Personligt

Joråsåatte

/ LindaG / Lämna en kommentar

Trött.

Vårtrött, vintertrött, stresstrött, träningstrött, diettrött. Trött i huvudet, trött i kroppen (det senare betydligt skönare än det förra).

Ja ni fattar. Så, lagom mosig i huvudet efter en stressig dag på jobbet så var det fantastiskt skönt att kliva ut i det lite våriga vädret och ta en promenad ner till stan, där maken plockade upp mig efter en kort shoppingrunda.

Och vilken fantastiskt vacker stad vi bor i ändå…

Panoramafunktionen i telefonen är ändå riktigt schysst måste jag säga. Varsågoda, en fantastisk vy över Vättern…

Det blev varken en snabb eller sådär jättelång promenad, men den var välbehövligt för huvudet, om inte annat. Lite frisk luft och P3 i lurarna så vandrar tankarna fritt, och någonstans på vägen sorterar det värsta kaoset upp sig i huvudet… Hem och landa på soffan, som jag i princip inte rört mig ifrån sen dess. Skönt det med, det går inte säga annat.

Har inte ens orkat förbereda nån mat för morgondagens lunch på jobbet, så det får helt enkelt bli min äppelpajsgröt med vaniljproteinsås tror jag. Inte fy skam det heller, om man säger så.

Over and out, från en tröttseg soffliggare!

När man bara vill ge upp

/ LindaG / Lämna en kommentar

Nu är jag precis i den perioden när jag alltid ger upp en diet, någonstans mellan vecka 3 och vecka 4. Och gud, vad jag har lust att ge upp… Resultaten kommer inte så fort som jag vill (inte för att jag egentligen har något som MÅSTE ske fort?!?) och motivationen tryter, minst sagt. Helst i kombination med att ganska många saker känns tämligen stressiga just nu, och stress gör att jag helst vill sätta mig i soffan och TRYCKA in onyttigheter… Helt värdelöst.

Jag är ju en känsloätare, helt klart, och dessutom är nästan allt roligt jag vet kopplat till mat. Tråkigt? Vi går och fikar. Ledsen? Vi äter nåt gott som tröst… Glad? Vi firar med nåt gott! Osv osv… Jag har faktiskt extremt svårt att hitta ”belöningspunkter” att locka mig själv med som inte involverar mat?!?

Så varför alltid efter 3-4 veckor? Kan det vara så att för att påbörja en diet så måste man känna sig ganska nöjd och tillfreds med livet, och eftersom allt går i cykler så är det kanske efter 3-4 veckor det börjar gå nedåt igen – innan det vänder.

Jag hoppas lite att mina ramar för den här ”dieten”, att jag satt just 10 veckor och inte något viktmål exempelvis, i kombination med mina fria lördagar, ska göra att jag ändå kommer fixa alla veckorna. Men – ser ni mig på väg in till centralkonditoriet eller Rosetten, nån annan dag än lördag, så kan ni väl stoppa mig, och lite vänligt påminna om att det ÄR bara 47 dagar kvar…

Kämpar fortfarande med träningen, envist varje gång, även om jag inte har lust. Hoppas
det snart vänder igen så det känns lika roligt som det brukar!

Anpassning

/ LindaG / Lämna en kommentar

Haha, det hjälper ju inte att man har en jättebra festplanering när omständigheter gör att ganska många inte kan komma… Men men, man får helt enkelt anpassa sig, så nu blev det bokat bord på restaurang istället, huvudsaken är ju att man får träffas och umgås 🙂

Vi är ju inte ute och käkar sådär jätteofta, speciellt inte ”barnfria”, så nu när vi ändå har barnvakt så får vi ju passa på, så att säga! Ska bli väldigt trevligt det här med, sitta och tjöta med goa vänner, äta stans godaste hamburgare, och dricka fin-öl, det är ju absolut inget man kan klaga på!

Helt apropå ingenting så är jag så vansinnigt shopping-sugen just nu, skulle vilja göra nåt åt min tämligen urtvättade och tråkiga vintergarderob – men jag HITTAR verkligen inga kläder jag vill köpa?! Dels känns det inte som det har kommit in så mycket nyheter, och dels känns det som att den rådande passformen på tröjor (korta och vida) verkligen INTE är något jag passar i… Skitsurt. När man däremot inte känner att man har råd, då hittar man ju oftast mycket mer. Vet iofs inte riktigt vad det är för kläder jag vill köpa, men lite tröjor och nåt par jeans vore ju trevligt.

