Av alla årstider så är hösten absolut den som triggar mest känslor i mig. En saknad av sommarens värme, sol och enkelhet, ett vemod över naturens långsamma förfall, en trötthet av själva årstidsväxlingen, en tyngd av det mörker som faller allt tidigare och en blandad kompott av förväntan och bävan inför vintern. Men i allt detta så är det ju samtidigt den allra vackraste årstiden, med alla sina fantastiska färger, och jag försöker liksom nästan fysiskt ta in så mycket av det som det bara går i huvudet. Förra veckan tog jag med ut kameran ut i den sista sensommarträdgården, och fotade det som finns här precis nu.
På flera ställen i trädgården gömmer sig ljuvliga mormorsrosor – jag har en plan på att eventuellt gräva upp och flytta dem till en mer framträdande liten rosenträdgård, för nu är de nästan svåra att hitta. Kolla bara!Något jag aldrig lyckats med själv tidigare är att odla Klematis – men här finns flera gamla plantor som till min stora glädje verkar trivas kanon. Så vackra, med en gnutta kvällssol med!Den befintliga trädgården presenterar någon form av näva (tror jag), det finns många olika sorters nävor här. Även dessa bor här sedan innan, vill utan att googla, killgissa på höstaster? I en undangömd del av trädgården skymtar de här små förtjusande vita stjärnorna. I vår egenodlade blomsterrabatt blommar just nu dessa, vars namn jag just glömt. Nejlikerot kanske? Jag tror detta är en annan sort av samma blomma med. I den rabatten har jag en skala från gulrosa till orange och vidare till mörkt vinrött – blev riktigt bra faktiskt! Behöver dock såklart växa på sig lite för att bli riktigt maffigt. Har försökt hitta lite ”gammeldags” sorter, såsom solhatt, för att de ska passa in i trädgården i övrigt. Även de mer ätliga delarna av trädgården är fina nu – här är tex en vintersquash (eller hokaido-pumpa tror jag, om jag inte minns fel)Filips prydnadspumpor har tagit sig jättefint med. Och vårt överflöd av svartkål är inte fy skam det heller. Nog den vackraste kålen som växt, om jag ska välja.
Med detta blomstrande inlägg säger vi väl farväl till sommaren 2023, den blev då en utmaning odlingsmässigt och vädermässigt, först med extremvärme och torka och sen med ett överflöd av regn och låga temperaturer. Framför oss har vi höstens rusk men även sprakande färgprakt – vi kan väl lova varandra att vara snälla mot varandra och oss själva? Kanske ta en sked honung i teet, ge en kram till kompisen, bjud en kollega på en bulle… Så blir det lite mjukare att landa i den nya årstiden!
Mitt i september är vi, och jag har fått min första förkylning för hösten. I går skrotade vi runt lite här hemma efter jobbet, och det var sånt otroligt ljus att jag var tvungen att plocka fram kameran. Här kommer en fullkomlig bildbomb från gården, från de allra första höstdagarna – det kommer också komma ett stooort inlägg med alla fina blommor vi har nu, lite senare.
Är så nöjd att vi anlade en ny blomsterrabatt här, och har planterat lite mer träd – det är en start till en mer lummig och blomstrande gård.
Vid växthuset har solrosorna nu börjat höja sig över nocken – typ 2,5 m höga!
Hästvagnen pryder så väl sin plats!
Den här solrosen var en sorglig liten sak Filip fick med sig från förskolan i våras, men nu är den typ 2,5 meter och enorm!
Här har vi lilla Mittens (eller vante) som hon kallas pga sina många tår – det ser ut som hon har tumvantar på sig.
Mamman Sotis, som numer officiellt är vår ❤
Och lilla juni! Båda kattungarna är så små och söta, de är ungefär 15 veckor nu om jag räknat rätt.
Apropå liten och söt, självklart är Filip redo för gräsklippning och annat fix alla dagar i veckan!
”Mamma, jag har planterat lökar här i nu, de ska planteras ut i vår sen i jorden”.
Den nymålade garageväggen har fått lite levande dekorationer.
Vi fick i princip ingen skörd av sommarhallon alls i år, men hösthallonen ser faktiskt kanonfina ut. Jag plockar in allteftersom, och fryser in, i väntan på att göra sylt eller smoothies.
Vi har både gula och röda hallon
I solnedgången går Flax runt och bröstar upp sig, i all sin prakt
Och varje kväll ska ankorna vallas in till sin lilla stuga, så de inte blir rävmat.
