Personligt

Hur det började…

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag hade några ambitioner för det här året ser jag, när jag kollar tillbaka i januari. Faktiskt har jag uppnått de flesta i ganska god utsträckning, förutom den där att träffa kompisar mer. När jag sammanfattade 2021 så skrev jag så här:

När jag sammanfattar året (2021) så här så har nog det har varit ett av de mest händelserika åren i hela mitt liv. Vi har skaffat hund, vi har köpt och sålt hus, jag har blivit utmattad och jag har tagit examen. Vilket sjukt år?!

Ur Ett år olikt alla andra
Får jag önska något inför vintern så är det att få åka längdskidor i snötunga landskap…

Det här året har också varit händelserikt, fast lite mer dämpat och samlat. Jag inledde ju året med 50% sjukskrivning från min utmattning. Vinterhalvåret handlade mycket om att få klart huset invändigt, vi byggde skafferi, tapetserade vardagsrum och kontor och allt annat småfix som ska till för att ett hem ska kännas färdigt. På gården flyttade våra första ”gårdsdjur” in, inte mindre än 21 duniga, fjuniga kycklingar!

Vi gjorde en enkel liten grillplats på Kullen, sån lyx att ha så nära till naturen.

Mitt i VAB och utmattning så skrev jag ett inlägg som jag kanske inte trodde skulle få sånt genomslag som det fick, men flickan som fanns där från början fick lite oväntat enormt mycket feedback. För mig var det ovant, det är ju den jag är vilket inte borde komma som en överraskning för någon, men kanske att extra många kunde relatera. Tack igen för era tankar här!

Mars verkar mest ha kantats av VAB och magsjuka och april fortsatte med diverse konflikter i familjen. Men det var inte bara skruttigt, jag hann göra en hel del självreflektioner i det som återstod av min sjukskrivning (självutveckling och värde utan prestation) och som en del av de insikter jag fått under utmattning så hade jag sökt nytt jobb, och i april hade jag lyxen att välja mellan två där jag hamnade här, på Energikontoret.

Vi konstaterar att Filip nog varit en bondpojk sedan han föddes och att han nu äntligen hittat hem!
Mycket handlade om att bara ta in gården och se vad som behövde göras.
Vi påbörjade arbetet med att röja i kökslandet.

I maj kunde vi för första gången börja se allt vårgrönt som är planterat sedan tidigare på gården, och till min stora glädje fanns där både en massa lökar och annat vackert som tittade fram. Lite som att få en present varje dag, när man inte vet vad som finns och det hela tiden tittar fram nya blommor! Vi började ta oss runt lite mer på gården med och fixa, det röjdes och sågades ner gammalt och dött, äntligen kunde man vara ute lite mer!

I maj var vi ju även på årets största enskilda händelse, min kompis bröllop! Så fantastiskt var det!

I juni fick vi liksom hela gårdslivet som i ett litet paket, vi firade en riktigt klassisk midsommar och det var mycket fix ute på gården i och med att mycket skulle sås och planteras. Jag byggde tex tomatlådor och konstaterade att nästan inget av det jag frösått hade tagit sig, men det var inte brist på växtlighet för det.

Går nästan inte förstå att det här är samma trädgårdsland som det som var på bild här ovan?!?
En fin midsommar blev det verkligen!

Tror jag får dela på året lite, annars blir det väl långt!

Kan vi prata lite om det där med kris?

/ LindaG / 5 kommentarer

Jag är ju hemma sjuk (vilken dröm på ett sätt förresten, i går var jag ju hemma bara jag mitt på dagen och kunde bädda ner mig i soffan och kolla film och läsa, och bara ta hand om mig själv! När hände det senast?!?) I vilket fall, det var inte det jag skulle säga, men det gjorde ju också att jag låg och kollade på nyhetsmorgon i går. I första rapporteringen sades det att en villa med genomsnittsförbrukning på 20 000 kWh/år i januari skulle få en elräkning på 35 000 kr i zon 3 – alltså ett genomsnittspris på 21 kr/kWh. Till nästa nyheter så pratade man istället om genomsnittspriset för samma typ av villa under året (eller ev. Under vintern, minns inte exakt) som då landade på typ 13 000 kr. Vet inte om folk fick panik eller om de sa fel, men att elpriset kommer bli SJUKT högt i januari är ett faktum och beror på en rad olika saker, som jag inte tänker gå in på här (googla energianvändning tex, och läs från betrodda källor).

