Personligt

Jag vill ha vår nuuuuuu!

/ LindaG / Lämna en kommentar

Fasiken vad jag längtar efter våren nu (som alla andra oxå gör). Den där fantastiska doften av en blandning av solvarm asfalt och fuktigt gräs. Vill att det ska stå tätt med tussilagos i vår slänt, och att det ska vara så varmt att man kan sitta ute mot husväggen och sola lite…

Hittade i alla fall en stackars liten ensam snödroppe i rabatten innan snön kom. 

Tycker att Mars har gått så galet fort, det är redan den 14:e?!?! Dessutom bara två veckor kvar till påsk! Det är en av de bästa högtiderna – många röda dagar och få ”måsten”… Och såklart god mat 🙂

Bad hair month

/ LindaG / Lämna en kommentar
Skit skit skit. Jag får ingen ordning på mitt hår just nu. Vet inte vad det är som skiljer den här klippningen från de tidigare, kanske att den är mer jämn-kort över hela, men jag får i alla fall inte till det ordentligt. Så, nu behöver jag lite tips – vad ska jag sikta på för frisyr framåt? Jag gillar det korta, men lite mer längder skulle kanske inte skada heller. Nu är det inte dags att klippa sig än på några veckor, men jag behöver ju ha en plan för vad jag ska ha för frisyr, så jag vet vad jag ska spara. 

Och färg, vad ska jag göra åt färgen??? Färgar gör jag ju hemma, men det är ganska lätt att göra i ett sånt här kort hår, så lite roliga effekter kanske man kan åstadkomma. Men vad/hur?!?

Så här ser mitt just nu ganska trista hår ut. Fast inte så guldigt som det är på fotona. 

Det enda jag vet är att jag INTE vill haka på hjälm-trenden som min frisör sa kommer framöver, jag vill ha mjukare, busigare hår, inte en hjälm – då ser jag bara ut som dr Spock…

Här är några stilar jag gillar….

Lite hjälmvarning på den här kanske…

Mjuk, feminin. Inte så dum. 

Visserligen är den här extremstylad, men den skulle nog vara rätt snygg utan all styling med. 

Sjön suger?

/ LindaG / Lämna en kommentar

(nu bli det träning igen)

Det känns som det liksom inte händer något i mitt liv just nu. Ja nu får jag väl skit för det och så händer något gräsligt förstås… Men jag får väl ta risken =P

Alla känns lite tysta och trötta, det är dämpat på jobbet och hemma rullar vardagen mest på. Jag försöker tänka på att inte direkt prata om träningen på jobbet, om inte någon frågar rakt ut, för jag tror att det är en sån där grej folk väldigt snabbt blir trötta på att höra om, fast de kanske är trötta på mig ändå. Det är lite skillnad här, här behöver ju ingen gå in och läsa som inte vill, och väljer man då att läsa så får man lite skylla sig själv 😉

Efter att ha haft två vilodagar (det har känts som två veckor) så kändes det lite segt att ta sig i kragen och gå till gymmet på lunchen, men som vanligt kändes det jätteskönt när man väl kom igång. Dessutom fick det faktiskt bli simning samtidigt som pojkarna har sina simskolor på eftermiddagen, det är visserligen sjukt trist att simma, men det är ju inte så värst spännande att sitta på en hård träbänk själv och titta på heller (vi måste ju dela på oss, eftersom pojkarna är i varsin ände av badet). Först när jag hoppade i hade jag nån vag tanke om att jag kanske skulle simma hela 40 minuter när simskolan är, fast när jag väl simmat 1000 m så kändes det så galet motigt i kroppen att jag bara ville sjunka, så det blev inget med det =) Simmade lite bredvid Oliver istället, och efter simskolan gick vi iväg till äventyrsdelen för att öva på att dyka från en liten trappa. Han tycker det är läskigt att dyka, men nu när han fick testa lite nere i vattnet verkade det kännas lite bättre, och tekniken blev helt klart förbättrad!

Däckade ihop totalt när jag kom hem och somnade lite på soffan när barnen kollade TV. Det är helt galet vad trött man blir av att simma, och då är det ändå bara ca 20-25 minuter riktigt aktiv simning.

