125% ch mer därtill!

Jag kan varna direkt för att den som inte vill läsa ett prettoinlägg om träning kan hoppa längre ner på bloggen…

Har nätt och jämt muskelkontroll nog i armar och händer för att skriva detta, men det bubblar i hela mig och då är det roligast att få utlopp för det här! Är faktiskt sjukt stolt över min prestation idag, och hade nån sagt att jag skulle fixa en sån fys för ett par månader sedan så hade jag gapskrattat och tagit en kaka till… 😉

Det var många utmaningar på träningen idag, först teknikträning med spark i magen (igen), jag fasade lite för den eftersom jag har ett blåmärke över halva magen sedan träningen i måndags, men med allt adrenalin man får i kroppen så kändes det inte värre än vanligt! Sen var det dags för en helt ny teknikträning – fallträning. Här ska man kanske tillägga att jag är LIVRÄDD för att falla, jag vet inte varifrån det kommer, men när de sa vad vi skulle göra kände jag att jag fick anstränga mig för att inte springa ut och lipa – SÅ rädd är jag, för ni som känner mig vet att jag INTE har nära till gråten annars… I vilket fall bet jag ihop, och genomförde träningen! Det gick rätt ok, det gick väldigt lugnt till väga, och efteråt kände jag mig riktigt stolt – OCH lättad att det var över…

Sen var det dags för fys-träning, idag blev det 30 minuter nonstop med spring på stället, slag i luften, höga knän och såklart armhävningar, när det var slut hade vi nog alla mjölksyra nog att fylla en bassäng, och jag såg ut ungefär som om jag kommit direkt ur duschen… Men JÄVLAR vad roligt det är! Ju tröttare man blir, desto lyckligare blir man med, det är helt galet!

Nåväl, nu kan ni som inte vill läsa om träning fortsätta läsa, för nu när jag kom hem så var PRECIS min tjälknul på älgköttet jag köpte färdig, helt sjukt gott! Den här gången hade jag dessutom i 2 dl whiskey i lagen, på en jobbarkompis rekommendation, och det var en höjdare, så det lär jag använda fler gånger. Till det blir det blomkålsmos – är ju inne på vecka 4 av LCHF igen, det går riktigt bra nu när man kommit över den värsta tröskeln, och den största behållningen är att man mår väldigt bra! Kilona står däremot helt still, men jag känner ju själv att jag formar om kroppen, så mer kan jag inte begära.

Nu verkar det som om jag fått ur mig det som fanns i huvudet, för jag börjar känna mig rätt mosig… Sov gott alla!

Prestationsångest

Idag lyckades jag avhålla mig från att dra på mig fler småskador på träningen, åtminstone fysiskt… Mentalt däremot gick det sämre.

På träningen idag var det bara sparkar som gällde (ja det heter ju KICKboxing så man kunde ju tro att jag skulle komma ihåg det) och jag är SÅ dålig på det! Mina höfter låser sig och tekniken är usel, så allt kändes bara skit när jag gick därifrån… Dessutom får jag en komplett irrationell känsla av att jag vill förklara mig för alla (som högaktningsfullt skiter i vilket eftersom alla är koncentrerade på sig själva) att det är fel på mina höfter, för i mitt huvud så sitter en känsla stenhårt fast – ingen tycker om dig om du är dålig på något!

Jag fattar ju, med hjärnan, att det inte är så, men likväl är det så jag känner. Vet egentligen inte varför, har ju alltid haft världens bästa stöd hemifrån, men så är det ändå. Det finns egentligen bara EN människa som jag kan vara ”dålig” inför utan att känna så, och det är maken (tack för det, kära man, som visserligen aldrig läser bloggen ;-).

MEN jag ska inte ge upp (som jag spontant kände för) utan jag ska fortsätta, kanske går det ändå. Vet faktiskt inte riktigt vad det beror på att höfterna strular, men de har de gjort sen jag var tonåring så inte lär det väl sluta nu 😉

Nåväl, nu ska jag äta keso med grädde och en clementin (frukt i måttliga mängder äter jag trots lchf, jag kan bara inte vara utan) och sen tänker jag lägga mig och tycka synd om mig själv en stund. Imorgon kommer förmodligen allt kännas bättre, och dessutom är det ju fredag! =)

Kanske är jag bara för gammal?

