Njutning i överflöd

Väldigt bra helg det här, på flera sätt. Ett riktigt jobbigt och nyttigt sparring”läger” på klubben, där det blev inte mindre än 28 ronder totalt mot en massa folk jag inte kört mot innan. Dessutom blev jag dömd för första gången, dvs de som gick poängdomarutbildningen provdömde i tre olika matcher mot olika människor. Kontentan av det var väl lite att den kommande tävlingen kan gå precis hur som helst beroende på vem jag möter 😉 Har jag lite tur är den någon som inte har tränat längre än mig alla fall, och då borde jag åtminstone ha en rimlig chans att inte bli helt bortgjord, har jag däremot otur träffar jag nån som har tränat i 10 år och är vansinnigt mycket duktigare än vad jag är 😉

Lördagen fortsatte bra, med pulled-pork-tacos tillsammans med grannarna, här hos oss. Det är faktiskt väldigt sällan vi äter tacos, och när man då allra helst gör med pulled pork så visade det sig att det var extremt lätt att äta alldeles för mycket – tror alla var lite spy-mätta efter maten… Helst när man har fyllt på med lite fruktsallad efter med. *puh*

Idag började vi dagen med att åka och äta hotellfrukost med goa vänner, det blev på Scandic Elmia. Det är ju otroligt mycket trevligare lokaler där än det var förr, men frukosten kändes inte riktigt så bra som den var innan ombyggnationen. Nåväl, återigen åt man ju alldeles för mycket (allvarligt, hur gott är det inte med hotellfrukost?!?!) och rullade ut därifrån, lätt illamående. Hem, landa i soffan, och kolla på de sista milen av Vasaloppet – perfekt ju! Till slut, framåt 15-tiden, piggnade jag till, och tog mig till gymmet för lite jogging på löpbandet och ett pass yoga, det är ju riktigt, riktigt skönt ändå. Den perfekta avslutningen på dagen blev en rejäl bit oxfilé och en sallad här hemma…mmmm…

Kontentan av helgen är att den varit kanon, men jag är lite nervös för att ställa mig på vågen i morgon. Det är ju för sjutton bara 2 veckor kvar, och jag måste ju liksom hålla mig till den viktklassen jag ska tävla i… Skit skit skit, det här kan bli tufft!

Godkänd

Jahapp, jag är tydligen träningsduglig, det känns ju rätt bra ändå 🙂 Läkaren kollade blodtryck, reflexer, syn, hörsel och lite annat smått och gott, samt såklart att man inte använder några otillåtna preparat. Däremot fick jag bara ”medel” på muskelmassa, men sen fick jag höra att han bara delat ut betyget ”stor muskelmassa” en enda gång och till en enormt muskulös kille, så ok 😉

Det går sakta framåt mot tävlingen, eller på ett sätt känns det som det går jättefort i och för sig, och nu är det ca 2 veckor kvar. Det känns fortfarande rätt konstigt, men jag tror vi är tre från klubben som kommer tävla för första gången, och det är ju lite skönt att inte vara ensam ny.

Hoppas han inte kollar den mentala hälsan bara…

Med tre veckor kvar till den eventuella tävlingen (vi har fortfarande inte fått nån coach tilldelad, så inget är klart än) så är jag ett halvkilo från min målvikt på 67 kg. Det känns helt ok, även om det har varit lite ”varannan vecka” metod, varannan vecka har varit en ”vanlig” vecka där det varit hyfsat lätt att hålla koll på kosten, och varannan vecka har vi varit iväg, och då blir det ju lätt både lite alkohol och inte lika kontrollerat matintag, så att säga.

Den här veckan var en sån vecka när det blev sisådär med kosten, torsdag-fredag har vi varit i Göteborg på lite konferens, kan man väl säga, och då blir det ju både god mat och gott vin 🙂 Men eftersom träningen har gått riktigt bra och kroppen har varit väldigt trött så har det känts helt ok ändå. Målet har främst varit att helt enkelt hålla vikten, och gör man bara hyfsat bra val (tex är det ju rätt meningslöst att äta en massa potatisar till maten, men däremot njuter man ju hejdlöst av att äta lite efterrätt) så går det rätt bra – hoppas jag i alla fall, nästa vägning blir ju på måndag.

