Mohikan eller kanske hockeyfrilla?

22 februari, 202322 februari, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag tappade lite tråden i fånga februari känner jag, det var en massa ord nu på andra halvan som jag liksom inte fick så mycket associationer till. Och lite tomt i huvudet i övrigt med känner jag, nu kommer lite av den där tröttheten som alltid kommer i slutet på vintern med.

Just nu är det den tråkigaste perioden för många saker faktiskt, det är inte så mycket att fota ute pga allt är dött och visset, och det är ingen snö som skapar vackra landskap. Lika död och vissen ser jag själv ut med så här års, huden är så blek så man ser nästan ut som blåvit lättmjölk och de mörka ringarna under ögonen gör inte direkt nåt för utseendet heller. Tittar jag på mina foton tillbaka i åren så tar jag i princip aldrig några bilder på mig själv så här i slutet av vintern, det blir nog först när vårsolen kan locka fram de första fräknarna och man får lite liv i ansiktet igen.

Inte ens håret vill vara med nu, det är frissigt och elektriskt och känns långt och stripigt. Nä, det är dags för lite förändring, och jag har äntligen fått en hyfsat klar bild över hur jag vill ha det – men jag tänker hålla er på halster lite ändå. På måndag är det dags, på morgonen tack vare att min fantastiska frisör kunde stuva om i schemat då jag med några kollegor kommer åka till Energimyndigheten i Eskilstuna på måndag-tisdag för lite utbildning. Vi ska hjälpa till med rådgivning när företagens elkostnadsstöd ska delas ut och vi ska få utbildning inför detta.

*Nej men nu har jag haft den här frisyren i alldeles för många år?! Den har varit suverän och lätt att variera, men ni får det ändå bli nåt nytt ett tag!*

Så, det är nog en ny frisyr jag längtar efter mest just nu – ja och så lite vårfräknar med då, men det senare lär ju dröja ett tag till…

Grisjakt i vinterleran

16 januari, 202316 januari, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

I enlighet med att januari är en av årets fattigaste månader så är det krispig fläsklägg med rotmos som toppar bland mina sidor här. Billiga recept är ju oftast MINST lika goda som lite dyrare, däremot upplever jag att de flesta tar bra mycket längre tid. Men å andra sidan är det ju inte så mycket annat man orkar med nu när det är mörkt mest hela tiden, kanske att maten likväl kan få ta lite extra tid då.

*Jag gjorde kroppkakor i helgen tex, det är ju billig mat men väldigt kladdigt och tar tid att göra. Dock supergott!*

Helgen var lugn, förutom när grisarna lite oplanerat rymde när jag skulle flytta deras hägn. Jag var i ärlighetens namn inte så himla försiktig heller för jag tänkte att de, likt andra djur vi har, skulle hålla sig precis i närheten men kalasa på det gröna gräset de inte nått. Men nehej, de SPRANG iväg med glada små knorrar i vädret och hann ända bort till grannens hästhage. Där blev de runtjagade av 3 hästar som undrade vad det var för konstiga små varelser, men det verkade inte så avskräckande ändå för grisarna… Till slut kunde vi locka med dem tillbaka med lite mat i alla fall, och resten av hägnet fick vi flytta med dem i det.

Svintrött känner jag mig också idag (förlåt skämtet), det känns som man vill sova en sisådär 10 timmar per natt just nu, vilket INTE hade inträffat när klockan ringde i morse. Kanske gör också vintertröttheten tankarna lite mörkare, för jag känner mig rätt kass rent allmänt just nu, men helt ärligt synnerligen apdålig på träningen. Det känns som de som börjat i höstas redan gått om mig med goda marginaler i utvecklingen fast det är ca 1,5 år sedan jag började. Har svårt för ljusa tankar i övrigt med, känner mig vinterblek, glåmig, gammal, halvfet och ful just nu – fast jag lovat mig själv att tänka snälla tankar om mig. Kanske blir det lite svårare just när man är trött? Min strategi just nu är att försöka acceptera tankarna utan att se dem som sanna och utan att agera på dem, och bara låta dem passera.