Nu ska jag sova, den här kvällen har redan blivit lite sen eftersom jag inte kunde slita mig från nya Tombraider… Älskar de spelen, och det senaste är helt suveränt!

Jag måste bara….

/ LindaG / 2 kommentarer

Fasiken vad mycket saker det är man vill/bör/borde göra och vara hela tiden. Jag har konstant dåligt samvete tror jag.

Dåligt samvete för att jag inte ägnar mer ”kvalitetstid” med barnen, för att jag inte leker med dem mer och är mer aktiv i deras utveckling. Jag borde nog vara med och pyssla, pussla, måla, leka, bygga och jaga dem mycket mer.

Dåligt samvete för att jag knappt lagar mat längre, jag borde se till att barnen får ordentlig hemlagad mat från grunden, inte halvfabrikat som köttbullar, korv och fiskpinnar så ofta. Dåligt samvete för att jag tar tid från barnen när jag lagar mat.

Dåligt samvete för att jag inte hinner sköta huset som jag vill, dammet hinner samlas i alldeles för stora högar i hörnen och det ligger leksaker överallt. Dåligt samvete för att när jag städar så hinner jag inte samtidigt leka med barnen.

Dåligt samvete för att jag inte är en bättre fru, jag borde vara mer engagerad och närvarande. Kåt, glad och tacksam kanske?

Dåligt samvete för att jag inte satsar allt på jobbet, för att jag inte jobbar över och inte gör mitt jobb ännu bättre. Dåligt samvete om jag jobbar över, för att barnen får gå längre på dagis/skola.

Dåligt samvete för vännerna jag knappt aldrig hinner träffa.

Dåligt samvete för mig själv, för att jag borde få snabbare och bättre resultat av träningen, för att jag verkar vara den enda i världen som inte kan springa, för att jag inte kan ha karaktär nog för att hålla mig ifrån onyttig mat, för att jag inte hänger med i de senaste modesvängarna, för att jag inte hänger med i alla nyheter, för att jag är fullkomligt ointresserad av politik och för att jag är så kass på att nätverka.

Borde, måste, vill, önskar, det finns hur mycket som helst jag skulle kunna lägga till på listan. Mycket hänger ju ihop med barnen, precis som man brukar säga så lever man med dåligt samvete så länge man har barn. Men, jag kan för det mesta leva med alla dessa måsten utan att låta dem ta över mitt liv, jag har nog trots allt en väldigt ödmjuk inställning ( nu för tiden ) till att det inte finns en enda möjlighet till att hinna göra alla ändå. Fast ibland blir det ändå lite mycket, man hamnar ur balans och helt plötsligt känns det som ett helt torn av ”måsten” och ”borden”  rasar ner över en.

Och jag som aldrig varit bra på att bygga torn.

En stilla klagan

/ LindaG / 2 kommentarer

Det är en grej jag har funderat jättelänge på om jag ska skriva eller inte. Hur jag än formulerar mig så finns det alltid risk att någon oförtjänt skulle kunna ta åt sig eller misstolka det man skriver, men jag har ju ändå liksom kommit fram till att det är ganska terapeutiskt att skriva av sig saker, så jag gör väl ett försök.

Först vill jag bara säga att det här INTE är någon form av pik eller uppmaning till någon jag känner, jag är mycket medveten om att alla har egna liv, familjer, jobb, egna vänner, fritidsintressen, träning och andra aktiviteter som upptar all tid (och min med, det är ju lika mycket där det hänger).

Det är något som har legat och gnagt jättelänge nu, men jag har faktiskt inte kommit på vad det är förrän nu på senare tid. Jag saknar grymt mycket, vad ska man kalla det, fika-tid? Bästis-tid? Ni vet, när man var yngre och satt i timmar och diskuterade allt från allvarliga frågor om relationer och livets mening rent generellt till vad man köpt för nagellack senaste shoppingrundan. När man sitter och pratar med nån som känner en utan och innan, som man kan prata om ALLT med… Jag saknar det. Jättemycket.

