Det börjar bli dags nu, känner jag. Dags att kliva från höstregn och blytungt kvällsmörker till vinter- och julmys, med utebelysning, adventsstjärnor och en massa extra ljusstakar. Men än är det liiiite för tidigt (tycker jag), jag känner att det på något sätt är anständigt att vänta till efter äldsta killen fyller 17 nästa helg (oklart vad det har med honom att göra, han bryr sig då rakt inte). Men längtet – det har börjat lite smått. Knatade runt på gården i helgen och knipsade lite gran- och enris, gjorde en krans till ytterdörren och ett litet ”vinterarrangemang” att ha bredvid. Har bara en enda kruka med lite stackars ljung i, och vid vår stora entré känns det väldigt futtigt, men jag orkar inte – det är snart för kallt ändå.
Att kunna plocka in enris från gården gör mig rent lycklig!
Det var det första lilla längtet som kom i helgen, kanske hjälp på traven av den ständigt närvarande doften av glögg på jäsning (doftar dock bara glögg rätt upp och ner) från byttan i köket. Och kanske också lite av det lock av mörker som nu sänkt sig över alla delar på dagen då vi är hemma till vardags… Till och med kylan känns lockande, om den håller sig under nollan och ger lite vacker frost eller kanske till och med snö – bara den inte stannar på +3 grader och ösregn. Kan vi ta ett litet längtansfullt kik från de två gångna vintrarna på gården kanske? Jo men det gör vi!
Ett falurött hönshus och ett lika rött stall – det måste vara det vackraste som finns mot vit snö! Det VAR visst lite snö i vintras ändå, mindes det som att det var väldigt kortvarigt dock?Helt annat än en lerig gårdsplan…Vårt falusvarta hus är inte RIKTIGT lika vackert i snön, men med julbelysning på vindskivorna och flaggstångsbelysning så är ändå trivseln 1000ggr högre än det är nu!
Så jag hoppas att den här tiden av icke-årstid blir kort och att vintern hellre blir snöfylld än blaskig. Om inte annat så är det roligt att skotta med fyrhjulingen 😉
Nej men det tog en timme från att vi kom hem från kalas på Leos Lekland så blev jag superförkyld, hahaha! Iofs lika bra det, att det bryter ut ordentligt och sen går över, istället för att man går och smådrar på det. Tacksamt att det var nu i början av veckan med och inte i slutet när vi har årets sista halvdagskonferens med workshop att hålla i!
Men hörrni, det är då verkligen höst. Men också en lite knepig höst eller? Nu har jag visserligen inget vidare minne, men inte brukar det vara så här mycket gula blad ut så här långt in i november? Till och med ganska varmt, nästan 10 grader här på dagarna, vilket iofs är tacksamt när man ska ut och mata djuren och så, men det känns ändå … fel.
Här inne är det ändå rätt gott, och jag måste säga att glöggen jag satte häromdagen verkligen tillför något redan nu, oavsett om den blir god eller ej – för det luktar jättegott i hela köket. Jäser gör den definitivt, det bubblar och fräser om den som om jag nyss hällt i kolsyrad läsk. Ska bli mycket intressant. Har fått från fler håll att den är godast om man lagrar den till kommande år, vilket inte borde vara ett problem med tanke på att det är typ 8 liter stark glögg. Vad säger man förresten? Inte starkvinsglögg tänker jag – den är ju baserad på svagdricka och inte på vin?
Ute har vi börjat kratta bort de värsta kakorna av löv från gräsmattan och istället lagt under buskar och i landen. På ett sätt är det fortfarande sådär vemodigt vackert, men det är verkligen svårt att fånga med kameran tycker jag. Vet de som kan, men det kräver då absolut mer skills än jag har.
Det ser så himla skräpigt ut ute nu, i trägården och i landen.
Nähä, nu plingar mikron, det är dags att äta lunch!
Tjoff – så var det helt plötsligt söndags kväll… Eller tjoff och tjoff, vi har fått rätt mycket gjort ute på gården så helgen har varit ganska aktiv, men jag hade ändå väldigt gärna sett att det var en till dag kvar på helgen.