Ok, vi sitter inte lika mycket i skiten som många andra, vår förbrukning ligger nu på ungefär hälften av nyhetsmorgons exempel, men om januari blir SÅ extrem så måste vi ändå justera vår vardag. Vi kan ju gå över och elda i våra kaminer (även om vi inte kan göra det enbart, vi måste ändå ha igång värmen lite så inga vattenledningar mm fryser) och vi kan ta bort väldigt många saker som drar el här hemma – även om vi redan effektiviserat i princip allt.

Den öppna eldstaden är ju en mysfaktor, men två kaminer kan fixa värmen i huset.

Men nu är då min fråga – en fråga jag insett att jag kanske skulle ställt först i inlägget för tycker du att ordet ”elkris” är tråkigt eller jobbigt har du kanske inte ens läst ner hit – är du förberedd på en sån vinter som det verkar bli? Har ni så mycket pengar att du inte behöver bry dig, sitter du i en hyreslägenhet och tänker att det inte gäller dig, orkar du bara inte ta till dig det hela eller tänker du att det bara är överdrivet skitsnack?

Eftersom jag sitter lite ”mitt i” bevakning av elkrisen på jobbet så känns det naturligtvis väldigt stort och högaktuellt, men jag upplever lite att ”folk i allmänhet” inte bryr sig så mycket, tror på det eller tänker att det löser sig ändå, därför är jag nyfiken på hur DU resonerar. (Jag är INTE ute efter ge pekpinnar eller något sånt här, jag är verkligen bara genuint intresserad av hur ni tänker).

Det finns ju ett gäng saker man kan göra för att minska sin energianvändning förresten, gå in på tex husguiden för många konkreta tips. Sen blir det ju en del saker som är svårt att komma ifrån – en dusch är bland det mest energikrävande (förutom uppvärmning i sig) som man kan ta sig för, men även att anpassa tex matlagning och sånt, men det känns som jag kommer tappa varenda följare om jag börjar dra det här, hahaha! (Bara en enda sak – belysning i LED och ljusslingor i LED är en sån otroligt liten kostnad så DET är inte hela världen att ha igång om diskussionen kommer upp)

Båda kaminerna har kokplattor och en har även ugn – enormt bra om det verkligen blir så dyrt eller om elen kapas.
I den riktiga världen är ju en vanlig kastrull bättre att sätta här, men inte lika snygg att fota, hahaha!

Jordkällarprojektet

/ LindaG / 2 kommentarer

Idag känner jag mig riktigt skruttig, fryser fast jag har orimligt mycket kläder på mig och är nedbäddad under två filtar, har ont i varenda mm av hud, muskler och typ i skelettet samt en hals som är helt igensvullen. Ingen feber däremot, så huvudet är typ ok – ni hör ju, jag tycker helt enkelt lite synd om mig själv och har inte för avsikt att direkt röra ett finger idag. Just nu är jag själv hemma med Filip, maken hämtar scouter, men det är så skönt att han (Filip, inte maken) är stor nog att åtminstone till en viss del förstå att jag är sjuk och att han får roa sig själv. Nu är han ute och leker (vilket kan innebära ganska många olika aktiviteter här, alla är inte barnvänliga eller sånt jag direkt önskar, men jag är glad för pausen ändå.

I alla fall, nu har jag fått tala om hur synd det är om mig, så nu tänkte jag bara för skojs skull prata om nåt HELT annat. När man går här på helgerna och skrotar så finns det ju såklart en hel del på ”att göra-listan”. Men, nästan inget är akut, så känner man inte för att göra just DE sakerna så kan man alltid hitta på något helt annat! Förra helgen var just en sån dag, vi ville vara ute efter vår advents-grillning men kände inte för ”måste-projekten”, så vi hittade på ett helt nytt (det här fattar jag kan låta gräsligt för vissa människor eller som att jag är ironisk, men det ÄR jag inte – vi älskar att ha det så här!). Jag hade egentligen tänkt vänta med till projektets första etapp var klar innan jag skrev om det, men nu har jag ju inget roligare att skriva om…

Här är en ”förebild”, inte så lätt att se så låt mig förtydliga nedan.

