Tankar inför 2017

Jag ser i diverse sociala medier att det är en del prat om nyårslöften, fast det ser inte ut som så många i min närmaste omgivning direkt avgett några. Kanske är det för att vi börjar bli … ehum, äldre, och därmed vet av erfarenhet att det där med nyårslöften liksom sällan blir något av. Lite synd är det, på ett sätt, för själv gillar jag lite att åtminstone ta julen och ledigheten till att planera vad man skulle vilja ha ut av nästa år – även om man inte direkt avger några nyårslöften för det.

Själv har jag inte, och tänker inte, avge några nyårslöften heller, men visst har jag lite tankar om året. Att det i stort sett blir omöjligt att planera mycket pga kommande bebis vet jag ju om, men jag har två utgångspunkter.

  1. Äta mer vegetariskt. Eftersom jag nu inte alls varit särskilt sugen på kött så tänker jag att det är en bra start för att äta mer vegetariskt. Och jag kanske borde förtydliga – för mig räknas det i princip som vegetariskt även om det ingår ägg eller fisk (och skaldjur), det jag vill dra ner på är alltså rent köttätande. Borde inte vara svårt att öka på det här eftersom vi ätit väldigt mycket kött de senaste åren, men jag känner att jag har lite dåligt med vegetariska vardags-recept, speciellt såna med fisk där min repertoar är himlans liten. Visst, köper man en fin torskrygg är det ju superenkelt att göra världens godaste middag av det, men då ska man ju också ta sig förbi och handla färsk fisk någonstans lite smidigt i vardagsstressen.
  2. Att innan året är slut ha fått tillbaka någon slags rutin på att träna igen. Jag tränade ju inte en minut vare sig före, under eller efter de andra graviditeterna, så jag vet inte riktigt hur jag kommer känna den här gången när jag faktiskt är van att träna, men min förhoppning är att jag inte ska tappa rutinerna helt. Hälso- och humörseffekterna är så stora att jag inte vill vara utan, däremot har jag extremt låga krav på mig själv när jag ska komma igång igen efter förlossningen och vad/hur jag ska träna.

Har ni några tankar om det kommande året? Eller kanske rent av nyårslöften? Vore väldigt kul att höra hur ni tänker.

img_2782

Ser ju fram emot att de här två ska få sitt syskon med, naturligtvis!

Gräsänka

Sitter just nu och tittar med ett halvt öga på ”På Spåret”, i ett totalt tyst och stilla hus. Så har det varit sedan vid lunch, eftersom maken och pojkarna åkte för att hälsa på sina kusiner i Vimmerby över dagen, men jag stannade hemma för att det vore så himla skönt med en egen stund helt enkelt.

Det har varit väldigt lugnt ändå, efter nästan två veckors jullov är ju faktiskt ”allt” gjort här hemma som behöver göras. Vi har hunnit städa, fixa, organisera och greja i lugn och ro, så nu var det mest bara att liksom vara. 

Jag är lite dålig på att bara vara…

MEN, jag passade på att göra lite sånt som annars kan skrämma livet ur den som ser mig, dvs färga håret och dessutom passade jag på att lägga en av ansiktsmaskerna jag fått tidigare i en glossybox (när ska man hinna med sånt till vardags??), måla naglarna och kolla frisyridéer på Pinterest. Ja det sistnämnda kanske inte direkt skrämmer någon i och för sig, men med färg i håret och en ansiktsmask på så är man ju inte sådär supervacker direkt…

På tal om frisyrer så måste jag bara visa en bild, tyckte den här tjejen var jättelik mig (minus en femton år eller så), eller så är det bara så att jag VILL se ut som henne?

IMG_5852.jpg

Nu ska jag gå och förbereda barnens sängar så det bara är till att stoppa ner dem när de är hemma. Puss på er!

