Jag sitter vid köksbordet och tittar ut över de fantastiska vyerna. Det har snöat igen, och nu vid åtta-snåret på morgonen är börjar det precis ljusna och jag fastnar bara i att titta ut, med en kopp morgonkaffe och lite svaga ljud från Bolibompa i vardagsrummet känns det bara så … fridfullt. Det här har nog varit det mest fridfulla jullovet någonsin, trots att det kanske inte låter så om man ska beskriva det, för det har varit ganska många besök av släkt och vänner (iofs korta) och även lite projekt här hemma. Men besöken har varit så efterlängtade efter de här åren och våra två jullovsprojekt (kontoret och skafferiet) är små och hanterbara när man är två vuxna hemma.
Finns inga foton som gör det här riktig rättvisa känner jag.
Så jag sitter här – och njuter. Då slår det mig, jag har ju ALLTID varit en livsnjutare, det har varit en central del av min identitet från tidig barndom, och nu känner jag det igen! Det är små saker jag njuter av, som att fota ett vackert grässtrå med frost på, att få ta en morgonkaffe i lugn och ro (helst med en lite chokladbit till när inte barnen ser), att laga och äta lite extra god mat, att ta ett litet glas vin en tisdagskväll och att titta på fantastiska vyer. Det är bara det att inget av det finns ju tid och ro för med stress i kroppen, men nu, nu känns det rofyllt inuti. Eller ja, i de stunder då det är lugn runtomkring åtminstone, en fyraåring är ju inte alltid så rofyllt att ha kring sig, även om det är roligt.
Tycker det är roligast att fota makron, just för att man får leta efter det där lilla vackra i allt annat.
I all enkelhet så försöker vi ha ett mysigt lov med barnen, de har fått spela mer än den vanliga, ganska strikta tiden, vi har fikat och ätit ihop, de har badat på Rosenlund och lite sånt. I går när det kom snö igen så tog vi med grejor upp på kullen till att värma äppelmust och steka ägg över elden till äggmackor – bara småsaker men otroligt mysigt. Så som jag inledde med, det här har varit ett av de bättre julloven ändå – kanske även för att förväntningarna har varit ganska oansenliga. Det som kvarstår av lovet kommer fortsätta i samma anda, ett och annat besök, lite fix med skafferiet och så lite små saker för barnen. Precis lagom rofyllt!
Nej nyårslöften och dylikt blir det inte, men nyåret är ändå en bra tid att både sammanfatta året som gått (första och andra halvan) och att lägga upp någon form av plan eller ambition för året som kommer. Om inte annat så för att det är bra att medvetet fundera över vad man har för önskningar och förväntningar på framtiden – såklart med insikten om att det kan hända en massa saker som man inte kan påverka och som kan ändra allt.
Om det är en sak jag lärt mig under det gångna året är att det inte funkar att prioritera bort mig själv. MEN, jag märker också att om jag inte öronmärker och bokar in tid för det så kommer den tiden att försvinna i ett hav av måsten och andras behov. Det här är skitsvårt, men det är ju det mesta som är värt något så jag får väl öva! Vad behöver jag då avsätta tid för? Jo:
Jag ska fortsätta träna minst 2 gånger varje vecka. Än känns det inte som jag kommer någonstans och kroppen svarar himla dåligt, men förr eller senare ger det sig väl. Jag TAPPAR åtminstone inte mer muskler nu.
Tid för vänner och relationer, det här är något jag saknar så mycket till vardags, att sitta och småtjöta om stort och smått med kompisar. Svårt som f-n att få till, för det hänger ju inte bara på mig och alla kompisar har ju familjer med där man behöver hitta tid (och bara tajma så alla är friska är ju nästan omöjligt). Kanske man kunde lägga upp någon återkommande tid ändå, så att det finns NÅT inbokat? Kanske ett par timmar varannan månad, till en fika, en AW eller bara en promenad?
Tid för vila och återhämtning – det är ju lättare på så sätt att behöver jag vila så kan jag inte längre trycka det framför mig, men vitsen är ju att få in vila och återhämtning INNAN jag blir sådär akut trött. Också en svår balans att hitta och i väldigt stor utsträckning en övningssak, det är än så länge mycket ”trial and error”, bland annat på grund av att behovet ändras hela tiden utifrån förutsättningarna.
