Personligt

1:a advent

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag har bestämt mig för att gå in för julen i år. Det är ju verkligen inte min favorithögtid eftersom den drar med sig så mycket sorg över sånt som inte blev, men jag tycker ju ändå om det som är ”runtomkring”. Därför har jag faktiskt inte bara tagit fram adventsstakarna här hemma nu, utan resten av julpyntet med. Nu är ju inte det supermycket, ska tilläggas, men ändå – det enda som får vänta nån vecka eller så, är gran.

Enligt tradition så gör vi alltid julens enda julskinka till 1:a advent med, och äter tomtegröt (det gör vi dock fler gånger under julen). Gott så här när skinkan är varm och nygjord! Fick ta över mammas fina adventsljusstake med, så himla fin.

I övrigt har det varit i princip noll aktivitet i helgen här hemma. Jag tränade dock som vanligt i lördags, vi skulle inleda med box squats som är lite av en favorit, så jag var taggad. MEN – jag har varit stressad sista veckorna och det har satt sig i kroppen – och det påverkar såklart träningen med. Har ju känt att det påverkar flåset och orken, men trodde inte det skulle ha så stor påverkan på en ren styrkeövning. Jag var helt inne på att jag skulle kunna göra 5×8 squats på 80 kg MINST (hade tom hoppats på PB), så jag blev rätt paff när jag bara nätt och jämt klarade 70 kg. Absolut att det kan diffa beroende på hormoner, nattsömn och vad man ätit, men så här stor skillnad kan jag bara tillskriva stress. Sjukt ändå, att det kan påverka ens styrka?

I alla fall, ingen behöver oroa sig, den värsta puckeln är över från och med tisdag, då har vi både fått till ett utkast på projektansökan, rapporterat pågående projekt och så har vi sista leveransen av konferens för året. Det känns ok, och det känns ännu bättre att kunna slå av på takten inför julen sen, har inte planerat att få ett återfall (till) lagom till jul. Det är ju såklart stressigt nog bara med allt som ändå ska göras, fast vi drar ner förväntningarna till ett minimum, det ska handlas paket och planeras för julhelgen. Bävar också lite för 3 veckor på hemmaplan allihop, med de konflikter som garanterat lär uppstå. Det hade varit fantastiskt om vi kunde få lite snö, så det är trevligt att vara ute, det gör ju att allt känns lättare.

Nu ska jag ta en liten kopp av förra årets dunderglögg (på äppelmust), den är fantastiskt god nu. Hoppas ni haft en lugn och skön helg, och att alla julförberedelser går som ni önskar.

En måndag i slutet på november

/ LindaG / 7 kommentarer

Sitter vid köksbordet, framför brasan, och smuttar på förra årets Dunderglögg. Gjorde den på äppelmust i stället för svagdricka, och den är faktiskt helt otrolig. Mindre söt än glögg man köper (även om jag hade kunnat tänka mig att göra den ytterligare mindre söt) och lagom stark. Vet dock inte exakt hur stark, men skulle gissa kanske 6%? Inte alls lika stark som starkvinsglögg, men absolut lite alkohol i.

Hade en otroligt lugn helg, har mest legat och läst hela helgen pga hade verkligen inte ork till NÅT annat. Eller ja, lite lördagsträning och sen gjorde jag ju faktiskt saffransbullar (som inte riktigt ville jäsa men som blev goda ändå), så NÅT gjorde jag väl, på lördagen åtminstone.

Nu när det är kallt får grisarna även kvällsmat. Lite mysigt ändå, även om det är kallt.

Känner mig, som så ofta när det brukar närma sig jul, lite kluven. Tycker det är mysigt med advent och lite julfix, men känslomässigt känner jag mig mest bara lite ledsen och uppgiven. Nåt vi absolut har misslyckats med är att få våra barn att känna att familjen liksom är ett team – trots allt vi kämpat med och gjort med och för dem så är de högst ointresserade av nåt som har med familjen att göra. Minstingen undantagen, än så länge, men så är han inte så stor heller. Ja ja, det är väl vad det är, en jag blir ledsen ändå.

