När man bara vill ge upp

Nu är jag precis i den perioden när jag alltid ger upp en diet, någonstans mellan vecka 3 och vecka 4. Och gud, vad jag har lust att ge upp… Resultaten kommer inte så fort som jag vill (inte för att jag egentligen har något som MÅSTE ske fort?!?) och motivationen tryter, minst sagt. Helst i kombination med att ganska många saker känns tämligen stressiga just nu, och stress gör att jag helst vill sätta mig i soffan och TRYCKA in onyttigheter… Helt värdelöst.

Jag är ju en känsloätare, helt klart, och dessutom är nästan allt roligt jag vet kopplat till mat. Tråkigt? Vi går och fikar. Ledsen? Vi äter nåt gott som tröst… Glad? Vi firar med nåt gott! Osv osv… Jag har faktiskt extremt svårt att hitta ”belöningspunkter” att locka mig själv med som inte involverar mat?!?

Så varför alltid efter 3-4 veckor? Kan det vara så att för att påbörja en diet så måste man känna sig ganska nöjd och tillfreds med livet, och eftersom allt går i cykler så är det kanske efter 3-4 veckor det börjar gå nedåt igen – innan det vänder.

Jag hoppas lite att mina ramar för den här ”dieten”, att jag satt just 10 veckor och inte något viktmål exempelvis, i kombination med mina fria lördagar, ska göra att jag ändå kommer fixa alla veckorna. Men – ser ni mig på väg in till centralkonditoriet eller Rosetten, nån annan dag än lördag, så kan ni väl stoppa mig, och lite vänligt påminna om att det ÄR bara 47 dagar kvar…

Kämpar fortfarande med träningen, envist varje gång, även om jag inte har lust. Hoppas
det snart vänder igen så det känns lika roligt som det brukar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s