Om man skulle ta och….

De flesta som känner mig hyfsat väl, vet nog att jag är ganska impulsiv. Faktiskt så ser jag det som en av mina bästa egenskaper – jag är bra på att göra en snabb bedömning på rimligheten i min idé, och sen GENOMFÖR jag idén. Självklart blir det galet ibland, ibland blir det bara fel och ett antal gånger har jag påbörjat saker för att inse att jag egentligen inte har tid eller ork att genomföra det riktigt bra. Vid det senare så är jag oerhört tacksam att jag har en make som oftast hjälper till att färdigställa saker när min ork tryter.

Men ändå, jag har gjort SÅ mycket roligt i mitt liv tack vare att jag följer mina infall! Det kan vara från stort – hej, vi köper en gård och flyttar till landet! – till smått, som att jag i helgen kände att jag ville testa att göra kimchi. Åt ju sååå god kimchi i stockholm och är nyfiken på om jag kan kopiera den! Blir den bra ska ni få recept, det lovar jag – men det tar ju typ minst två veckor innan det är klart… Suck.

Andra impulser jag följt har gett mig tex dykcert, grönt kort i klättring, karriärbyte, diverse konstiga maträtter, stickade vantar, nya planteringsland, diverse gårdsdjur och tre barn ;-). Framförallt har jag lärt mig SÅ mycket på alla mina påhitt! Även de som inte gått helt som planerat har ju ändå gett mig erfarenheter och nya kunskaper, sånt som jag aldrig testat om jag inte GENAST genomfört den idé jag fått för mig. Jag tycker det är sånt slöseri att sitta och hitta på saker man vill göra för att sedan inte genomföra dem?! Såklart inom rimlighetens gränser, annars hade jag väl vid ett eller annat tillfälle flyttat till en söderhavsö och sagt upp kontakten med omvärlden, hahaha….

En annan idé jag fick var ju att köpa en hangris till en av våra hongrisar, och nu bor ju Frank här ihop med Doris. Jag vet inte om jag berättat det? Tanken är ju att dessa två ska vara ett par för livet, och få små minigris-kultingar i framtiden. Han är väldigt stilig – eller hur?

Jag hade egentligen tänkt att detta skulle få bli en städ-helg, men så var det så himla fint väder så istället blev det en utefixar dag idag. Vi plockade upp jag vet inte hur många kilo potatis från potatislandet vi inte satt någon potatis i i år, vi hade varit alldeles för slarviga när vi plockade upp potatis förra året och helt plötsligt så var hela landet fullt med potatis igen. Bra på ett sätt, men det landet skulle egentligen vilat från potatis i år… Vi får se. Jag kommer inte kunna lösa en 4-årig växtföljd på den mängden potatis jag helst vill ha, då måste jag anlägga 2 till stora trädgårdsland och det orkar jag inte sköta om.

Som sagt, så himla fint ute nu – aroniahäcken som är lite varstans runt vår mark är vackert roströd, och på träden runtomkring ligger det som en guldig aura.

Så, vad har varit din bästa – och sämsta – impuls du följt? Och vilken impuls har du INTE följt, och varför?

Det börjar kännas lite tjatigt

Vaknade i natt med världens snuva och mådde rätt skruttigt. Det har hållit i sig hela dagen, är inte jättedålig men förkyld och lite hängig. Känns som jag varit det till och ifrån hela hösten på nåt sätt – mest av allt känns det så trist att det sätter sig i vägen för träningen. Förra veckan missade jag ändå hela veckans träning pga Stockholm och att jag trodde Lukas blivit nerslagen på en åker (det visade sig vara så att han tappat sin mobil där när de orienterade, men eftersom jag inte fick tag i honom och jag såg vart mobilen var så blev jag rätt orolig). I alla fall, jag behöver träningen för att inte få ont i kroppen helt enkelt.