Blir ju inte direkt julpynt, förutom adventsstjärnor, till helgen. Mer vinterpynt än så länge, med lite tall- eller enris, mest för känslan och doften.

Två ganska intensiva veckor kvar på jobbet innan det lugnar ner sig lite, och jag tänker fortsätta med min ambitionsnivå att göra minsta lilla på fritiden. Träningen rullar på, men den tar hårt just nu, och jag känner absolut att jag inte hade orkat träna två dagar i rad – kroppen behöver den vila den kan få, och i den mån jag kan ge den det så får den det. Vi hade för övrigt ett ”testpass” eller vad man ska säga, ett sånt där pass som man kan köra ibland för att testa av om man blir bättre eller starkare. Nu hade jag inte gjort det passet innan, så det enda jag fick var ett startvärde, men ändå. Det var rodd, och det är typ min starkaste gren när det kommer till konditionsträning, men vi skulle ro vårt snabbaste i 5 km och det var VIDRIGT! Det tog mig 22:20 och dels var det outhärdligt enformigt, dels gjorde det ont i rumpan, jag fick kramp i magen (?) och låg verkligen och tryckte på så snabbt jag nu förmådde (det är ju vad det är efter utmattningen). Herregud så jag underskattade det passet…

Nu ska jag hjälpa mellankillen att plugga lite, innan det är läggdags. Sover ju halvdant med, trots hormoner (tack, förklimakterium) och det gör ju ingen gladare heller, så det blir rätt tidiga kvällar nu. Har också en bra bok som lockar, ska erkännas, så det går ingen nöd på mig!

Läsvila

/ LindaG / 3 kommentarer

Det är glest mellan inläggen här, dels för att det har gått i ett, både på jobbet och hemma. Inget särskilt, men på jobbet har det varit en del konferenser på annan ort och vi är också mitt i en ny projektansökan, så energin tar liksom lite slut där. Mörkret hjälper ju inte heller såklart, herregud vad trött jag är om kvällarna. Just det, vad underbart det är med förklimakteriet mitt i allt med, så man sover som bäst halvdant… Nog med gnäll, det är ju inget nytt under solen något av det.

”Nytt” är ju däremot att jag faktiskt prioriterar in vila där det går. Eller ja, det och träning, för det ger ju också både mer energi och motståndskraft i perioder av stress. Vila på sommarhalvåret är trädgårdsfix, men under vintern blir det av naturliga skäl mer inomhusaktiviteter. Årets tröja har jag stickat färdigt själva kroppen på, men den saknar än så länge ärmar. Den har blivit liggande lite, för jag är inne i ett sånt vansinnigt sug efter lästid – och det blir fantasy (något jag vet att jag aldrig kommer övertyga er om förträffligheten i om ni inte själva testat). Älskar verkligen att hamna i en helt annan verklighet, det är samma när det gäller tv-serier, att titta på dokumentärer eller drama ger mig inte alls samma vila från vardagen som fiction i olika former ger. Är däremot, på tal om fiction, inte alls lagt åt sci-fi hållet, även om jag både sett och läst en del som jag gillat.

Tur biblioteket i Jönköping är rätt välsorterat!

På byrån i sovrummet ligger nu en gedigen hög med böcker som lånats via bokbussen i Ölmstad, och får jag minsta minut över så läser jag. Känns lite som när jag var tonåring. I böckerna finns verklighetsflykt, en del heta romanser, vänner och spänning, och det gör liksom gott ända in i själen. Läser för det mesta på engelska eftersom en hel del svenska översättningar, när det gäller just fantasy, känns lite taffliga. Inte dumt att få in lite språkträning heller tänker jag – OCH då läser jag heller inte ut böckerna lika snabbt, vilket är bra. Mitt tips när det gäller böcker är att kolla betygen i GoodReads, för att få ett hum om om det är en bok jag vill lägga tid på eller inte. Bra också att kunna lägga in böckerna där, jag glömmer ju hela tiden vad jag läst, och har flera gånger lånat samma bok av misstag.

I dag är det faktiskt min äldstas 19-årsdag, men han (och de två mindre barnen som har studiedag) är hos mormor och firar idag, och kommer inte hem förrän sent ikväll. Det innebär att jag nu när jag lägger bort datorn, kommer ha typ minst en timme på mig att läsa… *ryser av välbehag* Så nu har jag inte tid med er mer, gå och läs en bok istället!