Så, vi tänkte att vi skulle rycka bort stolpar och stängsel till det vi gissar varit kaninhagar, som kantar vägen upp till ”jordkällaren” (mer om det senare). Stängslet hade gått av lite här och var nertill, så vi hade inte kunnat använda det som det var ens om vi planerat att skaffa kaniner, vilket vi inte gör. Vi ryckte upp stolparna, men nätet var otroligt ordentligt förankrat med mängder av sten runtomkring, inte helt lätt att dra upp och vi blev också stående med en massa sten vi inte vill ha (det är GOTT om sten i markerna här).

Den orangea pilen visar ingången till ”jordkällaren” och de gröna slingorna visar på ytterkanten av kaninhagarna.

Jag kom på att vi skulle kunna göra fina stenslänter i kanterna av ytan, så att vi *nån* gång kan plantera vackra blommor i överkant som sedan kan hänga ner över stenpartierna. Vi orkade och hann med halva ytan, alltså ena hagen, förra helgen och då såg det ut så här:

Där jag har markerat med blått kommer det nu då bli stenslänter runtom, vi lägger en markduk under för att ha ihjäl åtminstone det värsta ogräset (körde röjsågen och slog ner det värsta innan). Tror det kan bli riktigt fint! I mitten ovan ser ni även pallen som står för att hindra att barn går in i jordkällaren.

Det har bara varit en himla massa nässlor här sedan vi flyttade in, så det blir skönt att komma åt att röja. Nu går det även flytta upp grisarna här till våren (vi har ju ett mobilt staket till dem som går att flytta runt) om vi vill. Det ser rätt skruttigt ut så här års, men jag ser en tydlig bild framför mig hur det blir när det är lite mer ordning på ytan!

Så, ”jordkällaren” då. Jo men det är en gammal jordkällare, fast helt utan tak. Jag skulle tippa på att den inte använts på MINST 30 år eller så. I somras tog jag lite bilder in i den, men det växer en hel del där så det är lite svårt att se:

Att anlägga en ny jordkällare blir orimligt dyrt, jag tror att denna nog faktiskt skulle gå att göra i ordning tro det eller ej (inte heller gratis direkt, men kanske något mer acceptabelt) . Däremot ligger den ända borta vid stallet, lite för långt från huset för att vara helt smidig. Den går ju även använda som tex ett litet grishus om man får bara delvis i ordning på den, men en start är ju att bara göra det möjligt att ta sig fram till den. Jordkällaren i sig är ett alldeles för stort projekt för att starta upp på ett bra tag, men som sagt kan ju ytan framför få bli lite finare åtminstone. Tänk, här kanske man kunde ha mer potatisodling, eller kanske foderbetor? Jaja, vi får väl se….

Lite dålig timing

/ LindaG / Lämna en kommentar

Senast i går kväll kände jag att jag hade kommit in i ett bra flow med träningen, jag har lyckats få till ungefär de pass jag vill på en vecka och det kändes sådär skönt i kroppen. Men så vaknade jag i morse med skrap i halsen, huvudvärk och tung andning, tänkte att det kanske kunde ge sig men tycker halsen blir värre snarare än bättre, så jag får nog inse att jag dragit på mig nåt. Jaja, det är inte hela världen så sett – förutsatt att jag orkar jobba (hemifrån) i början av veckan för vi har ansökningar till projekt som är viktigt att vi får in i tid.

Kanske skulle förklara förresten lite vad det är jag gör just nu? Jo, nu så söker vi till en projektutlysning från Tillväxtverket där man kan söka EU-medel för projekt med olika mål. ”Mitt” projekt kommer bli ett mot bygg- och fastighetssektorn där vi ska arbeta för att hjälpa till med kompetens, kunskaper, nätverkande och innovationer för att de ska kunna bli klimatneutrala till 2045. Projektansökningarna ska in till dels Regional Utveckling som kan finansiera en stor del av projektet och så till tillväxtverket som finansierar en stor del även dem. Det som sedan fattas måste vi hitta finansiärer för (vi har ju inga egna medel på Energikontoret), men som tur är så har vi många företag som är aktiva och delaktiga i arbetet så vi har fått in de finansiärer vi behöver som minimum.

Från förra helgens adventsfika uppe på kullen.