Det har ju ändå varit världens finaste hösthelg, visserligen kallt i luften men så soligt och skön luft att det har varit nästan omöjligt att gå in! I går var jag ju piggare som tur var, för då fick vi göra lite takreparationer. När maken kikade på vinden såg han tidiga fuktskador på råsponten vid nya köksfläkten, och när vi plockade bort takpannorna där var det inte så svårt att se varför – det var inte alls tätat som det ska vara. Men men, vi åkte och handlade delar och lappade och lagade, så nu är det ordentligt gjort. Känner mig så himla stolt över mig själv när jag faktiskt kan göra en sån grej (eller jag och maken jobbar ihop såklart) och vet hur det ska göras på riktigt. Så himla mycket bra kunskaper jag fick med mig från min tid i byggbranschen ändå! Bara att kunna känna sig hemma i en bygghandel är ju skönt – allt detta är såklart inte ens något en riktig hantverkare funderar på, men jag är ändå glad att jag lärt mig en del.

Fick lite vy från ovan, vår mark går ända bort till tallskogen där bakom kullen.
Så här ska det INTE se ut, inget ordentligt uppvik eller manschetter runt.
Men nu ser det bra ut! (Ok, är säkert nåt jag missat ändå, men jag känner mig nöjd i alla fall)

I dag har jag som sagt varit hängig, så även om jag varit ute större delen av dagen så har jag mest gått runt och småfixat lite. Tagit in krukor som inte klarar frost, rensat lite ogräs och så plockat in alla pumpor och tomater – just eftersom det ska gå ner till nollan i natt.

Pumpor lite överallt!
Och de sista tomaterna (de ska inte ligga så här på varandra, jag vet, men nu orkade jag inte lägga ut dem överallt.
Den här pumpan är den största (och vackraste) jag odlat, en muskat-pumpa. Har inte hunnit smaka på någon av dem än, hoppas de är goda!

Precis innan jag skulle gå in för middagen idag så blev jag stående nedanför trappen vid vår tvättstugeentré en stund. Det är så häftigt, ingenting av det som syns här i bilden (förutom de stora, gamla träden i bakgrunden) fanns här när vi flyttade in. Inget växthus, inte blåbärsland, inte blomsterrabatter, inte hästvagnen och inget av varken de två äppelträden eller rönnbärsträden fanns här då. Så häftigt ändå, på bara två år, vilken skillnad man kan göra!

Gårdsmiddag, på riktigt

Trodde jag lagt ut detta inlägget, men det hade jag visst missat, så det kommer här nu!

Vi är ungefär en vecka ifrån att ha ägt vår gård i 2 år – vilket känns så konstigt eftersom det på många sätt känns som vi bott här otroligt mycket längre än så. Men likväl så är det ”bara” två år – vilket alltså innebär att för två år sedan hade jag aldrig kunnat ana att jag skulle äta en helgmiddag som denna nu!

”Vad är det för speciellt med den då” kanske ni undrar, är ju bara kött, sås och potatis. Ja, det är det, men det enda på hela denna tallriken som inte kommer från vår gård är mejerivarorna (smöret jag stekt i och grädden i såsen) och lite kryddor! Det här är alltså helstekt kottlettrad, hassebakspotatis och en sås med Karljohan-svamp (som jag sjuk nog hittade en på kullen bakom huset så den är också ”egen”) och så en svartkålssallad. Det var så sjukt gott!

Blev så lycklig att det fick bli både en flaska fin-vin och en nyinplockad, spretig liten bukett på bordet. Fint sällskap fick vi till middagen med, av grannens kor som nu bytt bete till det utanför vårt hus, så himla charmigt att ha dem så nära.

(lister mm ska upp här nu när det snart finns tid över för att göra saker INNE i huset istället för bara ute)

Så det som nog ser ut som bara lite halvdassiga bilder över en vanlig lördagsmiddag betyder så väldigt mycket mer för mig, eftersom det var vårt eget!

