Nu har jag jobbat 100% i två veckor. Eller ja, det har ju varit lite VAB och så så det är nog ändå inte mer än 80% på jobbet, men jag är absolut tröttare nu – även om jag tror att det kommer ge med sig. Värst är sena eftermiddagen när hjärnan känns som gröt, fast det kunde den ju i ärlighetens namn även göra innan utmattningen, hahaha!
Den ökade tröttheten skapar en liten konflikt i mig känner jag. Jag skrev förra veckan om att jag ÄNTLIGEN känner mig så pass återställd att jag för första gången på säkert 10 år har börjat få ett sug efter att göra något kreativt – bara för den kreativa känslan i sig själv och inte nödvändigtvis för att något kreativt ”ska göras”. Men där blir det ju lite dumt då, när jag samtidigt dels är för trött efter jobbet för att orka starta något och dels så finns det så lite ”dag” kvar när man kommer hem runt halv fem. En halvlösning har varit att sätta mig och läsa i en bok i stället för att skrolla på mobilen, och det är banne mig lite av en övningssak för om jag förr kunde läsa och vara helt omedveten om min omgivning vad som än hände så är jag nu väldigt mycket mer lättdistraherad, vilket gör att läsningen blir mer upphackad såklart.
Att fixa med växter och att fota är ju oxå kreativt, men blir ju liksom bäst med dagsljus och helst höstsol…
Kanske är det även så att projekten på gården tillfälligt nu är ganska få – höstens intågande har inledningsvis inneburit en hel del förberedelser för vintern, men när det mest akuta är gjort så finns det inte SÅ mycket mer att göra ute förrän till våren. Eller ja, det finns en del lite större projekt som ska göras i vinter någon gång, men de kräver ett par heldagar gissar jag så det måste bli när vi har en hel helg ledig och lite vettigt väder. (Det största projektet som ska göras i höst/vinter är att stängsla in den lilla kullen bakom huset som ska bli fårbetesmark, behöver ju inte vara klart förrän i vår men vore skönt och roligt att jobba med även under hösten)
Vet inte vad dessa söta blommor heter men de har precis nu börjat blomma?! (fotobomb av… spindel? Flygfä?)
Kanske blir detta förresten julen då det känns lite roligt med jul igen, efter många jular utan nån vidare glädje över julen? Jag kanske får ta ut min kreativitet på att göra julpyssel och julbaka?!? Fast det är ju det där med att det inte är så kul om ingen annan uppskattar det heller, faktiskt. Nåja, vi får väl se, det är ju en lång höst och en lång vinter som kommer…. (*suck*)
Svårt att inte älska höstfärgerna i all sin prakt ändå!
När jag kom hem från jobb och träning i går så visade det sig att maken fått hämta hem Filip från dagis, med feber och ont i hals och huvud. Det blev ganska snabbt värre och det blev en rätt skruttig natt för oss – lite kruppvarning men det släppte som tur var. Alltså det är ingen fara med honom, men han har en hel del feber så det är (förståeligt) tämligen gnälligt.
Det behövdes lite middagsvila för oss alla, men främst för den här lille som sover än.
Lite synd att det kom just nu med, för en gångs skull så skulle vi vuxna ut och äta och hade beställt höstmiddag på Smålandsgården, det var tänkt att tonåringen skulle passa Filip. Det kommer ju inte funka nu såklart, så det får väl bli en annan gång. Hoppas att helgens övriga planer inte blir påverkade men de involverar bara en av oss vuxna i taget så det funkar nog. Han blir ganska lätt sjuk den här lille, oftast bara förkylning men det ska ju vabbas då med såklart.
Har lite småsaker som skulle behöva göras ute med, sätta vitlök och lite annat, men det kommer nog bli lite styrt av ork och humör på Filip – inte så att han behöver vara med och göra saker ju, men är han riktigt dassig så blir ju en av oss låst vid honom med. Jaja, inget som inte går att skjuta på om det är så. Nu börjar det gnällas lite här, och jag får nog överge det här tämligen meningslösa inlägget. Ha en bra helg!