Tid för att fota – lättare att se allt smått omkring sig då
Tid för egna nöjen, oj vad svårt det här är! Eller rättare sagt är det så himla lätt att prioritera bort… Men tid med vänner kvalar ju in här med, sen handlar det om att ibland välja att göra det hemma som är roligt framför det som måste göras – tex är det ju roligare att måla om ett rum än att ta hand om disken, eller att odla tomater istället för att klippa gräset.
Om inte annat ska vi väl åtminstone kunna odla lite kruktomater – får se om vi hinner/orkar bygga stora lådor till bl.a. Brandywine.
Dessutom ska det alltid finnas en bok här hemma som jag vill läsa i. Inga mål med läsningen, inget mått på hur mycket jag ska läsa, men det ska ALLTID finnas något här hemma jag kan läsa när jag vill.
För övrigt så är det jag ser fram emot mest med detta året att uppleva alla årstider här på gården – att se vad som växer och vart, att odla och skörda eget och att bara se hur naturen här runt förändras.
Vad ser du fram emot mest? Och har du avgett några löften?
Ok, i dag är en rätt skruttig dag. Det är riktigt trist väder ute och jag känner mig mest lite trött och smådeppig. Nala och jag tog en promenad på förmiddagen, men jag vet inte om hon är på väg in i sitt första löp för hon blir heeeelt tokig av andra hundar, hon spårar och nosar så det fradgar om munnen på henne, och möter vi hundar blir hon skvatt galen och vill fram. Suck, inte så mysig promenad, ens i skogen – tror vi mötte nästan 10 hundar dessutom? Vad gör alla där mitt på förmiddagen?
Seeeen åkte jag för att göra min ”dagens aktivitet” och tränade, men det var bara jättetrögt och det kändes inte som jag orkade nånting. Är noga på att lyssna på vad kroppen säger för dagen, men det är ändå deppigt när man inte orkar med nånting alls typ.
Köpte i alla fall med lunch och fika hem, så nu har jag krupit upp i soffan efter en dusch och kollar La Casa de Papei som så många rekommenderat (sist på bollen, jag vet). Ett avsnitt in bara, men det känns absolut lovande! Tänker väl mest bara omfamna denna skruttiga dag med minsta möjliga motstånd, så blir kanske i morgon en bättre dag.
När jag åkte i bilen häromdagen pratade Hanna och Ison i P3 om sociala medier. Vad nyttan är, om man missar något utan, osv. Det där är ju något nästan alla har en åsikt om, och jag tycker det är rätt intressant att stanna upp och fundera på vad och vilka man följer tex.
Jag tycker ju om sociala medier, och använder framförallt två – instagram och bloggen. Jag länkar ju visserligen allt via min Facebook, men i övrigt använder jag inte det mediet så väldigt mycket. En väldigt bra sak med instagram och Facebook är att det är så lätt att anpassa så man bara får det flöde man vill ha – fast man måste göra lite medvetna val för att inte bara få ett ganska ointressant jätteflöde.
Instagram är min enskilda favorit när det gäller sociala medier, jag blir så himla glad av vackra bilder. Det är superenkelt att använda, tar ingen tid och nu har jag även lärt mig att gilla och använda ”händelser” för småsaker som inte riktigt platsar på en fast plats i min profil. Här följer jag vänner, några få ”kändisar” (Tareq, Yogagirl, Trendenser, Jonna Jinton tex), lite mat- och bakkonton och så lokala butiker som Backamo, Nyströms och Fabriken tex. Jag följer INTE träningsprofiler, jag följer i princip inga inredningsbloggare men har börjat följa Västanhem för en lagom dos inspiration som är lite mer verklighetsnära, jag följer nästan inga ”stora” instagrammare. Det här ger ett personligt flöde som i princip alltid gör mig glad! När det gäller konton som inte tillhör vänner så stänger jag nästan alltid ner ”händelser” däremot, det blir så mycket inlägg annars.