Varför skriver jag ens om det då? Det är ju inget kul att läsa om, jag fiskar inte efter komplimanger och inte tänker jag lägga ner energi på att ”förnya mig själv” heller. Jo dels blir tankarna lättare att ha distans till när jag skriver dem, men sen kanske det är nån mer som är som jag så här mitt i vintern, och då kan det ju vara skönt att inte känna sig ensam. This too shall pass, så att säga. Jag vet ju att det någon gång kommer en vår, när fräknar i ett blekt ansikte gör att man ser lite piggare ut och när det återkommer en lust och ork att göra något efter arbetsdagen. Tills dess får vi trösta oss med att det faktiskt ändå vänt, och man KAN märka lite skillnad på dagsljuset redan nu.

*Det är nästan omöjligt att föreställa sig en prunkande köksträdgård så här års, allt ser bara dött ut…*

Till er som behöver vill jag skicka en extra stor, värmande vinterkram! (Det blev autocorrectat till vinterkräk, DET önskar jag er sannerligen inte!!!)

Hur går man nu igen?!

12 januari, 202312 januari, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

Igår kväll hade jag en sprängande spänningshuvudvärk, av den fånigaste anledningen någonsin. En lång och fånig men kanske lite smårolig förklaring till det hela finns det med, som ni nu ska få äran att ta del av (känn er utvalda)…

Jag har ju konstaterat att jag har en inflammation i min höft (tekniskt sett i slemsäcken i höften) – det var inte supersvårt att ta reda på när jag väl googlade. Har haft problemet till och från sedan jag var typ 17-18 och det har alltid kommit när jag tränat och sen blivit bra när jag av olika anledningar inte tränat – alltså lätt att komma fram till överansträngning och som följd då denna inflammation (trokanterit är visst det fina ordet för det). Kunde snabbt konstatera att inte vården skulle vara till så mycket hjälp även om jag skulle åka dig, utan det gäller egentligen två saker – inte göra det som retar inflammationen och träna området runtomkring för att stödja och förebygga. Simpelt nog.

En sak som retar området vid höften är att sitta eller stå med korslagda ben. Vet ni hur ofta man sitter eller står så? Jag har fått räta ut benen jag vet inte hur många gånger när jag helt plötsligt kommit på att jag sitter med benen i kors – går iofs snabbt att komma på eftersom det gör ont, men ändå. En annan sak som retar höften är att stå och ”hänga” på höften, alltså att du låter all tyngd vara på ena benet och den andra sidan av höften ”hänger neråt”. Det är typ omöjligt att stå upp mer än nån minut utan att göra så?!?! Känns så himla onaturligt att stå med lika mycket vikt på varje ben.

Så ok, jag har jobbat med att låta bli att korsa benen och hänga på höften, inga problem i sig. Kombinerar det med lite höftövningar som fått mig att inse att herregud, jag har typ INGA muskler där? Inte konstigt att det blivit överansträngt… Men vad har det med min huvudvärk att göra då? Jo – i går efter lunch skulle jag gå bort till högskolan för en kurs, och eftersom ena bilen är paj var jag utan och fick därmed bära en tung väska med jobbdator och annat plus en väska med träningskläder. När jag började gå så blev jag helt plötsligt akut medveten om att jag ju ”hänger ner” höften vid varje steg jag har, det blir en sådär lite gungande gång men det är mitt naturliga sätt att gå. Nu kände jag helt plötsligt att jag kan ju inte gå så, det gör ju ont i höften när jag hänger med motsatt sida hela tiden, jag måste ju liksom hålla mina höfter parallella hela tiden. Resultatet blev någon form av stolpig gång med de två tunga väskorna, där jag var så koncentrerad på att gå ”rätt” att jag spände hela kroppen (ända upp till ansiktet kom jag på efter att ha fått några konstiga blickar) och alltså då även rygg och nacke. Det blev också den där sjuka känslan man kan få av att jag vet inte riktigt hur man går?!?! Ni som vet ni vet, ni andra får bara skratta åt oss….

*Försökte lägga in klippet men det gick inte, men det finns här:* viva la dirt league

Alltså kom jag fram till högskolan rätt svettig, med stel rygg och nacke och en dundrande huvudvärk… MEN – det gjorde i alla fall inte lika ont i höften!

Nu ska jag bara hitta lite mer muskler utan att överanstränga de som gör ont och så lära mig gå igen, det kan ju inte vara så svårt… Prognosen är förbättring på 6-9 månader dessutom, så ingen quick-fix direkt, men kan jag leva utan att ha en konstant, molande och bultande värk i höften hela tiden så är det lätt värt jobbet!

Over and out från tant Linda….