Ni som följer på instagram har nog sett den här bilden nedan, på de olika pumporna jag odlat i år. Förutom de små prydnadspumporna (som Filip odlade) så trodde jag att jag bara odlat två sorters matpumpor, men så dök den till vänster upp i landen med. Den var ju knallgrön med gulgröna fläckar över hela, till plötsligt häromdagen när den bytte färg på typ ett dygn till orange. Måste varit en pumpa jag haft fröer från sedan tidigare, men minns verkligen inte. Fina är de i alla fall, de olika sorterna!
I veckan hittade jag även den här bilden från arkivet, det är från hösten när vi flyttade hit, för två år sedan, men liiiite tidigare på hösten. På den här bilden ser man den stora gräsytan som vi gjort så mycket med – jag ville verkligen få en bild med lika fint väder att jämföra med, men nu i dag så gav jag upp!
Kolla bara på bilden här nedan! Nu blir det lite smått och grått (pga minst en månad senare än övre bilden), men allt detta har vi gjort på 2 år! Växthus med altan och utekök, blåbärsland, blomsterrabatt, två äppelträd och två rönnar – och den fina hästvagnen! Det är lätt att bli fartblind här ute på saker man gör, för det är ju så himla trevligt att gå runt och fixa, så ibland glömmer jag att vi bara bott här i två år… Kul med lite jämförande foton ändå!
Nåt det är gott om här nu är såklart löv. Vi krattar ihop och lägger under buskar och träd, och i trädgårdslanden.
Just rönn har ju varit ett önsketräd från min sida, jag tycker de är så makalöst vackra på hösten. Vi har två olika sorter – som jag självklart inte minns namnet på – och planerar att fortsätta plantera ett varje höst. Jag skulle verkligen vilja ha den sorten (någon klotrönn?) som står till vänster om Severins möbler, där förskolan brann ner, de är så GALET vackra, men vet inte vad den sorten heter. Nån som vet som åker förbi?
Tycker däremot det är väldigt kul att de träd vi köpt nu har udda färger på bären, en har gula……och en har nästan rödsvarta. Och kolla bladen!
Trots frostnätter och skitväder i allmänhet så frodas faktiskt en del blommor fortfarande, bland annat min nejlikrot – tror aldrig jag varit så nöjd över en nyplanterad perenn som denna.
Det gäller ju att ta hand om djuren i kylan med såklart, grisarna har fått extra hö i sitt isolerade grishus ute i hagen, och hönsen har fått flytta in i växthuset. De två ankorna som vi hittade efter rymningen visade sig vara de två hanarna, så nu tog vi beslutet att inte ha kvar bara dem… Det funkar inte riktigt att behöva hitta och fösa in dem varje kväll innan mörkret, vi kommer ju inte ens vara hemma innan det blir mörkt, och de gillar inte alls att vara instängda. Trist beslut men det fick bli så.
Katterna klarar sig bra ute och har fått supertjock go päls, de sover i det isolerade katthuset jag byggde och har även en värmelampa nere i stallet de gärna ligger under – kolla här bara, vad mysigt!
I veckan kommer nog sommarfåren att åka tillbaka hem med. Äldsta tonåringen har fått byta till vinterdäck på gamla bilen, och så har vi satt lite mer vitlök och tagit upp potatis med. Och lagat finmiddag – idag blev det faktiskt oxrullader, pga det var extrapris på lövbiff och jag blev sååå sugen. Lyxiga matlådor till veckan med!
I veckan har ju de stora barnen lov, minste går på fritids, och jag har tagit ledigt på fredag. Hoppas få med mig dem för lite julklappsinhandling, försöker sprida ut det lite så inte allt ska köpas sista månaden. Nu ska jag dega med min stickning en stund i soffan, innan det blir lite efterrätt…. Det kändes som det behövdes denna helgen.