Har till dags dato gjort inte mindre än 2 076 inlägg på instagram. Tycker så mycket om att ta fina foton, och älskar att man bara kan få visa det allra finaste här!
Facebook använder jag mycket mer som information – information om evenemang, veckans lunch-menyer, rea i butiker jag handlar i och sånt. Här har jag avföljt nästan allt utom vänner, fast nu har jag gått med i en ”det här händer i Ölmstad”-grupp för att få lite info om vår nya ”by” 🙂 . Här kan jag absolut vara med i grupper ett tag (var tex med i Jönköpingsgruppen en stund, insåg att det inte tillförde minsta lilla positiva i mitt liv, så hoppade ur igen), för att liksom testa hur den är, men jag är noga med att hoppa ur om den inte är vad jag vill ha.
Det här är väl inte så intressant egentligen, men min poäng är att jag tror att kanske många som är skeptiska till sociala medier kanske inte förstått vikten av att sålla i sitt flöde, så det faktiskt bara är sånt som intresserar just NU. För det allra bästa tipset av alla är att köra en grovstädning i dina medier – AVFÖLJ allt och alla som du inte känner tillför något i ditt liv eller gör dig glad! Tro mig, det är lika tillfredsställande att storstäda i sina sociala medier som i sitt hus, och det ger lika mycket bättre energier efteråt med.
PST, vill du ha några tips på trevliga instagramkonton? De kommer här:
Matruntgranna – konto med alla små gårdsbutiker och matföretagare runt Gränna. Bra tips för en fika-utflykt!
Vastanhem – Västanhems fantastiska mäklarbilder, älskar att det inte är dyra designmöbler och superstylade hem utan riktiga hem, som folk bor i (ja ok, såklart stylade inför visning, men ändå)
Hundtranarlily – den skönaste och mest avslappnade hundcoachen jag kunnat hitta på instagram. Personlig och äkta!
Backamo_handelstradgard – behöver nog ingen närmare presentation? Skulle absolut kunna lägga halva min lön här.
Trendenser – enda ”riktiga” inredningskontot jag följer, alldeles lagom med inlägg.
Ekotipset – kanon när du ska göra rent på uteplatsen eller vill lära dig att tex städa ekologiskt.
Jonnajinton – men de allra, allra vackraste naturfotografierna! Också här väldigt personligt och äkta!
Pixelinan – kompis här i Jönköping som tar så sinnessjukt fina närbilder på allt i naturen, det är som ett litet skogsbad i sig att bläddra bland hennes bilder
PPS, som bonus så vill jag tipsa om 2 väldigt roliga konton på facebook :
The Lighter Side of Science – en massa roligt ”onödigt vetande” och konstig forskning.
Viva la Dirt League – HELT underbart konto med sååå mycket roliga spelskämt, det är för övrigt ett understatement och har man någonsin spelat NÅT tv-spel behöver man följa dem. Alltså seriöst, det är nog ett måste!
UnderbaraClara är ju en av de bloggar jag följt längst, häromdagen hade hon en riktigt rolig lista och ni VET ju att jag älskar listor… Så jag lånar den lite!
Helt omotiverad bild på söt flugsvamp jag hittade på kvällens promenad.
DET GÖR MIG…
Rasande: När någon behandlat barnen illa på något sätt, eller när jag ser att någon far illa eller behandlas orättvist.
Glad: När man får en sån där riktigt go kram av barnen, när de är riktigt närvarande och man liksom andas in hela deras kropp. När vi är ute och vandrar och jag ser att alla trivs och har det bra. Typ alltid när jag får en kram.
Fascinerad: Det mesta som har med kroppen att göra, har inga problem att kolla på program där de opererar på folk eller där de visar förlossningar, tycker det är så fascinerande att kroppen funkar?
Illamående: Korv stroganoff framkallar orimligt mycket illamåendekänslor. Och så är jag lite åksjuk med, kör helst själv. Och allt som snurrar på typ Liseberg!
Generad: Komplimanger, men blir också väldigt glad oavsett vad komplimangen gäller.
Rädd: Miljöförstöring och när barnen har sådär riktigt hög feber.
Föraktfull: Folk som trampar över andra för att ta sig fram.
