Kritisera mera!

Jag tycker verkligen om att få kritik. Eller ja, konstruktiv kritik då, inte den andra, meningslösa, negativa sorten. Det finns två anledningar till att jag tycker om att få just den positiva, konstruktiva kritiken – den första är att det ger en jättebra möjligheter att utvecklas och lära sig nya saker. På träningen blir det väldigt enkelt och tydligt – om du testar att göra så här i stället så får du mer kraft tex. Är det dessutom någon som är åtminstone liiiite pedagogisk så suger jag åt mig som en svamp (eller försöker i alla fall) och då är det som allra roligast på träningen! Däremot den där negativa ”vadå, klarar du inte mer?” stilen, den ger mig ingenting, jag blir bara sur eller less och ger upp….

Den andra anledningen är att jag kan slappna av med folk som ger mig konstruktiv kritik. För får jag det, så vet jag ju att de talar om när jag gör något fel, och dessutom bryr sig tillräckligt mycket om mig för att vilja hjälpa mig rätta till det! Jag menar, ingen vill väl få reda på omvägar att man tex gör något fel, har irriterande ”tics” för sig eller kanske alltid är negativ till allt? Sen finns det ju alltid personlighetsdrag som vissa retar sig på, det är väl inte direkt sådant jag tänker på, för alla kommer ändå inte gilla alla.

Så på det stora hela – ge mig GÄRNA konstruktiv kritik, vad det än må handla om, för då lär jag ju mig att bli bättre!

Hoppas på en ordentlig genomgång i morgon

Jag veeeeet att ni säkert är jättetrötta på att jag skriver att jag älskar kickboxingen, men jag GÖR ju verkligen det. Ikväll var det äntligen dags, tyvärr inte sparring utan teknikträning (nej det är kul med, men får jag välja mellan de två väljer jag sparring alla dagar), för första gången på en vecka om jag minns rätt. Det var ett jätteroligt pass, som vanligt lär man sig en massa, men det var inte FÖR komplicerat så att man inte får ut någon träning av det hela. Den enda nackdelen är att jag blir lite, lite ledsen när jag åker därifrån varje gång, för jag skulle såååå gärna vilja ha tid och möjlighet att hålla på med det här mer än de två gånger i veckan det oftast blir. Extra mycket känns det när man missar ett av passen!

Styrketräningen har ju också fått pausa lite nu, inte direkt läge att ta sig dit när hela familjen ligger och kräks =/, men det får väl vänta tills på onsdag eftersom jag åker till stockholm och möbelmässan måndag till tisdag. Så, en ofrivillig träningspaus har det blivit, och jag kan i alla fall konstatera att min skadade axel INTE blir bättre av vila – ska passa på att fråga om det är något jag kan göra åt den i morgon när jag går på massage. Japp, ni hörde rätt, det är äntligen dags för min inbokade massage – har gett upp den ”gamla” tjejen eftersom det helt enkelt inte går att få tag i henne, och ska nu testa de som jobbar med HV bland annat – massageterapeuterna heter de tror jag, och de finns på a6. Är i gravt behov av en genomgång nu, en nackdel med att få lite mer muskler – det är också mer att få knutor i =P

Skulle jag vara tvungen att byta ut kickboxingen mot något, förresten, så skulle jag nog välja MMA eller Brazilians jujutsu – helt enkelt för att de verkar ha det väldigt roligt tillsammans! Efter varje träning hänger det alltid kvar hur mycket folk som helst, och går man förbi ser det ut som värsta kramkalaset 😉 Det brottas, kramas, vänds och bänds på alla håll och kanter, men hur knäppt det än låter så ser det skitmysigt ut =)

Nu ska jag packa min väska – lämnar förresten både man och barn hemma i morgon allra minst för att de 48 symptomfria timmarna ska hinna gå. Är inte såååå ledsen över att lämna två vid det här laget klart piggare och uttråkade/retliga barn 😉

Brödbak i Spanien

Jaha, här sitter jag nu på en bar i Barcelona och småhuttrar lite. Inte sommarvärme, även om det är mycket skönare än hemma. Tänkte nu jobba på bageri har jag kommit på, här kommer mammas recept på sjukt goda, grova frö-frallor:

Mammas frallor

Koka 1 dl vete- eller rågkross med 4 dl vatten i 15 minuter.
Häll i 1 liter vatten och temperera till 37 grader, häll det sedan över
1 smulat paket jäst.