En sida hos mig själv jag inte tycker om

/ LindaG / 1 kommentar

Jag ser mig själv som en till största delen positiv person. Jag vaknar i princip alltid glad (om än trött) och jag har oftast inställningen att det mesta löser sig, och att många saker är onödigt att ta alltför allvarligt på. (Känner dock när jag skriver det, att det inte gäller mitt föräldraskap, men det var inte det jag skulle skriva om )Därför känner jag mig själv förbryllad över den personen jag är när jag tränar, kanske att jag kan reda ut lite vad som händer om jag får skriva om det.

Jag tycker alltid det är roligt att gå till träningen, även om jag ibland kan bäva för vissa övningar jag vet att jag har svårt för. Det är roligt att träffa nya vänner där, och bara få ”tjöta” lite. Jag uppskattar själva träningen jättemycket, för den är varierad, utmanande och ger väldigt mycket mer än min egen styrketräning gjorde förr – trots att jag tränar mindre än jag gjorde då. Men när jag kommer dit så hör jag helt plötsligt mig själv gnälla – gnälla på jobbiga eller svåra övningar, eller att jag är trött eller har ont någonstans.

Även fast jag nu faktiskt är starkare än när jag tränade som mest, för 10 år sedan, så gör de extra 10+ kilona också att jag är tyngre och därför inte orkar vissa saker som hänger på kroppsvikt i förhållande till muskler. Det går oftast framåt i utvecklingen och jag känner att jag långsamt blir starkare och till och med får lite bättre flås. Men till och med en dag som går riktigt bra, när jag inte behöver skala ALLA övningar och när jag kanske t.o.m. tagit personbästa, så känner jag mig lite ledsen efter.

Jag tycker liksom att jag borde kunna/orka mer, att det är lite synd om tränare som får dras med min långsamma utveckling (obs att det är endast i mitt eget huvud) och att jag borde ha kommit längre nu.

Logiskt sett fattar jag – jag är 46, kvinna, i förklimakteriet, med kvarstående symptom efter en utmattning och tyngre än för 10 sedan när jag var som mest tränad. Jag. Fattar. Orimligheten. Men jag kan inte ta mig ur orimligheten som bara finns i mitt eget huvud?

Som en liten giftsvamp sitter den, orimligheten.

Den här lite ledsna känslan lägger sig dessutom som en blöt filt över hela min personlighet till viss del, så jag försöker till viss del bara hålla tyst för att inte gnälla över nåt som är jobbigt, men jag blir ju också en orimligt tråkig person – vilket såklart gör att jag känner mig ännu mer otillräcklig. Jag hör mig själv, och man skulle kunna tro att det inte vore så jäkla svårt att bara skärpa sig och intala sig själv att man duger mycket väl med den insatsen man gör – speciellt som jag faktiskt i princip alltid gör mitt bästa, trots att inte resultaten kanske visar på det. Det är inte alls det att jag tänker att jag borde vara bättre än någon annan, utan det är min egen prestation jag tycker är undermålig.

Näe, jag får ingen ordning på varför den här personligheten tittar fram just när jag tränar. Jag fortsätter försöka (såklart) för nåt alternativ till att träna finns inte – jag tycker så mycket om det och det är så viktigt för både mitt fysiska och psykiska mående – TROTS att jag ofta känner mig ledsen efter. Go figure…

Fredag på en torsdag

/ LindaG / 2 kommentarer

Idag är det min ”fredag”, eftersom jag tagit ledigt i morgon för att spendera dagen med lillsonen som gått på fritids hela veckan. Han ville helst sova på hotell, men det blev lite dyrare och större insats än vad jag hade tänkt mig, så vi kommer nog gå och kolla lite i affärer på vad han önskar sig i julklapp (bla Biltema för att se vad han vill ha för verktyg som han saknar – riktiga då såklart) och sen har jag lovat lunch på Rosegarden, med valfri mängd glass till efterrätt. Tror det blir en bra dag.