Nej men hallå, det är över en vecka sedan jag skrev här? Nåväl, det har väl sina orsaker. Det har varit ganska mycket aktiviteter på jobbet senaste tiden, så jag har varit trött i huvudet när jag kommit hem. Mest social trötthet pga träffat en massa folk, men eftersom bloggen lite är mitt sätt att vara social på så har det ju inte funnits så mycket ork över till det. I helgen var jag själv med barnen, vilket mest såklart innebär att göra vardagssaker så att alla får mat i magen och inte slår ihjäl varandra, och sen så har vi ju kommit till den punkten nu att det TYP är mörkt när man kommer hem… Inte för att jag på något sätt behöver försvara att jag inte skriver, men jag vill ändå förklara vad som pågår 🙂
Det är så jäkla svårt att fota hösten med dimma som kontrast till alla färger, det blir inte alls lika vacker som i verkligheten!Här är vyn från vårt och ut mot grinden. Än står lönen, men när alla löv fallit måste den ju ner 😦
I förrgår kväll när maken var på G ut att stänga in ankorna så hörde han dem kvacka en massa och flyga iväg – gissningsvis för de blev skrämda av något. Det gör de ju ibland när typ nån katt kommer för nära eller så, men i och med att det började mörkna så vet jag inte om de fick total panik – för de flög all världens väg och gick inte hitta någonstans. I går när jag kom hem så ringde grannen, som fått en fråga från ett hus en bit bort om de möjligen har ankor? Jag gav mig av till sagda hus utrustad med en fiskehåv, och där var banne mig en anka! Hemma hittade jag sedan ytterligare en hemma i dammen, men övriga 4 är puts väck. Himla jobbigt med korkade djur som inte förstår att de ska gå in i sitt hus när det blir mörkt, istället för att gå runt planlös och få panik…. Vi har skrivit i den lokala facebookgruppen om någon mer kanske har sett en anka, men vi får väl se. Trist i alla fall!
I övrigt så har hönsen fått flytta in i växthuset igen, där inne kan de gå torrt och blås-fritt, även om temperaturen svänger ungefär i takt med den utomhus. De har det bra där inne, och förhoppningsvis har de ruggat klart så jag inte får även växthuset fyllt med fjädrar… Skulle också vara bra om de började lägga lite ägg igen, de senaste veckorna har det bara varit nåt enstaka ägg om dagen och det är knappt att vi går runt på.
”Kvällarna” (vilket nu är direkt när man kommer hem) efter det dagliga arbetet är avklarat har annars gått till antingen lite TV-spel (Baldurs Gate) eller – om det är makens tur att spela – till att sticka på min tröja. Jag är nääääästan klar med polokragen (alltså den första delen man stickar på tröjan) så det är liksom inget projekt som kommer bli färdigt i morgon direkt… Visserligen stickar jag med dubbla garn (merinoull och alpacka) men det är ganska tunt garn och tunna stickor. Det blir typ helt ok – ibland missar jag eller gör fel, men det lurviga garnet är i alla fall lite förlåtande, så det funkar ändå. Nu kommer snart en betydligt mer komplicerad del däremot, när jag ska sticka först nån typ bakdel vid halsen som sen ska gå över till raglanärm – fattar typ inget när jag läser mönstret så kommer få googla för typ varenda maska….
Den här helgen har vi inte direkt något planerat förutom den vanliga träningen på lördagens morgon, verkar ju bli ganska kyligt med så det blir nog en lugn helg. Hoppas ni har det bra – kram på er!
*Det här är halsresåren jag stickar nu, som tydligen betyder ”1 vriden rät maska, 1 avig maska”. Joråsåatte.
I går höll jag ett event på jobbet, Klimatpitchen. Det blev riktigt bra med förutsättningarna och tidsramen vi hade känner jag, men idag har jag varit trött, så jag har jobbat hemifrån hela dagen. Men det har inte varit en oproduktiv dag ändå, jag har lyssnat in på en heldagskonferens från Fossilfritt Sverige som varit väldigt, väldigt intressant! När man har en galopperande klimatångest så är det ofantligt positivt att höra vilka mål olika delar av näringslivet har, och hur väl medvetna de är om sitt ansvar – det ger verkligen hopp! Nu ser vi som jobbar lite närmare frågorna att det faktiskt ÄR en boll och att den fått upp ett eget momentum, nu ska den dra med sig den stora massan, men det är faktiskt på GÅNG.
Förutom att det är bra att kunna sitta ostörd hemma när man lyssnar på heldagskonferens så har det även en annan bonus. Sitter man bara framför skärmen så blir jag lätt distraherad och börjar kolla mail och tappar tråden i diskussionerna, MEN, jag har kommit på att med ett par bra hörlurar så lyssnar jag mycket, mycket bättre och mer fokuserat samtidigt som jag gör något annat – som inte kräver någon kapacitet av hjärnan. Så jag städar, går och plockar lite, dammar och tar till och med ett tag med dammsugaren och vinsten blir dubbel – jag orkar fortsätta lyssna OCH jag får lite rent här hemma.