Träningsstatistik 2016

Det här är mest för egen del, och för att det ibland är kul med siffror =) Nu är det i fyra år jag gjort en sammanställning av min träningsstatistik varje år, så här kommer detta årets nuffror (jag använder Shapelink för att registrera all träning, tycker det är skönt att enkelt kunna få en översikt så att den träningen jag vill få gjord också blir gjord) :

Antal träningstillfällen
2013 – 156 pass
2014 – 274 pass
2015 – 235 pass
2016 – 235 pass

Tränad tid
2013 – 160 h och 19 minuter
2014 – 250 h och 10 minuter
2015 – 222 h och 9 min
2016 – 214 h och 25 min

Styrketräningspass
2013 – 78 pass
2014 – 130 pass
2015 – 106 pass
2016 – 87 pass

Total sträcka (gång, löpning, skidor)
2013 – 128 km
2014 – 319 km
2015 – 380 km
2016 – 350 km

Måste säga att jag känner mig himlans nöjd med statistiken, speciellt med tanke på att jag varit gravid halva året! Sen har ju intensiteten ändrats givetvis, och det har tillkommit mer yoga och blivit mindre HIIT och styrka, men mitt mål har ju varit att försöka hålla rutin och kropp igång och det har jag absolut lyckats med.

Jag hoppas kunna träna vidare så långt som möjligt tills det är dags att få barn (haha, ”få” barn, himla dumt uttryck för övrigt, det är fan inget man ”får”) för att inte tappa så mycket av min basstyrka. Efter förlossningen får vi se, jag har ingen brådska över att ”komma i form” alls, men jag vill ju såklart kunna röra på mig för att må bra – det får bli som det blir helt enkelt. Huvudsaken är att jag inom ett år är igång med regelbunden träning igen – det får bli mitt mål 2017 helt enkelt!

Sorteringsmani

Gud vad tillfredställande det kan vara att sortera/organisera och slänga saker, om man är på rätt humör. Jag tror det kanske är lite extra skönt när man inställd på att ”boa” lite, för nu har jag gjort i ordning:

  • ett köksskåp där välling, flaskor, bröstpump mm kan få bo
  • ett badrumsskåp där blöjor, salvor och annat smått och gott till skötbordet förvaras

Därutöver har jag, ej bebisrelaterat dock, gjort ett ryck i badrummet och slängt allt gammalt smink, skönhetsprodukter och smycken som jag aldrig använder eller som har gått ut (ok, hittade en grej som gick ut 2008, men ssccchhhh….). Så gött det är!

img_5805img_5806

Ser kanske inte ut att vara i så mycket ordning, men det är en jäkla skillnad måste jag säga. Slängde en jättepåse!

Skulle allra helst vilja boa mer, ställa iordning skötbord och spjälsäng och så, men det är ju liksom tre månader kvar så då står det ju bara i vägen och blir dammigt… Försöker ta ut alla frustrationer över att jag måste vänta genom att städa iordning resten av huset. Undrar om jag kanske skulle ta ungarnas rum imorgon….?

Skämskudde?

Igår kollade jag och maken på Historieätarna – den här gången mitt i 90-talet, alltså från jag var 11 tills jag var 21 år gammal. Jag älskar historieätarna, det är superintressant att få se vad folk har ätit genom historien, men i går var första gången jag liksom… skämts, lite? Vi skrattade rätt gott åt hur jäkla väl allt stämde – tex inredningen i nån av lägenheterna var en exakt kopia av min mans första lägenhet typ, och maten med såklart, även om vi äter det mesta av det än idag.

Men liksom, hur stereotyp är man egentligen? Det var väl mest det som gjorde att man ville dra fram skämskudden, att man kände igen sig i så mycket att det blev nästan pinsamt tydligt hur stereotyp man är/var…. Hua, lite jobbigt, men mestadels roligt ändå!

kokbok

Vår kokbok. Lätt den kokbok jag använt mest genom åren, hur mycket inspration och recept jag  än letar efter på nätet så är det ju här alla basrecept finns. 