Utanför köksfönstren på vårt hus växer en tjock och gammal vinranka, med stam som min underarm allra minst. På den växer det en stor mängd gröna vindruvor, som är riktigt, riktigt goda om än inte superstora. Och ja, det är kärnor i dem, men inte supermycket som det kan vara i en del hemodlade vindruvor. Men vad ska man då göra med alla druvor? Idealiskt vore naturligtvis att lämna in dem för att pressa dem (eller göra det själv), men om man inte orkar/hinner det så kan man åtminstone använda en del för att göra en helt ljuvlig saft. Till smaken påminner den lite om äppelsaft, mustig men lite syrlig och väldigt fräsch, med en ton av honung skulle jag vilja påstå?
Jag gör min saft i en saftmaja, otroligt smidigt, men såklart kan du koka sönder druvorna i en kastrull och sedan sila av saften om du inte har en sådan. Måtten blir ju inte exakta heller, beroende på både hur söt och god druvan blivit under sommaren (den här sommaren har varit sen i starten vilket visar sig även på druvorna) och hur söt du vill ha saften, så måste du helt enkelt smaka dig fram. Men ungefär så här gjorde jag:
Hemgjord saft på vindruvor, ca 3 liter
Vindruvor socker citronsyra ev. atamon
Fyll din saftmaja med druvor, jag revar av dem lite slarvigt och plockar bort de stora stjälkarna och ”russin”, men är inte jättenoga. (Eller fyll din kastrull om det är det du jobbar med, och häll ungefär en tredjedel av kastrullen med vatten). Häll vatten i bottenkärlet och låt koka – jag har aldrig i sockret i själva saftmajan utan kokar ut fruktjuicen först.
När all juice kokat ut så samlar du den i en större kastrull och börjar tillsätta socker och citronsyra – här får du smaka dig fram. Jag tror jag slutade på ungefär 1/3 – 1/2 paket socker, och kanske ungefär en halv tesked citronsyra. Det ska vara sött men inte sliskigt utan fortfarande fräscht! Koka upp lite hastigt och skumma av, slå sedan på rengjorda och desinficerade flaskor (låter mina stå i ugnen på 100 grader i ca en kvart).
Den här gången satte jag till lite atamon (konserveringsmedel) med, kände att det var en del mögelsporer på en del vindruvor och vet inte hur lätt de förstör saften annars.
Vi späder oftast vår med bubbelvatten, så himla gott!
Det här har varit en riktigt seg vecka, fredag till onsdag hade tonåringen feber och var hängig (inte för att man behöver vabba eller så på något sätt så det påverkar ju inte rent fysiskt mig eller maken), sen blev maken hängig och nu har jag blivit det med. Mest jättetrött och jätteont i huvudet, men det kommer och går på ett sätt som gör att man i ena stunden känner att ”äh, det var nog inget” för att fem minuter senare känna att ”jo, jag känner mig jättehängig” – och så har det hållit på så hela helgen. I morgon allra minst blir en dag hemma, får bedöma efter dagsformen om det blir något jobb eller ej. Blir nog i alla fall inte heldag, om jag inte känner mig väldigt mycket bättre i morgon. I slutet av nästa vecka är det lite viktiga aktiviteter på jobbet jag gärna vill bli frisk till, men jag vill inte riskera att åka in för tidigt och smitta min kollega som ska ha barn typ vilken sekund som helst.
En bild från mitt i veckan, den första morgonen här med frost på riktigt.
Vädret har i alla fall varit passande grått idag, likt mitt humör känner jag. Men men, ni vet ju hur det är, med hängiga föräldrar och friska och väldigt pigga barn så blir det inte supervilsamt på helgen heller, kanske rent av blir bättre möjlighet till vila i morgon. Kram på er, i höstrusket, hoppas ni håller er friska!