Katthus

Vi har ju nu då tre katter på gården, Sotis som är ca 2,5 år och mamma till Juni och Mittens (eller vante som hon också kallas). De här tre töserna är ju rena utekatter, och bor i vårt stall, i soffan på altanen, på vedhögen bakom garaget och lite vart de känner för – men jag vet ju att till vintern behöver de ha flera ställen som är lite varma och skyddade. Alltså har jag under ett tag, när jag haft en stund över, byggt ett litet, men mycket välisolerat, katthus till dem. Det här ska stå vid altanen, så det fick gärna vara lite fint med, åtminstone så det smälter in något sånär. Och idag blev det klart! Den är helt och hållet byggd av små överblivna saker som funnits här på gården, så den har kostat noll kronor – perfekt! Inuti ligger ett gammalt fårskinn jag hade i barnvagnen för evigheter sedan, och väggarna är isolerade precis som tak och golv.

Blev riktigt bra faktiskt! Intill står den vita korgen där Filip lagt alla sina prydnadspumpor, och så korgen vi plockar ägg i. Det har vi för övrigt knappt så vi klarar oss just nu, för ett tag sedan lade sig TRE hönor att ruva på typ sammanlagt 40 ägg, men två klev av i förtid och för den tredje vet vi inte om det kan vara någon annan höna som dödat kycklingarna eller om det var fel på dem. Så nu står vi i vilket fall utan både kycklingar och nån större tillgång på ägg, hönorna har också börjat rugga nu så då blir det skralt ett tag.

Men tillbaka till katterna – i förgrunden ser ni Mittens med sina extra ”tummar” och bakom henne syns juni. De är superduktiga musfångare alla tre och jag tror att Sotis bara idag har tagit 3 möss, bra att ha när man har hönor på gården! De är så himla små och söta, till och med mamman Sotis är pytteliten och väger 2,7 kg, ungarna skulle jag gissa på väger runt 1-1,5 kg vardera bara än, de kommer nog inte bli så stora heller (inavelskatter som de är). Nu är Sotis kastrerad och kommer inte behöva slita på den lilla kroppen med fler ungar, och även ungarna ska kastreras när de är runt 6 månader.

I morgon ska Filip för övrigt till skolan igen, och jag kommer jobba – men hemifrån eftersom jag fortfarande går runt och drar på den här halvmesyren till förkylning. Önskar er en riktigt bra fredag!

Lugn, grundad och glad

Efter jag jobbat klart idag (hemifrån idag) och hämtat Filip så gick jag ut på gården lite. Så skön luft, och trots två stora skurar så kunde jag inte riktigt förmå mig gå in – inte förrän middagen var klar i alla fall. Gick och klippte ner lite visset, tog in typ 30 kg gurka från växthuset där jag ändå gömde mig från en av skurarna, och plockade in ett gäng solrosor som var överblommade – i förhoppning om att kunna ha dem till fågelmat till vintern. Det var så där perfekt temperatur för att gå runt med bara en tröja som jacka, och dessutom så bjöd himlen på så fantastiska färger, så jag var tvungen att bara stå en stund och titta på hur vackert allt var. Allt får sånt djup i skymningens mjuka ljus, med mörka regnmoln på himlen och fortfarande en nästan aggressiv frodighet på allt grönt jag trodde var för evigt förlorat i försommarens torka.

Kände bara så otroligt tydligt hur bra jag mår här, hur lugn jag känner mig och hur naturligt det känns att gå och pyssla om hönor, ankor, grisar, får och katter. Just i kväll kändes klimatångest och annat långt borta, och jag kände mig bara okomplicerat lycklig.

Jag lät kvällen få fortsätta så – tog med mig en högtalare in i duschen och lyssnade loss på vad jag kände för, och nu har jag landat i soffan med ett litet glas rom och bloggen. Så skönt att bara få liksom bada i den här goa, lugna och nöjda känslan – att inte stressa bort den eller känna att den försvinner i oro för omvärlden för en gångs skull.