Ett litet foto från vår förra mor&son-dag, på lite naturligare tema den gången.

I övrigt har jag varit hos kiropraktorn på ett andra besök i veckan, har haft en yrsel som kommit och gått ett par veckor nu i olika intensitet, och tänkte att det kunde sitta nån spänning i nacken. Det är inte kristallsjuka (som jag haft tidigare, fy så vidrigt) och inte heller mitt låga blodtryck, eftersom det här kommer vid andra konstiga tillfällen, typ rätt som det är när jag sitter vid datorn och så. Kiropraktorn släppte på lite nackspänningar, men det verkar inte ha tagit bort yrseln (även om det känns skönt i nacken), så nu har jag googlat mig fram till att det också är ett vanligt symptom i förklimakteriet. Hurra… Är det nån annan som känner igen sig i det här kanske?

Men, när jag ändå var där så bad jag henne kolla på en strulande axel med, som varit stel och som har gjort ont vid viss träning i över ett halvår. Där körde hon en mycket oskön behandling men som faktiskt nog har gett resultat – det är ömt och känns irriterat nu, men den känns inte alls så stel längre. Jag ska fortsätta träna, det är ju alltid bäst såklart, men undvika eller minska de övningar som gör ont ”på fel sätt” tills axeln har läkt igen. Det ska nog gå, tänker jag, sitter ju och väntar på mitt pass just nu när jag skriver det här. Träningen går fortsatt lite trögt, men det är ändå inte alls lika illa som i helgen och förra veckan, utmattningskänslan har till viss del lagt sig, vilket känns oerhört skönt. Men, nu är det dags ser jag, vi hoppas att axeln håller lite bättre nu då!

Förlåt men blev det här nån form av ”vilka krämpor har jag”-inlägg? Det var inte meningen, men men.

Hudlös och tom

/ LindaG / 3 kommentarer

Senaste tiden har privatlivet erbjudit en riktigt bergochdalbana för känslolivet. Det som initialt verkade vara ett totalt haveri av hela åkattraktionen kanske inte måste vara det (förlåt mina luddiga metaforer, men det är inte ämne för ett blogginlägg), men oavsett så har de här veckorna lämnat mig totalt färdig, både psykiskt och fysiskt. Jag är så trött på och av alla känslor att jag nu mest känner mig helt tom och som i ett vakuum, och tröttheten som kommer av det är i princip samma som när jag var utmattad. Har tagit mig till träningen ett par gånger, men med den enda rimliga inställningen som går att ha nu, att jag gör det jag orkar och så får det vara bra med det. Och faktiskt har nog min prestation den här tiden också varit ungefär samma som när jag var utmattad – alltså i princip nära noll innan kroppen slår ifrån, men det är ändå skönt att få röra lite på sig. Är ändå lite fascinerad över hur extremt påverkad fysiken blir av det känslomässiga kaoset, det är som om jag aldrig tränat typ.

Nej, jag känner inte att jag är utmattad i den bemärkelsen igen, och jag tror heller inte att det här blir så långvarigt som förra gången, men jag har vett nog att vara snäll mot mig själv och sätta ribban efter orken – jag behöver inte prestera nåt alls just nu, utan jag får bara göra det jag känner att jag vill för stunden. Eller ja, jobba behöver jag ju, men det får gå i den takt jag orkar det med. Jag känner mig bara tom och hudlös, och villhöver skriva av mig lite.

Turligt nog är det en ganska lugn period på jobbet denna veckan, och här på gården är nu det mesta ”inhöstat” och det är i princip inga måsten förutom att ta hand om djuren. Ängen är slagen och det gräset har använts för att vintertäcka alla känsliga växter och all bar jord, det känns bra att liksom bädda in gården inför vintern. Jag har plockat fram utelyktor med elektriska ljus i, och ska också handla in nya ljusslingor till altanen då våra förra gått sönder. I år kommer vi strunta i flaggstångsbelysningen eftersom den i princip alltid blåser sönder, trist med inte hållbart att köpa ny hela tiden. Nu när mörkret kommer tidigare kan jag också konstatera att vårt altan- och pergolabygge från i somras blev väldigt bra i mörkret med, för pergolan reflekterar utebelysningen bra så det blir lite ljusare framför huset, och själva trallen hjälper till med. Dörren har fått sin krans, och några krukor med höstväxter pryder entrén, precis som det ska vara.

