Det cirkulerar tydligen runt en 30-dagars bloggmall med föreslagna ämnen. Tänkte faktiskt att jag också skulle haka på med, det lät ganska kul, och så kanske man skriver om något jag inte hade gjort annars heller. Jag börjar i morgon, och här är listan!

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Nånstans runt lunch gick den här dagen alldeles åt helvete fel. Lukas har inte sovit sammanhängande mer än 20 minuter åt gången idag, Oliver däremot somnade i soffan och var sen jättetjurig/ledsen. Vi handlade mat på Citygross, för första och sista gången, hittade inte ett jävla skit där som jag skulle ha, och självklart skrek alla i kör på vägen hem.

Väl hemma var det ju dags att ta hand om matvarorna och fixa klart den goda fläskkarrén, vilket visade sig vara näst intill omöjligt eftersom Lukas skrek med hela röstresursen hela tiden och alltså fick bäras runt samtidigt. Ungefär här vaknade Oliver efter sin korta lur på soffan och grät hysteriskt (han gör alltid det när han somnar på dagen sen han slutade med sin dagliga mitt-på-dagen-sömn) vilket självklart triggade Lukas till att gråta ännu lite mer. Lagom till allt detta ringer självklart maken och talar om att han är en timme sen. Jag lägger på i örat på honom.

Till sist blev i alla fall maten färdig, utan hjälp så blev den inte klar förrän halv sju, när Oliver och jag var lagom hysteriska av hunger. Men visst, det blev riktigt skitgott faktiskt.

Nu har jag tagit ett glas rödvin och stängt in mig i sovrummet med datorn (ja, gubben är hemma nu) och var helt enkelt tvungen att ventilera. Det är helt sjukt, men när man är tillräckligt trött och ungarna (och maken) krånglar får jag ibland verkligen använda vartenda uns av tålamod för att inte bara sätta mig i bilen och sticka ifrån allt! Men till slut är det ju just det det handlar om – jag sticker inte iväg, för det gör man bara inte. MEN det är skönt att få tänka tanken när allt bara skiter sig…

Jaha, nu har jag fått ventilera och allt känns lite bättre. Men det kan vara vinet som gör nytta med. Bäst att inte riskera nåt, nu går jag och tar ett glas till…