…

Hittade i alla fall en stackars liten ensam snödroppe i rabatten innan snön kom. 

Tycker att Mars har gått så galet fort, det är redan den 14:e?!?! Dessutom bara två veckor kvar till påsk! Det är en av de bästa högtiderna – många röda dagar och få ”måsten”… Och såklart god mat 🙂

Sjön suger?

/ LindaG / Lämna en kommentar

(nu bli det träning igen)

Det känns som det liksom inte händer något i mitt liv just nu. Ja nu får jag väl skit för det och så händer något gräsligt förstås… Men jag får väl ta risken =P

Alla känns lite tysta och trötta, det är dämpat på jobbet och hemma rullar vardagen mest på. Jag försöker tänka på att inte direkt prata om träningen på jobbet, om inte någon frågar rakt ut, för jag tror att det är en sån där grej folk väldigt snabbt blir trötta på att höra om, fast de kanske är trötta på mig ändå. Det är lite skillnad här, här behöver ju ingen gå in och läsa som inte vill, och väljer man då att läsa så får man lite skylla sig själv 😉

Efter att ha haft två vilodagar (det har känts som två veckor) så kändes det lite segt att ta sig i kragen och gå till gymmet på lunchen, men som vanligt kändes det jätteskönt när man väl kom igång. Dessutom fick det faktiskt bli simning samtidigt som pojkarna har sina simskolor på eftermiddagen, det är visserligen sjukt trist att simma, men det är ju inte så värst spännande att sitta på en hård träbänk själv och titta på heller (vi måste ju dela på oss, eftersom pojkarna är i varsin ände av badet). Först när jag hoppade i hade jag nån vag tanke om att jag kanske skulle simma hela 40 minuter när simskolan är, fast när jag väl simmat 1000 m så kändes det så galet motigt i kroppen att jag bara ville sjunka, så det blev inget med det =) Simmade lite bredvid Oliver istället, och efter simskolan gick vi iväg till äventyrsdelen för att öva på att dyka från en liten trappa. Han tycker det är läskigt att dyka, men nu när han fick testa lite nere i vattnet verkade det kännas lite bättre, och tekniken blev helt klart förbättrad!

Däckade ihop totalt när jag kom hem och somnade lite på soffan när barnen kollade TV. Det är helt galet vad trött man blir av att simma, och då är det ändå bara ca 20-25 minuter riktigt aktiv simning.

Nu ska jag sova, den här kvällen har redan blivit lite sen eftersom jag inte kunde slita mig från nya Tombraider… Älskar de spelen, och det senaste är helt suveränt!

Kritisera mera!

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag tycker verkligen om att få kritik. Eller ja, konstruktiv kritik då, inte den andra, meningslösa, negativa sorten. Det finns två anledningar till att jag tycker om att få just den positiva, konstruktiva kritiken – den första är att det ger en jättebra möjligheter att utvecklas och lära sig nya saker. På träningen blir det väldigt enkelt och tydligt – om du testar att göra så här i stället så får du mer kraft tex. Är det dessutom någon som är åtminstone liiiite pedagogisk så suger jag åt mig som en svamp (eller försöker i alla fall) och då är det som allra roligast på träningen! Däremot den där negativa ”vadå, klarar du inte mer?” stilen, den ger mig ingenting, jag blir bara sur eller less och ger upp….

Den andra anledningen är att jag kan slappna av med folk som ger mig konstruktiv kritik. För får jag det, så vet jag ju att de talar om när jag gör något fel, och dessutom bryr sig tillräckligt mycket om mig för att vilja hjälpa mig rätta till det! Jag menar, ingen vill väl få reda på omvägar att man tex gör något fel, har irriterande ”tics” för sig eller kanske alltid är negativ till allt? Sen finns det ju alltid personlighetsdrag som vissa retar sig på, det är väl inte direkt sådant jag tänker på, för alla kommer ändå inte gilla alla.

Så på det stora hela – ge mig GÄRNA konstruktiv kritik, vad det än må handla om, för då lär jag ju mig att bli bättre!

Brödbak i Spanien

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jaha, här sitter jag nu på en bar i Barcelona och småhuttrar lite. Inte sommarvärme, även om det är mycket skönare än hemma. Tänkte nu jobba på bageri har jag kommit på, här kommer mammas recept på sjukt goda, grova frö-frallor:

Mammas frallor

Koka 1 dl vete- eller rågkross med 4 dl vatten i 15 minuter.
Häll i 1 liter vatten och temperera till 37 grader, häll det sedan över
1 smulat paket jäst.