Funderar lite över julen, även om det är tidigt, förra året blev den minimal, men i år får vi kanske besök av min bror med familj och då är det mycket roligare att göra juligt med. Vi hade ju inte ens gran förra året om jag inte minns fel, första gången någonsin, för jag hade inte lust. Men, före julen kommer Halloween och Allhelgona, det första firas inte alls i princip, men på lördagen kommer vi försöka åka till kyrkogården för att tända ljus – för mormor och morfar, och för min lilla brorsdotter. Det brukar vara så himla fint på skogskyrkogården med.

Nu ska jag fixa middag och sen hänga med F och L en stund och spela UNO, innan det är läggdags…

Vill inte vara en rädd liten tant

/ LindaG / 3 kommentarer

För det första, igår var verkligen en helt fantastisk dag, vilket underbart soligt och varmt höstväder det var! Kändes ganska stor skillnad i dag när vinden slagit om till nordan, även om det var fint ute i dag med. Vi har haft en generellt sätt ganska lugnt och skön helg, lite dahlior och några medelhavsträd som behövde komma in från kylan mest, så idag roade vi oss med att bygga lite på lösdriften – för att det är så kul. Har däremot landat (just nu i alla fall) i att vi kanske skulle ägna lite mer tid åt oss själva och varandra istället för att skaffa kor, och vänta med korna tills vi inte har (så många) barn hemma att ta hand om.

Kom på att det är lättare att hålla ordning på dahliorna om de får bo i varsin kartong, eller skolåda.

I vilket fall, mitt under att vi höll på att sätta reglar på lösdriften (som vi ändå kommer bygga nu pga kul och alltid bra att ha) så fick jag en sån sjuk yrsel-attack att jag var tvungen att sätta mig ner på marken, för att inte kräkas om inte annat. Har haft lite yrsel då och då det senaste halvåret, men väldigt snabbt övergående, och samma med illamående. Har haft kristallsjukan tidigare, men det här var inte samma känsla – men googlade lite och det hör troligen ihop med *trumvirvel* förklimakteriet! Såklart…. För varför inte? Fick sitta en stund helt still, sen fick jag lite stöd när jag, likt en 90-åring långsamt gick upp till huset, där jag plötsligt utmattad somnade i soffan en stund. Den värsta yrseln har lagt sig, men inte allt, och jag är galet trött. Antar att hela kroppen reagerade på nåt vis.

Nöjesbygge som enbart görs av lust. Tills jag blev yr i alla fall…

Kikar jag på mig själv i spegeln nu har jag dessutom för ovanlighetens skull en massa blåmärken med. På nyckelbenen efter power cleans, tillsammans med skavsår på tummarna, på revbenen efter jumping bar muscle ups, på knäna efter paintball – och så fortfarande min jätte-lårkaka efter det sistnämnda med.

Snyggt blågrön en vecka senare. Har inte haft ett sånt blåmärke sen jag tränade kickboxning!

Men faktiskt satt vi och pratade om varför vi känner det är så viktigt att träna, i går kväll. Mitt främsta mål med att träna är att jag ska känna mig stark och kapabel i kroppen tills jag är riktigt gammal. Därpå kommer att jag vill vara stark nog för att greja med allt jag vill NU, och som trea att det påverkar även det psykiska måendet. En oväntad bonus har sen varit nya vänner, som jag är väldigt glad för!

Sen har man ju vissa dagar MER ont i kroppen än om man inte tränat, men det är inte samma sorts ont i kroppen som jag får av att INTE träna.

Dagens yrsel med påföljande inkapacitet blev liksom bara ett kvitto på hur jag absolut inte vill känna när jag blir äldre. Må jag ”aldrig” stappla fram på ben som är rädda att ramla, utan jag vill kunna känna att jag kan röra mig åtminstone relativt fritt!