Jag njuter av våra enorma lönnar så länge de står – när löven fallit måste vi minst ta ner den till vänster som visade sig vara rutten innuti…
Stallet är så fint, men hade behövt ett lager färg i år.
Vi avslutar med en inte alls rättvisande bild av den fantastiska kvällshimlen i går – jag önskar så att det inte blev mörkare tidigare nu bara!
Mikron plingar till, och hon tar ut kålpuddingen från gårdagens middag. Glasskålen från IKEA är varm, och hon tar en grytvante på sig innan hon balanserar bort maten till skrivbordet. En klick lingonsylt på och så börjar hon äta med enbart en gaffel, andra handen klickar fram det dokument hon behöver härnäst. Hon sneglar på klockan, snart tolv, och hon knappar lite klumpigt i det hon behöver skriva i rapporten.
Klart! Två minuter över och hon slänger den tomma matlådan på diskbänken, den tar vi sen, tänker hon. Det har inte varit några möten på förmiddagen så hon har redan på sig ”hemmakläder”, det är bara att ta på ett par stövlar och sen gå rakt ut på gården. Ute är det ljuvligt ljumma sensommarvindar och en nästan helt blå himmel, och det enda som hörs i lugnet är en traktor en bit bort som sprider gödsel. Hon går över gruset, in bakom garaget, och hämtar en räfsa. På ängen ligger allt gräs slaget sedan i helgen, det har varit uppehåll hela veckan men det är så blött i marken att det är svårt för det att torka ordentligt. Tanken är att de ska kunna ta in det som torrt hö och ha det som foder i vinter för att slippa köpa, men då får det inte vara fukt kvar så det möglar.
Med bestämda drag börjar hon i hörnet av ängen och räfsar ihop det halvtorra gräset i tjocka strängar – så att mer av gräset kommer bort från den blöta backen. Kanske att de skulle försöka bygga någon enkel form av ställning att torka en del av höet på, men det blir ganska stora mängder så det är tveksamt om de kommer kunna få upp tillräckligt mycket av gräset från backen ändå. Det blir snabbt svettigt och när hon känner ett par svettdroppar rinna utmed ryggen så åker tröjan av, så skönt att bara kunna stå och jobba i ett linne fast det är september.
Någonstans inne på andra raden så är lite som att hon får syn på sig själv utifrån. Inte för att det är så ansträngande eller för att hon mår dåligt, utan för att kraften i lugnet och glädjen över arbetet hon gör är så stor att hon måste stanna upp en sekund.
Här står jag, tänker hon, på vårt eget ställe och förbereder hö för vintern. Jag bor på den vackraste platsen i världen, och den platsen som ger mig störst lycka och lugn. Tänk om jag vetat under stressiga småbarnsår, stressiga jobb och i vårt förra hus, att jag nu skulle stå här! Med solen i ansiktet och kunna gå ut på lunchen och räfsa hö, till våra egna djur på vår egen lilla gård.
Värmen i kroppen sprider sig, av både lycka och ett ganska svettigt arbete, och när lunchen är slut orkar hon återigen sätta sig vid skrivbordet en stund och jobba. Seminarier ska förberedas och nätverk ska byggas, och verkligheten på gården får vänta en liten stund till.
Ibland känner jag mig som den rikaste personen i hela världen, jag önskar jag kunde lägga all min tid på att arbeta här på gården!
Jag är så otroligt glad att vi äntligen fick en gnutta sommarvärme – eller höstvärme eller vad man nu ska säga. Jag har inte tankat ALLS så mycket sol och värme som jag behöver för att klara vintern, så jag vet inte hur det ska gå egentligen. Men – just nu är det LJUVLIGT och luften är sådär frisk, klar och hög som den bara kan vara tidig höst!
En av de största förändringarna sedan vi flyttade är verkligen hur otroligt mycket tid vi spenderar utomhus, i alla fall jag, maken och sexåringen. Förutom de stunder då det måste lagas mat, tvättas eller ätas (lugnast att äta inne pga barnen blir hysteriska om det kommer getingar mm) så är vi ute prick hela dagarna när vi är lediga. Och herregud, så bra man mår! Jag får mer och mer svårt att stå/sitta inne på ett kontor hela dagarna, hjärnan orkar inte alls med på samma sätt känner jag, och jag vill bara UT! Tog en kort paus ute här vid vårt nya kontor, och man får ändå säga att utsikten är fin! Men, bara när man får lite vyer över vattnet, stan i övrigt gör mig bara trött i huvudet.