Rent generellt så mår jag som person himla bra nu. Eller ja, minnet är ju helt kört, men det gör i alla fall att det blir så mycket lättare att leva i nuet.

Från folk på jobbet som beskrivit mig (i diverse övningar vi haft under året, det är inte så att jag går och ber dem beskriva mig) så hör jag nog oftast ”lugn, grundad och glad” och det stämmer nog till stor del – om än inte alltid såklart.

Så trots mitt kanske lite vemodiga inlägg sist om hösten, så kommer den även med ett lugn i sig – det är ok att vila nu, njuta av allt vackert och skörda det som odlats under året. Inte dumt det heller.

Höstkänslor

Av alla årstider så är hösten absolut den som triggar mest känslor i mig. En saknad av sommarens värme, sol och enkelhet, ett vemod över naturens långsamma förfall, en trötthet av själva årstidsväxlingen, en tyngd av det mörker som faller allt tidigare och en blandad kompott av förväntan och bävan inför vintern. Men i allt detta så är det ju samtidigt den allra vackraste årstiden, med alla sina fantastiska färger, och jag försöker liksom nästan fysiskt ta in så mycket av det som det bara går i huvudet. Förra veckan tog jag med ut kameran ut i den sista sensommarträdgården, och fotade det som finns här precis nu.

På flera ställen i trädgården gömmer sig ljuvliga mormorsrosor – jag har en plan på att eventuellt gräva upp och flytta dem till en mer framträdande liten rosenträdgård, för nu är de nästan svåra att hitta.
Kolla bara!
Något jag aldrig lyckats med själv tidigare är att odla Klematis – men här finns flera gamla plantor som till min stora glädje verkar trivas kanon.
Så vackra, med en gnutta kvällssol med!
Den befintliga trädgården presenterar någon form av näva (tror jag), det finns många olika sorters nävor här.
Även dessa bor här sedan innan, vill utan att googla, killgissa på höstaster?
I en undangömd del av trädgården skymtar de här små förtjusande vita stjärnorna.
I vår egenodlade blomsterrabatt blommar just nu dessa, vars namn jag just glömt. Nejlikerot kanske?
Jag tror detta är en annan sort av samma blomma med. I den rabatten har jag en skala från gulrosa till orange och vidare till mörkt vinrött – blev riktigt bra faktiskt! Behöver dock såklart växa på sig lite för att bli riktigt maffigt.
Har försökt hitta lite ”gammeldags” sorter, såsom solhatt, för att de ska passa in i trädgården i övrigt.
Även de mer ätliga delarna av trädgården är fina nu – här är tex en vintersquash (eller hokaido-pumpa tror jag, om jag inte minns fel)
Filips prydnadspumpor har tagit sig jättefint med.
Och vårt överflöd av svartkål är inte fy skam det heller. Nog den vackraste kålen som växt, om jag ska välja.

Med detta blomstrande inlägg säger vi väl farväl till sommaren 2023, den blev då en utmaning odlingsmässigt och vädermässigt, först med extremvärme och torka och sen med ett överflöd av regn och låga temperaturer. Framför oss har vi höstens rusk men även sprakande färgprakt – vi kan väl lova varandra att vara snälla mot varandra och oss själva? Kanske ta en sked honung i teet, ge en kram till kompisen, bjud en kollega på en bulle… Så blir det lite mjukare att landa i den nya årstiden!

Humle mot en ladugårdsvägg – inte fy skam det!

Höstträdgården

Mitt i september är vi, och jag har fått min första förkylning för hösten. I går skrotade vi runt lite här hemma efter jobbet, och det var sånt otroligt ljus att jag var tvungen att plocka fram kameran. Här kommer en fullkomlig bildbomb från gården, från de allra första höstdagarna – det kommer också komma ett stooort inlägg med alla fina blommor vi har nu, lite senare.