Halvt insnöad

5 januari, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

Nästan två decimeter tung, blöt snö har det kommit det senaste dygnet. Vi har varit ute tre gånger och skottat med fyrhjuling och snöskyfflar – ett arbete som känns lite onödigt och nödvändigt på samma gång eftersom snön ser ut att smälta bort om typ två dagar, men det är ju samtidigt för mycket för att INTE skotta.

*INTE från i dag – det är så grått och snöar fortfarande att det inte blir några vettiga bilder.*

Jag har så härliga morgnar nu på lovet, det är den bästa stunden på dagen tror jag. Oftast kliver jag och Filip upp först och äter frukost och dricker kaffe i lugn och ro. Jag gör i ordning grisarnas ”morgongröt”, vi ger hönor och ankor mat och vatten och ser över att alla djuren har det bra – det är en sån grundläggande tillfredställelse i att ge djuren sitt på något sätt. Ankorna är otroligt söta men verkar tämligen … korkade? Nåväl, de verkar trivas i hönshuset i alla fall, jag tror inte att de bryr sig om det ”renoveringskaos” som råder där inne. Det har ju inte direkt varit väder att åka och hämta gips än, och inte heller för att vara ute och bygga med det, så det får se ut som det gör just nu.

Nu känner jag mig som jag är 90 år eller så, men jag försöker just nu få bukt med vad som antagligen är en inflammation i min höft som ställer till det för mig. Har diagnosticerat mig själv med lite fulgoogling, hade samma problem ”förra gången” jag tränade och det verkar helt enkelt vara en inflammation i höftens slemsäck (underbart ord) pga överbelastning. Det där är ju knepigt i sig, både jag och höfter behöver verkligen träna, men uppenbarligen är stödmusklerna runt om inte starka nog vilket särskilt märks i vissa övningar som knäböj (squats) och så. Ska försöka undvika det som retar mest och träna alla muskler runt om, och nu kör jag en iprenkur för att kanske dämpa det akuta. Vi får se, sjukt jobbigt att ha konstant ont i höften i alla fall, mvh hon som väl snart bryter lårbenshalsen. Verkar inte vara så mycket annat att göra med det heller.

Nu ska jag inte gnälla om krämpor mer, i övrigt har jag det ju kanonbra! Faktiskt så bra att jag börjar bli lite uttråkad och rastlös här hemma, men det i sig är nog egentligen bra tänker jag. Jullovet är på något sätt det enda lovet som pga väder brukar bli vila på riktigt, alltså man kan inte sysselsätta sig med så mycket utan får bara gilla läget. Bra övning det med…. Jag HADE kunnat tänka mig lite småprojekt i form av målning i hallen osv, men helt ärligt får vi nog avvakta lite, det är ju precis vi går runt just nu ändå känns det som, och vi behöver kunna köpa skivorna till hönshuset med. Så vi vilar, hänger med ungarna, kollar TV, spelar och läser. Angående läsning förresten, jag som förr lätt klämde 8-10 böcker i VECKAN får nu jobba med koncentrationen för bara en i veckan. Helst vill jag ha sånt som bara är underhållning, lite deckare eller thrillers, och helst av mina favoritförfattare. Värst är såna där det är 87 personer med olika namn i storyn, då orkar inte huvudet hålla isär det alls. Tänker att jag ska fortsätta öva på att välja bok framför skärm ändå, så ger det sig säkert med tiden det med.

Lite dålig timing

3 december, 20223 december, 2022 / LindaG / Lämna en kommentar

Senast i går kväll kände jag att jag hade kommit in i ett bra flow med träningen, jag har lyckats få till ungefär de pass jag vill på en vecka och det kändes sådär skönt i kroppen. Men så vaknade jag i morse med skrap i halsen, huvudvärk och tung andning, tänkte att det kanske kunde ge sig men tycker halsen blir värre snarare än bättre, så jag får nog inse att jag dragit på mig nåt. Jaja, det är inte hela världen så sett – förutsatt att jag orkar jobba (hemifrån) i början av veckan för vi har ansökningar till projekt som är viktigt att vi får in i tid.

Kanske skulle förklara förresten lite vad det är jag gör just nu? Jo, nu så söker vi till en projektutlysning från Tillväxtverket där man kan söka EU-medel för projekt med olika mål. ”Mitt” projekt kommer bli ett mot bygg- och fastighetssektorn där vi ska arbeta för att hjälpa till med kompetens, kunskaper, nätverkande och innovationer för att de ska kunna bli klimatneutrala till 2045. Projektansökningarna ska in till dels Regional Utveckling som kan finansiera en stor del av projektet och så till tillväxtverket som finansierar en stor del även dem. Det som sedan fattas måste vi hitta finansiärer för (vi har ju inga egna medel på Energikontoret), men som tur är så har vi många företag som är aktiva och delaktiga i arbetet så vi har fått in de finansiärer vi behöver som minimum.