I går, när jag vabbade, så hade jag inte så många sysslor som jag egentligen behövde göra. Men bara för det var skönt, så blev det ju ändå att man var ute hela dagen. Jag plockade lite hallon, nöp lite ogräs, vände hö och annat smått och gott – för att sen bli sittande vid vår flaggstång i säkert en timme. Flaggstången står på en bit berg som sticker upp, och runtom är vårt stenparti med sjösten som är tämligen överväxt, och jag ville se om jag kanske kunde få fram lite mer berg? Helt meningslöst, men samtidigt så skönt kravfritt, att bara sitta där och skrapa runt den lilla bergsknallen. Tyvärr verkar berget försvinna ganska brant neråt, men det var så fridfullt att bara sitta där och pilla lite.
När jag är hemma på gården (om inte barnen går i hasorna och pratar) så känner jag hur hjärnan och tankarna får flyta runt fritt. Ibland lite väl fritt, i helgen skulle jag tex sätta upp ett armeringsnät som växtstöd, men efter att ha liksom fastnat på 7 andra småsaker som jag kom på att jag skulle göra så tog det nog typ 5 timmar innan det kom upp. Men till dess så hade jag även planterat om en blomma, rensat ett land, kört undan hallonkvistar, beskurit pumpor och några fler saker som inte direkt fanns på listan! Och det får liksom vara så, man får gå runt lite planlöst för alltid hittar man NÅT bra att hitta på – och det var ju det vi önskade när vi flyttade ut på landet! Men jag känner även hur bra hjärnan mår av att få leva sitt liv, och inte blir distraherad av en skärm hela tiden.
I dag är jag hemma och vabbar inte mindre än TRE sjuka barn. Eller ja, de två stora vabbar jag ju inte, tekniskt sett, men allihop är i alla fall sjuka, och jag känner mig lite hängig med. O blev sjuk förra veckan men det hänger liksom i, L blev sjuk i söndags och Filip kom i natt och sa att han hade halsont han med. Han är i övrigt pigg, men det har börjat likadant med de andra med, så det är väl samma virus gissningsvis (nog inte halsfluss, men något halsjox är det i alla fall).
Just nu är det väldigt svårt att hinna med allt som behöver göras på gården, allt regn har gjort att gräs och ogräs växer på ett nästan helt galet sätt. Har aldrig sett så mycket ogräs som i år! Vi har ju en automover, men den går ju bara i själva trädgården, så förutom vanlig kantklippning har vi även alla vildvuxna ytor vi behöver hålla efter. Och när jag säger hålla efter så är det dels just det, vi pratar inte perfektion men det är bra om inte hela gården växer igen. Sen har vi ju två stora ytor där vi behöver slå gräset för att kunna ta hö, det är vår äng och så området kring brunnen.
Försökte fota med vidvinkel för att visa, men det syns ändå inte riktigt. Bakom päronträdet har vi ett potatisland (nu nerklippt pga potatisbladmögel) och allt övrigt ända bort till lekstugan borta till höger i bild behöver slås.
Ok, så vi har en lie och en röjsåg. Lien är ju bra, men det blir alldeles för jobbigt och tar för mycket tid när vi jobbar heltid för att den ska gå att använda helt. Röjsågen tar också tid, men funkar ok, även om det är rätt jobbigt att gå med den ett par timmar med.
Vi har dock en bra sele till den som gör att det inte blir alls lika tungt.
Att vi slår gräset på ängen beror på att den ska bli just en riktig äng – dvs man ska avmagra den genom att ta bort det hö som blir, så det inte blir näring tillbaka till jorden. Att vi slår gräset vid stallet är dels för att det är alldeles för ojämn för att klippa med gräsklippare – och en gräsklippare skulle heller inte gynna den biologiska mångfalden – men det är också för att kanske kunna ta in lite mer hö att ha till djuren i vinter, det blir ju annars en kostnad. På ytan vid stallet gick gräset upp till låret och var så sinnessjukt tjockt och frodigt att knappt ens röjsågen orkade med – helt galet!!!
Vi märker allt mer att vi saknar en del redskap man behöver på en gård. Vi har fyrhjulingen, som tex har en plog till vintern, men vi behöver en slåtterbalk till den för att inte jobba ihjäl oss. Det är som en stor, lös ”gräsklippare” som inte finfördelar utan bara skär av gräset – så man kan ta in hö om man vill. Den går att köra även där det är grovt, ojämnt eller högt gräs, och skulle även vara bra att putsa hagarna med på det som inte djuren äter. Men en sån kostar MINST 20 000 kr – och det finns i princip inga på begagnatmarknaden heller, inte till fyrhjulingar i alla fall. 20 000 kr extra just nu är inte direkt något jag kastar ur mig, inte när vi går jämt upp med utgifterna varje månad nu med räntan. Och sparpengarna vill jag ju heller inte direkt göra åt just nu, eftersom läget är som det är.