Har förresten fått min klubbtröja, en riktigt snygg modell från underarmour,
måste bara köpa ett par shorts med. Tydligen måste man ha det när man tävlar,
det är ju inte mitt förstahandsval när det gäller träningsplagg annars.

En tilläggsreflektion, jag är helt värdelös på att posera inser jag. 

Nu blir det ju lite vikt-fokuserat, bara för att jag ska hålla mig i rätt viktklass, annars mäter jag egentligen hellre, eller kollar helt enkelt. Som en annan del i förberedelserna så är det läkarkoll uppe på klubben, vet inte riktigt vad det är de kollar efter, men det är väl mest att man ska vara i hyfsat gott skick utan allvarliga skador. På tal om skador så har nu fingret läkt nästan helt, ärret är bara lite ömt nu.

I morgon blir det förhoppningsvis knäböj och chins – jag säger förhoppningsvis eftersom det just nu känns som jag håller på att bli sjuk, men det kan å andra sidan också bero på att jag är sinnessjukt trött *gäsp*… Hoppas på det senare!

Ha en riktigt skön helg, allihop!

Bortskämda i-landsproblem

Sitter just nu i fåtöljen framför TV’n och känner mig lite nere och irriterad av egentligen väldigt ”bortskämda” anledningar. Har ju haft en tämligen händelserik vecka, med kanonkul tripp till möbelmässan, och igår var det tränarträff med avslutande middag/hemmafest. Det var för övrigt väldigt trevligt, det är ju människor med så många olika perspektiv, bakgrunder och åldrar, och det blir ju alltid väldigt intressant då (helst med lite alkohol inblandat).

Så vad gnäller jag då om? Jo, jag är lite förbannad på att jag inte har kunnat hålla mig helt till diet o träning den här veckan. Jättebortskämt, jag vet, det är ju bara en vecka, men skit samma, just nu är jag i alla fall irriterad. För mycket mat och alkohol, och för lite träning – har troligtvis gått UPP den här veckan snarare än ner, och jag har inte så lång tid på mig att gå ner. Jag var ju supernöjd förra veckan, men det har blivit för mycket fusk den här, även om jag i stora drag försökt göra åtminstone så lite dåliga val som möjligt.

Nästa vecka verkar bli mer ”normal”, så då får jag väl försöka ta igen allt jag inte gjorde den här veckan – även om träningen fortfarande blir lite justerad pga mitt finger. Visst ja, det är jag med lite deppig över, tog just bort tejpen efter 10 dagar, och visserligen ser såret jättefint ut och har läkt bra, men jag känner att allt inte är som det ska ändå, fingret känns jättesvagt och böjer sig inte som det ska =( Får väl bita i det sura i morgon, och slå en signal in till hälsan för att se om de kan ta en titt, men om jag ska ha NÅN möjlighet att tävla så får ju gärna det här läka nu…. Usch vad tråkigt, och för en sån liten jävla skitsak med!

Gnäll gnäll, nu är jag färdig, så nu ska jag kolla lite TV innan jag somnar. I morgon är en annan dag, och då är det bara till att ta tag i sig själv och bita ihop, allt ser säkert bättre ut i morgon!

Upp som en sol, ner som en kesoplätt

Morgonen började rätt bra, jobbet flöt på och jag fick till ett bra pass styrketräning på lunchen. Dessutom lyckades jag åstadkomma nåt jag inte lyckats med sen jag var typ 20 – jag lyckades komma under vikten 68 kg! Nu kan det ju variera mycket från en dag till en annan, men det kändes ändå fantastiskt bra, och är ett bevis på min kosthållning fungerar!