Går projektansökan igenom så får vi stöd för ett projekt på omkring 6 miljoner kronor för drygt 3 år, och då kommer det vara detta jag jobbar med från våren och sen 40 månader framåt. Som ni förstår är det alltså viktigt att vi får igenom projektet, att det är otroligt väl genomtänkt och formulerat samt att alla frågor som kan besvaras i förväg är besvarade. Mycket administration blir det just nu, inte min favorit men såklart jätteviktigt, och nu ska dessa ansökningar in i denna och nästa vecka. Alltså skulle det bli lite kris om jag inte åtminstone kan jobba på hemmaplan, men det ska nog ordna sig. (Man skjuter liksom inte på en deadline på de här sakerna, det GÅR inte).

Så otroligt många saker jag lärt mig redan i det här jobbet förresten, det känns jätteroligt och i princip allt (förutom möjligen administrationen) är väldigt intressant och såklart väldigt relevant.

Glad att det är mysigt inne nu när det är mörkt mest hela tiden!

Nu ska jag i alla fall lägga mig och vila med en bok en stund, sen ska vi upp på kullen och göra kolbulle till middag (lite konstig lördagsmiddagen kanske men vi var verkligen sugna på det). Bra med mat över eld med, när elen är dyr 😉 !

Hur klarar man sig utan?

/ LindaG / Lämna en kommentar

Två av tre dagar på subcontractor är avklarade – idag var det inte heldag utan jag kom hem runt halv fyra. Jag orkar med just mässarbetet förvånansvärt bra, trots att jag klassar mig som introvert (och får panik av att gå på stan i tex julrusning) – men jag är också VÄLDIGT trött efter. Som nog de flesta blir av mässa, i och för sig. Det blir en massa människor man pratar med och söker kontakt med, kluriga frågor att svara på och så bara ansträngningen av att liksom vara trevlig en hel dag, hahaha!

Men SEN – sen sätter jag mig i bilen, lyssnar på veckans avsnitt av Gynning&Berg och åker hem. Av med kostymbyxor, på med utebrallor, ulltröja, jacka och nog mitt bästa köp – mina muckboots. Det är orimligt att något som egentligen är gummistövlar kan vara så sköna, och varma… Över till bonden för att köpa mer spannmål till grisarna, ner och fylla på halm i deras grishus och ge dem lite äpplen. Glada nöff och små svansar som går som elvispar möter mig, och min puls, som går ner till hälften bara jag ser vårt hem, går ner i ett sån långsamt tempo att jag måste stanna och reflektera lite över saken.

Det är en sån markant TYDLIG känsla av återhämtning, trygghet, glädje och icke-stress att jobba på gården – och allra mest med djuren. Jag kan på ett naivt sätt förstå lite hur bönder genom tiderna orkat med sitt hårda arbete eftersom det ger en sådan tillfredställande och avkopplande känsla att greja med djur. Jag har aldrig någonsin varit i närheten av en aktivitet som ger en så direkt avkopplande känsla, och det är ju FANTASTISKT att ha den här hemma, på vår älskade, älskade gård!

Jag är SÅ himla glad över sällskap från gårdskatten! Hon är så kelig och nästan som en hund när hon traskar bredvid och är med i alla aktiviteter som görs på gården.
Dock sällan stilla nog att man hinner fota henne uppenbarligen!

När grisarna fått extra bäddmaterial till sitt boende inför kallare väder, och lite äpplen som extra godis, så går jag över till hönorna.

Växthuset är mycket större och mindre dragit än hönshuset, men det är ett mindre yta om man räknar med deras hönsgård som hänger ihop med hönshuset med. Växthuset funkar kanon att ha dem i, men jag tycker ändå lite synd om dem när de inte kan gå fritt som vi allra helst vill. Samtidigt så bor de säkrare med tanke på fågelinfluensa nu. Jag försöker göra det trevligt och omväxlande för dem, och nu fick halloweenpumpan bli lite både mat och underhållning när den gjort sitt vid entrén.

Det var för typ första gången i höst riktigt kyligt ute, men den korta tiden jag hann vara utomhus innan mörkret kröp på var det ju fantastiskt vackert med höstsolen. Och sen en underbar solnedgång! Önskar bara att det inte var så förbaskat tidigt det blev mörkt…

Trött och frusen efter mässan, men totalt balanserad i själen gick jag sen in och tände en brasa i kaminen i vardagsrummet. Den är SJUKT effektiv, väldigt lite ved värmer upp hela vardagsrummet som ändå är både stort och har högt i tak. Vi har det inte kallt hemma på något sätt, men jag var ändå trött och frusen och INGET värmer lika bra då som brasvärme! Inte ens ett varmt bad skulle jag vilja påstå…

Nu har jag jobbat i fatt mig lite – prioriterade dagsljuset istället för att först gå in och hantera mail mm – så nu tänker jag bara sjunka ner i soffan en stund.