PS, är det bara jag som ibland drömmer om att man ska vara precis sådär lagom sjuk UTAN BARN HEMMA så man bara är nöjd med att gosa ner sig i soffan under ett täcke och kolla Netflix en hel dag?!
I går var jag hemma och VABBADE Filip som varit snorig och förkyld ett par dagar. Jag gick hela dagen och mest njöt av gården och höstsolen och vi pysslade med grisarna och småfixade lite, så jag varken lyssnade på radio eller kollade TV på hela dagen. Nöjd och lugn kände jag mig, till jag precis när jag skulle lägga mig fick reda på att räntan gått upp en hel procentenhet – AJ?! Vi har två medelinkomster åtminstone, men också en hel del lån, så ja, det kommer märkas.
Så här kan man ju också ligga och måla…
Elpriser, matpriser och räntor som stiger, det lägger ändå som ett blött täcke över det mesta. Vi har inga dyra vanor, har ett hus med bergvärme och solceller och inga stora utlägg förutom mat i övrigt, men det kommer absolut bli en jobbig vinter ändå*. Denna månaden ut jobbar jag ju fortfarande 80% med, så min lön är just nu ganska skral, men det blir ju såklart bättre när jag går upp till 100% i oktober. Det kommer för övrigt vara första gången jag jobbar heltid sedan augusti 2021, gissar att jag kommer vara väldigt trött ett tag där.
Vi är nog självförsörjande på potatis fram till jul ungefär, om det inte blir så kallt att det fryser i jorden. Inga små knölar!!
Kombinerat med alla klimatrapporter som ingår i vår omvärldsbevakning så kan man ju bli deprimerad på riktigt, men vi försöker balansera upp det med att försöka fokusera på det arbete vi faktiskt gör, kombinerat med så knäppa lunch- och fikadiskussioner som det bara går, för skratta måste man ju också!
Att komma hem hit är ju också som balsam för själen, gå ner och mata grisarna och kolla om något är moget att plocka in i trädgården. Jag vet ärligt talat inte om jag hade kunnat må så bra som jag mår nu utan att fått flytta hit – och även att byta till ett lite lugnare jobb. Absolut kom inte flytten kanonbra under en utmattning men det positiva väger över med råge! Snart har vi bott här ett helt år, men om det kommer ett alldeles eget inlägg framöver.
ENORMA hösthallon som sakta börjar mogna en efter en, inget vi överlever på men det gör en i alla fall glad!
Kram på er!
*Det finns givetvis en massa människor som det kommer bli mycket, mycket jobbigare för än oss!
Idag är jag sådär riktigt genomtrött. Förra veckan var ganska intensiv (inte stressig däremot) och helgen med, fast båda på positiva sätt. En lyckad nätverksträff och 2-dagars konferens med jobbet och gårdsjobb och familjedag i helgen. För er som kikat på instagram så finns lite bilder där från familjedagen, jag kände att det var längesedan vi gjorde något ihop – faktiskt har vi inte varit på ute-utflykt sedan innan vi flyttade till gården! Här finns inte riktigt det behovet av att komma ut i naturen eftersom vi liksom BOR mitt i naturen, däremot kände jag ett behov av att göra något tillsammans med familjen.
Inte en firre som nafsade ens, men mysigt ändå.
I dag är jag som sagt trött, trött av förra veckan och helgen, trött av ett par kassa nätter pga Filip är förkyld, trött för att JAG är lite förkyld och lite annat som är mitt eget*. Har pga anledning låtit dagen varit min dag, fast såklart med Filip hemma med då, tempot har legat på minsta möjliga och jag har vilat i soffan, läst ut en bok och slösurfat en massa. Filip har haft en sån där perfekt dag när han underhållit sig själv större delen av dagen, med lite småpyssel och annat – halleluja!