Nu ska jag strax gå och lägga mig (klockan är lite efter åtta), eftersom jag då blev totalt utmattad av den här yrseln. Hoppas verkligen att den är över till i morgon, den här veckan har vi en stor leverans i form av Klimatpitchen på tisdag, och den behöver jag liksom kunna leverera på. Håll tummarna för mig!

Oktober 2018-2025

/ LindaG / 2 kommentarer

Den jag bloggar för är ju mig själv, i första, andra och tredje hand, även om det gör mig väldigt glad (och förvånad) att just DU läser också. Men jag är dålig på att läsa min egen blogg, men igår kväll tog jag och gick igenom de senaste 8 oktobermånaderna på bloggen (går att hitta om man kikar i menyn ”arkiv”). Några saker som slår mig:

  • Vad mycket mysigt vi gjorde med barnen när de var mindre, vi var ute i skogen och vandrade var och varannan helg, och alla var med och det var till och med mestadels konfliktfritt. Sen hände något, för typ 5 år sedan så började (gissningsvis) tonårskonflikterna med min äldsta och senare även med mellankillen. De ville inte hänga med ut längre (såklart när man är tonåring, det är väl som det ska vara) och jag har kämpat så himla mycket med olika konflikter sedan dess – de tar så himla hårt på mig. Jag känner väldigt starkt att vi är en trasig eller halv familj nu, pga dessa konflikter.
  • Vad mycket vi har gjort FÖR barnen! Så mycket i det jag skriver handlar om att barnen ska ha det bra, vi försöker verkligen skapa alla förutsättningar vi kan för att ge dem en så fin barndom som möjligt. Så himla många gånger jag slagit knut på mig för att försöka bemöta allas behov. Jag har säkert gjort tusen fel, men herregud vad jag har försökt!
  • Jag verkar ha en deppig period i varje oktober, följt av en del egenreflekterande inlägg. Lite intressant, jag hade nog inte sett det mönstret utan bloggen. Har inte känt mig så deppig (än) i höst, men det kan ju komma och gå lite (har inga depressionsproblem men har ju som alla andra perioder som är deppigare och såna som är gladare)
Bra att påminna sig själv, det syns inte utanpå om det gör ont inuti
  • Jag har fotat så himla många fina bilder? Det här är verkligen en sak jag vill komma tillbaka till, för JAG blir så glad av alla bilder, på familjen och naturen och även på mig själv. Känner mig så obekväm i min kroppsstorlek just nu att jag inte vill fota mig själv alls helst, men det är ändå mycket värt att få se lite bilder på sig själv med genom åren, så jag ska försöka bortse från det.
  • När man bläddrar tillbaka så skulle jag vilja påstå att jag varit extremt stresstålig som inte blev utmattad tidigare, och nästan varenda inlägg ursäktar jag mig för att jag inte orkat med mer.
  • Vad mycket jag har gjort och utvecklats! Jag har lärt mig så vansinnigt mycket saker genom karriärsbyten och utbildningar, av kontakter och arbetsplatser. Känner mig faktiskt lite stolt.
Från oktober 2020, när det var pandemi och vi fick köra en del av utbildningen till produktionsledare digitalt.
  • Jag har länge, länge saknat mer umgänge med kompisar, eller ens att ha nära kompisar. Det är kanske dags att bara inse att det är vad det är och vara glad för de stunder som finns, och vara glad för nya bekantskaper som dykt upp (vilket jag verkligen är!)
  • Vilken skillnad det blev i vårt liv när vi flyttade ut till gården! Det lyser igenom i varje inlägg hur mycket jag älskar den… MEN, det har sammanfallit med mindre ”kvalitetstid” och utflykter med barnen, eller i alla fall sånt man fotar.

Jag tar med mig några saker av det här med. Vi har inte varit på skogsutflykt en enda gång i sommar/höst, så det är hög tid att snöra på sig vandringsskorna och ta med nåt gott att laga över elden. Kan känna en fysisk dragningskraft till att få komma ut i skogen nu, jag behöver prioritera in det bums. Jag vill också plocka upp den riktiga kameran mer, de bilderna är något annat än de man tar med mobilen, och jag vill gärna lägga tid på det eftersom det gör mig glad. Jag tänker också att jag ska fortsätta öva på att vara lite snällare mot mig själv, och i hur jag pratar med mig själv i huvudet. Jag fastnar väldigt ofta i att jag kunde/borde ha gjort bättre, oavsett vad det gäller, men jag gör verkligen mitt bästa enligt vad jag förmår för stunden. Jag har ju också haft funderingar på att sluta blogga, men när jag läser min egen blogg nu så känner jag ändå att jag nog vill fortsätta kunna läsa, även om kommande år. Jag kanske måste få vara så personlig ändå, för att det ska få vara någon substans i texten.