Önskar att ni alla har en aktivitet eller plats som skänker ett sånt totalt lugn!

Allt är inte grått

/ LindaG / Lämna en kommentar

Hörni, ska vi bara för dagen skita i alla viktigheter och bara prata ytligheter en liten stund? I går lade jag nämligen ut en bild på mig när jag höll på att färga håret, och jag fick så många frågor sen (kanske eftersom jag inte lade upp nåt resultat) så jag tänkte utveckla mig lite här.

Jag har absolut så mycket grå hår att jag behöver utväxtfärga lite titt som tätt – det gör jag på hemmaplan pga enkelt när man har brunt hår och pga jag kan inte lägga pengar på att färga pengar hos en frisör (no offense till frisörer, men JAG känner inte att jag kan lägga en så stor summa regelbundet på nåt som är så ”oviktigt”). Men – det är ju också lite baltande och inte jättespännande att färga håret, och det finns ju en massa folk som är SÅ fina i sitt grå hår! Mamma var helt gråhårig när hon var 40, det är inte jag så tyvärr tror jag inte att det skulle bli sådär snyggt vit/grått än (förutom i tinningarna och luggen) om jag slutade färga – då får jag nog vänta några år. MEN, så snubblade jag över vanlig hemmafärg från Schwarzkopf på citygross, i en mellangrå färg, och tänkte att det kanske kunde vara ett bra mellanalternativ. För att göra en lång historia kort så var det enda som hände med håret att det blev nån nyans ljusare och kanske lite kallare i tonen, så just det var tämligen fruktlöst och en besvikelse.

Nej men ni ser ju, blev inte så stor skillnad från min vanliga färg… Tycker annars det kan vara så himla snyggt med grått hår – men det är allra snyggast när det just ÄR helt grått/vitt och inte som mitt lite ”spräckligt”.

Sådär, det var förklaringen på hur det gick med min hårfärg och hur jag tänker lite – ibland skönt med en helt ytlig paus från allt annat!

Bra jobbat!

/ LindaG / 1 kommentar

En jättestor skillnad i mitt liv nu för tiden mot typ alla år innan dess är att jag sedan utmattningen bestämt mig för att för första gången i mitt liv vara snäll mot mig själv. Jag försöker så gott det går låta bli att tänka nervärderande om mig själv eller banna mig själv för att jag inte kan/gör/orkar/kämpar mer – det är då verkligen inte så att jag är i mål med det men jag har kommit en bra bit på väg. Jag lyssnar också på mig själv – i går kväll var jag tex jättetrött så jag gick helt sonika och lade mig 19:37 (!!!!). På ett plan tog det emot lite, att ”missa tid att göra saker på”, men jag var ärlig mot mig själv och kände att efter en lång dag så var det precis det jag verkligen behövde.

Jag prioriterar (i den grad det nu går ihop med att ha barn) min egen tid vilket iofs just nu mest innebär att jag ger mig själv tiden att träna. Men jag är också snäll mot mig om det inte går pga föräldramöte eller andra saker som måste komma före – no hard feelings liksom. Jag lyssnar mer på mig själv med, i går var jag tex och lämnade blod efter en ganska lång och intensiv dag men kände att jag verkligen också behövde röra på mig pga stel i kroppen efter en massa bilåkande. Lösningen fick bli träning trots blodgivning, men i ett såååå lugnt tempo – en mental klapp på axeln till mig själv med motiveringen att det är ju så mycket bättre för en stel kropp att få röra sig lite än att åka hem och sätta sig i soffan och bli ännu mer stel.

För många är det här säkerligen så himla självklart, men för lika många är det kanske också främmande – att prioritera sig själv kanske man kan lära sig att göra men att faktiskt försöka tänka snällt om sig själv har för mig varit en stor omställning. Men det gör också att jag trots att jag inte alltid känner att hjärnan är så skarp som den kanske brukade vara på jobbet känner att det är ok. Jag gör verkligen mitt bästa och det är ok att det är en bit kvar. Det funkar nästan jämt.