Nu är ju jobbet gjort (med stor möda) för i sommar, men till nästa år så behöver vi på något sätt ändå se över hur vi ska jobba, för det här tar för mycket tid och blir alltför jobbigt. Vi saknar också nån grej för att köra över grusgångarna med, de växer igen nu. Tror också att de skulle behöva ett nytt, tjockt lager grus egentligen, men det är något jag absolut inte tänker lägga pengar på just nu – det får vara som det är helt enkelt.
Som en passus måste jag säga att det lite torrare och varmare vädret känns oerhört välkommet! Vi kommer inte hinna måla det vi tänkt ändå, men nu kan vi åtminstone ta in lite hö om det får torka i veckan.
Förutom att slå gräs så ägnade jag en stor del av helgen till välbehövlig rensning, har aldrig sett ogräset växa så frodigt som i år! DET är i alla fall nåt vi är självförsörjande på…
Nä, nu ska vi ordna lite fika här hemma, sen ska jag jag försöka hinna fixa lite ute medan barnen får lite luft med en kort stund. Kram på er, och hoppas ni håller er friska!
Vad svårt det är att att hinna och orka göra det man vill och behöver nu när det är jobb på heltid igen. Önskar verkligen att vi hade möjlighet att redan nu minska arbetstid under sommaren som vi planerat, men men, det funkar ju inte riktigt i det ekonomiska läget nu.
En av många saker jag inte hinner/orkar är ju att blogga till vardags, idag tar jag en stund på lunchen till det bara för att liksom fånga alla kringflygande tankar – de tar upp sån plats i mitt huvud annars. Det här kommer bli spretigt, kan jag varna för redan nu!
I går kväll när jag skulle ner och mata katterna i stallet såg jag att potatisen i det stora potatislandet drabbats av potatisbladmögel, och i princip all blast var helt brun. I en kanske fåfäng förhoppning om att rädda själva knölarna klippte jag ner all blast – vi har ingenstans att förvara potatis förutom i själva jorden, så den fick vara kvar där. Noterade därefter att tomatplantorna vid stallet också var drabbade – visserligen i tidigt stadium men ändå – så där tog jag in alla gröna tomater och slängde själva plantorna på min ”skräpkompost” (gödselplattan i betong som jag använder som kompost för sånt jag inte vill sprider sig). Började få onda aningar och kollade övriga potatisar och ALLA hade mögel…. Blev så ledsen! Fick fortsätta arbetet med att klippa ner och få bort allt, ungarna fick värma lite rester istället för att jag gjorde den mat som var planerad, och jag höll på ute i trädgården i nästan tre timmar med något jag varken planerat eller ville göra. Det kändes tungt…
Kvällen blev dock liiiite bättre när jag åkte och hämtade maken som varit på Drättinge Battlecamp med jobbet, för OJ vilken solnedgång och vilka färger över Skärstadalen! Höll på att köra i diket flera gånger…
Önskar jag haft med riktiga kameran, men mobilen fick dugaKolla färgerna!
Hemma var det inte heller fult på kvällen, men nu var orken heeeelt slut till att göra nåt mer.
En av alla saker jag verkligen skulle vilja göra mer är att fota – på riktigt, med den ”riktiga” kameran. Kollar jag på förra årets bilder så var det mycket mer fina bilder, och jag saknar verkligen att fota – det gör det dessutom lättare att se allt vackert och vilsamt.
Jag försöker bekämpa mitt dåliga odlingsår med det som går, har beställt lingon och blåbär från en i Ölmstad som plockar och säljer, och har länsat de sista krusbären för att åtminstone få till liiiiite marmelad. Saknar dock allra mest äpplen i år – ser att många skriver att det är ett jättebra äppelår, men alla mina är ”malätna” och väldigt små! Inget att ens skära runt för att använda delar av äpplena 😦
På jobbet har jag supermycket att göra men det är även väldigt roligt – ”min” konferens på tisdag har nu 55 anmälda mot tidigare rekord 33, känns oerhört roligt – och lite nervöst! Vi har även lanserat ytterligare ett event förutom det som är inplanerat sedan tidigare, så bollen är i full rullning där. Kul! Nästa vecka ska vi, förutom att ha konferens, på utvecklingsdagar på Visingsö, samt att vi flyttar hela jobbet både fysiskt och organisatoriskt in till Regional Utveckling som sitter i ”Teliahuset” snett över Ica Maxi. Mycket på gång som ni ser.