På väg till träningen idag satt jag i bilen och funderade lite över vilken skillnad den har gjort. Ja, inte rent fysiskt bara då, även om orken helt klart är bättre och jag har hittat muskler som jag inte hade en aning om att jag hade – om inte annat för att de har gjort ont efter träningen. Dessutom njuter jag faktiskt av att känna att kroppen fungerar, att den orkar och att den blir starkare – fantastiskt skönt!

Den psykiska biten är inte sämre den, jag blir piggare, gladare (tror jag det, jag får ju slå ut alla frustrationer) och mår allmänt bättre – lite av en win win situation kan man säga.

En av de största för- OCH nackdelarna med just den här träningen är att jag kan ge ALLT. Och då menar jag inte bara att man anstränger sig mycket, utan att man verkligen knappt kan stå på benen när det är klart. När det kommer till träning så är det på nåt sätt så att allt eller inget gäller för mig – är det inte så så börjar jag fuska (ja, där kom min bristande karaktär in igen) och då tappar jag sugen. Men inte när det gäller kickboxingen, det är något magiskt över den…

Så, nackdelen då? Jo, jäklar vad ont jag börjar få efter varje träning! Den här rundan körde vi mot mitsar (vadderade (stenhårda) skydd), vilket resulterade i att jag sitter här och skriver med en hand, tre uppskrapade knogar, en svullen fot och en helt blå armbåge. Och jag är INTE sån att jag tycker att det är coolt, det är bara så att när man är mitt uppe i det så är adrenalinet på topp och man känner lixom inte av det förrän man slutar. Och det är DÅ jag känner att jag kanske är för gammal för det här…. Men det lär vara glömt till på torsdag – för då är det dags igen!!!

(och ja, jag inser att ni kommer tycka att det här är pretto. Tur för mig att det är min blogg 😉

Eftersnack

Wieeee, jag har visst hela 4 läsare… ;-P Men jag är tacksam för de jag har! =)

Om det är nån som är allergisk mot pretto så får ni blunda en stund nu, för nu sitter jag i sängen och skriver efter träningen. Det här är ju bara 4:e veckan på träningen, så jag har egentligen inte hållit på så länge, men eftersom jag började från absoluta noll vad det gäller både kondition och styrka så kan jag stolt meddela att jag åtminstone blir liiiite bättre =) Jag är inte längre helt död efter uppvärmningen, och jag klarar åtminstone några av alla armhävningar på fötterna. Dessutom har jag chockat min stackars mamma-mage med ett antal situps, så nu finns det i alla fall lite muskler, innanför det mjuka…

Så, pretto färdigt!

Men shit vad hungrig man blir efter träningen ändå, men i och med att jag är hemma strax innan 22.00 så känns det inte direkt som att man vill sätta sig och äta en lagad middag så sent – så det blir oftast nån macka (grovt fullkornsbröd, absolut inte lchf, men kroppen bara skriker efter kolhydrater vid det laget). Säkert inte det bästa att äta efter en träning, men det hänger ju lite på tillgång och ork med (och planering då, men det erkänner jag aldrig).

I morgon ska jag och en jobbarkompis åka ut till Jossan och kolla på den nya House of Lola kollektionen – är väääääldigt sugen på en av klänningarna! Men men, efter att räkningarna är betalda nu så ser det ekande tomt ut igen på kontot =( En klar nackdel med att vara föräldraledig….

På lördag har jag tänkt att åka själv till min bror i Göteborg, shoppa (ja, dvs nu är det ju mest fönstershopping då), fika lite och så har underbara föräldrarna gett ett litet bidrag till att vi ska ut och käka på kvällen (tur att man aldrig blir vuxen i deras ögon…). Ser jättemycket fram emot det, både att komma iväg själv och att få träffa brorsan utan att det är tusen andra saker (läs: barnen) som vill ha hans uppmärksamhet, och min med för den delen. Jaja, än är det ju inte för sent att vinna på lotto, så en storvinst på onsdag skulle ju vara välkommen!