Det enda som gjorts i dag är sånt som inte kan lämnas ogjort, dvs ge grisar och hönor mat och lite omsorg samt göra middag. Blev för första gången på evigheter sugen på en riktig höstgryta och gjorde en sådan på lite fin ekologisk högrev jag köpte i helgen för ändamålet. Så himla gott och tillfredställande, inte minst när allt utom typ kött och grädde kom här från gården när jag lade upp det på tallriken. Det är ändå en oerhörd tillfredställelse i det? Annars är jag rätt trött på odling just nu, som det blir varje höst sådär. Min ork brukar räcka fram till i augusti någon gång, men att då få energi till att odla inför hösten är helt kört, det är inte förrän i januari-februari som lusten börjar komma tillbaka.
Finns mycket att plocka in än, främst tomater men även gurka, de sista brytbönorna och såklart zucchini…Husmanskost är sällan vacker men oj så gott. Till och med egen vinbärsgelé på tallriken ♥️
I morgon ska jag försöka hinna jobba en liten stund och sen blir det VAB, egentligen brukar jag inte jobba på VAB-dagar (längre) men vi har lite saker som MÅSTE iväg som återkoppling från förra veckans träff. Men det kommer lösa sig är jag säker på!
Nu ska jag återgå till att lägga mig och chilla i soffan, hoppas ni får ro och möjlighet att göra detsamma om ni vill och behöver. 🤗
Var tvungen att sticka ut huvudet och fota kvällshimlen först bara…
(Man behöver inte ha en anledning till att vara trött och vila, det går alldeles ypperligt utan att ”förtjäna” det – påminnelse till er som är på gränsen)
För ett år sedan hade jag nyligen blivit sjukskriven för utmattning, och då satte jag ett mål för ett återhämtningsår för mig själv. Jag tror att det absolut viktigaste för mitt mående har varit att se utmattningen som en möjlighet snarare än ett misslyckande – att ha möjligheten att stanna upp HELT, utvärdera i lugn och ro och sedan börja bygga om livet så det är mer hållbart. Sen ska väl tilläggas att har man levt i en takt i då 42 år så är det många saker som är svåra att ändra på, men jag har åtminstone kommit en bit på vägen och är numer mer medveten om mitt tempo. Nu är det ett bra läge att göra en återblick känner jag (det BLIR mycket reflektion i bloggen, men det är ju min terapi-plats):
Rent fysiskt så är hela gården min terapiplats. Lyckligt lottad är jag!
Läkning – den akuta ”inflammationen” som en utmattning kan liknas vid har lagt sig, men likt ett halvläkt sår så är området fortfarande ömt och skört. Symptomen ligger närmare till hands än innan och det första jag märker av när jag blir stressad är ett tryck över bröst och hals som är väldigt påtagligt. Då vet jag att det varit för mycket under dagen! Den här läkeprocessen kommer fortsätta ta tid i hela mitt liv antar jag, det enda jag behöver tänka på är att respektera den och inte bara ”köra på”.
Träning – det här har jag lyckats med till 100% faktiskt! Jag anmälde mig till Crossfit Södra Wättern redan innan jag blev sjukskriven, och även om träningen inte alls gett sådana resultat som den kunde gjort utan en utmattning så har jag i alla fall prioriterat den. En vanligt vecka tränar jag 2-3 gånger vilket känns som den nivå jag får in i livet nu. Jag har inte dåligt samvete om träningen inte blir av pga omständigheter som VAB, sjukdom eller om det är något akut viktigt som händer, men jag ser också till att inte boka av utan anledning. Jag tänker fortsätta jobba med detta, förhoppningsvis kommer själva träningen gå bättre och bättre med. Den mest intensiva träningen funkar inte än, men lite tempo och puls går bra!
Promenader – nej det här har det då rakt inte blivit många av sedan vi lämnade Nala, men å andra sidan spenderas nästan varje vaken minut med att vara ute och greja fysiskt på gården så jag tänker ändå att ”uteaktiviteter” är minst detsamma som jag siktade på.