Nu har jag skrivit om mig själv i så rediga ordalag att jag får väga upp med en knäppbild jag tog när jag stod och frös på kontoret häromdagen. Logiskt ju.

Det här blev ett tämligen navelskådande inlägg, men jag har verkligen gått och tänkt på att den här medvetna satsningen att vara snäll mot mig själv faktiskt ganska ofta funkar nu för tiden. Heja mig, jag är helt ok!

Hela vägen till Smålandstenar…

/ LindaG / Lämna en kommentar

04:45 står mitt alarm på i morgon bitti. Det är lite väl orimligt känner jag egentligen, men jag och en kollega ska befinna oss på frukostseminarium (typ) i Smålandstenar kl 07:30 och berätta om energieffektivisering för företag. Just nu halvsitter jag i sängen (klockan är alltså 20:34!?!?) och väntar på att håret ska torka lite så det inte står åt alla håll när jag vaknar i morgon bitti. Det är egentligen inte för att jag ska upp så tidigt som jag lägger mig så tidigt – utan snarare en känsla att jag villhöver gå i ide ett tag.

Kommer det bara snö sen så blir det ju ljusare, och i december kommer all julbelysning upp som oxå hjälper. Nu är det ska värst…

Som jag skrev häromdagen så har jag verkligen svårt för mörkret, speciellt så här i början, och kombinera det med första månaden heltidsjobb där hjärnan (försöker) går på helvarv för att ta in och processa allt nytt så blir man ju såklart astrött. Det är inte direkt stressigt men dagarna ÄR fullspäckad med möten och jobb så det blir ändå mastigt på nåt sätt. I en drömvärld borde ju ingen jobba mer än 6 timmar om dagen kan jag tycka… Har som lite topping oxå den mesta träningsvärk jag någonsin haft i hela överkroppen tack vare ett riktigt jobbigt pass i måndags, så jag har svårt att öppna dörrar och diskmaskin och till och med för att dra upp jeansen när man varit på toa typ, helt galet.

De stora pojkarna är lediga denna veckan, men har mestadels fått sköta sig själva, och Filip har gått på dagis. I morgon har jag lyckats ta ledigt efter lunch, då ska jag ta alla tre och gå på stan och fika och kanske kolla efter lite julklappar med. Det är ju inte så intressant att hänga med morsan längre, så vi får väl se hur lång stund jag får behålla dem med mig, innan de ska till mormor för att stanna till fredag. Det dåliga mamma-samvetet säger att nog ALLA andra är lediga med barnen hela veckan och åker på diverse aktiviteter om inte en hel resa, fast jag vet att det inte stämmer.

Nehej, nu orkar jag inte mer, god natt på er!

Vem släckte lyset?

/ LindaG / Lämna en kommentar

FAN vad jag hatar vintertid. Alltså tidsomställningen, helt plötsligt försvinner allt dagsljus eftersom det är mörkt när man åker till jobbet och framförallt mörkt när man åker hem. Genom detta ”genidrag” har jag helt plötsligt NOLL fritid eftersom jag, likt tex någon form av björn, tenderar att bli helt oförmögen att utföra aktiviteter om det blivit mörkt. Det är lika segt att gå upp nu som i förra veckan men nu är det även segt när man kommit hem – blir rent provocerad av att VETA hur fint det är här omkring utan att kunna se det pga kolsvart!

JA jag är bitter över mörkret. Helt i onödan med eftersom det inte kommer göra ett uns skillnad. Men låt mig få åtminstone ett par dagar där jag tar tidsomställning och mörker som en personlig förolämpning innan jag rättar mig i ledet…

Det har varit lite deppigt här på sistone känner jag. Svårt det där, att hitta balansen med att kunna skriva om ALLT och ändå inte framstå som helt manodepressiv eller schizofren (ok, nu fick jag lust att skriva någon slags disclaimer om att det ju är allvarliga diagnoser men det tänker jag banne mig INTE för ni är INTELLIGENTA) (så det så).

För övrigt och för att hoppa lite fram och tillbaka så var det ju en för jäkla härlig helg ändå? Utefix i höstsolen, grill på kullen (visserligen blev det inte kanon pga blåst och bara inte så lyckat så jag blev kvar själv en stund efter alla andra gått in) och allmänt skönt att bara UTE hela helgen. Så himla bra man mår av det!