Kanske kommer mina barn läsa bloggen, om den finns kvar, någon gång när de blir vuxna. Kanske kan de förstå hur gärna jag velat deras bästa och att jag verkligen försökt. Kanske kommer de bara tänka att deras morsa var dum som lade ut bilder på dem. Jag vet inte.

23 favoriter

/ LindaG / Lämna en kommentar

Eftersom blogginspirationen just nu falerar och jag inte riktigt hittar till min vanliga identitet på bloggen, så har jag snott en lista, från Underbara Clara.

Blomma

Fruktansvärt svårt att välja! Men om jag måste så väljer jag Hortensia då, de blir så maffiga och finns i såna fantastiska färger.

Fast pioner med, sådär på vårkanten….

Mikromat

Gör ingen mat i mikro? Eller alltså, jag värmer ju matlådor, men inget annat. Tips är iofs att pochera ägg i mikro, funkar t.ex. ypperligt när man är på jobbet och vill snabbkoka ett ägg eller två.

Sällskapsspel

UNO – tillräckligt enkelt för att man inte ska behöva koncentrera sig på någon långsiktig strategi, lagom lång speltid och framförallt så har det ett mått av skadeglädje när man får kasta på någon en +4!

Fikabröd

Semlor, hur kan man välja något annat? Är det inte semlesäsong så väljer jag Mandelpastej från Malmborgs konditori.

Kärleken till semlor finns hos alla familjemedlemmar utom en. Här är lilla F, som inte är den som inte gillar semlor!

Kaffe

Finns inget som slår kokkaffe vid en eld, men annars dricker jag mest kopiösa mängder svart (men inte starkt) bryggkaffe. Ska det vara finkaffe ute så tar jag oftast Cappuccino.

binary comment

Låt

Nope, kan inte välja en enda, det är väldigt humörbaserat och jag lyssnar heller inte supermycket på musik. Eller ok, ska man få det absolut goaste gunget så väljer jag P.I.M.P remixat av Heedegard.

Läsk

Dricker nästan aldrig, men ska jag välja på typ snabbmatsställe så tar jag oftast Sprite Zero, eller Cola Zero.

Hårprodukt
Kevin Murphy Touchable (spray vax) som är HELA hemligheten med att jag kan fixa till håret. Och en bra frisör då med, såklart.

Ost
Montagnolo, romrussinost, Kaltbach Creamy, Karamellost… Alltså, typ all ost. ÄLSKAR ost.

Ja tack.

Trosor

Gillar två varianter från Lindex lite extra mycket, de här i sömlös modell när jag ska träna eller de här i supermjuk kvalitet med bomullsspets som är otroligt sköna. Skulle inte ta på mig ett par string om jag så fick betalt.

Högtid

Påsk, den är tämligen kravlös och medför inte den känsla av misslyckande som julen nästan alltid gör, plus att den oftast i någon mån markerar att våren är på gång.

Lösgodis

Äter nästan aldrig lösgodis (gillar fikabröd bättre), men någon gång ibland blir jag sugen på praliner fyllda med sprit eller likör, och ibland blir jag sugen på saltlakrits.

Strumpor

Har verkligen inga speciella, men skulle gärna ta emot tips. Vi har ett klinkergolv med lite grov yta i nästan alla rum hemma, och det ÄTER strumpor. Väljer gärna strumpor i merinoull om jag hittar till vettigt pris, de verkar hålla lite längre.

Te

Eftersom jag dricker ganska mycket kaffe så försöker jag hålla mitt te-drickande koffeinfritt. Helst med chokladmynta-blad från trädgården, eller annars något smaksatt Roibos.