Men det känns så ”bortskämt” att klaga på något sådant, det låter som jag inte uppskattar familjemiddagar, play-dates med barn och deras föräldrar, AW med jobbet eller allt annat sånt där roligt, och det är inte sant – jag älskar verkligen allt det. Men det är ÄNDÅ något som jag känner att jag saknar och som gör mig lite ledsen. För det är ju ingen annans fel heller, jag har lika dåligt med tid jag.

Jaja, nu har jag fått det ur mig i alla fall, och som så ofta annars när man skriver ner något så ser det liksom så .. fjuttigt, ut. Det är svårt att få det som känns viktigt att SE viktigt ut. Men det känns inte som det skulle bli så jätteintressant inlägg om jag la ut texten om det på 4 A4 sidor heller…

Skrutt.

Kritisera mera!

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag tycker verkligen om att få kritik. Eller ja, konstruktiv kritik då, inte den andra, meningslösa, negativa sorten. Det finns två anledningar till att jag tycker om att få just den positiva, konstruktiva kritiken – den första är att det ger en jättebra möjligheter att utvecklas och lära sig nya saker. På träningen blir det väldigt enkelt och tydligt – om du testar att göra så här i stället så får du mer kraft tex. Är det dessutom någon som är åtminstone liiiite pedagogisk så suger jag åt mig som en svamp (eller försöker i alla fall) och då är det som allra roligast på träningen! Däremot den där negativa ”vadå, klarar du inte mer?” stilen, den ger mig ingenting, jag blir bara sur eller less och ger upp….

Den andra anledningen är att jag kan slappna av med folk som ger mig konstruktiv kritik. För får jag det, så vet jag ju att de talar om när jag gör något fel, och dessutom bryr sig tillräckligt mycket om mig för att vilja hjälpa mig rätta till det! Jag menar, ingen vill väl få reda på omvägar att man tex gör något fel, har irriterande ”tics” för sig eller kanske alltid är negativ till allt? Sen finns det ju alltid personlighetsdrag som vissa retar sig på, det är väl inte direkt sådant jag tänker på, för alla kommer ändå inte gilla alla.

Så på det stora hela – ge mig GÄRNA konstruktiv kritik, vad det än må handla om, för då lär jag ju mig att bli bättre!

Hoppas på en ordentlig genomgång i morgon

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag veeeeet att ni säkert är jättetrötta på att jag skriver att jag älskar kickboxingen, men jag GÖR ju verkligen det. Ikväll var det äntligen dags, tyvärr inte sparring utan teknikträning (nej det är kul med, men får jag välja mellan de två väljer jag sparring alla dagar), för första gången på en vecka om jag minns rätt. Det var ett jätteroligt pass, som vanligt lär man sig en massa, men det var inte FÖR komplicerat så att man inte får ut någon träning av det hela. Den enda nackdelen är att jag blir lite, lite ledsen när jag åker därifrån varje gång, för jag skulle såååå gärna vilja ha tid och möjlighet att hålla på med det här mer än de två gånger i veckan det oftast blir. Extra mycket känns det när man missar ett av passen!

Styrketräningen har ju också fått pausa lite nu, inte direkt läge att ta sig dit när hela familjen ligger och kräks =/, men det får väl vänta tills på onsdag eftersom jag åker till stockholm och möbelmässan måndag till tisdag. Så, en ofrivillig träningspaus har det blivit, och jag kan i alla fall konstatera att min skadade axel INTE blir bättre av vila – ska passa på att fråga om det är något jag kan göra åt den i morgon när jag går på massage. Japp, ni hörde rätt, det är äntligen dags för min inbokade massage – har gett upp den ”gamla” tjejen eftersom det helt enkelt inte går att få tag i henne, och ska nu testa de som jobbar med HV bland annat – massageterapeuterna heter de tror jag, och de finns på a6. Är i gravt behov av en genomgång nu, en nackdel med att få lite mer muskler – det är också mer att få knutor i =P

Skulle jag vara tvungen att byta ut kickboxingen mot något, förresten, så skulle jag nog välja MMA eller Brazilians jujutsu – helt enkelt för att de verkar ha det väldigt roligt tillsammans! Efter varje träning hänger det alltid kvar hur mycket folk som helst, och går man förbi ser det ut som värsta kramkalaset 😉 Det brottas, kramas, vänds och bänds på alla håll och kanter, men hur knäppt det än låter så ser det skitmysigt ut =)