Hur kan man vara inne när det ser ut så här ute?!?
Vila – en svårt punkt! Jag är bättre på det än innan, men det finns mycket att jobba med här. Det är svårt att komma ihåg (och vilja) vila när man gör sånt som är roligt, som gårdsarbete, och då blir det lätt för mycket. Här prövar jag mig fram hela tiden känns det som, och det är nog inte optimalt. Jag HAR dock lärt mig att man inte kan ”vila i kapp sig” till helgen utan det behöver finnas stunder till vila varje dag. Dessutom har jag ju förstått att ”vila” kan vara gårdsarbete om man suttit vid datorn hela dagen, det behöver inte alltid vara ”lägga sig i soffan och läsa en bok” (även om jag nog behöver få lite mer av det senare).
Tid med barnen – uhm, nej, här har jag failat känner jag. Men livet här är heller inte riktigt detsamma som det var innan vi flyttade till gård, här är vi ofta hemma allihop och alla fixar lite på sitt hörn fast vi är hemma samtidigt. Det känns ändå som alla trivs med detta? Men det ska sägas att jag saknar lite mer dedikerade familjeaktiviteter med, när vi gör något ihop – det är däremot lite inplanerat framöver!
Ni måste vara lite trötta på mig vid det här laget… Men kolla bara….
Roliga saker – det här tog tid att lära sig, och jag är inte klar än. Att ens veta vad JAG tycker är roligt har sedan många år försvunnit i en hektiskt vardag och det är inte självklart att hitta de sakerna. Det är heller inte lätt eftersom många saker som ”samhället” klassar som roliga saker kanske inte är sånt JAG gillar, och vad är då roligt för mig? Jag var till exempel SÅ glad i söndags när jag vaknade och hade en heldag hemma med gräsröjning och fix här hemma framför mig, det är ju också roligt! Sen är vissa saker svårt att få in i vardagen just nu och får därför lite ligga i bakgrunden och vänta – till exempel att skriva (gör jag ju här så det ger lite utlopp för min önskan) och att fota (en prioriteringssak helt klart, men det blir mycket med mobilen för det är enkelt och lite för lite med kameran just nu).
Relationen – jo men den får lite mer tid och prioritet, vilket är extremt välbehövligt efter nästan 15 år med småbarn, men här finns en stor ”prioriteringsskuld” som behöver tas igen, så det här kommer jag (vi) fortsätta jobba med, förhoppningsvis bara mer och mer!
Är det nu jag ska jämföra relationen med ett gammalt äppelträd som visserligen klarar mycket men som ändå behöver kärlek och omtanke för att ge frukt? Eller är det bara för långsökt för att få med en fin bild på höstens äpplen? 😉
Jobbet – i och med att jag har ett helt nytt jobb så är det såklart mycket som har ändrats från förra året. Jag har en ENORM respekt för de som klarar att jobba som platschefer/projektledare i byggbranschen för när man kommer utifrån branschen så är det ett jobb som inte borde gå ihop. Det är SÅ mycket ansvar, galet mycket kunskap och extremt hög arbetsbelastning. Mitt nya jobb har ett helt annat tempo, mycket mer hållbart. Däremot är det mängder med fackkunskap, nyhetsbevakning och administration som tar energi. September ut så går jag på 80% (20% föräldraledig), sen måste jag gå upp till heltid om vi ska gå runt den här vintern, och det kommer verkligen att bli jobbigt på riktigt. I mångt och mycket känns 80% som mitt max, för att ha ork kvar till familjen efter jobbet, men på något sätt så måste det nog gå ändå.
Att jag har en massa kvarstående symptom är ju sånt som ibland ställer till det för mig (tex när jag har svårt att hitta rätt ord på jobbet bland alla nya uttryck vilket nog tyvärr ibland ger ett väldigt förvirrat intryck) men som jag ändå oftast kan jobba runt.