Dagens ord – jouska

Maken skickade över en tweet från Science GIF’s häromdagen, med en lista över ord som beskriver lite udda känslor, såna som annars är svåra att kanske hitta ord för. Nu är de på engelska, men jag hittade ett par favoriter:

Vi börjar med rubriken, jouska – a hypothetical conversation that you compulsively play in your brain. Ja, ni vet, när man spelar upp den där perfekta repliken och dialogen man missade att ha för man inte fann sig, eller när man utför ett helt bråk själv i huvudet och spelar båda parter. Typiskt bra ord.

Nästa då, vemõdalen – the frustration of taking a photo of something amazing when thousands of identical photos already exist. Typ varje bild tagen på Eiffeltornet, Brooklyn Bridge eller en solnedgång. Eller som varje bild på Vättern som dyker upp på jkpg’s instagramkonto varje vecka 😉

img_5211

Ok, en sista, anekdouche –  a conversation in wich everyone is talking, but nobody is listening. Haha, ja det finns väl framförallt två tillfällen när man kan se det här, antingen är det när barnen pratar ”med” varandra i en lek, helst 3-4 barn samtidigt, ELLER så är det i vilken typ av ledningsmöte som helst 😉

Har du några favoritord?

Funderingar

Vår jakt på en gård fortsätter, även om vi fortfarande inte riktigt vet vad vi vill, men för varje ställe man tittar på så tänker jag att man lär sig något i alla fall. Det finns ju 1000 frågor med innan vi kan ta nån slags steg – kan man få in pengar på hyra? Hur sköter man får? Hur mycket land vill vi ha/behöver man? för att bara nämna ett fåtal..

Ena sekunden känns det jättelockande, men samtidigt känns det ju också ofta väldigt bekvämt med det huset vi har nu, som i princip är underhållsfritt förutom vanliga vardagsbestyr.. Läskigt, roligt, skrämmande och hoppfull, i en enda röra.

Hur mycket på landet vill vi bo? Vad orkar vi med? Vad vill vi hinna göra?

Annars rullar liksom vardagen på i 180 nu när hösten satt fart på riktigt på jobbet. MEN, ikväll ska jag och ett gött gäng tjejer ut på lite AW – vi ska sitta i solen på NEO och dricka vin i sommarvärmen! Ser grymt mycket fram emot det…. I morgon har jag, på fredagen med finast väder på en månad, lyckats boka in ett biobesök med barnen sedan två veckor tillbaka. Hitta Doris ska vi se, har hört att den ska vara riktigt bra så det ser även jag fram emot måste jag säga!

En dröm om …. landet??!

Kalla det medelålderskris eller kanske bara ett naturligt nästa steg, men vi har funderat en del över vår tillvaro den sista tiden där hemma. Det här är ju liksom första gången i livet när man inte har någon ”naturlig” större förändring på gång – innan har man ju flyttat hemifrån, pluggat, skaffat första jobbet, skaffa nytt jobb, bygga hus, bilda familj osv osv. Nu är det typ… färdigt?

Det svåra här är väl egentligen att komma på exakt VAD är det jag/vi vill?!?! Skulle det hjälpa att byta jobb? Karriär? Eller ska man lägga om hela sitt liv lite mer? På det stora hela känner jag att jag skulle vilja att vi jobbade lite mindre – men då ska ju ändå ekonomin gå ihop, alternativt får man ju göra en grov ändring av livsstil (kan inte påstå att vår är extravagant på något sätt, vi går typ aldrig ut och käkar, vi shoppar inte särskilt mycket, men vi åker ju på semester. En gång om året, vill säga. ), men hur mycket är man beredd att ändra på för att gå ner i tid?

Jag känner att jag har börjat få en vag önskan (garanterat romantiserad men ändå) av att bo lite mer på landet, att kunna ha lite djur, för eget behov, och sköta om en liten gård. Vi har kollat läget lite vagt med barnen, och de var oväntat taggade på möjligheten att kunna ha lite mer djur?! Om jag (vi) fortsätter känna att det här kanske kunde vara en väg att gå, finns det för det första tusen frågor att få svar på (Hur sköter man en gård? Kan man ens gå plus minus noll? Funkar det att dra ner på sin vanliga arbetstid eller kommer man behöva minst lika mycket pengar som nu? Hur funkar det att ha djur? osv osv).