Bra och dåligt

Muhhahaha! Min strategi funkade (ta i trä, kasta salt, spotta tre gånger i grannens öga) – jag har ignorerat att jag höll på att bli sjuk och det verkar ha funkat! Känner mig rätt ok idag, lite rinnig i näsan på sin höjd… Länge leve förnekelsen!

Vore det jättekonstigt om jag bakade en stor tårta och åt upp för att fira???

Ja på tal om tårta förresten, nu har dieten gått åt h-vete igen. Jag med min dåliga karaktär har ju såklart använt träningen som ursäkt för att få äta lite mer kolhydrater (jag VET att man inte behöver det, det finns elitidrottare som kör LCHF mm. mm.) och jag har varit sjukt sugen på en macka när jag kommit hem på kvällen efter träningen.

Så, i vanlig ordning, nu äter jag väl ungefär vanlig mat igen. Fast jag låter bli kolhydrater jag inte saknar, typ ris, pasta och och mestadels potatis i alla fall. Nåväl – jag vet ju att jag inte går UPP i vikt av det här, men jag går inte NER heller (3 kg kvar till målet). Men kanske, kanske att träningen kan göra lite skillnad, det blir ju ändå 3h i veckan på 2 tillfällen… Vi får väl se.

Bara lite dagbok…

Jaha, så hade en till vecka sprungit förbi… Helt sjukt vad fort det går när det är mycket på jobbet, känns inte som man hinner med hälften och ändå bara fyller det på. Men det är roliga arbetsuppgifter, så det känns rätt ok ändå

Kvällarna springer ju oxå förbi fort, först blir det oftast lite promenad med barnen, Lukas i vagnen och Oliver på cykel, sen vips så är klockan sju och det är dags att ge dem kvällsmat och natta dem – det går alldeles för fort!

Har däremot kännt att jag har lite mer ork nu, även om kroppen är astrött efter träningen (och i 2 dagar efter med) så blir man otroligt pigg i huvudet, och inte lika lättirriterad =)

Minste lillskiten är så söt när han knatar runt hemma, direkt när han började gå var han ju stadig så det är full fart! MEN vilken skillnad på honom och Oliver, när vi sa till Oliver att han inte fick göra något så slutade han, alltså kunde vi ha alla vasar, dukar och annat framme utan problem, men den här lille han bara skrattar åt oss och fortsätter busa… *pust* Samtidigt är han så söt, med den lilla busminen =) Han är väldigt pussig och go med, och vill gärna komma och kramas lite mellan busandet, och det är jag såååå glad för!

Hade ju tänkt lägga upp lite nya fina bilder på barnen, men eftersom jag aldrig direkt hinner sätta mig på kvällarna och blogga utan får passa på på lunchen, så har jag ju inte kameran med mig.. Men i helgen ska jag i alla fall försöka!

En stulen minut

Sitter här i soffan och degar några minuter, Oliver är ute och cyklar med grannpojken och Lukas har inte kommit hem från mormor än. Dessutom är Tobbe uppe på vinden och letar brädor =)

Det var lite farligt det här känner jag, oftast är det ju full fart på kvällarna fram till åtta, och då hinner jag ju aldrig direkt sätta mig ner innan jag ska till träningen. Hade det inte varit så roligt så hade jag nog fastnat här…

Igår var vi, som resten av Jönköping, på flygkalaset. Vi var där redan när de öppnade och åkte sedan hem vid ett, så vi slapp köerna åt båda hållen som uppstod sen. Hörde nånstans att det varit 15.000 besökare! Oliver och jag flög rundturen (tack mormor), han tyckte att det var väldigt spännande, speciellt vid start och landning. Själv kom jag på mitt när vi skulle starta att jag ju har lätt för att bli åksjuk (hur sjutton kan man glömma det???), men vi flög ju inte så länge (ca 20 minuter) och framförallt svänger det ju inte så mycket så det gick bra ändå som tur var =)

Har världens shoppingsug, för när det gäller kläder så tycker jag alltid att det kommer mest till hösten! Älskar de mysiga, varma kläderna i mustiga färger… Men, det är ju tyvärr helt kört, ekonomin tillåter absolut inga extra utlägg överhuvudtaget den här månaden =(. Jaja, i-landsproblem, helt klart, men det är ändå roligt att drömma lite….