En annan bonus med att jobba hemma är ju utsikten ♥️
I dag passade det också extra bra att vara hemma, för på lunchen tog jag emot leverans av fyra Lilla Åland-stolar jag köpt på blocket. Det blir svarta, och det blir kanonfint i köket! Vi behöver egentligen 6 stolar, men jag får fortsätta leta begagnat (pga svindyra stolar). Våra gamla stolar, billiga och inköpta på Mio, faller bokstavligen sönder, trots försök till reparationer. De ”nya” stolarna räknar jag kallt med kommer hålla typ livet ut, utan att trasiga delar drar sönder kläder eller river upp huden. Tycker det blev riktigt bra! Har också gjort en runda och slängt ut lite halvdöda växter, de ska ersättas med nya, men i övrigt måste jag säga att det är ett lätt val just nu att inte gå och köpa en massa inredningsprylar, både med klimat och ekonomi i åtanke.
De flesta som känner mig hyfsat väl, vet nog att jag är ganska impulsiv. Faktiskt så ser jag det som en av mina bästa egenskaper – jag är bra på att göra en snabb bedömning på rimligheten i min idé, och sen GENOMFÖR jag idén. Självklart blir det galet ibland, ibland blir det bara fel och ett antal gånger har jag påbörjat saker för att inse att jag egentligen inte har tid eller ork att genomföra det riktigt bra. Vid det senare så är jag oerhört tacksam att jag har en make som oftast hjälper till att färdigställa saker när min ork tryter.
Men ändå, jag har gjort SÅ mycket roligt i mitt liv tack vare att jag följer mina infall! Det kan vara från stort – hej, vi köper en gård och flyttar till landet! – till smått, som att jag i helgen kände att jag ville testa att göra kimchi. Åt ju sååå god kimchi i stockholm och är nyfiken på om jag kan kopiera den! Blir den bra ska ni få recept, det lovar jag – men det tar ju typ minst två veckor innan det är klart… Suck.
Andra impulser jag följt har gett mig tex dykcert, grönt kort i klättring, karriärbyte, diverse konstiga maträtter, stickade vantar, nya planteringsland, diverse gårdsdjur och tre barn ;-). Framförallt har jag lärt mig SÅ mycket på alla mina påhitt! Även de som inte gått helt som planerat har ju ändå gett mig erfarenheter och nya kunskaper, sånt som jag aldrig testat om jag inte GENAST genomfört den idé jag fått för mig. Jag tycker det är sånt slöseri att sitta och hitta på saker man vill göra för att sedan inte genomföra dem?! Såklart inom rimlighetens gränser, annars hade jag väl vid ett eller annat tillfälle flyttat till en söderhavsö och sagt upp kontakten med omvärlden, hahaha….
En annan idé jag fick var ju att köpa en hangris till en av våra hongrisar, och nu bor ju Frank här ihop med Doris. Jag vet inte om jag berättat det? Tanken är ju att dessa två ska vara ett par för livet, och få små minigris-kultingar i framtiden. Han är väldigt stilig – eller hur?
Jag hade egentligen tänkt att detta skulle få bli en städ-helg, men så var det så himla fint väder så istället blev det en utefixar dag idag. Vi plockade upp jag vet inte hur många kilo potatis från potatislandet vi inte satt någon potatis i i år, vi hade varit alldeles för slarviga när vi plockade upp potatis förra året och helt plötsligt så var hela landet fullt med potatis igen. Bra på ett sätt, men det landet skulle egentligen vilat från potatis i år… Vi får se. Jag kommer inte kunna lösa en 4-årig växtföljd på den mängden potatis jag helst vill ha, då måste jag anlägga 2 till stora trädgårdsland och det orkar jag inte sköta om.
Som sagt, så himla fint ute nu – aroniahäcken som är lite varstans runt vår mark är vackert roströd, och på träden runtomkring ligger det som en guldig aura.
Så, vad har varit din bästa – och sämsta – impuls du följt? Och vilken impuls har du INTE följt, och varför?
Vaknade i natt med världens snuva och mådde rätt skruttigt. Det har hållit i sig hela dagen, är inte jättedålig men förkyld och lite hängig. Känns som jag varit det till och ifrån hela hösten på nåt sätt – mest av allt känns det så trist att det sätter sig i vägen för träningen. Förra veckan missade jag ändå hela veckans träning pga Stockholm och att jag trodde Lukas blivit nerslagen på en åker (det visade sig vara så att han tappat sin mobil där när de orienterade, men eftersom jag inte fick tag i honom och jag såg vart mobilen var så blev jag rätt orolig). I alla fall, jag behöver träningen för att inte få ont i kroppen helt enkelt.