Nu ska jag packa min väska – lämnar förresten både man och barn hemma i morgon allra minst för att de 48 symptomfria timmarna ska hinna gå. Är inte såååå ledsen över att lämna två vid det här laget klart piggare och uttråkade/retliga barn 😉

Brödbak i Spanien

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jaha, här sitter jag nu på en bar i Barcelona och småhuttrar lite. Inte sommarvärme, även om det är mycket skönare än hemma. Tänkte nu jobba på bageri har jag kommit på, här kommer mammas recept på sjukt goda, grova frö-frallor:

Mammas frallor

Koka 1 dl vete- eller rågkross med 4 dl vatten i 15 minuter.
Häll i 1 liter vatten och temperera till 37 grader, häll det sedan över
1 smulat paket jäst.

Häll över mjöl och fröblandningen som ska bestå av:
3,5 dl grovt rågmjöl
3,5 dl grahamsmjöl
1 dl krossade linfrön
1 msk salt
1 msk socker
1-2 dl blandade fröer, tex pumpakärnor och solrosfrön
(även gott att blanda i lite torkad frukt)

Tillsätt sedan ca 1 liter ”vanligt” mjöl, jag valde dinkelmjöl (varav ca 1/3 fullkorn) tills det blir en lös deg. Knåda (gärna i bakmaskin) en stund, och låt sedan jäsa till typ dubbel storlek. Forma till ca 20 frallor, försök inte svära för mycket trots att degen är jättekladdig, den SKA vara kladdig. Jäs 30 minuter till.

Om du nu använder en Kitchen Aid så kan jag rekommendera att inte blanda ihop knapparna ”sänk vispen” och ”fart”. Degen skvätter ganska långt. 

 Sen – skjuts in i ugnen, 250 grader i ca 10-12 minuter.

Min favvo är att äta dem med smör och lite kaviar….

Nu ska jag ta ett glas vin, vi kanske ses någon gång!

Verklighetsflykt

/ LindaG / 3 kommentarer

Idag fick jag en sån där känsla igen, när jag satte mig i bilen själv i vintermörkret för att åka till I. Att jag bara känner för att vända bilen söderut, åka så långa stunder jag känner för, köpa tandborste och underkläder på vägen. Kanske åka ner till Spanien någonstans, jobba i en bar eller nåt, hyra en billig lägenhet och se till att man har så man klarar sig över dagen. Bara försvinna, bli anonym och någon ny.

Det är på en gång så orealistiskt och så enkelt och oansvarigt. Och även om jag inte skulle kunna göra så mot familjen, så finns det ändå kvar en lockelse. En flykt undan verkligheten, förbjuden och nästan omöjlig.

Vad är din flykt?

Måndagsmos

/ LindaG / Lämna en kommentar

Sitter och kika på vetenskapens värld, det är helt underbart. Det är helt fascinerande (och lite skrämmande) att se hur lätt hjärnan luras och fungerar. Fastnar ganska ofta framför det programmet, när det går, måste hänga ihop med åldern 😉 Jag har i alla fall inte börjat titta på antikrundan än, jag får väl hålla det till mitt försvar…

På tal om hjärnan och smarta saker i största allmänhet så fortsätter jag läsa mina böcker om Jack Reacher. Gillar verkligen dem, och att de är så komplexa – återigen en varm rekommendation för den som inte läst dem!

Eftersom jag ändå är ute och hoppar lite fritt mellan diverse ämnen så kan jag berätta att jag fick för mig att sola idag. Gör det väldigt sällan i solarium (däremot är jag gärna ute i den ”riktiga” solen så ofta jag bara kan), det känns inte så hälsosamt, men ibland så här på vinterhalvåret känns det som om jag bokstavligen ska försvinna mot bakgrunden annars. Dessutom var det grymt skönt att få bli lite varm, har frusit hela dagen.

Jaha, det var ett tämligen splittrat litet inlägg, men så kan det bli en måndagkväll!