Nähä, om man skulle dammsuga lite eller nåt för att inte tappa farten helt nu kanske?

Trött men ändå inte

*PUST*

Jaha, så var det lördag, och hela veckan har sprungit förbi. Eller sprungit och sprungit, mer släpat mig med sig.

Den här veckan har varit helt galet jobbig, hur mycket som helst att göra på jobbet, med deadlines som gick ut och en stackars sjuk kollega, och sedan har jag varit trött som ett litet as i kroppen av träningen.

Träningen går två gånger i veckan, måndagar och torsdagar vid 20-21.30, och min stackars kropp har nog varit lite lätt chockad över att den helt plötsligt måste anstränga sig. Däremot blir man väldans pigg i huvudet av att träna, speciellt så sent, så trots att kroppen har skrikit ”VILA NU TACK!” så har huvudet haft svårt att varva ner. Det har resulterat i en ganska konstig vecka med sena kvällar och trötta dagar, men jag hoppas att kroppen snart vänjer sig.

Hur kul som helst är det, i alla fall, det finns ju en anledning till att jag har tröttnat på all annan träning efter bara någon gång, jag har ju hela tiden jämfört med kickboxingen och då är allt annat tråkigt! Det passar mig helt enkelt som handen i handsken, nu ska vi bara se till att kroppen anpassar sig med (för att inte tala om konditionen).

Min ‘diet’ har däremot haft det kämpigt i veckan, kroppen har varit för trött och det har varit så stressigt på jobbet att jag har gett efter (lite) och tillåtit mer kolhydrater än annars. Visst – det är bara undanflykter – men jag kände inte att jag orkade med både diet och träning och en massa jobb den här veckan, så så är det med det. Det blir förhoppningsvis nya tag nästa vecka, eftersom det såklart omedelbart visade sig på vågen när den stod på +-0….

Idag har det däremot varit en ganska skön dag, jag har mestadels varit hemma med Lukas ( vi gick åtminstone en långpromenad för att kompensera lite) och maken och Oliver var på badkalas med en av granntjejerna. Tyvärr var Oliver förkyld redan innan de åkte, men eftersom han längtat SÅÅÅ efter kalaset så fick han gå ändå. Självklart kom ju febern som ett brev på posten när han kom hem, men det kändes som den hade kommit i vilket fall.

Nu ska jag sluta blogga, maken sitter tvärsöver och vill ha sällskap nu när vi precis nattat barnen, så jag ska väl vara lite social med …. 😉

Masochist?

Aj aj aj. Jag är öm precis överallt sedan träningen i måndags (!)… Tyckte det kändes rätt ok igår, men efter att ha legat stilla en natt så är man inte så värst mjuk i kroppen ens i vanliga fall 😉

Men det var sååååå kul! Det är verkligen den enda träning jag tycker är så rolig att jag gärna går dit – och alla som känner mig vet ju att jag i alla andra fall låter min bristande karaktär ta beslutet att hellre stanna i soffan annars… Och detta trots träningstiden – 20.00 til 21.30! Sedan märktes det ju ganska väl att jag inte har tränat något överhuvudtaget de senaste 7 åren om man säger så, konditionen var ju minst sagt frånvarande.

Så – idag har jag träningsvärk. Men det är ändå väldigt skönt ont, det känns att man har använt kroppen liksom.

Nähä, nu har jag varit pretto nog för denna gången (du vet vem du är…) så nu är det bäst jag avslutar det här inlägget! =)

Har jag sagt att jag ÄLSKAR presenter?


Har jag sagt att jag ÄLSKAR att få presenter? Däremot så avskyr jag bloggtävlingar som mest bara känns som en enda jakt på besökare, men den här tävlingen föll jag bara pladask för. Jag blev nog lite kär bara i titeln – en Goodiebag känns så lyxigt liksom. Så – här har vi den nu, trots att jag aldrig hade tänkt tävla på bloggen. Men det var visst bara det att det behövde vara RÄTT tävling!

Om du med vill vara med så hittar du tävlingen här, på Mitt nya liv!


Vilka presenter som finns i varierar visst hela tiden, beroende på vilka som är med och sponsrar =)

Sponsorerna.