Eldade skit gjorde vi med. Mycket tillfredsställande.
Och drack kokkaffe. Själv. Och utan fika till. Men jag är inte bitter.

Nej, nu är jag trött och tjurig och tänker nog gå och lägga mig i stället. Ni får ta det här inlägget med en sked salt eller så, det gör ni som ni själva vill. Kram på er!

Från grått till svart

/ LindaG / Lämna en kommentar

Fy skrutt vilken skithelg det var, den som gick. Grått och regnigt inne och i humöret, och lagom fyllt med konflikter. Hatar när det ligger som ett täcke över himlen, det är som att jag inte kan tänka och det finns lika lite hopp som blå himmel i horisonten. Jag får liksom ingen riktig ork att ta tag i något heller vilket såklart också gör att humöret dalar. Bästa aktiviteten var nog ändå att jag köpte ett WASGIJ-pussel och körde igång med – det brukar annars vara tradition på jullovet men nu kände jag att det var en perfekt aktivitet. Den är sådär lågmäld och lågintensiv men ändå trevlig. Tycker dessvärre mig se att det är ungefär samma grå täcke i väderappen under överskådlig framtid, fasen vad surt. (ÄR jag världens mest väderpåverkade människa? Ja, troligen…)

Det känns för övrigt som det är så många parallella världar som existerar samtidigt nu, hos olika människor. Eftersom jag jobbar med hållbarhetsfrågor och energikrisen blir det såklart enormt mycket information och fokus på den, men även miljöfrågorna är högt på nyhetsbevakningen och likaså kriget (eftersom det påverkar energiläget i synnerhet och infrastruktur mm i allmänhet) – jag matas alltså dagligen med uppgifter som mer eller mindre ger mig känslan av att det samhälle vi levt i fram till nu (om jag ser till min egen livstid) står med en halv tå till godo och balanserar utför ett stup, och andelen sätt det kan gå åt helvete på är många (och kan säkert kombineras i oändliga nya varianter).

Och så träffar jag folk med vanliga jobb och ”vanliga” problem, eller så går man bara genom stan på vägen till bilen och allt ser ut och känns som vanligt och jag håller på att bli galen av den här splittrade känslan av olika ben i tidens långkalsonger* (*seriöst – världens bonuspoäng till den som förstod den referensen!) Såklart kan man inte gå runt och tänka att samhället kollapsar i morgon hela tiden, men de splittrade tankarna tar också en del energi.

Jag har skrivit om det här innan, jag vet det, och som vanligt är det svårt. Svårt att ha en mental och fysisk förberedelse på att det snabbt kan gå väldigt fel samtidigt som man ska upprätthålla ett ”vanligt” liv där kanske min största fundering en dag kan vara hur jag ska klippa mig. JA, vi kan ha två saker i huvudet samtidigt, men när det blir så här stort gap mellan de ”alternativa världarna” så känner åtminstone jag att det skaver en hel del. Jag skulle så gärna vilja veta hur ni som läser känner? Om ni kanske ratar alla katastrofindikationer pga orkar inte ta in (vilket jag HELT ärligt kan säga att jag respekterar fullt ut, för är man själv helt slut så får man rädda sitt eget psyke i första hand) eller har ni världens preppingförråd i källaren?

En bild från när vi byggde vårt skafferi, ett av de bästa små rummen på gården, speciellt om man ska ha plats med extra mat!

Själv landar jag oftast i att vi är ”normalt” förberedda, dvs just nu skulle vi nog klara ungefär 2 veckor på den mat vi har hemma gissar jag. Men i vissa diskussioner jag hör viskas i korridorerna är det långt ifrån tillräckligt med… Jag lever mitt liv som vanligt, fast lite mer sparsamt, och kan absolut fundera på småskit som att jag vill ha en ny jacka eller måla om hemma, skillnaden är en molande oroskänsla i kroppen som jag inte helt kan bli av med. Jag är orolig för vilken värld mina barn kommer leva upp i, vilka val vi kan tvingas göra och hur trygg deras framtid blir. Om de kommer få oroa sig för triviala men akut viktiga tonårssaker som de SKA göra eller om de behöver anpassa sig till en helt annan verklighet.

Det blev visst en väldigt svart ton i det här inlägget, det var inte helt planerat men som vanligt så skriver fingrarna ut det som hjärnan sorterar fram. Kram på er, oavsett var på skalan ni befinner er!