*Från förra helgens adventsfika uppe på kullen.*

Går projektansökan igenom så får vi stöd för ett projekt på omkring 6 miljoner kronor för drygt 3 år, och då kommer det vara detta jag jobbar med från våren och sen 40 månader framåt. Som ni förstår är det alltså viktigt att vi får igenom projektet, att det är otroligt väl genomtänkt och formulerat samt att alla frågor som kan besvaras i förväg är besvarade. Mycket administration blir det just nu, inte min favorit men såklart jätteviktigt, och nu ska dessa ansökningar in i denna och nästa vecka. Alltså skulle det bli lite kris om jag inte åtminstone kan jobba på hemmaplan, men det ska nog ordna sig. (Man skjuter liksom inte på en deadline på de här sakerna, det GÅR inte).

Så otroligt många saker jag lärt mig redan i det här jobbet förresten, det känns jätteroligt och i princip allt (förutom möjligen administrationen) är väldigt intressant och såklart väldigt relevant.

*Glad att det är mysigt inne nu när det är mörkt mest hela tiden!*

Nu ska jag i alla fall lägga mig och vila med en bok en stund, sen ska vi upp på kullen och göra kolbulle till middag (lite konstig lördagsmiddagen kanske men vi var verkligen sugna på det). Bra med mat över eld med, när elen är dyr 😉 !

Allt är inte grått

7 november, 20227 november, 2022 / LindaG / Lämna en kommentar

Hörni, ska vi bara för dagen skita i alla viktigheter och bara prata ytligheter en liten stund? I går lade jag nämligen ut en bild på mig när jag höll på att färga håret, och jag fick så många frågor sen (kanske eftersom jag inte lade upp nåt resultat) så jag tänkte utveckla mig lite här.

Jag har absolut så mycket grå hår att jag behöver utväxtfärga lite titt som tätt – det gör jag på hemmaplan pga enkelt när man har brunt hår och pga jag kan inte lägga pengar på att färga pengar hos en frisör (no offense till frisörer, men JAG känner inte att jag kan lägga en så stor summa regelbundet på nåt som är så ”oviktigt”). Men – det är ju också lite baltande och inte jättespännande att färga håret, och det finns ju en massa folk som är SÅ fina i sitt grå hår! Mamma var helt gråhårig när hon var 40, det är inte jag så tyvärr tror jag inte att det skulle bli sådär snyggt vit/grått än (förutom i tinningarna och luggen) om jag slutade färga – då får jag nog vänta några år. MEN, så snubblade jag över vanlig hemmafärg från Schwarzkopf på citygross, i en mellangrå färg, och tänkte att det kanske kunde vara ett bra mellanalternativ. För att göra en lång historia kort så var det enda som hände med håret att det blev nån nyans ljusare och kanske lite kallare i tonen, så just det var tämligen fruktlöst och en besvikelse.

Nej men ni ser ju, blev inte så stor skillnad från min vanliga färg… Tycker annars det kan vara så himla snyggt med grått hår – men det är allra snyggast när det just ÄR helt grått/vitt och inte som mitt lite ”spräckligt”.

Sådär, det var förklaringen på hur det gick med min hårfärg och hur jag tänker lite – ibland skönt med en helt ytlig paus från allt annat!

Hela vägen till Smålandstenar…

2 november, 2022 / LindaG / Lämna en kommentar

04:45 står mitt alarm på i morgon bitti. Det är lite väl orimligt känner jag egentligen, men jag och en kollega ska befinna oss på frukostseminarium (typ) i Smålandstenar kl 07:30 och berätta om energieffektivisering för företag. Just nu halvsitter jag i sängen (klockan är alltså 20:34!?!?) och väntar på att håret ska torka lite så det inte står åt alla håll när jag vaknar i morgon bitti. Det är egentligen inte för att jag ska upp så tidigt som jag lägger mig så tidigt – utan snarare en känsla att jag villhöver gå i ide ett tag.