Häll över mjöl och fröblandningen som ska bestå av:
3,5 dl grovt rågmjöl
3,5 dl grahamsmjöl
1 dl krossade linfrön
1 msk salt
1 msk socker
1-2 dl blandade fröer, tex pumpakärnor och solrosfrön
(även gott att blanda i lite torkad frukt)

Tillsätt sedan ca 1 liter ”vanligt” mjöl, jag valde dinkelmjöl (varav ca 1/3 fullkorn) tills det blir en lös deg. Knåda (gärna i bakmaskin) en stund, och låt sedan jäsa till typ dubbel storlek. Forma till ca 20 frallor, försök inte svära för mycket trots att degen är jättekladdig, den SKA vara kladdig. Jäs 30 minuter till.

Om du nu använder en Kitchen Aid så kan jag rekommendera att inte blanda ihop knapparna ”sänk vispen” och ”fart”. Degen skvätter ganska långt. 

 Sen – skjuts in i ugnen, 250 grader i ca 10-12 minuter.

Min favvo är att äta dem med smör och lite kaviar….

Nu ska jag ta ett glas vin, vi kanske ses någon gång!

Verklighetsflykt

Idag fick jag en sån där känsla igen, när jag satte mig i bilen själv i vintermörkret för att åka till I. Att jag bara känner för att vända bilen söderut, åka så långa stunder jag känner för, köpa tandborste och underkläder på vägen. Kanske åka ner till Spanien någonstans, jobba i en bar eller nåt, hyra en billig lägenhet och se till att man har så man klarar sig över dagen. Bara försvinna, bli anonym och någon ny.

Det är på en gång så orealistiskt och så enkelt och oansvarigt. Och även om jag inte skulle kunna göra så mot familjen, så finns det ändå kvar en lockelse. En flykt undan verkligheten, förbjuden och nästan omöjlig.

Vad är din flykt?

Måndagsmos

Sitter och kika på vetenskapens värld, det är helt underbart. Det är helt fascinerande (och lite skrämmande) att se hur lätt hjärnan luras och fungerar. Fastnar ganska ofta framför det programmet, när det går, måste hänga ihop med åldern 😉 Jag har i alla fall inte börjat titta på antikrundan än, jag får väl hålla det till mitt försvar…

På tal om hjärnan och smarta saker i största allmänhet så fortsätter jag läsa mina böcker om Jack Reacher. Gillar verkligen dem, och att de är så komplexa – återigen en varm rekommendation för den som inte läst dem!

Eftersom jag ändå är ute och hoppar lite fritt mellan diverse ämnen så kan jag berätta att jag fick för mig att sola idag. Gör det väldigt sällan i solarium (däremot är jag gärna ute i den ”riktiga” solen så ofta jag bara kan), det känns inte så hälsosamt, men ibland så här på vinterhalvåret känns det som om jag bokstavligen ska försvinna mot bakgrunden annars. Dessutom var det grymt skönt att få bli lite varm, har frusit hela dagen.

Jaha, det var ett tämligen splittrat litet inlägg, men så kan det bli en måndagkväll!

Let’s dance?

Funderade lite över det där med dans idag när jag stod i duschen (det är förresten när jag duschar jag får typ alla idéer till bloggen, man har inte så mycket annat att göra än att låta tankarna flyga runt fritt och landa där de behagar). Eller ja, dans och musik. Jag (och maken, som är den enda som delar min musiksmak rakt av vad jag vet) gillar att lyssna på house, och dubstep, det gör mig nästan alltid riktigt glad! Vanlig ”radiomusik” lyssnar jag såklart en hel del på med, har alltid på det på jobbet, och det är ju helt ok men sällan något jag liksom fastnar för.

När det gäller dans då, så är det liksom något som känns, jag vet inte, väldigt personligt. Jag älskar att dansa, om det är musik jag gillar, då är det nästan omöjligt att stå still. Dessutom har jag en viss tendens att blunda när jag dansar, och därtill har jag en känsla av att jag flinar som en annan fåne bara för att jag tycker det är så kul. Och allt det här kan jag leva med, jag skiter i (nej ok, det är inte HELT sant) vad andra tycker om hur jag dansar, för JAG tycker att det är så roligt!

Att jag funderade lite extra på det här just nu är dels att jag just lyssnat på lite bra musik, och dels för att maken tydligen funderar på att gå på Insanity (house”festival” här på Elmia i februari) just för att dansa. Jag tvivlar på att jag kan fixa barnvakt så vi båda kan gå, och sen finns det en liten risk för att jag känner mig för ”gammal” och börjar man tvivla på sig själv så går det aldrig nåt vidare att dansa, vare sig man vill eller inte.

