Misstag

Nej men vad oväntat att en glass och ett glas vin inte alls var vad min mage ville ha eftersom den typ fått magkatarr efter bacillen/viruset? Kunde jag väl räknat ut. Så inga revben blev det för mig, jag låg ihopkrupen som en boll i soffan istället… Ny plan, det funkar bra att äta i små portioner och lite oftare – vilket inte alls är vad jag trivs med egentligen – men jag måste ju inse att jag måste ge kroppen en chans att återhämta sig. Resten av helgen har jag med den här strategin mått bra, även om små-portionerna gör att jag känner mig lite matt.

Läste Krickelins inlägg ”I’m fixing my soul” i helgen. Känner mig skavig, skör och meningslös just nu, och funderar på hur mycket jag egentligen jobbar med mig själv? Det blir mycket tänkande och kännande som landar här, men ändrar jag mig? Jag tycker att jag försöker, utan att ”köra över mig själv”, men ibland vet jag inte om jag helt har tappat fotfästet eller om jag är precis samma som alltid, och bara inte ser det. Vet nån terapeut vi pratade med vid nåt tillfälle, som sa att man nästan alltid har något barn i en viss ålder inom sig, som även i vuxen ålder gör att man reagerar precis som det barnet gjorde – att när en triggande situation uppstår så blir man liksom det barnet igen. Det är tydligen det som är allra svårast att jobba med, för det sitter så djupt i ens personlighet. Jag vet vilket mitt barn är, men jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig vidare.

Tänk om man kunde vara obrydd som en katt…

På grund av både schemakrockar, magont och att det varit mycket med barnen så har träningen blivit lite lidande med, och just nu känns den bara jättetung och motig. Dock extremt tydligt hur väl jag behöver den, för jag får så ont i ryggen när jag inte tränar. Men, ska försöka ta ett omtag nu för att se om jag kan hitta lite träningsglädje igen. Det är i alla fall kul att gå dit och prata med vänner, så det vill jag inte vara utan.

Så, planen för veckan är i alla fall träning tisdag och lördag – torsdagens pass utgår till förmån för AW med en styrelse jag sitter med i. Till helgen är planen att plantera ut gurkor, zucchini, pumpa och bönor. Längre än så vågar jag inte planera nuförtiden, blir det tonårsbråk så kommer min ork och lust vara noll, så allt som sker får bli på dagens känsla och ork.

En ny sorts akleja, blev genast en favorit.

2 reaktioner på ”Misstag

  1. Jag tränade som en galning då jag sprang maraton och körde bodybuilding, men tillslut kände jag det som ett tvång och fick nästan ångest att jag inte tyckte att det var roligt. Där satte jag mig ned och började med morgonyoga. Då fick jag ett lugn och det har jag behållit sedan dess.

    Därför fick jag inte panik när jag krossade fotknölarna och bröt skenbenet på två ställen. Jag kunde efter att gipset togs bort och jag fick gå på foten, börja yoga lite igen. Jag gick upp över tjugo kilo då jag inte kunde träna gång eller springa. Började simma när vi flyttade ner hit och har gått ner 25 kilo då jag stärkt min ankel och nu cyklar jag varje morgon i ett par kilometer.

    Allt sitter i huvudet och jag tror att man måste spola tillbaka till noll och börja om kanske med annan träning och ta det lite lugnare. Inte ha dåligt samvete då man inte orkar något utan stanna upp och göra något annat.

    Gillad av 1 person

    • Nej stressad över träningen känner jag mig inte, den känns bara lite tung nu och omotiverad. Men det är samtidigt den enda sortens träning jag kan tänka mig (just nu), mycket pga vännerna jag fått där, och som finns just där.

      Gillad av 1 person

Lämna en kommentar