Det har ju ändå varit världens finaste hösthelg, visserligen kallt i luften men så soligt och skön luft att det har varit nästan omöjligt att gå in! I går var jag ju piggare som tur var, för då fick vi göra lite takreparationer. När maken kikade på vinden såg han tidiga fuktskador på råsponten vid nya köksfläkten, och när vi plockade bort takpannorna där var det inte så svårt att se varför – det var inte alls tätat som det ska vara. Men men, vi åkte och handlade delar och lappade och lagade, så nu är det ordentligt gjort. Känner mig så himla stolt över mig själv när jag faktiskt kan göra en sån grej (eller jag och maken jobbar ihop såklart) och vet hur det ska göras på riktigt. Så himla mycket bra kunskaper jag fick med mig från min tid i byggbranschen ändå! Bara att kunna känna sig hemma i en bygghandel är ju skönt – allt detta är såklart inte ens något en riktig hantverkare funderar på, men jag är ändå glad att jag lärt mig en del.
Fick lite vy från ovan, vår mark går ända bort till tallskogen där bakom kullen. Så här ska det INTE se ut, inget ordentligt uppvik eller manschetter runt. Men nu ser det bra ut! (Ok, är säkert nåt jag missat ändå, men jag känner mig nöjd i alla fall)
I dag har jag som sagt varit hängig, så även om jag varit ute större delen av dagen så har jag mest gått runt och småfixat lite. Tagit in krukor som inte klarar frost, rensat lite ogräs och så plockat in alla pumpor och tomater – just eftersom det ska gå ner till nollan i natt.
Pumpor lite överallt! Och de sista tomaterna (de ska inte ligga så här på varandra, jag vet, men nu orkade jag inte lägga ut dem överallt. Den här pumpan är den största (och vackraste) jag odlat, en muskat-pumpa. Har inte hunnit smaka på någon av dem än, hoppas de är goda!
Precis innan jag skulle gå in för middagen idag så blev jag stående nedanför trappen vid vår tvättstugeentré en stund. Det är så häftigt, ingenting av det som syns här i bilden (förutom de stora, gamla träden i bakgrunden) fanns här när vi flyttade in. Inget växthus, inte blåbärsland, inte blomsterrabatter, inte hästvagnen och inget av varken de två äppelträden eller rönnbärsträden fanns här då. Så häftigt ändå, på bara två år, vilken skillnad man kan göra!
Trodde jag lagt ut detta inlägget, men det hade jag visst missat, så det kommer här nu!
Vi är ungefär en vecka ifrån att ha ägt vår gård i 2 år – vilket känns så konstigt eftersom det på många sätt känns som vi bott här otroligt mycket längre än så. Men likväl så är det ”bara” två år – vilket alltså innebär att för två år sedan hade jag aldrig kunnat ana att jag skulle äta en helgmiddag som denna nu!
”Vad är det för speciellt med den då” kanske ni undrar, är ju bara kött, sås och potatis. Ja, det är det, men det enda på hela denna tallriken som inte kommer från vår gård är mejerivarorna (smöret jag stekt i och grädden i såsen) och lite kryddor! Det här är alltså helstekt kottlettrad, hassebakspotatis och en sås med Karljohan-svamp (som jag sjuk nog hittade en på kullen bakom huset så den är också ”egen”) och så en svartkålssallad. Det var så sjukt gott!
Blev så lycklig att det fick bli både en flaska fin-vin och en nyinplockad, spretig liten bukett på bordet. Fint sällskap fick vi till middagen med, av grannens kor som nu bytt bete till det utanför vårt hus, så himla charmigt att ha dem så nära.
(lister mm ska upp här nu när det snart finns tid över för att göra saker INNE i huset istället för bara ute)
Så det som nog ser ut som bara lite halvdassiga bilder över en vanlig lördagsmiddag betyder så väldigt mycket mer för mig, eftersom det var vårt eget!