Är så nöjd att vi anlade en ny blomsterrabatt här, och har planterat lite mer träd – det är en start till en mer lummig och blomstrande gård.
Vid växthuset har solrosorna nu börjat höja sig över nocken – typ 2,5 m höga!
Hästvagnen pryder så väl sin plats!
Den här solrosen var en sorglig liten sak Filip fick med sig från förskolan i våras, men nu är den typ 2,5 meter och enorm!
Här har vi lilla Mittens (eller vante) som hon kallas pga sina många tår – det ser ut som hon har tumvantar på sig.
Mamman Sotis, som numer officiellt är vår ❤
Och lilla juni! Båda kattungarna är så små och söta, de är ungefär 15 veckor nu om jag räknat rätt.
Apropå liten och söt, självklart är Filip redo för gräsklippning och annat fix alla dagar i veckan!
Mamma, jag har planterat lökar här i nu, de ska planteras ut i vår sen i jorden”.
Den nymålade garageväggen har fått lite levande dekorationer.
Vi fick i princip ingen skörd av sommarhallon alls i år, men hösthallonen ser faktiskt kanonfina ut. Jag plockar in allteftersom, och fryser in, i väntan på att göra sylt eller smoothies.
Vi har både gula och röda hallon
I solnedgången går Flax runt och bröstar upp sig, i all sin prakt
Och varje kväll ska ankorna vallas in till sin lilla stuga, så de inte blir rävmat.
Jag njuter av våra enorma lönnar så länge de står – när löven fallit måste vi minst ta ner den till vänster som visade sig vara rutten innuti…
Stallet är så fint, men hade behövt ett lager färg i år.

Vi avslutar med en inte alls rättvisande bild av den fantastiska kvällshimlen i går – jag önskar så att det inte blev mörkare tidigare nu bara!

Som en saga

Mikron plingar till, och hon tar ut kålpuddingen från gårdagens middag. Glasskålen från IKEA är varm, och hon tar en grytvante på sig innan hon balanserar bort maten till skrivbordet. En klick lingonsylt på och så börjar hon äta med enbart en gaffel, andra handen klickar fram det dokument hon behöver härnäst. Hon sneglar på klockan, snart tolv, och hon knappar lite klumpigt i det hon behöver skriva i rapporten.

Klart! Två minuter över och hon slänger den tomma matlådan på diskbänken, den tar vi sen, tänker hon. Det har inte varit några möten på förmiddagen så hon har redan på sig ”hemmakläder”, det är bara att ta på ett par stövlar och sen gå rakt ut på gården. Ute är det ljuvligt ljumma sensommarvindar och en nästan helt blå himmel, och det enda som hörs i lugnet är en traktor en bit bort som sprider gödsel. Hon går över gruset, in bakom garaget, och hämtar en räfsa. På ängen ligger allt gräs slaget sedan i helgen, det har varit uppehåll hela veckan men det är så blött i marken att det är svårt för det att torka ordentligt. Tanken är att de ska kunna ta in det som torrt hö och ha det som foder i vinter för att slippa köpa, men då får det inte vara fukt kvar så det möglar.

Med bestämda drag börjar hon i hörnet av ängen och räfsar ihop det halvtorra gräset i tjocka strängar – så att mer av gräset kommer bort från den blöta backen. Kanske att de skulle försöka bygga någon enkel form av ställning att torka en del av höet på, men det blir ganska stora mängder så det är tveksamt om de kommer kunna få upp tillräckligt mycket av gräset från backen ändå. Det blir snabbt svettigt och när hon känner ett par svettdroppar rinna utmed ryggen så åker tröjan av, så skönt att bara kunna stå och jobba i ett linne fast det är september.

Någonstans inne på andra raden så är lite som att hon får syn på sig själv utifrån. Inte för att det är så ansträngande eller för att hon mår dåligt, utan för att kraften i lugnet och glädjen över arbetet hon gör är så stor att hon måste stanna upp en sekund.