*Oerhört dramatisk rubrik, men kanske mer intressant än ”utvärdering av mitt hälsoår” som kändes extremt torrt. Ni får låta mig hållas lite helt enkelt 😉
Jag ligger i sängen, trött och blundar men kan inte riktigt somna om. Jag hör att Filip rumsterar om i köket, plockar fram mjölk och flingor för att äta frukost. Misstänker varför, och mycket riktigt kommer han strax in till mig och frågar om han kan få sitt lördagsgodis, alla fem bitar han valt med sån omsorg. Jag säger att det är för tidigt, att han får vänta till jag kommer upp, och han suckar och går ut ur sovrummet igen. Härnäst öppnas ytterdörren, jag hör att han tassar ut och ropar efter grannens katt. Det är en av tre stallkatter som blir rysligt bortskämd med lek och kel hos oss, och vi tycker alla väldigt mycket om henne. Hade vi inte varit flera allergiker har vi haft en egen eller två.
Jag hör dörren stängas igen, gissar att han tyckte det var kallt ute eftersom han helt säkert gick ut i bara kalsongerna. Jag hör fler steg och det är inte svårt att förstå att mellan-storebror har anslutit. Hör viskande diskussioner och sen blir det tyst – de har alldeles säkert gått och satt sig framför TVn nu, storebror kollar nån tecknad serie och jag anar att Filip snart kommer springande för han tycker det är för läskigt.
Att ligga här och lyssna på ljud och aktivitet som är så bekanta att jag inte behöver se dem för att förstå, känns väldigt mysigt. Är en gnutta irriterad över att jag inte kan somna om, vilket hade behövts, och även för att jag fortfarande känner mig för förkyld för att gå på träningspasset nu på morgonen. Strongman går nu på lördagsmorgnarna och det är riktigt roligt, enkelt men tungt. Vi slår med slägga, bär tunga saker och gör typ alla de typer av rörelser som man har nytta av på en gård, så just detta passet är en favorit. Nåväl, det kommer fler lördagar.
Utanför fönstret gal tuppen, fem gånger får jag det till. Jag sträcker på kroppen i sängen och känner en begynnande huvudvärk. Behöver kanske bara kaffe eller så är det väderomslaget som trycker sig på. Nåväl, somna lär jag ju inte göra igen så jag ska strax masa mig upp och dricka kaffe. Strax. Men inte riktigt än.
Från en morgon lite tidigare i veckan, i lite finare väder.
I natt blev en skruttig natt när Filip vaknade hela tiden. Annars har han faktiskt sovit otroligt mycket bättre typ den senaste månaden, det har verkligen gjort skillnad – vilket såklart bli extra markant när det blir en kass natt. Förstod vartåt det lutade när han blev mer och mer snorig, så idag blev det VAB. Morgonen började bra, han var mest snorig, men nu vid lunch ville han gå och lägga sig och sova för han var trött (= ej normalt för en aktiv femåring såklart) och nu vaknade han med hög feber. Stackarn, inte lätt när det är nästan 30 grader varmt och så fuktigt att det känns som nån sprayar vatten på en. Jag får inte heller nåt gjort, dels trött pga natt och värme, men även för det var en lite överaktiv dag häromdagen. Men men, så får det väl vara, vi väntar in åskan och softar.
Inte kaxig idag ♥️
Det finns så himla många saker jag vill göra känner jag – dels alla saker man vill fixa med här hemma såklart, men även plocka (leta) svamp, paddla kanot, fiska, vandra och sånt. Har dessutom återigen fått ett sånt sug att skriva bok, sist gav jag lite upp (dels pga hann inte) för att jag inte visste hur jag skulle komma vidare. Skulle vilja gå en skrivkurs för att kanske få lite mer struktur, men det finns då verkligen ingen tid för det nu. Kanske i vinter? Tycker ju att det är SÅ roligt att skriva, vilken dröm det hade varit att kunna leva dels på det och dels på gården! Och det är väl en HELT omöjlig dröm i sig, men den kräver ju en insats utöver det jag gör i nuläget och det funkar inte nu helt enkelt. Jag får ju ut en liten del av den lusten här på bloggen åtminstone, även om det till största delen bara blir svammel.