Snygg, klassisk klänning från HM. Men allvarligt talat,
jag fryser ju ihjäl i såna här kläder, det är ju för sjutton
fortfarande vinter?!?!

Unnar er alla detsamma!

/ LindaG / 1 kommentar

I morse när jag åkte till jobbet så slog en tanke mig när jag satt i bilen (tro det eller ej, men ibland händer det 😉 ). Jag är så sinnessjukt tacksam över att jag har ett så bra liv att jag faktiskt kan ägna tid åt träning och kost. Familjen är friska, jag och maken har jobb, barnen har det bra på skola och dagis och DÄRFÖR har jag den oerhörda lyxen att lägga tid på något så trivialt som att justera min kost… Helt ofattbart egentligen, när man tittar lite på världen i stort. Men jag ÄR tacksam för det, och tänkte försöka dela med mig lite av den känslan genom att försöka sprida lite extra bra stämning i min omgivning!

Att ha det så bra att man kan fundera över hur mycket protein man får i sig, eller att fundera på hur man kan förbättra fysiken genom träning, det är ju extremt lyxigt. För när INTE allt är som det ska, då finns ingen ork till sånt – det räcker med att man sovit lite dåligt, har sjuka barn, eller lite för stressigt på jobbet, så hamnar ju genast kost och träning lite i ”bakvattnet”, och då är ju ändå även det tämligen små problem!

Men, för tillfället och så länge lugnet varar så njuter jag av att mitt största bekymmer för dagen är att det kommer regna på mig när jag går ner till gymmet på lunchen, och jag önskar att även alla mina vänner kunde få slippa sina problem så att det största orosmolnet för dagen skulle vara huruvida man tar en semla till kaffet eller inte.

Ta hand om er!

Det här med motivation

/ LindaG / Lämna en kommentar

Ja, jag vet att jag lovat er päron i kolasås, och det kommer ett recept på det – under morgondagen… Istället tänkte jag skriva om något helt annat idag, nämligen det här med motivation!

För MIG är motivation som något som sätter igång någonting. Att sedan fortsätta med detta någonting handlar om karaktär och vana. Min motivation till att ta tag i den fysiska delen av mitt liv (eller mer specifikt min kropp) var tvådelad – dels hittade jag tillbaka till kickboxingen vilket gav mig en önskan om att kunna bli starkare och prestera bättre i den, och dels så fick jag ett brutalt uppvaknande när en (visserligen måttligt pålitlig, men ändå) våg gav ett fettutslag på 33%. Så FAN heller att jag vill bestå till 33% fett tänkte jag, och blev asförbannad på mig själv, en väldigt bra motivation om jag får säga det själv.

Senare kommer det här med karaktär och vana in – det är klart jag också lockas av tanken att ligga kvar i soffan när det blåser småspik ute istället för att masa mig iväg till gymmet, och det är klart att det vore kul och sitta och tjöta under en timmes lunch istället för att ensam gå ner och köra ett varv styrketräning. Jag är ju inte dum heller. Däremot är det numer oerhört sällan jag låter just DEN känslan styra.

Jag har några knep, eller tankesätt, som jag använder mig av. Nu VET jag ju att alla måste hitta en egen punkt ”nu får det vara nog” och egna sätt att hålla ångan uppe, men kanske kan mina trix hjälpa någon på vägen.

På lunchen på jobbet är det enklast, det har blivit så pass mycket rutin att komma iväg att jag numer faktiskt uppskattar en stunds träning mer än en stunds (oftast meningslöst) tjötande i fikarummet. Dessutom ”lurar” jag mig själv lite, eftersom jag går och tränar 11:30 så tänker jag att det innebär att min lunch börjar 11:30 och att det därmed är dags att äta, alldeles alldeles strax. Sen att jag inte äter förrän runt 12:30 när jag är tillbaka har i praktiken inte så stor betydelse, jag tycker det är mycket jobbigare att stå still på kontoret och vänta på att klockan ska bli 12…

Kvällstid har jag lite andra knep, förutom det gamla hederliga ”man ångrar ALDRIG ett tränat pass, så brukar jag oftast använda mig av frågan : hade jag gjort något meningsfullt med den här tiden annars?. Här gäller det ju att svara ärligt, för även om mitt dåliga mammasamvete säger att ”jaaaa, jag hade suttit med barnen en timme och haft kvalitetstid” så är det troligare att barnen är jättetrötta och vill slappa i soffan framför bolibompa, och därmed skiter högaktningsfullt i om det är jag eller maken som är hemma. På sin höjd hade jag kanske kört en maskin tvätt, men DET kan jag göra nån annan gång oxå… Så kanske är en del i det hela någon form av … tja… medelålderskris? Jag vill helt enkelt känna att jag gör något meningsfullt, åtminstone någon gång varje dag. I och för sig inte en dålig tanke, kan jag tycka!