Själv känner jag att mitt Jag är lite borttappat. Både skönt och lite jobbigt, skönt att inte gå runt och fundera på hur man ser ut eller så , men samtidigt lite vilset att inte ha nån tid att ägna åt sig själv (förutom träning, det är ju MIN tid). Åh på tal om träning förresten, det känns riktigt bra nu! Jag är fortfarande i kass form men jag känner att jag gör lite framsteg och det är såååå efterlängtat! Känner också att kroppen svarar litegrann, och jag känner mig inte längre helt och hållet som en säck potatis. När det gäller det yttre så känns det lite trist just nu, men kan i alla fall konstatera att jag aldrig någonsin haft så ljust hår som jag har just nu – det har blivit så himla blekt i sommar!
PS, bästa Anette som klippt mig såklart.
Pendlar mellan att tycka att det är fint och att det bara ser orange ut… Fick ett ryck häromdagen och målade naglarna i någon slags försök att återta lite ”värdighet” och inte bara känna mig som gårdsarbetskraft. Oklart om det gav något mentalt resultat.
På tal om gårdskraft så tittar vi såklart på Hjälp vi har köpt en bondgård, vilket både är sååå roligt och dessutom skönt för man ser att allt inte är rosa moln, men så blev jag också en gnutta sorgsen. De har ju haft i alla program ”fixardagar” när de bjuder in vänner för att greja en heldag, och jag tycker det är en så himla mysig idé. Men jag känner inte att jag kan göra likadant, för dels så vet jag inte hur jag ska hinna gengälda tjänsten och dels så är det ju typ omöjligt att överhuvudtaget lyckas matcha kalendrar så man träffas ALLS och då är det oftast bara EN kompis med i leken ändå. Jaja, det är nog lättare om man är kändis… eller är det något man skulle tycka var roligt? Fast nä, folk har nog fullt upp med sitt eget.
Fick fortsätta det här efter jobbet, för det var mycket jag ville ”få ur mig” visst. Kram på er, och ha ett bra veckoslut!
Årets halvdana skörd av det mesta (vad det känns som) har lite fått mig att tappa orken för trädgården för i år. Droppen var när äpplen, blåbär och hallon också gav dålig skörd, vilket nu gör att jag helt plötsligt inte alls står där med ”vinterns förråd av sylt och saft” som jag tänkt. Ute i skogen finns ju *gratis* blåbär, men jag tycker det är såååå tråkigt att plocka (bortskämt nog), men samtidigt vill jag ju inte behöva KÖPA all sylt för i vinter när vi under ett år haft så mycket gott! ”Nu är tid att så nytt” skriver folk i sina trägårdsbloggar, men jag kan inte för mitt liv förmå mig att börja på ny kula igen. Det funkar ju inte så bra om man nu ska gå åt liiiite självhushållning, att tappa sugen så fort det blir motgångar – men jag vet ju också att jag inte är ensam. Och jag VET att jag i vinter kommer sakna mina hemgjorda sylter och marmelader… Någon av er som har lite pepp eller tips på hur man tar tag i trädgården igen, eller hur man får ork och lust att gå ut i skogen och plocka bär???
Har lite förhoppningar om att kanske hösthallonen kan ge åtminstone en viss skörd, dessa fina är från förra året.
I helgen var jag delvis själv hemma, maken var på vandringstur på Visingsö med sitt träningsgäng (japp, skulle sova ute natten lördag-söndag när det regnade som MEST), så det mesta av helgen gick mest åt till att ta hand om familj och gård (inte mig emot). Stormen Hans gav oss inga jättebekymmer inledningsvis förutom den ruttnade grenen som ramlade ner, men i helgen blev det ju ÄNNU mer regn. När jag skulle skjutsa äldsta sonen till Bunn fick vi stanna och inse att vi inte kunde köra ända fram – det ser inte så djupt ut där husbilen är parkerad men utmed resten av vägen var det nästan 7-8 decimeter högt med vatten. Sonen fick ta av sig barfota och traska förbi översvämningen för att bli upplockad på andra sidan, så det löste sig ändå. Efter allt regnande denna sommar är jag extremt glad att vi bor som vi bor, på en liten ”kulle”.