Ibland får jag lust att nischa bloggen lite mer, kanske om gårdsliv eller självhushållning, eller om skrivande, om utmattning eller om miljö, eller om… Ja ni ser ju, det kommer inte gå, för jag tycker ju samtidigt att det är så förbaskat skönt att vara fri att skriva precis det jag tänker på för stunden. Oftast vet jag inte vad jag ska skriva om förrän jag börjar skriva – och inte sällan får jag nya idéer på inlägg under tiden jag skriver med. Nu behövs min uppmärksamhet dock här hemma på en sjukling som vill ha glass, så det är dags att avsluta. Önskar er alla en riktigt bra fredag, vad ni än gör och var ni än är!
Den här lilla historien ska ju plastas in med, förhoppningsvis i helgen.
Har landat på altanen efter min första jobbdag. Utsikten är verkligen inte att klaga på, här är så skönt att sitta så man har svårt att motivera sig att lämna alls – om det inte hade varit för att det är roligt att göra saker på gården eller för att familjen krävde lite insatser så skulle jag nog bli kvar jämt.
Känner mig fortfarande ”bakis” efter att jag tog ut mig för mycket, kroppen är mycket tydlig med att den INTE kommer ställa upp på de infall jag konstant får här hemma när det gäller att småfixa lite. ”Jag kanske kan lägga på täckbark i landet i alla fall?” ”Kanske kunde jag ta ett varv med färg på fönstren, det tar inte lång tid” ”Det hade nog behövts fixa lite med nåt” . Viljan finns där men inte orken, bara att acceptera och sitta kvar här.
Jag är verkligen inte färdig med sommar och ledigt känner jag, jag vill ju åka och fiska, vandra lite, åka och fika på mysiga gårdsfik, plocka (leta) kantareller och en massa annat. Jag VILL inte att det redan ska vara slut på semester och dessutom augusti, men såklart är det som det är och ekonomiskt oberoende är vi då rakt inte. Kanske ska förtydliga att jag inte har några problem med jobbet i sig, men jag är inte klar med att vara ledig bara.
Tror den här bilden är från förra hösten, i år har jag inte sett minsta lilla kantarell. Har iofs inte haft ork/tid till att ge mig ut och leta heller, så det är väl inte så konstigt.
Jag märker också hur jag likt min mamma tycker att det blir jobbigare för varje år när det blir mörkt allt tidigare. Än så länge är det ju ingen fara, men jag får på riktigt en känsla av ångest när jag tänker på mörka vinterdagar och höstkvällar. Vet att jag brukade tycka det var mysigt om kvällarna förr på hösten, men det finns inte längre, om det inte är något speciellt.
I alla fall, det jag egentligen hade tänkt skriva om är de sommarprat jag gillat i år. Har bara lyssnat på ett fåtal, men senast om 6-barnsmamman som räddade sina barn ur ett brinnande hus. Väldigt bra och tårögd blev man minsann med. Fast just ur gråtsynpunkt har jag nog aldrig fulgråtit så till ett sommarprat som när jag lyssnade på Stina Wolters från 2018 efter ett tips från min frisör (tack Anette!). Det var OTROLIGT bra och jag hulkade mig igenom hela timmen samtidigt som jag försökte måla lite fasad mellan tårarna (poddar och ljudböcker är ju BÄST när man ska göra trista och långsamma saker som att måla eller rensa ogräs). Annars har jag lyssnat på Lena Philipsson (stor igenkänningshumor) och E-type (helt ok, bra berättat), men inte så många fler. Har du några tips man absolut inte får missa?
godatankar.com 