Faktiskt använder jag samma fråga för att INTE få dåligt samvete (så mycket) de gånger jag hoppar över träningen eller styr om den till någon annan tid – för HADE det varit så att jag inte umgåtts med barnen så mycket en vecka, och jag känner att det är något både de och jag vill prioritera, så har jag inga problem alls med att stuva om den där träningstiden till en annan dag, eller hoppa över den helt, för då har jag helt enkelt gjort något som var viktigare.

Det där var några av mina tankar på det vi kallar motivation – har du kanske några tips du med? Eller nån fråga?

På begäran

/ LindaG / 2 kommentarer

Jag har ju haft lite bloggtorka till och ifrån, och bad er om lite tips vad jag ska skriva om. Bodil skrev: Inredning, mattips med ”vanliga” ingredienser, att du känner dig nöjd med din snygga tränade kropp och äter lite onyttigt… Så det tänkte jag skriva lite om idag 🙂

Inredning – tja, just nu har jag nöjet att lägga mest energi på att inreda vårt kök och personalmatsalen på jobbet, riktigt riktigt roligt! Väntar på en massa möbelleveranser framöver, men de kommer inte förrän i slutet av februari, lovar dock att återkomma med en massa bilder då! Hemma inreds det inte så mycket för tillfället, får ju liksom ta ut det mesta på jobbet, och har inte haft någon jätteinspiration till att göra om hemma – MEN det lär väl ändra sig efter jag varit på möbelmässan nästa vecka (make – consider yourself warned)….

Har bland annat valt den här ”Colorful world” från Photowall, och den är sjukt snygg på plats!

Mattips med vanliga ingredienser – tja, det ramlar ju in så fort jag hinner laga något som jag tycker är inspirerande nog 😉 I morgon kommer tex ett recept på en gammal klassiker – päron i kolasås, såklart med en liten twist…

Att jag känner mig nöjd med min snygga tränade kropp… Hahaha, ja, på ett sätt är jag nöjd, min kropp känns stark och ser helt ok ut, men samtidigt lever jag ju under samma medietryck som alla andra, och det finns alltid folk som är starkare, snyggare, smalare osv, så visst vill jag fortsätta jobba med kroppen ändå. Jag är däremot väldigt noga med att inte ”prata ner” min eller någon annans kropp framför barnen, har alltid hört mamma beklaga sig över att hon inte duger, och det gör alltid MIG ledsen eftersom jag tycker att hon är jättevacker, och det vill jag helst inte föra över på mina barn… Men visst, jag är ändå nöjd på det stora hela, jag tycker jag har kommit långt med min träning, sen kräver det ju visserligen att man fortsätter med en vettig livsstil, annars sitter man ju som en deg i soffan igen…. Och ändå kan jag i samma veva känna att jag nog skulle vilja ha bort lite mer fett runt ryggen… Suck.

Och på tal om det – äter lite onyttigt 😉 I takt med att jag har blivit mer nöjd med mina resultat så äter jag ju oxå lite mer onyttigheter, fast jäklans, man får tänka sig för ändå… Kanske inte balla ur HELT (vilket för mig är riktigt jädrans svårt) och äta semla VARJE dag (det har hänt) utan kanske bara 2 dagar. Och ett glas vin typ lite mitt i veckan, och kanske en chokladbit då och då, och…. Ja ni ser. Tro mig, jag äter en massa saker man kanske inte ”borde”, men den största skillnaden är nog ändå att OM jag väljer att äta något, så njuter jag av det helt och har inte dåligt samvete över det efteråt. Jag är liksom lite snällare mot mig själv, rakt över. ”Ok, det blev ingen träning idag, nä, då får det vara så då” eller ”jag är sinnessjukt sugen på en semla, det ska jag äta på lördag och njuta av varenda smula”.

Det funkar oftast bra….

På det stora hela är jag precis samma människa nu, men jag har väl kanske lite mer landat i en vettigare livsstil. Annars har jag samma kroppsfunderingar som de flesta andra, en massa dumma ovanor, och gör en hel del dumheter (som oftast inte hamnar här däremot).