Dagen fortsatte bra, med att jag fick lyxa till det med ett besök hos frisören, för att sedan hämta barnen på skola och dagis, men här gjorde jag det dumma misstaget att bestämma mig för att göra kesoplättar som ”middag” (båda barnen älskar dem), den här gången med ett tillägg av lite kokosmjölk som omväxling. Sagt och gjort, jag blandade smeten och mixade den med stavmixer, men när jag sen skulle slå av stavmixern på bunken så lyckades jag på nåt sätt även slå till den trubbiga kanten på kokosburken (inte ens locket alltså). Sa typ ”aj” och kollade på fingret, såg ut som ett litet minisår, men precis när jag skulle fortsätta med maten böjde jag på fingret. Hmmm, vad det glipar. Vad är det för vitt som syns, är det kokos? Nähä, det är antingen en sena eller ben, skit oxå. Nåväl, på med plåster och tejp, och steka plättar.

Bestämde mig för att försöka sparras ända, men eftersom jag inte kunde böja fingret var det ju lite svårt. Lyckades dessutom slå upp skadan på mitt smalben, så för första gången på 3 år tvingades jag avbryta sparringen – det kändes ju lagom bra….

Så, nu sitter jag här med tejpade fingrar där ett gör asont, och har just bestämt mig för att sluta. Den här livsfarliga hobbyn kan man ju inte fortsätta med, det här var nog sista gången jag gjorde kesoplättar med kokos i!!! 😉

SÅ skapar man tandläkarskräck

Är just nu rätt irriterad, var hos tandsköterskan med Oliver för att plasta kindtänderna, och tandsköterskan han har (eller hade, det sista jag gjorde innan jag gick därifrån var att byta tandsköterska) var totalt opedagogisk och jävligt kass, rent ut sagt. Det är kanske inte så smidigt att köra ner alla grejer i munnen på en sjuåring utan att förklara, han fick ju panik och tyckte att han inte kunde andas. Ok, nu är jag skitförbannad, men jag ska försöka släppa det…

Igår blev det ett konstigt sparringpass, jag lyckades nämligen få med mig fel träningsväska dit – inte ett skydd, handskar, hjälm eller tandskydd så långt ögat kunde nå… Tur att man kan micra ett nytt tandskydd då, och låna skydd! Men vad avigt det var, med skydd som inte är mina egna och som sitter som de ska. Nåväl, sparringen gick i alla fall ok, benet börjar kännas bättre (har det lindat för att skydda det), kan tom sparka en del med det nu om jag bara passar mig lite.

Idag är maken hemma med en väldigt hostig och snuvig Lukas – antingen är det nåt som bryter ut under dagen eller så vänder det direkt, vi får väl se vilket ikväll. Är jag hemma i morgon så får det väl bli kvällsträning istället för lunchträning, men det går ju bra det med 🙂

En ny utmaning!

Oj, det var visst lite glest mellan uppdateringarna här! Det har hänt lite i helgen, eller tja, hänt och hänt är väl inte riktigt rätt ord, men jag ska förklara. Kunde först inte bestämma mig för om jag skulle skriva nåt eller inte om det, eftersom det inte alls är säkert att det blir av, men vad sjutton, blir det inget så blir det inget helt enkelt.

Jag tänkte att jag skulle prova att tävla i kickboxingen en gång, jag har funderat på det ett tag, och det känns som om det kunde vara roligt att åtminstone ha försökt en gång. Det kanske inte alls är nåt för mig, eller så tycker jag det är jättekul, i vilket fall så ska jag utmana mig själv och försöka! Den tävlingen jag siktar på heter Rookie Rumble och går i Göteborg i mars, det är en nybörjartävling där du bara får vara med om du tävlat mindre än fem gånger (däremot kan du ha tränat i 14 år, så det är inte så att det är nybörjare som tävlar nödvändigtvis).