På gården fick vi ägna en stund åt att reparera vår grusade infart som liksom runnit iväg – den skulle egentligen behöva justeras och grusas likt resten av våra grusytor, men det är ett projekt för något annat år (och någon annan budget). Jag har däremot glatts åt en superfin gammal hästkärra vi fick av våra grannar, kolla bara!
Ena grejen där fram (som absolut har ett namn jag inte vet) ska lagas, och så kanske lite olja för att försöka få den att hålla några år till.
Tanken är att den ska få agera klätterstöd och bara vara vacker intill kommande planteringar (kanske en rosen-rabatt?!?!) som vi kommer anlägga till nästa sommar eller så.
Tycker den står så perfekt där – ser ut som den alltid hört hemma liksom!
I övrigt har det varit lite fixande med djuren – de som går ute har vi varit och hämtat mer hö till att ha som bädd i sina skjul – efter allt regn så blir det fort blött och lerigt. Kattungarna flyttade ner till stallet när Hans härjade, där bor de ju både väderskyddat och mysigt, så där får de gärna bo kvar. Håller för övrigt på och bygger ett litet, isolerat katthus som ska stå uppe vid huset i vinter.
Filip har ju börjat fritids och har nu gått där en vecka. Det har gått riktigt bra och det har inte varit några problem att få dit honom eller lämna honom – kanske lite för att TV’n stått på när vi kommer med 😉 Nästan inga av hans dagis-kompisar gick förra veckan däremot, men det hade funkat kanon ändå. Tror skolan kommer bli kanon för honom, han är SÅ nyfiken på hur saker funkar, och ÄLSKAR böcker, så att få lära sig läsa kommer ge honom en helt ny värld! Redan nu ligger han gärna och ”läser” (kollar bilder) i böcker i sängen när han ska sova, det är så himla gulligt.
Denna veckan ska vi få hem lite prylar till gården, dels en automatisk hönslucka som ska sättas på lekstugan så ankorna kan gå in och ut själva (mycket efterlängtat från oss alla, det är sjukt lätt att glömma öppna till dem, och stänga med) och dels ett ”tält” som ska få agera sommarvindskydd till fåren i den hagen som inte har något skydd än.
Den här veckan drar också mitt jobb i gång på allvar, det kommer bli en ganska intensiv höst, med mycket aktiviteter. Känner mig också glad över att vara i ganska bra gång med träningen – målet för vintern är att helt enkelt HELST få till 3 pass i veckan (men utan att det är katastrof om det inte går) samt att inte avboka ett pass bara för att det är grejor jag inte är bekväm med….
Två dagar har vi jobbat nu, jag och maken, och i morse började Filip fritids på skolan – trodde det skulle bli en liten stund extra vid lämning, men TV’n stod på eftersom de flesta barnen var och åt frukost (vi missade den lite idag, han åt hemma), så han vände sig knappt om när vi gick, hahaha! Igår var äldsta hemma och passade honom hela dagen, eftersom jag egentligen inte skulle börjat jobba förrän idag. Men med tanke på ösregnet så bestämde jag mig för att förlägga min kortvecka så jag är ledig på fredag istället – då kanske man åtminstone kan vara utomhus.
Åh, vad jag redan saknar att vara utomhus hela dagarna och jobba med kroppen, det är så himla mycket skönare än att stå vid ett skrivbord! Jag skulle absolut kunna vara ledig från april till september utan problem (förutom de stora problem vi då skulle få ekonomiskt), för jag mår såååå bra av det! Varierad rörelse och massor av friskluft, inte stillasittande eller stillastående vid en skärm… Men jag har ju ett roligt jobb, och det är jag väldigt glad för, men trots det är ju gårdslivet ännu bättre (såklart), speciellt på sommaren.
Testadestå vid ett gåband och jobba idag, för att slippa få ont i höften. Funkade lite, men oxå lite svårt att jobba vid.
Eftermiddagarna efter jobbet har spenderats med att ta hand om den jättelika grenen som blåste ner från vår ena ENORMA lönn vid infarten till vår gård. Jag gissar på att de är närmare 30-40 meter höga vardera, och säkerligen över 100 år, så det är inget jag kan plantera nytt och få samma effekt av inom min livstid liksom… Blev så ledsen när den visade upp en ganska rutten insida och fick hjälp av grannen som har varit arborist att göra en bedömning – vi kommer behöva ta ner hela trädet… Iofs otrolig tur att vi just HAR en granne som kan och som är otroligt snäll och hjälper till med detta – och som även hjälper att dela de större bitarna av grenen, där vår el-motorsåg inte riktigt räcker till. Konstaterar ju att grenen, som är som ett stort träd i sig, ger ENORMA mängder blad- och grenverk att ta hand om – en del kommer bara eldas upp (smådelarna) i ett (eller fem) bål, resten ska få bli ved för kommande vintrar. Vi hoppas kunna vänta till resten av lönnen tappat sina blad innan vi tar ner hela, blir liiite enklare att ta hand om då.
