…men eftersom två gånger är en vana så antar jag att vår lördagsträning följt av fika numer är en vana. Väldigt trevligt, dels att träna med folk man inte brukar träna med, och sen fika på det så blir det helt perfekt! Idag anslöt maken och barnen till fikat med, extra trevligt 🙂

Därpå blev det en kort sväng på a6 eftersom den minsta herrn i familjen har växt ur alla sina byxor.

Eftermiddagen har varit ovanligt produktiv, jag har gjort dillkött (familjefavorit), klippt barnen (definitivt inte en favorit hos barnen. Herregud, jag får muta, hota, och klippa dem på mindre än 5 minuter vardera för att de inte ska ge upp…) och, störst av allt – vi har skrivit färdigt vår bygglovsansökan! Japp, tro det eller ej, men till slut har vi ändå bestämt oss för att bygga till två rum… Nej, jag är inte gravid, men vi behöver ett allrum till barnen så att vi kan höra oss själva tänka när Oliver har kompisar hemma. Och bygger vi ett rum kan vi lika gärna bygga två, liksom.

Så, nu väntar väl 10 veckors väntat på att få bygglovet godkänt… Den sista offerten på tillbyggnaden hoppas vi däremot att vi får inom två veckor, så att vi kan bestämma VEM det blir som ska bygga åt oss. Vi hoppas (!) att ha allt färdigt till slutet av sommaren, inklusive det vi ska göra själv (lägga golv, måla tak och tapetsera, förutom att måla fasaden).

En bild i vårsolen i morse när jag stod och väntade på bussen.

Sista veckan eller så har det mesta känts som skit, och jag har helt enkelt känt mig misslyckad i ungefär alla kategorier jag kunde komma på. Ibland bara blir det så, och även om det har vänt så har det gått sakta uppåt – tills nu ikväll vill säga. Ikväll var det sparring, har ju inte varit träningsmotiverad heller på sistone, men när jag kom upp dit idag kände jag att jag ville satsa järnet.

Idag var jag ensam tjej mot killarna, där alla utan en (som oxå är ”nybörjare”) är tämligen duktiga och erfarna. Det brukar bli väldigt bra sparring av det, eftersom det blir mer kontrollerat och man får oftast väldigt bra feedback, och så även idag. FULLT ös verkligen, i en sisådär 20-25 ronder á 2 minuter, med 1 minut vila emellan. Vi byter ”partner” var tredje rond, så att man får sparras mot många olika, alla har lite olika tekniker, styrkor och svagheter. Det är helt sjukt jobbigt, svetten droppar från hakan och det rinner oupphörligt över hela kroppen. Varenda muskel får jobba långt förbi vad den borde orka, och det finns inte en del på kroppen som inte är öm av träningsvärk och slag – men jag känner att jag har ett stort, brett leende över hela ansiktet när passet är slut. Grymt skönt!

Jag har hela tiden känt mig välkommen på klubben, men nu börjar jag också känna mig lite mer accepterad. Jag är inte där av någon nyck, jag har inte gett upp, och jag försöker verkligen att bli bättre hela tiden och göra mitt allra bästa. Jag är inte en av de många nybörjare som bara kör just nybörjarträningen och sedan försvinner, utan jag börjar bli en liten del av inventarierna (visserligen en ganska ny sådan, men ändå). Skönt =)

På tal om inventarier (eller ska jag ta några skämt om rond-tider eller något annat ordskämt?) så landade ju barnbidraget idag, och det fick just nu gå till att köpa klockan jag velat ha från Mio för 795:-. Den kändes som en så bra inredningsdetalj att utgå ifrån, nu när vi ska byta stil lite =) Väggen är nästan färdig, nedre halvan behöver en strykning till, men så här ser det ut just nu:

Den var mycket större än jag trodde, hela 80 cm i diameter!

Vi var bara tvungna att sätta upp den så länge, även om det runt omkring inte är färdigt… men då får vi väl helt enkelt flytta på den sen, om det behövs! Jag är lite kär…..

Nu tänker jag lägga mig och dö lite, får se om jag kommer ur sängen i morgon. Mår i alla fall mycket bättre nu när träningen gick bra. Sen kanske det är lite knäppt att en liten del av att man mår bättre kommer av att det på något sätt känns logiskt att jag har fått en massa smällar, eftersom jag var mig misslyckad, men nu har jag liksom ”förtjänat” bättre? Det här går verkligen inte att förklara utan att man låter helt galen märker jag….