Pirrig: Att vi ska flytta!
Var ute med lite grejor i helgen och gick runt och längtade efter att få göra huset till VÅRT!
Panikslagen: Att vi ska flytta! Nämen skämt åsido, lite läskigt är det allt. Men förutom det så blir jag panikslagen av att ha glömt eller missat något viktigt antingen i jobbet eller om vi typ ska på semester.
Irriterad: När ungarna går och stryker runt benen på en och man vet att det enda de väntar på och vill är att spela, så de blir helt handlingsförlamade. Och när nån ifrågasätter saker jag vet att jag jobbar hårt med, för att inte resultatet syns omedelbart.
Energifylld: Energi är inte något jag har ett överskott av just nu, men något jag ändå FÅR energi av så är det att fundera över saker jag vill fixa med i nya huset, fundera över tapeter, kolla vad jag vill greja med ute i trädgården och sånt. Att tänka på att få göra huset till VÅRT.
Flamsig: Haha, allra mest tror jag det är kompis K – när vi är sådär trötta och fnissiga så allt blir hysteriskt roligt eftersom också allt blir sådär lite fel på ett komiskt sätt.
Avundsjuk: När jag ser föräldrar och barn som bara ser ut att ha det sådär bra jämt – jag fattar ju att alla har sina issues, men ni förstår kanske hur jag menar ändå.
Hysterisk: Oj, det är inte ofta jag blir hysterisk? Kanske om det händer nåt allvarligt med ett barn?
Lycklig: En massa olika saker – de flesta okomplicerade. Senaste tex när jag och Nala gick på Dumme Mosse i skitväder och vi var helt själva, men det var ändå skönt att komma ut och det var härligt att se att hon hade det bra när vi gick tillsammans.
Helt ärligt, sånt här gör mig med lycklig! Från att grilla ute till att äta såna här godsaker, men även att fota dem!
Otålig: Hahaha, det mesta jag ser fram emot!
Kär: När jag känner mig sedd och uppskattad.
Förskräckt: Om jag kommer på att jag missat något på jobbet.
Bjussig: När jag känner mig glad och umgås med folk jag tycker om.
Likblek: Vintern och mörkret….
Avtänd: Folk utan självdistans och människor som har ett behov av att trycka ner andra för att framhäva sig själva.
Småaktig: När jag är sötsugen hemma och det kanske bara finns nån liten godbit, som jag inte alls vill dela med mig av…
Snål: När jag ska lägga pengar på bara mig själv, på något som inte är nödvändigt, typ åka på SPA känns alldeles för extravagant för att jag ska kunna med att lägga pengar på det bara för mig?
Snygg: Oj, det känns som det var längesen. Men kanske när jag är lite sommarbrun och har fått fräknar.
Här kände jag mig fin.
Trött: Typ ALLT. Men mentalt blir jag trött på mig själv när jag glömmer saker, eller på andra när de inte gör det vi kommit överens om.
Utmattad: Nej men bara mitt jobb och min familj, helt rimligt… Mest är det väl känslan att man aldrig räcker till.
Förlägen: När jag glömmer fråga vänner om sånt som är viktigt för dem för att mitt huvud är fullt med så många saker.
Stolt: När jag känner att jag banne mig är riktigt bra på mitt jobb och har koll på allt! Sen kan den känslan vända på en femöring när det händer nåt jag inte kunnat förutse eller missat, men ändå. När barnen uppför sig på ett bra sätt (vilket de i princip alltid gör när vi inte är själva), när barnen är självständiga och fixar saker jag inte tror jag hade gjort i deras ålder – typ sova i vindskydd en vecka med scouterna, göra mat till sina scoutkompisar eller annat häftigt som de löser galant!
Skamsen: När jag misslyckats med något eller missat något på jobbet.
Förnärmad: När någon antyder att jag inte gjort tillräckligt, oavsett sammanhang!
Förvånad: När barnen gör saker för första gången, för att de vuxit in i nya uppgifter, det kan vara allt från att packa sina kläder själv (typ Filip) till att ta med brorsan och åka till Rosenlundsbadet (O tog med L).