*Kommer det bara snö sen så blir det ju ljusare, och i december kommer all julbelysning upp som oxå hjälper. Nu är det ska värst…*

Som jag skrev häromdagen så har jag verkligen svårt för mörkret, speciellt så här i början, och kombinera det med första månaden heltidsjobb där hjärnan (försöker) går på helvarv för att ta in och processa allt nytt så blir man ju såklart astrött. Det är inte direkt stressigt men dagarna ÄR fullspäckad med möten och jobb så det blir ändå mastigt på nåt sätt. I en drömvärld borde ju ingen jobba mer än 6 timmar om dagen kan jag tycka… Har som lite topping oxå den mesta träningsvärk jag någonsin haft i hela överkroppen tack vare ett riktigt jobbigt pass i måndags, så jag har svårt att öppna dörrar och diskmaskin och till och med för att dra upp jeansen när man varit på toa typ, helt galet.

De stora pojkarna är lediga denna veckan, men har mestadels fått sköta sig själva, och Filip har gått på dagis. I morgon har jag lyckats ta ledigt efter lunch, då ska jag ta alla tre och gå på stan och fika och kanske kolla efter lite julklappar med. Det är ju inte så intressant att hänga med morsan längre, så vi får väl se hur lång stund jag får behålla dem med mig, innan de ska till mormor för att stanna till fredag. Det dåliga mamma-samvetet säger att nog ALLA andra är lediga med barnen hela veckan och åker på diverse aktiviteter om inte en hel resa, fast jag vet att det inte stämmer.

Nehej, nu orkar jag inte mer, god natt på er!

Vem släckte lyset?

31 oktober, 202231 oktober, 2022 / LindaG / Lämna en kommentar

FAN vad jag hatar vintertid. Alltså tidsomställningen, helt plötsligt försvinner allt dagsljus eftersom det är mörkt när man åker till jobbet och framförallt mörkt när man åker hem. Genom detta ”genidrag” har jag helt plötsligt NOLL fritid eftersom jag, likt tex någon form av björn, tenderar att bli helt oförmögen att utföra aktiviteter om det blivit mörkt. Det är lika segt att gå upp nu som i förra veckan men nu är det även segt när man kommit hem – blir rent provocerad av att VETA hur fint det är här omkring utan att kunna se det pga kolsvart!

JA jag är bitter över mörkret. Helt i onödan med eftersom det inte kommer göra ett uns skillnad. Men låt mig få åtminstone ett par dagar där jag tar tidsomställning och mörker som en personlig förolämpning innan jag rättar mig i ledet…

Det har varit lite deppigt här på sistone känner jag. Svårt det där, att hitta balansen med att kunna skriva om ALLT och ändå inte framstå som helt manodepressiv eller schizofren (ok, nu fick jag lust att skriva någon slags disclaimer om att det ju är allvarliga diagnoser men det tänker jag banne mig INTE för ni är INTELLIGENTA) (så det så).

För övrigt och för att hoppa lite fram och tillbaka så var det ju en för jäkla härlig helg ändå? Utefix i höstsolen, grill på kullen (visserligen blev det inte kanon pga blåst och bara inte så lyckat så jag blev kvar själv en stund efter alla andra gått in) och allmänt skönt att bara UTE hela helgen. Så himla bra man mår av det!

*Eldade skit gjorde vi med. Mycket tillfredsställande.*

*Och drack kokkaffe. Själv. Och utan fika till. Men jag är inte bitter.*

Nej, nu är jag trött och tjurig och tänker nog gå och lägga mig i stället. Ni får ta det här inlägget med en sked salt eller så, det gör ni som ni själva vill. Kram på er!

Snart går vi i ide…

22 oktober, 2022 / LindaG / Lämna en kommentar

Ligger på tvären i soffan bredvid L som kollar TV och Filip som kollar iPad (nackdelen med barn långt isär är att de inte tittar på samma saker). Har gjort veckans matplanering och om en stund ska vi köra maken till träning, släppa av L hos mormor och sen handla veckans mat. Det är nog den största skillnaden rent praktiskt med att bo här, det tar ju 25 minuter till stan men faktiskt är det inte den största anledningen till att vi veckohandlar, utan det är faktiskt för att vi helst inte vill åka härifrån om vi inte måste! Också skönt att inte behöva tänka ut mat när man kommer hem från jobbet ska tilläggas.