Sneakers

Har ett par sjukt sköna i beige mocka från Din Sko’s märke Pace (om jag minns rätt). Har haft dem i flera år men de är fantastiska!

Tid på dagen

08:00-10:00 om det är helg och jag får sitta i lugn och ro hemma och dricka kaffe – helst ute på altanen om det är sommar.

Mascara

L’Oréal Paris Volume Million Lashes, den guldiga, men det är för den ofta finns att köpa på ICA Maxi…

Grönsak

Hemodlade smakrika cocktailtomater

Nagellacksfärg

Åh gud, målar nästan aldrig naglarna, mest för att jag är så himla dålig på att ta bort det när det flagnar och då ser mina händer ut som ett barns. Men nån dammig mörkrosa-vinröd?

Glass

Vit choklad gelato, alla dagar i veckan.

Sysselsättning en ensamkväll

Har jag ett bra tv-spel så absolut det, annars en bok och något gott att äta som jag inte köper annars. Hade absolut kunnat tänka mig att ha en eller ett par sådana här i månaden, men det är ju liksom inte görbart.

Författare

Terry Pratchett kommer alltid vara högst rankad, men älskar även Camilla Läckberg och min senaste upptäckt inom Fantasy- Sarah J. Maas (har ni missat så LÄS!!!)

Kudde

En mjuk och go latexkudde som håller formen och ger lagom stöd.

Att prioritera

/ LindaG / 3 kommentarer

I dag har jag hållit konferens på jobbet, och i vanlig ordning rider man först på någon form av energi-våg där man är superskärpt och alert under tiden, för att sedan landa i någon form av halv-koma efter. Och det är ok, eftersom det är en topp och jag i princip alltid kan planera in lite mer ”hjärndöda” arbetsuppgifter efter i ett lugnt tempo, vilket gör att det funkar. Jag har också VÄRLDENS träningsvärk i dag efter ”Cindy” i går, alla träningspass som har tjejnamn brukar vara jobbiga och så även denna – så pass att jag nästan inte vet om jag har typ influensa-ont i kroppen eller bara träningsvärk. Jag kommer helt enkelt inte göra många knop idag.

Sällan jag ser så här uppklädd ut på hemmaplan!

I helgen var mamma förbi, och hjälpte bland annat till med att ta hand om vindruvor för att göra saft. Så himla tacksamt att få två händer till som hjälper! Och trevligt sällskap dessutom. Hon uttryckte lite oro över allt vi tar på oss att göra, och det är SVÅRT att inte göra saker här på gården eftersom det antingen är så himla kul (typ bygga lösdrift, asroligt projekt, eller anlägga perenn-rabatter) eller känns som att man kastar bort en resurs (typ om man inte tar hand om grönsaker, bär och frukter som är mogna). Och ja, vår och höst blir det tämligen intensivt, först när allt ska sås och planteras, och sedan nu på hösten när allt ska tas om hand. I år har vi ändå förenklat genom att frysa in mängder med bär mm, för att kunna göra sylt och sånt under vintern istället.

Men, det som inte syns (här eller på instagram) är ju också allt vi prioriterar bort. Typ städning inne, att rensa ogräs (görs bara när jag får lust) och att hålla ordning i stall och garage. Det får bli vad det blir, i väldigt stor utsträckning, och det får också bli anpassat till årstiden som råder. Sommartid kommer det absolut vara både sandigt och dammigt inne, när man lägger nästan all ledig tid utomhus, och under vintern får man försöka komma ifatt lite, och organisera i ordning kaoset efter sommaren som uppstår i stall och garage t.ex. Sen blir det ju heller knappt ingen tid som läggs på att träffa vänner, men det är mer för att det är svårt att få ihop tider med folk (och på att jag inte heller har så himla mycket vänner i ärlighetens namn). Just det, det läggs heller ingen tid alls på sånt som *alla* håller på med (enligt sociala medier), dvs skönhetsrutiner, shopping (nytt eller second hand) eller restaurangbesök.

Vardagar prioriteras träning och matlagning, så vi ska hålla ihop rent fysiskt och så att barnen ska få näringsriktig mat, inget annat hinns liksom med.

Så, vad väljer DU bort, till förmån för något annat?