Det blev visst ett blogg-uppehåll här. Inte direkt planerat, jag har bara inte riktigt haft nåt sug att skriva. Det är en sak som är himla skönt med att äga sin egen blogg, att inte ha samarbeten eller ligga på en portal – jag gör ju precis som jag vill! Hur många andra saker i sitt liv har man som man bestämmer helt över på det sättet?
Att det inte har blivit något skrivet har varit en blandning av att jag varit himla trött, det har varit fullt ös som vanligt i huvudet men jag har inte haft någon specifik sak jag funderat över, utan det har varit en massa lösryckta saker som farit runt i huvudet. Halvdan sömn där typ jobbsaker hoppat upp i huvudet när man vill somna om är inte heller kanon för kreativiteten.
Sen är det mycket bara väntan nu med. Väntan på att vi ska närma oss att vi får tillträde till huset, så att vi kan fortsätta packa och annat. Väntan på att faktiskt FÅ tillträde till huset så vi kan se lite bättre vad som behövs/vad vi vill göra. Jag tycker inte OM väntan, dels för att jag är så otålig men även för att det är så lätt att ”väntan” blir den enda aktiviteten man har, och det är inte så produktivt direkt.
Trädgården har blivit lite lidande i år, jag har inte riktigt samma sug nu när vi snart lämnar denna och ska ”få” en ny. Men mina perenner är ju fina, här är söta Pinky Winky som blir rosa allteftersom.
Jag har suttit och funderat lite på vad jag skulle vilja/vad man skulle kunna göra med trädgård och uteplats, men det är så teoretiska och avlägsna saker så det är lite svårt att få igång huvudet helt på det, jag vill helst vara på plats och se lite mer hur det är, det är inte samma sak på bild eller på google maps.
Det finns lite inplanerade aktiviteter framåt åtminstone, dels ska vi åka till Göteborg över dagen nån helg framöver för att hälsa på bror med familj, sen har vi en kräftskiva med grannarna i slutet av augusti som jag ser mycket fram emot. Nu börjar det också komma ett sug att komma ut och vandra igen, lite svalare luft och ett behov av att komma ut i skogen gör sig påmint. Får se om vi får med de stora killarna denna helgen dock, de är på scoutläger sedan i lördags (äldsta)/måndags (mellankillen) och fram till torsdag, så sen är de kanske lite mätta på skogen för denna veckan. Tänker också att det är bra för lilltösen att komma ut i skogen och springa lite, hon är i början av ”slyngelåldern” eller tonåren nu och pendlar mellan att vara jättetrevlig och jättejobbig. Jobbigast är att hon blir väldigt uppstressad av många saker – då går det inte få kontakt med henne och det är svårt att veta hur man ”hittar” henne igen. Lite skog är ju bra för de flesta – så också för hund ju.
Det räcker att man går förbi dillkronorna i trädgården för att man ska bli vansinnigt sugen på kräftor, gud vad gott de luktar!
Se där, det fanns lite saker i huvudet ändå – inget sammanhängande och inget viktigt, men ändå.
Nej, det kommer inte bli en träningsblogg av det här (igen), men hela anledningen till det här inlägget kom sig av en tanke som slog mig just när jag faktiskt TOG mig till gymmet, inbjuden av kollegan Anton som snällt nog såg till att jag kom dit.
I vilket fall, när jag åkte genom stan insåg jag ett par saker:
1. Det är tydligen fredag (DET är ju ett skönt tecken på semester att man är veckovill och det är jag verkligen)
2. Det var en massa folk ute på uteserveringar och restauranger som festade, drack lite gott och satt och tjötade.
Jag tar ju minst lika gärna en drink en sommarkväll, det är inte det, det kändes bara långt bort att sitta ute och festa med ett gäng kompisar.
Kommer strax till min fundering, men kände mig extremt långt ifrån deras verklighet just nu – det kändes lite som en livstid sedan, trots att jag såklart gärna går ut på en och annan AW, men just det där somriga bekymmerslösa festandet en fredagskväll kändes minst sagt avlägset.