Så svårt att fånga storleken på bild, men här är ett försök i den tjockare änden av grenen
Själva jobbet i sig att ta hand om grenen är ganska roligt, det är ju nytt för oss att handskas med ett så stort träd och det är visserligen tungt, men också lite tillfredsställande att få i ordning på. Men utsikten kommer såklart aldrig bli densamma…. 😦
Min fina entré… 😦 (Det är den stora grenen längst till vänster ni ser här som gått av)
Jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta den här semestern riktigt. På något sätt måste jag försöka dela upp det lite tror jag, i de olika delarna:
Maten : 6/10 pommes
Den får inte högre för att vi ju lagat det mesta av vår mat själva – missförstå mig rätt, min hemlagade mat är kanon och i sig värd ett högre betyg, men på semestern vill jag ju HELST äta helt annan mat, och som någon annan tillagat. Vi körde ju vår ”konstig-mat-vecka” och inhandlade en massa mat från LIDL som körde oktober-fest tema och fick därmed en touch av det tyska köket, men den fick vi ju laga själva med. Bästa maten på semestern var när vi åt tapas i Linköping – och där var också en riktigt bra hotellfrukost. Javisst ja, och så fick vi kanongod Paella utanför Västervik av Tobbes syrra med familj! Annars har vi ju haft som vana att åka på glassutflykter på somrarna för att testa olika gelatos, men det har ju liksom inte varit särskilt bra….:
Väder: 3/10 åskmoln
Alltså, typ regn varenda dag och extremt dåligt med sommarvärme? Ska jag orka en hel vinter med allt mörker så behöver jag TANKA sol och det tog ju slut med det vid typ midsommar… Från extrem torka (att inte den fortsatte är anledningen till att vädret fick 3 poäng och inte 1) och supersoligt till världens trökväder HELA SEMESTERN!?! Vi har inte åkt och badat i en sjö en enda gång sedan vi fick semester, det är ju rent skamligt…. En av de få fördelarna med vädret har ändå varit att det varit bra temperatur att jobba i ute på gården.
Hur ju dock blivit grönt igen…
Odlingen: 3/10 chili
Helt seriöst så har det på det stora hela varit rätt kasst med min odling i år. Det enda som går riktigt bra är gurka. Tomatplantorna är visserligen fina men bär inte alls samma mängder frukt, vare sig i växthus eller på friland. Jag hade stora förhoppningar om chili i växthuset, men den har vuxit riktigt dåligt den med. Jag satte ett antal pumpaplantor av olika slag – nu har de blivit jättestora och fina, men det är nästintill inga anlag till pumpor så jag betvivlar att det kommer bli någon bra skörd. Potatisen har växt i massor, men har tagit stryk av frost och torka så den är i halvbra skick, den jag drar upp. Vitlöken har blivit superdålig skörd av, de som inte ruttnat/frusit bort är väldigt små mot vad de borde vara. Bönor och ärtor har jag inte fått nånting av! Bara Filip som lyckats få lite märgärt i sin odling… Men allra tråkigast tycker jag att det är med att det är ett totalt värdelöst bär-år, med undantag för svarta vinbär – som ändå har en begränsad användning ju. I princip inga hallon, om det inte kommer hösthallon, och inte björnbär heller. Förresten, jag ångrar mig, det ALLRA värsta är att vi inte har ETT ENDA ÄPPLE som inte är maskätet eller angripet på något sätt, vi kommer inte kunna äta ett enda eget fast vi borde ha massor…. Ingen egen must blir det heller! Jag har heller inte haft NÅN lust att sätta nya fröer eller plantor när de jag satt inte klarat sig, så himla trist.
Utflykterna: 8/10 hotellsängar
Vi har ju inte varit på så många utflykter som vi tänkt – mest pga vädret, men de som varit har varit väldigt trevliga! Först ut var ju Västervik, med lite släktfest och häng med svåger och svägers, bra start på semestern och faktiskt åtminstone inledningsvis bra väder.