Inre frid

/ LindaG / Lämna en kommentar
Jag ska för det första direkt säga att jag inte är särskilt insatt i NÅGON religion, jag har väl ungefär med mig de kunskaper om ämnet man fick i skolan. 
I vårt sovrum har det blivit så att jag har med tiden köpt och ställt in ett antal ”Buddhas”, de flesta inköpta på Indiska vid lite olika tillfällen. Jag tycker att det är en väldigt mysig och fridfull figur, som passar bra in i ett rum där man mestadels vilar. Tycker ändå det är lite intressant vilka symboler man väljer till olika religioner, den här fridfulla varianten är väl mycket trevligare än en man uppspikad på ett kors?!?
Rent spontant så tycker jag nog att buddhism och hinduism verkar vara lite trevligare varianter än övriga religioner, lite fredliga och inte lika benägna att trycka på sin religion på andra – med våld. Men som sagt, jag är inte helt insatt så jag kan ha fel, det är bara min känsla baserat på det lilla jag vet. 
Jag kan förstå att människor har ett behov av att känna att det finns ”något”, däremot kan jag inte riktigt förstå hur man i dagens upplysta samhälle kan tolka tex bibeln så bokstavligt – jajamän, gud skapade jorden på 7 dagar osv…. Mmm, och så tryckte han ner lite dinosauriefossiler för att han hade tråkigt eller? Nåväl, alla får tro vad de vill, så länge ingen försöker trycka på mig en religion =)

Ord som skaver

/ LindaG / 2 kommentarer

Att träna lite mer än ”normalsvensson”, vilket innebär mer än 2 pass i veckan, har sina nackdelar. Det är inte att man får mindre tid, eller något sånt, för jag upplever nog nästan att jag har MER tid varje dygn nu, eftersom jag inte faller i koma så fort det mörknar runt fyra utan håller mig pigg hyfsat länge tack vare träningen. Den största nackdelen är istället allt motstånd av folk runtomkring.

”Är det inte farligt att träna så mycket?!”
”Har du fått ortorexi?”
”Kan du inte bara ta det lugnt”

eller, min favorit, som inte alltid sägs rakt ut men som hörs ändå

”Borde du inte lägga den tiden på barnen…”

Det hjälper inte att bemöta med hårda fakta – även om jag tränar 5 pass i veckan så spenderar jag mer tid i bilen fram och tillbaka till jobbet varje vecka än vad jag lägger på träning. Dessutom tränar jag ju oftast på lunchen, så tiden med barnen blir egentligen inte så värst lidande, och att jag är piggare, starkare och gladare när jag är med dem räknas inte?? Om jag dessutom tar hand om mig och min kropp så orkar jag ju förhoppningsvis med ett aktivt liv IHOP med mina barn mycket längre? För att inte tala om att man förhoppningsvis ger dem en förebild för att man ska leva ett aktivt liv.

Jag VET ju allt detta, alla fördelar, det är ju ändå därför jag tränar, men ändå skaver det, det motståndet som man hör nästan varje dag från folk runtomkring. Kanske inte lika frekvent nu längre, eftersom jag tränat så länge, men det finns där ändå. Speciellt det där med barnen, när det kommer från vissa håll, jag är en DÅLIG mamma som tvingar dem att följa med på lördagsträning (vilket innebär att de får vara i lekrummet en timme och sedan åker vi och fikar ihop) och som prioriterar mig själv framför dem – fult, fult, FULT!

Mammasamvetet är väl alltid dåligt, i vilket fall (jag borde göra si eller så för/med barnen), så det är väl därför den kritiken tar hårdast. För att en liten del av mig håller med. Även om den delen är i minoritet till den större, mer rationella delen av mig själv.

Just idag, så orkar jag inte med den här kritiken. Lite motvind får man väl räkna med, men när den blåser konstant så blir man tillslut lite sliten.

Så snälla, har du nån i din familj, i din bekantskapskrets, på jobbet eller någon annanstans, som du tycker ”tränar för mycket”, testa att bara säga – ”vad bra jobbat, jag ser ju att du mår bra av det här” istället för att av antingen missunnsamhet eller missriktad omtanke försöka säga att de borde ta det lugnt eller trappa ner.

Lite otur när jag tänkte, bara….