Jo, men i alla fall, såg flera grupper med tjejer som gick och pratade och skrattade i sommarfina klänningar, och det såg så härligt ut. Här då till min fundering, jag har absolut ett gäng vänner det är inte alls så jag menar, men just det där hänga med ett gäng tjejkompisar, eller vara med bästa vännen en hel sommar och ändå aldrig få slut på saker att prata om, det händer liksom inte direkt. Alla har (självklart) sitt och så, men så är det nog olika typer av människor med tänker jag. Och då slog det mig, många av de jag följer som antingen är influenser eller som jag – vanlisar som bara har en stor del av sitt inre liv online på ett eller annat sätt, vi är nog av det ensammare slaget.
Det är ju så många tillfällen när det mest normativa är att hänga med ett gäng vänner. På sommaren, vid mysiga höstkvällar, runt julen och sen påsk och midsommar. Då blir det mer kännbart när man mest är själv med familjen, på gott och ont.
Kanske är det så att det är vi som är i grund och botten introverta som gillar det här sättet att kommunicera lite extra, vi som kanske prioriterar en lugn hemmakväll över att hänga med ”gänget” som också tycker om att utrycka oss med ord och bild på blogg eller tex instagram? Eller gör vårt liv online det inte lika intressant att hänga med oss, man kanske tycker att man får nog av mitt liv ändå, så att säga? Kanske är det en blandning av båda, eller så missar jag målet helt. Jag kanske bara råkar följa folk som är lite ensamma av sig, eller är vi det allihop som lever lite härigenom?
Det var min fredagsfundering i vilket fall, nåt ska man ju sysselsätta sig med en stund innan det är dags att sova. Vad tror du, ligger det nåt i min spaning eller är jag helt ute och cyklar?
Och du Anton, tack för att du fick med mig till träningen, det känns himla skönt! Eller ja, det kommer det nog inte göra de närmsta dagarna, men just nu gör det det åtminstone).
Med risk för att jinxa det hela totalt så har det här faktiskt möjlighet till att bli en riktigt bra vecka (om man inte räknar med tiden som förälder till två tonårsaktiga barn). På jobbet har det varit bra fart – alltså en massa olika saker att göra, men inget andan i halsen och mestadels ändå kul saker. Får vara med och tycka till lite när det kommer till att välja kök och sånt, och det ger verkligen lite extra glädje till jobbet måste jag säga! Som vanligt också en massa bra folk att jobba med, lösningsorienterade är en grov underdrift för den här branschen i stort, och det är himla najs att kunna bolla problem och lösningar med någon som liksom bara ”inga problem, det löser vi”. Sån boost!
Lite roligt på G med, på fredag ska jag ta med min lilla klick hantverkare på käk och dricka på Blackstone. Det blir såklart enligt alla restriktioner och så, men oavsett så är det jättekul att ha något att se fram emot!
Vi har dessutom bröllopsdag (16 år, hur sjukt?) på fredag, men det lilla firandet skjuter vi på till lördagen, hoppas vi till en skön middag och så lite häng i uterummet bara vi på kvällen en stund. Söndag är det ju mors dag och jag har önskat mig en liten vandrings-utflykt till någonstans där det är soligt – ni kanske minns vad jag längtar till och just att få ”sola” är ju en av de sakerna. Med sola menar jag inte att ligga och pressa någonstans, det har jag varken haft tid eller ro till på flera år, utan bara ha möjligheten att befinna mig så mycket som möjligt utomhus i solen. Kanske en gnutta färg med, det skulle verkligen behövas!
Tillsammans i nästan 22 (!!!) år och gifta i 16?!? Det är ju helt galet… Vad skönt det är med nån som står ut med alla ens konstigheter ändå!
Så, kanske faller allt i morgon bitti, vem vet, men som sagt så känns det ändå som det finns möjlighet till en bra vecka med en solig helg!
Att det ska bli sådär varm och skönt att man faktiskt kan sitta ute en stund i solen i bara linne eller t-shirt och få lite sol på sig. Inte bara lite mildare stunder mellan regnen eller iskalla vindar.
Här vill jag kunna sitta, mer än en kvart, svettas lite i solen och bara ha det gott en stund.
Äta solvarma, riktigt söta jordgubbar. Det är nog något av det allra godaste jag vet.