Vi har ju nu då tre katter på gården, Sotis som är ca 2,5 år och mamma till Juni och Mittens (eller vante som hon också kallas). De här tre töserna är ju rena utekatter, och bor i vårt stall, i soffan på altanen, på vedhögen bakom garaget och lite vart de känner för – men jag vet ju att till vintern behöver de ha flera ställen som är lite varma och skyddade. Alltså har jag under ett tag, när jag haft en stund över, byggt ett litet, men mycket välisolerat, katthus till dem. Det här ska stå vid altanen, så det fick gärna vara lite fint med, åtminstone så det smälter in något sånär. Och idag blev det klart! Den är helt och hållet byggd av små överblivna saker som funnits här på gården, så den har kostat noll kronor – perfekt! Inuti ligger ett gammalt fårskinn jag hade i barnvagnen för evigheter sedan, och väggarna är isolerade precis som tak och golv.
Blev riktigt bra faktiskt! Intill står den vita korgen där Filip lagt alla sina prydnadspumpor, och så korgen vi plockar ägg i. Det har vi för övrigt knappt så vi klarar oss just nu, för ett tag sedan lade sig TRE hönor att ruva på typ sammanlagt 40 ägg, men två klev av i förtid och för den tredje vet vi inte om det kan vara någon annan höna som dödat kycklingarna eller om det var fel på dem. Så nu står vi i vilket fall utan både kycklingar och nån större tillgång på ägg, hönorna har också börjat rugga nu så då blir det skralt ett tag.
Men tillbaka till katterna – i förgrunden ser ni Mittens med sina extra ”tummar” och bakom henne syns juni. De är superduktiga musfångare alla tre och jag tror att Sotis bara idag har tagit 3 möss, bra att ha när man har hönor på gården! De är så himla små och söta, till och med mamman Sotis är pytteliten och väger 2,7 kg, ungarna skulle jag gissa på väger runt 1-1,5 kg vardera bara än, de kommer nog inte bli så stora heller (inavelskatter som de är). Nu är Sotis kastrerad och kommer inte behöva slita på den lilla kroppen med fler ungar, och även ungarna ska kastreras när de är runt 6 månader.
I morgon ska Filip för övrigt till skolan igen, och jag kommer jobba – men hemifrån eftersom jag fortfarande går runt och drar på den här halvmesyren till förkylning. Önskar er en riktigt bra fredag!
Efter jag jobbat klart idag (hemifrån idag) och hämtat Filip så gick jag ut på gården lite. Så skön luft, och trots två stora skurar så kunde jag inte riktigt förmå mig gå in – inte förrän middagen var klar i alla fall. Gick och klippte ner lite visset, tog in typ 30 kg gurka från växthuset där jag ändå gömde mig från en av skurarna, och plockade in ett gäng solrosor som var överblommade – i förhoppning om att kunna ha dem till fågelmat till vintern. Det var så där perfekt temperatur för att gå runt med bara en tröja som jacka, och dessutom så bjöd himlen på så fantastiska färger, så jag var tvungen att bara stå en stund och titta på hur vackert allt var. Allt får sånt djup i skymningens mjuka ljus, med mörka regnmoln på himlen och fortfarande en nästan aggressiv frodighet på allt grönt jag trodde var för evigt förlorat i försommarens torka.
Kände bara så otroligt tydligt hur bra jag mår här, hur lugn jag känner mig och hur naturligt det känns att gå och pyssla om hönor, ankor, grisar, får och katter. Just i kväll kändes klimatångest och annat långt borta, och jag kände mig bara okomplicerat lycklig.
Jag lät kvällen få fortsätta så – tog med mig en högtalare in i duschen och lyssnade loss på vad jag kände för, och nu har jag landat i soffan med ett litet glas rom och bloggen. Så skönt att bara få liksom bada i den här goa, lugna och nöjda känslan – att inte stressa bort den eller känna att den försvinner i oro för omvärlden för en gångs skull.
Rent generellt så mår jag som person himla bra nu. Eller ja, minnet är ju helt kört, men det gör i alla fall att det blir så mycket lättare att leva i nuet.
Från folk på jobbet som beskrivit mig (i diverse övningar vi haft under året, det är inte så att jag går och ber dem beskriva mig) så hör jag nog oftast ”lugn, grundad och glad” och det stämmer nog till stor del – om än inte alltid såklart.
Så trots mitt kanske lite vemodiga inlägg sist om hösten, så kommer den även med ett lugn i sig – det är ok att vila nu, njuta av allt vackert och skörda det som odlats under året. Inte dumt det heller.