/ LindaG / Lämna en kommentar

Ja herregud, det är ju för väl att folk inte ser vad man gör när man är själv hemma ibland…

Eftersom jag ska klippa mig i veckan (nä, inte kort, försöker bara hålla det uthärdligt medans jag sparar ut det) så tänkte jag passa på att färga håret idag. Sagt och gjort. Jag är inte särskilt ”trogen” någon hårfärg utan brukar mest köpa den som är kampanj på, så resultatet kan…. variera lite. Idag blev färgen ungefär tre nyanser mörkare än det brukar bli, och närmar sig typ svart. Nåväl, det funkar väl det med.

Efter hårfärgningen blev jag inspirerad av ett instagraminlägg till att passa på att lägga en ansiktsmask, det gör jag säkert en gång om året eller så, så jag rotade fram nåt ur badrumsskåpet. Den KAN ev ha gått ut, för den luktade lite mysko, men men…

Masken var med kokos i, och någonstans i bakhuvudet hade jag för mig att det är vansinnigt bra att smörja in sig med kokosolja när man är torr, och eftersom jag är torr som en vampyr i starkt solsken om vintern så tänkte jag att DET passar jag ju på och gör medans jag ändå står här och väntar på att masken ska bli klar.

Sagt och gjort, jag hämtade burken med kokosolja och började smörja in mig. Funkade jättebra, och jag luktade som ett helt solarie, så jag smörjer in hela mig. Kommer på att jag är torr om fötterna med, så utan att liksom tänka klart så lyfter jag upp ena foten och smörjer in den. Står sen där och funderar på hur F*N jag tänkte nu, för jag kan ju inte sätta ner foten med en massa kokosolja på, då kommer jag ju drutta omkull. Samtidigt börjar den resterande oljan i min hand att smälta av kroppsvärmen och droppa lite överallt på golvet. Helvete. Jag gör ytterligare ett ogenomtänkt beslut och sätter mig på toaletten, med den påföljden att jag håller på och glida ner på golvet eftersom, tja, jag har ju smörjt in mig med kokosolja. Sitter sen där och tycker att, vad fan, nu kan jag ju likagärna fortsätta, så jag smörjer in även den andra foten med den oljan som håller på och smälter i min hand.

Skit. Jag måste ha tag i strumpor. Gör två improviserade ”skosulor” av toapapper samtidigt som jag försöker att INTE glida av toalettstolen, och tar mig fram till mina strumpor.

Kontentan av det hela är i alla fall att jag har nyfärgat hår, ett rent ansikte och jag är banne mig inte torr någonstans! Är dock, som sagt, mycket glad över att ingen såg mig…. 😉

Planering

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag kan på mer än ett sätt förstå det som pågår i mångas huvud nu, ”dags att banta” och ”dags att börja träna”. Dels eftersom jag själv varit där oändligt många gånger (eller ok, kanske snarare 20 nyårsaftnar) och dels för att vem sjutton tycker inte att det får vara nog med stillasittande och alltför mycket mat efter julen… Även när man försöker hålla sig hyfsat till vettig mat så blir det dels för mycket och dels en del onyttigheter ändå, toppat med ett antal glas vin dessutom. Så ja, jag är också färdig med att överäta nu.

Mitt mål med träning och kost är ju att må bra, så därför tycker jag det skulle bli lite galet att sätta upp nån vidare kostplan utöver mitt normala (icke jullovs-) ätande, det är mest bara dags att få lite koll på den igen. Träningen vet jag inte riktigt heller hur jag ska jobba vidare med, jag älskar ju styrketräningen och försöker alltid se till att avancera där, men förutom det så känner jag mig lite … mållös. Får se om jag kan komma på eller få hjälp att komma på något mål här.

Jag har ju aldrig varit något fan av att vänta med saker, så en nyttig, god och fräsch asiastisk biffsallad fick bli dagens middag. Ryggbiff, romansallad, ruccola, couscous, avokado, tomat, sojabönor och cashewnötter.

När jag har funderat lite på det där med ”nyårslöfte” – eller egentligen handlar det väl mer om tankar inför det nya året, så känner jag att jag liksom är på rätt väg ändå. Jag försöker utmana mig själv, göra saker jag inte testat innan, och fortsätter bocka av min ”bucket-list”, så några revolutionerande förändringar blir det nog inte. Jag hoppas att min arbetssituation inte kommer bli lika stressig i år som förra året, och det ser ut som det kanske kan lyckas, vilket känns skönt.

Eller förresten, jag HAR faktiskt två planer (eller nyårslöften) inför nästa år, den första är att se till att laga mer mat och ha med till jobbet, och den andra är att göra klart min kokbok! Vad är DINA planer inför nästa år???