Jaja, det här var lite allmänt fredagssvammel om ett helgnöje jag alldeles för sällan får möjlighet att utöva. Skulle vara kul att veta vad alla andra tänkte om att dansa, men jag vet att det är få av er som skriver i kommentarerna i alla fall så… 😉

Felinformerad

(Nu blir det mer träning, så är ni varnade)

Jag är väldigt fascinerad över hur fel jag har haft och gjort innan när det gäller träning. Eller fel och fel, det är väl aldrig fel att träna för man mår ju alltid bättre, men fel om målet har varit att gå ner i vikt eller få en snyggare kropp. Jag vet inte hur många morgnar jag har knatat runt munksjön (när vi bodde nere i stan) varje morgon innan frukost för att tappa ett par kilon, eller när jag köpte crosstrainern (ja, jag vet, det är bara pinsamt) eller som nu i somras när jag kämpade med jogging (ok, det gav lite effekt på vikten, men inte på kroppsformen). De flesta kosthållningar har testats, även om jag helt klart kan erkänna att det inte låg mycket motivation bakom när det typ är 2-3 kg man vill bli av med, varav den enda jag verkligen kan köpa är LCHF – och inte av anledningen att jag går ner i vikt (för det gör jag inte) utan för att man verkligen mår bra av den.

Men varför i hela friden har ingen sagt att det är tung styrketräning man ska köra om man vill forma om kroppen? Som de flesta andra har jag nog haft en diffus tanke om att om en tjej styrketränar blir man biffig och ”manlig” i kroppen. Därför känner jag mig enormt förvånad över att 6 veckors styrketräning har gjort det jag har försökt uppnå i flera år – gjort mig smalare och gett mig en snyggare rumpa, snyggare armar, och en platt (!!!) mage. Och det var inte ens det jag siktade på när jag började, jag ville bara bli bättre på kickboxingträningen!  Dessutom är det snabb träning, jag kör oftast på lunchen och går till racketcentrums gym, och jag är tillbaka på jobbet efter ca 45 minuter, tränad, duschad och ombytt.

Det här kommer säkert reta en hel del folk, men jag skriver inte om det för att verka duktig (även om jag själv är nöjd med min egen prestation), utan för att jag vet att många av mina kompisar vill ha samma resultat och är lika ”fel” ute som jag var. Nu behöver ju inte någon ändra på sin träning, absolut inte, men se det som ett tips bara, om vågen står still och kläderna sitter för tajt trots envisa mil på gångbandet eller vad det nu kan vara. Testa! Och om nån vill, så kan jag lägga upp styrkeprogrammet jag kör…?

Att bli bättre på något.

Ibland känner jag mig lite kluven inför vad jag ska skriva och inte skriva här på bloggen. Egentligen är den ju främst till för min egen skull, men jag måste samtidigt erkänna att det är jätteroligt att så pass många läser den. Och vad jag ska skriva om hänger också ihop med en annan sak, som vi pratade lite om i förbifarten efter träningen sist, nämligen att man just är så många saker – Mamma, Fru, Dotter, Medarbetare och så nu då Kickboxare/Träningsgalning. Varje del av de rollerna är så olik alla andra, på jobbet sitter jag och designar i 3D, hemma älskar jag att laga mat, eller att spela TV-spel om jag ska slappa. Jag är lat, men jag älskar att träna – egentligen känns det som väldigt många saker jag gör är motsatser. Sen blir det svårt att omvandla det till blogginlägg med, jag vill ju gärna behålla er som läser, men ibland (som nu) snöar jag in mer på ett av områdena – oftast det som fungerar i livet. 

Så, idag tänker jag skriva lite mer om träning, men vad vill ni läsa om? Och alla ni nya läsare, varför kom ni hit och vad vill ni läsa om?

Ett par bilder från vår träningslokal.

Jag funderade lite på varför det funkar så bra med träningen nu, jag är egentligen en tämligen lat och bekväm människa på det stora hela. Soffan och en semla har alltid lockat mer än gym, så varför gör det inte det nu? Jag tror att en av anledningarna är att jag verkligen behöver utmaningar. Jag behöver känna att jag arbetar aktivt på att bli bättre på någonting, att jag lär mig något, och just nu är det lite skralt med sådana utmaningar.  På jobbet står det rätt still just nu, med kommande omorganisation osv, och mitt privatliv står rätt still med. Men här, på träningen, är det ju enkelt att lära sig nya saker och bli bättre. Eller ja, enkelt och enkelt, man får ju jobba hårt för det, men det är ganska lätt att känna och mäta att man blir bättre. Som nu till exempel, min träning på gymmet har gjort mig ganska mycket bättre på kickboxingen (eller har i alla fall gett mig bättre förutsättningar) och dessutom är gymträningen i sig ganska lätt att mäta om man förbättrar sig eller inte på. Jag känner att jag utvecklas, att jag lär mig något nytt, och det är roligt! Sen finns det fler saker, jag trivs bättre med min kropp, orkar mer och får dessutom sällskap, och alla de anledningarna är viktiga med. Men visst, det kräver också att jag har folk runtomkring mig som peppar och talar om att jag blir bättre, så helt enkelt är det ju inte, skulle jag helt plötsligt träna helt själv så skulle det tappa mycket av lockelsen.