Häll över mjöl och fröblandningen som ska bestå av:
3,5 dl grovt rågmjöl
3,5 dl grahamsmjöl
1 dl krossade linfrön
1 msk salt
1 msk socker
1-2 dl blandade fröer, tex pumpakärnor och solrosfrön
(även gott att blanda i lite torkad frukt)

Tillsätt sedan ca 1 liter ”vanligt” mjöl, jag valde dinkelmjöl (varav ca 1/3 fullkorn) tills det blir en lös deg. Knåda (gärna i bakmaskin) en stund, och låt sedan jäsa till typ dubbel storlek. Forma till ca 20 frallor, försök inte svära för mycket trots att degen är jättekladdig, den SKA vara kladdig. Jäs 30 minuter till.

Om du nu använder en Kitchen Aid så kan jag rekommendera att inte blanda ihop knapparna ”sänk vispen” och ”fart”. Degen skvätter ganska långt. 

 Sen – skjuts in i ugnen, 250 grader i ca 10-12 minuter.

Min favvo är att äta dem med smör och lite kaviar….

Nu ska jag ta ett glas vin, vi kanske ses någon gång!

Måndagsmos

/ LindaG / Lämna en kommentar

Sitter och kika på vetenskapens värld, det är helt underbart. Det är helt fascinerande (och lite skrämmande) att se hur lätt hjärnan luras och fungerar. Fastnar ganska ofta framför det programmet, när det går, måste hänga ihop med åldern 😉 Jag har i alla fall inte börjat titta på antikrundan än, jag får väl hålla det till mitt försvar…

På tal om hjärnan och smarta saker i största allmänhet så fortsätter jag läsa mina böcker om Jack Reacher. Gillar verkligen dem, och att de är så komplexa – återigen en varm rekommendation för den som inte läst dem!

Eftersom jag ändå är ute och hoppar lite fritt mellan diverse ämnen så kan jag berätta att jag fick för mig att sola idag. Gör det väldigt sällan i solarium (däremot är jag gärna ute i den ”riktiga” solen så ofta jag bara kan), det känns inte så hälsosamt, men ibland så här på vinterhalvåret känns det som om jag bokstavligen ska försvinna mot bakgrunden annars. Dessutom var det grymt skönt att få bli lite varm, har frusit hela dagen.

Jaha, det var ett tämligen splittrat litet inlägg, men så kan det bli en måndagkväll!

Let’s dance?

/ LindaG / 2 kommentarer

Funderade lite över det där med dans idag när jag stod i duschen (det är förresten när jag duschar jag får typ alla idéer till bloggen, man har inte så mycket annat att göra än att låta tankarna flyga runt fritt och landa där de behagar). Eller ja, dans och musik. Jag (och maken, som är den enda som delar min musiksmak rakt av vad jag vet) gillar att lyssna på house, och dubstep, det gör mig nästan alltid riktigt glad! Vanlig ”radiomusik” lyssnar jag såklart en hel del på med, har alltid på det på jobbet, och det är ju helt ok men sällan något jag liksom fastnar för.

När det gäller dans då, så är det liksom något som känns, jag vet inte, väldigt personligt. Jag älskar att dansa, om det är musik jag gillar, då är det nästan omöjligt att stå still. Dessutom har jag en viss tendens att blunda när jag dansar, och därtill har jag en känsla av att jag flinar som en annan fåne bara för att jag tycker det är så kul. Och allt det här kan jag leva med, jag skiter i (nej ok, det är inte HELT sant) vad andra tycker om hur jag dansar, för JAG tycker att det är så roligt!

Att jag funderade lite extra på det här just nu är dels att jag just lyssnat på lite bra musik, och dels för att maken tydligen funderar på att gå på Insanity (house”festival” här på Elmia i februari) just för att dansa. Jag tvivlar på att jag kan fixa barnvakt så vi båda kan gå, och sen finns det en liten risk för att jag känner mig för ”gammal” och börjar man tvivla på sig själv så går det aldrig nåt vidare att dansa, vare sig man vill eller inte.