Få till lite mer träning. Nu är det veckans absolut roligaste timme när vi kör crossfit med jobbet, men samtidigt är det också lite deppigt för jag har tappat så sjukt mycket. Den enda timmens träning i veckan gör ju ingenting och jag ligger på noll nu. Jag vill inte upp på 200% heller, som när jag tränade som mest, men ett mål jag skulle vara grymt nöjd med är tre pass i veckan. Det kommer nog dröja ett tag innan vi är där i familjelogistiken dock, men nån gång så.
Få lite solbränna (hänger ihop med punkt ett men är ändå inte riktigt samma)
Alltså, gärna en kroatisk solbränna, men det känns väldigt avlägset.
Gå en låååång dag på stan och shoppa, fika med kompisar, köpa lite nya kläder och tjöta. På stan går jag helst själv, men sen vill man ju möta upp med kompisar!
Gå på bio – vill tex se den jäkla Bond-filmen de skjutit på i över ett år! Älskar såna filmer…
Gå ut och ”småvandra” och grilla med familjen – antingen har vi varit upptagna eller så har det inte varit nåt toppenväder när det väl blivit helg. Det ska vara en sån där superbra utflykt, när alla är på gott humör, det är ingen stress kring matlagningen och allt känns bara avslappnat…
Att få en anledning och känsla för att få klä sig lite fint, i en sommarklänning eller kjol. Inga friluftskläder (som jag för det mesta älskar), inga svarta jobbkläder, inga jeans. Men det krävs ju också att man känner att man vill ha på sig det för dagen.
Bröllop är ju en ypperlig stund att klä upp sig inför, men just nu längtar jag även efter en sånt där varm dag när man känner sig för att vara lite vardagsfin.
Kände för att skriva lite men kom inte på nåt bra. Det som ploppade upp var att jag gör en lista över mina senaste 10 födelsedagar, för det är ju i över 10 års tid jag har bloggat ändå? Kan dock konstatera att jag har de mest ointressanta födelsedagarna typ, inget illa ment till min stackars make som alltid gör sitt bästa och allt jag önskat mig- men jag tycker själv det är svårt att känna nån mening i fira min egen födelsedag så då blir det ju inte helt enkelt. Det ska tilläggas att allas födelsedagar i familjen firas ungefär likadant, vi är alltså vara rätt kassa på att fira?
2011 Här fanns inga bilder med, tror det blev lite galet med de första bilderna när jag flyttade över bloggen. Var tydligen ingen toppendag…
Inte en av topp 10 födelsedagarna jag haft, men till slut blev den ändå rätt ok. Bland det som drog ner det hela var en dåligt natts sömn, hagel, en totalt övertrött och trotsig 4 åring, en gnällig 10 månaders och lite annat smått och gott, men men, vi firade ju egentligen i påskas när min bror var här och DET var ju trevligt så jag lever på det istället =)
-Jag, 2011
2012 Vi firade i vårsolen i stadsparken och jag försökte mig tydligen på en jogging-runda. O.o
Det är lite jobbigt att lägga ut de här gamla bilderna ändå.
2013 Fick en läsplatta och solade vinterbleka ben i kyliga vårvindar. Kanske repris på det i morgon – minus läsplattan då? Annars bara soft hemma.
2014 Skrev inte ens ett inlägg? Men hade i alla fall börjat med kickboxning, så närmsta inlägg handlar om det.
2015 Lugnt men trevligt – hotellfrulle (gud vad jag saknar det) och grillkväll med grannarna lite spontant.
2016 Trädgårdspill och ett besök på Pinchos – och vad det såg ut som ett himla trevligt väder.
2017 En bra födelsedag verkar det som, inget speciellt så men bara en lyckad dag vad det verkar.
2018 Firade på bästa sätt som småbarnsförälder – med en shoppingdag (utan barn) och ett besök på rosegarden.
2019 Det jämna och fina numret 40. Jag blev firad massor tycker jag, och fick en långweekend i Palma med kompis Åsa, fasen vad underbart det var!
2020 Åh nej, födelsedag med magsjuka… Inga bilder den här gången, såklart, men fick min absolut favorit-kaffemugg!
godatankar.com 