Den här veckan har det varit klimatvecka och vi har varit iväg på fyra event/seminarium/workshops jag och min kollega. Har varit HELT tom i bollen efter varje grej, det är mycket info att ta in och många ansikten som är nya. Den här helgen ska därför enbart ägnas åt vila (ja förutom att handla mat då 😅), vilket även det passande ut med tanke på vädret.

Har absolut fått höstens behov av att boa in mig nu, motvilligt accepterar jag mörkret och försöker bädda in det och mig med allt mysigt jag kommer över. Det blir som någon slags självmedicinering att koka te, tända ljus och brasa och läsa en läskig bok under en tjock filt. Jag kan inte göra något åt mörkret men jag kan åtminstone vara snäll mot mig själv, stoppa om mig och prata med snäll röst till mig själv. ”Det är som det är nu, det är dags att vila och gå in i höstens och vinterns lunk och lugn, tillåt dig att gå i ide lite efter sommarens arbete”

Vi är ju inga bönder längre i det här landet (generellt alltså, det finns ju riktiga bönder såklart), men behovet finns ändå i kroppen och huvudet av en lugnare period så här års känner jag. Mörkret tvingar en till att gå ner i varv, har märkt det på hela familjen som varit så trötta, så trötta den här veckan.

Fick förresten ett första litet pirr häromdagen när jag såg lite ”vinterpynt”, tror aldrig att jag ska vilja julpynta men sen så kommer det ändå alltid när det närmar sig (nej alltså inte än, men ett pirr är ändå alltid trevligt). Har rätt lite jul- och vinterpynt och skulle vilja fylla på lite i kategorin vinterpynt, men köper bara när jag hittar sånt jag verkligen blir kär i. Som u veckan förresten, när jag hittade den här underbara nere i Bredaryd!

*Kunde inte låta bli, tyckte den var perfekt hem hit!*

En liten gnista ändå

18 oktober, 202218 oktober, 2022 / LindaG / Lämna en kommentar

Nu har jag jobbat 100% i två veckor. Eller ja, det har ju varit lite VAB och så så det är nog ändå inte mer än 80% på jobbet, men jag är absolut tröttare nu – även om jag tror att det kommer ge med sig. Värst är sena eftermiddagen när hjärnan känns som gröt, fast det kunde den ju i ärlighetens namn även göra innan utmattningen, hahaha!

Den ökade tröttheten skapar en liten konflikt i mig känner jag. Jag skrev förra veckan om att jag ÄNTLIGEN känner mig så pass återställd att jag för första gången på säkert 10 år har börjat få ett sug efter att göra något kreativt – bara för den kreativa känslan i sig själv och inte nödvändigtvis för att något kreativt ”ska göras”. Men där blir det ju lite dumt då, när jag samtidigt dels är för trött efter jobbet för att orka starta något och dels så finns det så lite ”dag” kvar när man kommer hem runt halv fem. En halvlösning har varit att sätta mig och läsa i en bok i stället för att skrolla på mobilen, och det är banne mig lite av en övningssak för om jag förr kunde läsa och vara helt omedveten om min omgivning vad som än hände så är jag nu väldigt mycket mer lättdistraherad, vilket gör att läsningen blir mer upphackad såklart.

*Att fixa med växter och att fota är ju oxå kreativt, men blir ju liksom bäst med dagsljus och helst höstsol…*

Kanske är det även så att projekten på gården tillfälligt nu är ganska få – höstens intågande har inledningsvis inneburit en hel del förberedelser för vintern, men när det mest akuta är gjort så finns det inte SÅ mycket mer att göra ute förrän till våren. Eller ja, det finns en del lite större projekt som ska göras i vinter någon gång, men de kräver ett par heldagar gissar jag så det måste bli när vi har en hel helg ledig och lite vettigt väder. (Det största projektet som ska göras i höst/vinter är att stängsla in den lilla kullen bakom huset som ska bli fårbetesmark, behöver ju inte vara klart förrän i vår men vore skönt och roligt att jobba med även under hösten)

*Vet inte vad dessa söta blommor heter men de har precis nu börjat blomma?! (fotobomb av… spindel? Flygfä?)*

Kanske blir detta förresten julen då det känns lite roligt med jul igen, efter många jular utan nån vidare glädje över julen? Jag kanske får ta ut min kreativitet på att göra julpyssel och julbaka?!? Fast det är ju det där med att det inte är så kul om ingen annan uppskattar det heller, faktiskt. Nåja, vi får väl se, det är ju en lång höst och en lång vinter som kommer…. (*suck*)