Typ enda badet i en sjö…
Sen var det lite dött ett tag, men när de stora killarna var hos mormor så blev det en tripp till Linköping med Filip – skönt med miljöombyte, lyxigt med hotellövernattning, och så fick jag med lite fina växter hem 🙂
I onsdags var vi på Liseberg, och det var faktiskt en kanondag med bra väder, trots enorma mängder folk och köer. Helt klart en av de roligaste dagarna på semestern!
Kul att träffa brorsan med!
Djuren: 10/10 grisknorrar
Vi har ju fått tillskott av tre djurslag här på gården under sommaren, först en enda kyckling (ok, kom lite innan semestern men ändå), Gullefjun. Sen flyttade äntligen grannens katt upp sina kattungar hit till oss så vi kunde börja gosa lite mer med dem – de är så söta att jag till och med förlåter dem för att de totalt demolerat alla blommor i mina krukor på altanen när de leker i dem! Sist ut så hämtade vi ju en ankmamma med 5 ällingar till vår damm – har dock en gnagande oro att majoriteten är hanar, vilket skulle bli alldeles för mycket hanar för en enda hona om så är fallet. Vi höll på att spontanköpa 3 Lappgetter med, som komplement till de fyra får vi ju lånar över sommaren och som inte hinner beta av allt riktigt, men vi fick inse att vi inte kommer kunna försörja dem med mat nog i vinter dessvärre. Trist men nödvändigt beslut.
Familjekonflikter : 3/10
Ni som läser här har nog inte missat att vi haft en konfliktfylld semester, och det ÄR inte liksom ”utrett” ännu. Eftersom det handlar om ett av barnen kan/vill jag inte skriva om det här, såklart, och jag märker hur himla mycket hjälp jag har av att formulera mig här. Man kunde ju tycka att jag kunde skriva ett inlägg utan att publicera det, men det blir liksom inte samma sak. I vilket fall, eftersom vi inte kommit någon vart i våra diskussioner här hemma så har det precis hela semestern legat och pyrt en massa ilska och sårade känslor här, så nästan varje dag har det blivit någon form av utbrott för oss inblandade. Det har varit TOTALT dränerande och utmattande, och hur jag än försökt jobba med att inte bli så påverkad så har jag misslyckats totalt, och den här semestern har känts så glädjelös. Som tur är har relationen med maken och övriga barn ändå varit bra dock.
Återhämtning/Utmattning : 8/10 hjärnceller
Egentligen det enda som tagit min energi denna semester har varit konflikten. I övrigt har jag kunnat tanka på mängder med energi genom att vara här hemma på gården, och göra små projekt på ett alldeles lagom sätt. Himla positivt är att jag börjar kunna träna lite flås (har hållit i med åtminstone 2 pass/vecka över sommaren) för första gången sedan utmattningen! Negativt är att jag mer och mer tydligt märker av permanenta (?) skador på minnet, jag tappar ord jag vet att jag kan och mitt närminne är katastrofalt. Har löst typ 100 korsord i sommar, dels för att det är roligt men dels för att träna huvudet lite, men märker ingen förbättring. Men men, allt som allt så känner jag mig ordentligt utvilad, och det har blivit ett gäng sena kvällar – vilket är något jag ABSOLUT inte orkar när jag jobbar. Sömnen har varit kass till och från, men har inte riktigt hittat någon orsak till det.
Att semestra hemma på gården: 9/10 bönder
Nu räknar jag bort vädret då, men jag älskar ju den här gården – och jag mår så himla bra här. De vi träffat här hemma har ofta just den kommentaren – det märks att ni trivs här! Det är så roligt med besök, och jag känner mig lite som om jag ska visa upp en ny bebis – stolt och lite mallig och absolut helt totalt oförmögen till en opartisk bedömning, men det här är det bästa stället på hela jorden…. Vårt första och största projekt med att sätta in en altandörr där det var en husvägg blev också PRECIS så lyckat som jag såg framför mig! Det enda vi inte kunnat göra i den utsträckningen jag kanske hade tänkt har ju varit målning (såklart i vädret), men det kommer ju fler dagar. Och det är ju DET som är det allra, allra bästa med att bo på sitt drömställe, varje dag är ju en ny dag just HÄR! Det är inget sommarställe jag behöver åka ifrån, eller något som *måste* göras något särskilt med för att tiden tar slut, det här är ju vårt HEM! Det enda avdraget i poäng här är egentligen för att man liksom måste laga sin egen mat här hela tiden, det blir lite tröttsamt ibland när man vill göra annat.
Så, det där blev ju typ världens längsta sammanfattning av en semester… Stor kram till er alla, extra till er som börjar jobba i morgon!