MEN, kanske, kanske har vi åtminstone fått något att hänga upp våra drömmar och planer på, vet man lite mer vad man vill så kan man ju försöka ta små myrsteg i rätt riktning…

På ett sätt kan man väl säga att vi tog ett första litet steg när vi skaffade våra hönor, faktiskt. 

PS, en tanke som också började spira lite smått vore att få skriva en bok, OM vi skulle flytta ut på landet så skulle det absolut kunna bli ämnet, kanske, kanske, kunde det ge en liten extra inkomst… någon gång…..

Mina bästa, lite dyrare, sommaraktiviteter!

Vissa dagar vill man kanske göra något extra, speciellt om man spenderar större delen av sommaren hemma, och då finns det ju faktiskt massor med aktiviteter (även om de flesta blir bäst med lite fint väder).

Klättra. Hyr en instruktör eller följ med på ett ”prova på” pass och testa utomhusklättring. Alla klarar det, det är fantastiskt kul och dessutom växer självkänslan en bit när man kommit upp!

Paddla kanot/kajak. Inte så värst billigt, men man kan tex hyra kajak vid Kyrkekvarn och paddla nedströms i Tidan (är det väl va?) och sedan bli upplockad med bil efter ett par timmar. Roligt och lyxigt att inte behöva paddla tillbaka!

Åk till en nöjespark. En solklar favorit för hela familjen. De bästa parkerna hittar du i Tyskland, men varför inte göra det till en minisemester över ett par dagar? I norra Tyskland hittar du till Hansapark och Heidepark. Vill man hålla sig i Sverige har du ju Liseberg, Gröna Lund eller kanske Skara sommarland….

Ha en kräftskiva. Fiska och koka egna kräftor och bjud in alla goa vänner på kräftskiva!

Åk till en skjutbana. Det finns ”prova på” när det gäller en mängd olika aktiviteter, tex vore det väl grymt kul att testa pistolskytte eller bågskytte?

Kråkan – utmaningen just nu

Hmm, jag är inte alls nöjd med hur träningen ser ut för tillfället, det är helt enkelt för mycket aktiviteter (främst med barnen) just nu för att min kvällsträning ska få plats. MEN det är inget att göra något åt, det är en tillfällig period och jag kommer snart få mer tid igen. Under tiden försöker jag hålla mig aktiv åtminstone där jag kan, om det nu är att måla altan eller rensa ogräs, men en envis nackspärr vittnar om att min kropp minsann saknar lite bättre former av träning.

Jag har inte sprungit/joggat/lufsat en enda gång sedan förra sommaren, och jag tänker nog låta det fortsätta så, om inte andan helt plötsligt faller på. Jag är kass på att springa och har väl någonstans på vägen insett det och ser inte poängen i att försöka – det finns så mycket andra saker man kan göra istället ju!

Mest av allt saknar jag min yoga, men som sagt, det blir förhoppningsvis bättre redan till nästa vecka så jag kan komma igång igen. Däremot har jag vid varje styrkepass också ägnat ett par minuter åt att försöka stå i Kråkan och till att stå på händer – svårt, roligt och jobbigt på en och samma gång. Det kräver en massa bålstyrka, för att inte tala om balansen, och det är en kul utmaning för sig själv. Faktiskt har det gått framåt på bara ett par veckor, nu hittar jag balansen lättare (men måste ha en vägg bakom för säkerhets skull) och kan hålla den i åtminstone ett par sekunder utan att ha stöd av väggen. Heja mig!

Det här är ”kråkan”. För den som är nyfiken kan jag rekommendera Adrienes video där hon lär ut hur man gör!

Allt vad kost heter har gått åt skogen ett tag, så kan det bli när livet i stort är rörigt, och jag försöker känna att det är ok med. Små steg framåt, och ibland ett tillbaka, men så är det ju.