Här står jag, tänker hon, på vårt eget ställe och förbereder hö för vintern. Jag bor på den vackraste platsen i världen, och den platsen som ger mig störst lycka och lugn. Tänk om jag vetat under stressiga småbarnsår, stressiga jobb och i vårt förra hus, att jag nu skulle stå här! Med solen i ansiktet och kunna gå ut på lunchen och räfsa hö, till våra egna djur på vår egen lilla gård.

Värmen i kroppen sprider sig, av både lycka och ett ganska svettigt arbete, och när lunchen är slut orkar hon återigen sätta sig vid skrivbordet en stund och jobba. Seminarier ska förberedas och nätverk ska byggas, och verkligheten på gården får vänta en liten stund till.

Ibland känner jag mig som den rikaste personen i hela världen, jag önskar jag kunde lägga all min tid på att arbeta här på gården!

Längtan efter naturen

Jag är så otroligt glad att vi äntligen fick en gnutta sommarvärme – eller höstvärme eller vad man nu ska säga. Jag har inte tankat ALLS så mycket sol och värme som jag behöver för att klara vintern, så jag vet inte hur det ska gå egentligen. Men – just nu är det LJUVLIGT och luften är sådär frisk, klar och hög som den bara kan vara tidig höst!

En av de största förändringarna sedan vi flyttade är verkligen hur otroligt mycket tid vi spenderar utomhus, i alla fall jag, maken och sexåringen. Förutom de stunder då det måste lagas mat, tvättas eller ätas (lugnast att äta inne pga barnen blir hysteriska om det kommer getingar mm) så är vi ute prick hela dagarna när vi är lediga. Och herregud, så bra man mår! Jag får mer och mer svårt att stå/sitta inne på ett kontor hela dagarna, hjärnan orkar inte alls med på samma sätt känner jag, och jag vill bara UT! Tog en kort paus ute här vid vårt nya kontor, och man får ändå säga att utsikten är fin! Men, bara när man får lite vyer över vattnet, stan i övrigt gör mig bara trött i huvudet.

I går, när jag vabbade, så hade jag inte så många sysslor som jag egentligen behövde göra. Men bara för det var skönt, så blev det ju ändå att man var ute hela dagen. Jag plockade lite hallon, nöp lite ogräs, vände hö och annat smått och gott – för att sen bli sittande vid vår flaggstång i säkert en timme. Flaggstången står på en bit berg som sticker upp, och runtom är vårt stenparti med sjösten som är tämligen överväxt, och jag ville se om jag kanske kunde få fram lite mer berg? Helt meningslöst, men samtidigt så skönt kravfritt, att bara sitta där och skrapa runt den lilla bergsknallen. Tyvärr verkar berget försvinna ganska brant neråt, men det var så fridfullt att bara sitta där och pilla lite.

När jag är hemma på gården (om inte barnen går i hasorna och pratar) så känner jag hur hjärnan och tankarna får flyta runt fritt. Ibland lite väl fritt, i helgen skulle jag tex sätta upp ett armeringsnät som växtstöd, men efter att ha liksom fastnat på 7 andra småsaker som jag kom på att jag skulle göra så tog det nog typ 5 timmar innan det kom upp. Men till dess så hade jag även planterat om en blomma, rensat ett land, kört undan hallonkvistar, beskurit pumpor och några fler saker som inte direkt fanns på listan! Och det får liksom vara så, man får gå runt lite planlöst för alltid hittar man NÅT bra att hitta på – och det var ju det vi önskade när vi flyttade ut på landet! Men jag känner även hur bra hjärnan mår av att få leva sitt liv, och inte blir distraherad av en skärm hela tiden.

Triss i fluss och maskinbrist

I dag är jag hemma och vabbar inte mindre än TRE sjuka barn. Eller ja, de två stora vabbar jag ju inte, tekniskt sett, men allihop är i alla fall sjuka, och jag känner mig lite hängig med. O blev sjuk förra veckan men det hänger liksom i, L blev sjuk i söndags och Filip kom i natt och sa att han hade halsont han med. Han är i övrigt pigg, men det har börjat likadant med de andra med, så det är väl samma virus gissningsvis (nog inte halsfluss, men något halsjox är det i alla fall).