Det hela förde ju med sig två saker, dels blev jag supertaggad på att träna mer kickboxing, och dels så måste jag gå ner ca 2 kg. Det senare beror på att jag inte vill hamna i den tyngsta viktklassen (70 kg och uppåt) utan hellre vill hålla mig i 65-70 kg för att inte riskera att stöta på nån som är 10-15 kg tyngre än mig. Och även om jag ligger på ca 69 nu, så vill jag gärna ha ett par kilo till godo, för säkerhets skull.

Så, planen nu är att strypa kolhydraterna ”helt”, dvs hålla mig till LCHF kostråd genom att äta produkter som håller mindre än 5 g kolhydrater per 100 g, men samtidigt hålla nere fettet litegrann – jag ligger för nära min målvikt för att gå ner med ”vanlig” LCHF. När det gäller träningen så ska jag försöka hinna med minst ett teknikpass i veckan förutom mina vanliga två sparringpass, och dessutom försöka komma åt att träna någon form av intervaller för att få upp flåset lite.

Frulle idag – kesoplättar med hallonkvarg! Inte så dumt alls, faktiskt…

Känner mig oväntat pirrig/nervös nu när jag väl bestämt mig, och väldigt laddad!

Som sagt, nu är det ju inte säkert att det blir av, jag måste ha nån som vill och hinner coacha mig, och sen kan det ju bli för få anmälda till tävlingen, jag kan skada mig eller bli sjuk och en massa sånt, men skit samma, nu vet ni mina ambitioner! 😉

Bakslag

Usch, i kväll gick det inget bra alls på min sparring, och nu känner jag mig rätt nere. Jag tyckte jag hade fått in ganska bra flyt innan jag krockade mitt smalben mot ett knä, men eftersom det fortfarande gör löjligt ont om jag stöter i benet så blir det ju så att jag inte sparkar med benet och försöker hålla undan det så mycket som möjligt. Det gör ju dessutom så att man inte är helt fokuserad på sparringen, så det blir inget flyt i det hela. Visst, kanske inte så konstigt, men jag blir i alla fall ganska nere när det går dåligt, jag vill ju liksom bli bättre hela tiden!

Ser ju nästan ut som det ska, men ett tips – om du nu ska slå i någon
annans knä, gör inte det mitt på ett gammalt befintligt ärr!!

Vet inte riktigt vad som hänt, för det gör inte alls ont när jag belastar benet, men däremot känns det som mitt 15 år gamla ärr ska spricka upp vid minsta beröring, och smalbenet är svullet. Obehagligt, minst sagt!

Som tur är så påverkas i alla fall inte styrketräningen, och idag klarade jag faktiskt två stycken oassisterade pull-ups =)

Good Pain

Nu börjar jag se ut och känna mig ungefär som vanligt, dvs en något trött och ömmande kropp (träningsvärk i olika stadier) samt diverse blåmärken från kickboxingen =) Det låter ju kanske lite galet, men jag mår superbra av att ”känna att jag lever” i kroppen, dvs när man har lite ont men på ett bra sätt.

Det enda onda jag skulle kunna vara utan är övre delen av mitt ena smalben – igår på sparringen krockade mitt smalben (precis ovanför benskyddet) med en annan tjejs knä, mitt i varsin hård spark… AJ! Om det gör ont att slå sig på smalbenet i vanliga fall så är det inget i jämförelse… Men men, det läker och det är sånt som händer, jag försöker bara låta bli att stöta emot benet just nu.

I och med att det var ledigt i måndags så har jag hunnit med hela 6 pass (inte menat som nån ”pik” mot nån som kör inga eller färre pass i veckan, det här är bara MITT egna mål), och i morgon när sonen spelar tennis blir det nog det sista passet. Totalt 4 styrketräning, 2 kickboxing (sparring) och så tillskottet från i måndags – BodyBalance. Ihop med att jag fått ordning på kosten (förutom att det vansinniga suget att bara ÄTA nåt på kvällarna hänger kvar än), så mår jag riktigt, riktigt bra!

Blåmärken på blåmärken, i olika färgskalor lite överallt. Gött!