Att man kan ha så kul i en lokal som ser så tråkig ut 😉

Framgång!

(det här kommer handla om träning, bara så ni vet)

Idag var första sparringpasset på ungefär tre veckor, och SOM jag har längtat! Under jullovet och december har jag ju kört på gym som kompletterande eller ersättande träning, och jag var på gymmet både igår och idag (på lunchen) dessutom, så jag var både taggad och lite nervös om jag skulle orka idag. Var lite nyfiken på om det hade gett nåt resultat med, förutom de jag kan se med egna ögon, och det hade det! Hade mycket bättre ork och kände mig piggare i hela kroppen, så idag fick jag ihop sparringen riktigt bra för att vara första gången på så länge =)

Känner mig nästan löjligt nöjd och glad efter passet, fick tom lite beröm av de ”gamla” rävarna (tja, erfarenhetsmässig då), vilket gjorde gott =) Nu är kroppen helt slutkörd och ganska öm, men jag är gladare än jag varit på länge! När allt annat känns som det bara inte funkar så är det ju åtminstone skönt att ha en fast punkt att hänga upp livet på. Och sen är det ju inte fel att få slå lite på folk med 😉

Det här kommer säkert ses som ett tämligen drygt pretto-inlägg, men JAG skriver det för att jag är glad och vill bubbla av mig lite! Kanske att det tom  motiverar någon att prova att utmana sig själv på ett eller annat sätt =)

Rödvinsås och triceps

Ja ok, jag vet, jag lever just nu i en träningsbubbla. Det är riktigt roligt just nu, med bra coaching och sällskap, och eftersom det är jullov finns det tid (vi är ju båda lediga nästan alla dagar), så jag passar på så mycket jag hinner. Snart nog börjar vardagen igen, och då blir det begränsat med tider och möjligheter, precis som vanligt, så varför inte njuta av att lägga lite tid på bara mig? Dessutom är det ju på ett sätt extra kul i början, man har inte tröttnat och det blir ganska fort lite resultat – lite snyggare armar, lite magmuskler som kan anas =) Sen är det ju också ganska skönt att ha lite träningsvärk, den är ju som ett kvitto på att man åstadkommit något!

För övrigt har de senaste dagarna varit riktigt, riktigt trevliga – som igår, då var det heldagsshopping med tjejerna (ok, en kille med). Vi började med att träna vid nio, sen gick vi på stan och shoppade, åt lunch och drack kaffe till klockan var 16 – då hade jag klipptid =) För att dessutom toppa upp dagen så avslutade vi hemma hos G&T i Tenhult (då fick ju maken o barnen vara med så klart), grymt trevligt! Hittade dessutom en del på rean, lite tröjor till maken, en tröja till mig från NoaNoa (det enda plagget jag har därifrån) och en ”skinn”jacka (inte äkta men riktigt fin!) från inredningsaffären på Gallerian. Roligt att hitta lite på rean, jag brukar aldrig göra det annars!

Idag har vi haft förberedelsedag inför nyår 😉 Med det menar jag helt enkelt att vi har handlat mat, alkohol (ja, det var kö IN till systemet på a6, man kunde ju tänkt sig att vi kunde kommit på det här tidigare) och dessutom börjat laga lite av den maten som funkar att förbereda. Och på tal om det så kommer här mitt recept på en fantastiskt god rödvinssås :

Rödvinssås:

1 lök
1-2 vitlökar solo (eller typ 6-7 klyftor vanlig)
1 bit chili efter tycke
ca 2 cm ingefära
1 palsternacka
ev. en bit rotselleri

Tärna ovanstående grovt och fräs i lite olja och smör en stund.

Häll över
3 dl rödvin och
3 dl mörk oxbuljong
2 msk tomatpure

Tillsätt lite pepparkorn och gärna några lagerblad, och låt det sjuda ihop en sisådär 15-20 minuter. Häll i mer vin eller buljong om du känner att det behövs. Sila såsen och koka upp igen, red sedan av med maizenaredning (eller om du gör som jag och gör såsen dagen innan – red såsen när du värmer den).

Beroende på hur mycket chili och ingefära man tar så får såsen lite olika karaktär, men den blir oftast fantastiskt god!