Jaja, det här var lite allmänt fredagssvammel om ett helgnöje jag alldeles för sällan får möjlighet att utöva. Skulle vara kul att veta vad alla andra tänkte om att dansa, men jag vet att det är få av er som skriver i kommentarerna i alla fall så… 😉

Jag och 12.000 spelnördar

/ LindaG / Lämna en kommentar

Idag börjar det – årets version av Dreamhack. Nu är jag ju involverad i och med att jag säljer till utställarna på mässdelen, men jag är ju med lite annars med eftersom gubben o hans gäng sitter (själv tänker jag sitta där fredag eftermiddag/kväll några timmar).

Jag har kollat prylar, fnissat åt vilsna besökare i olika utstyrslar, ätit frystorkad astronautglass, köpt retroaskar med Nintendomotiv, och – viktigast av allt – kontrollerat så de säljer riktiga belgiska våfflor även i år! Stämningen är på topp i hallarna och det är svårt att inte smittas när 12.000 ungar går runt i ett förväntansfullt lyckorus… Här är lite roligt man kan hitta i affären på årets Dreamhack:

Ok, viktigast först – rykande varma, sega, belgiska våfflor, serveras med mjukglass….. *dreggel*
Stora scenen, hit kommer tex Maskinen på fredag kväll och spelar. 
Hallarna börjar fyllas, och i eftermiddag släcker de ner, det är rätt häftigt!
Energidryck i originell förpackning. 
Underbara, komiska munsprayer med retrokänsla!
Ja vad ska man säga…

Inbillningsfrisk

/ LindaG / Lämna en kommentar

Motsatsen till hypokondriker som bagatelliserar symptom och inte kan se sig som sjuk eller skadad. (källa luxikon.se)

Jag anser mig vara en tämligen frisk person (ja, min mentala hälsa kan väl ifrågasättas, men det är inte den biten jag tänkte på idag). Jag tycker mig vara i hyfsad form och inte sjuklig av mig på något sätt, utan som jag sa – en frisk människa helt enkelt. 

Sen började jag fundera på det där lite häromdagen, i förhållande till maken vars enda möten med vården har varit för att ta bort en ofarlig knöl på axeln och nåt fall av grav halsfluss i tonåren, och så började jag jämföra lite med mig själv. Tja, förutom att det har varit en drös läkarbesök och operationer pga min läpp- och käkspalt (de flesta när jag var under tre år gammal, den sista när jag var 20 år) så har jag varit och konstaterat allergi, och även astma på senare år. Jag är förutom pollenallergiker även allergisk mot nötter, stenfrukter och djur. Jag har varit inne och gipsat armen när den var bruten, jag har röntgat höfterna när de gjorde ont (kom i tonåren och är inte som de ska nu heller, vilket jag känner av på kickboxingen), jag har röntgat huvudet när jag var yr en längre period. Det har varit lunginflammationer, bihåleinflammationer och öroninflammationer. Jag har opererat åderbråck efter graviditet, och såklart gjort alla läkarbesök som själva graviditeterna ger upphov till – och det här är bara det jag kommer på så här på rak arm. Och ändå anser jag mig vara helt frisk även med denna listan i handen. Kanske det ändå är det ultimata tecknet på att jag är väldigt positivt lagd? Jag väljer nog det, och att fortsätta känna mig frisk, det är nog ändå roligast! 😉

En kärleksaffär

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag har sedan långt, långt tillbaka en relation till Ole. Han har funnits med mig mången myskväll, där han har sin rätta plats med en kopp te. Sedan jag gifte mig har vi däremot inte kunnat spendera särskilt mycket tid ihop, min man avskyr nämligen Ole. Han tycker att han stinker, och vill helst inte ens vara i samma rum som honom. Att få en puss efter lite Ole är helt omöjligt. Han är visserligen gammal, och luktar väl lite skosula sådär, men ibland får jag ett otroligt begär efter Ole!

Så, nu sitter jag här medan maken är och handlar, och njuter av min gamle Ole och en kopp te. I vårt hus går han även under namnet ”bajsost”, men det tycker jag låter så opersonligt….

Om man nu skulle slänga in något mer matnyttigt i det här inlägget kan man konstatera att jag bakat två sorters muffins till min Lola träff på onsdag, att jag är GALET förkyld, och att i morgon är det skolstart. Men jag vill inte ta uppmärksamheten från min förälskelse, nu ska jag återgå till honom!