Just nu är det väldigt svårt att hinna med allt som behöver göras på gården, allt regn har gjort att gräs och ogräs växer på ett nästan helt galet sätt. Har aldrig sett så mycket ogräs som i år! Vi har ju en automover, men den går ju bara i själva trädgården, så förutom vanlig kantklippning har vi även alla vildvuxna ytor vi behöver hålla efter. Och när jag säger hålla efter så är det dels just det, vi pratar inte perfektion men det är bra om inte hela gården växer igen. Sen har vi ju två stora ytor där vi behöver slå gräset för att kunna ta hö, det är vår äng och så området kring brunnen.

Försökte fota med vidvinkel för att visa, men det syns ändå inte riktigt. Bakom päronträdet har vi ett potatisland (nu nerklippt pga potatisbladmögel) och allt övrigt ända bort till lekstugan borta till höger i bild behöver slås.

Ok, så vi har en lie och en röjsåg. Lien är ju bra, men det blir alldeles för jobbigt och tar för mycket tid när vi jobbar heltid för att den ska gå att använda helt. Röjsågen tar också tid, men funkar ok, även om det är rätt jobbigt att gå med den ett par timmar med.

Vi har dock en bra sele till den som gör att det inte blir alls lika tungt.

Att vi slår gräset på ängen beror på att den ska bli just en riktig äng – dvs man ska avmagra den genom att ta bort det hö som blir, så det inte blir näring tillbaka till jorden. Att vi slår gräset vid stallet är dels för att det är alldeles för ojämn för att klippa med gräsklippare – och en gräsklippare skulle heller inte gynna den biologiska mångfalden – men det är också för att kanske kunna ta in lite mer hö att ha till djuren i vinter, det blir ju annars en kostnad. På ytan vid stallet gick gräset upp till låret och var så sinnessjukt tjockt och frodigt att knappt ens röjsågen orkade med – helt galet!!!

Vi märker allt mer att vi saknar en del redskap man behöver på en gård. Vi har fyrhjulingen, som tex har en plog till vintern, men vi behöver en slåtterbalk till den för att inte jobba ihjäl oss. Det är som en stor, lös ”gräsklippare” som inte finfördelar utan bara skär av gräset – så man kan ta in hö om man vill. Den går att köra även där det är grovt, ojämnt eller högt gräs, och skulle även vara bra att putsa hagarna med på det som inte djuren äter. Men en sån kostar MINST 20 000 kr – och det finns i princip inga på begagnatmarknaden heller, inte till fyrhjulingar i alla fall. 20 000 kr extra just nu är inte direkt något jag kastar ur mig, inte när vi går jämt upp med utgifterna varje månad nu med räntan. Och sparpengarna vill jag ju heller inte direkt göra åt just nu, eftersom läget är som det är.

Nu är ju jobbet gjort (med stor möda) för i sommar, men till nästa år så behöver vi på något sätt ändå se över hur vi ska jobba, för det här tar för mycket tid och blir alltför jobbigt. Vi saknar också nån grej för att köra över grusgångarna med, de växer igen nu. Tror också att de skulle behöva ett nytt, tjockt lager grus egentligen, men det är något jag absolut inte tänker lägga pengar på just nu – det får vara som det är helt enkelt.

Som en passus måste jag säga att det lite torrare och varmare vädret känns oerhört välkommet! Vi kommer inte hinna måla det vi tänkt ändå, men nu kan vi åtminstone ta in lite hö om det får torka i veckan.

Förutom att slå gräs så ägnade jag en stor del av helgen till välbehövlig rensning, har aldrig sett ogräset växa så frodigt som i år! DET är i alla fall nåt vi är självförsörjande på…

Nä, nu ska vi ordna lite fika här hemma, sen ska jag jag försöka hinna fixa lite ute medan barnen får lite luft med en kort stund. Kram på er, och hoppas ni håller er friska!