Tack bästa K, för att du orkade dra ut mig på lite utflykt till Bruket i Norrahammar i lördags, mycket trevligt! Och tack till er som hört av er med stöd, här går man och känner sig alldeles ensam och så är ni flera stycken som har hört av er, ni är ju fantastiska!
Men det verkar vara himla många mer än mig som känner sig deppiga, kanske extra mycket i kombination höstmörker och Covid dessutom. Det är ju svårt och tungt när man inte kan göra det man vill eller kan träffa folk som man vill! Jag som ändå kanske räknar mig åt det lite introverta hållet och ändå tycker att det är apsurt att inte träffa folk kan ju nästan inte greppa hur jobbigt det måste vara för någon som är extrovert…
Förresten, jag har just gjort klart min stickade buff (ni ska få se en bild när jag får till en stund i dagsljus) så mitt nästa projekt ska ändå bli nya Lovikkavantar – dessa är ju närmare 30 år gamla?!?!
I vilket fall, helgen har flutit på, även om den flitigt avbrutits av diverse konflikter (jag förstår inte varför jag låter det gå åt så sjukt mycket energi på det, men så är det) och vi har faktiskt hunnit ut i skogen på en kort grillning, jag och O har tränat, jag har varit på bruket då och så i dag gjort vi en kort raid till IKEA innan det kanske blir mer restriktioner – och så har jag och Oliver gjort sushi. Det senaste blev himla gott, bättre än jag vågat hoppas för det var nog nästan 15 år sedan jag gjorde egen sist – men gud vilket balt det är.
Nu SKA jag läsa igenom min jäkla redovisning jag ska göra i skolan i morgon en gång till, är sjukt otaggad men det måste ju göras. Puss på er, tack för ert stöd och säg till om jag kan återgälda tjänsten!
Ok, mitt depp börjar ge sig lite, så allt känns liksom inte bara som ett stort svart hål längre. Det brukar ju i ärlighetens namn sällan vara så länge, men ibland är det nästan skönt att bara få vara nere och på dåligt humör med, utan att känna att man behöver hålla ”ångan uppe” jämt. Det har bara känts lite tungt och ensamt, mina ”problem” är inte så allvarliga men när det är svårt att hitta tid med kompisar att bara tjöta lite så blir det så ogreppbart och svårhanterligt. Och här blir ju diskussionen tämligen enkelriktad.
Dock fick vi ett trist besked i veckan, den enda grejen vi har inbokad på hela hösten var ju en helg i Örebro när vi tänkte bada på Gustavsvik. Hotellet var bokat, men så visade det sig att det var extra begränsade badplatser just den helgen pga renovering, så det fanns inga biljetter över och därmed finns det ingen anledning att åka till Örebro. Sen är ju frågan om man vågar bokar framåt heller, Örebro gränsar ju till de områden där det rekommenderas att man INTE åker till badhus med.
Så, hela långa, mörka hösten har vi inget inbokat. Det känns riktigt surt, men vad ska man hitta på? Det är ju jättesvårt, enda aktiviteten som funkar bra är ju skogen men det hänger ju lite på att vädret är trevligt. Snälla, är det nån som har nåt tips på familje- och coronavänlig aktivitet så blir ingen gladare än jag! Och andra aktiviteter med, kanske man kan försöka få till nån kompisgrej NÅN dag i höst i alla fall.
*Ja ok, det här blev väl lik förbaskat ett lite deppigt inlägg, men min känsla är inte lika tung som den var tidigare i veckan. Så det går på rätt håll?
Nej det blir inte många inlägg här just nu. Jag är av lite olika anledningar bara himla deppig och då blir det ingen ordning på vare sig tankar eller inlägg och inte vill nån läsa om en massa gnäll heller.
Vad fort den gick den här helgen, var helt säker på att det var lördag i dag men det var visst redan söndag…
I fredags var vi och körde rally med jobbet, det var en riktig adrenalin-kick och lika delar roligt och läskigt. Grymt bra arrangerat var det med, vi hade en speaker som kommenterade under hela tävlingsloppet, vilket verkligen tillförde något! Nu är jag ju noll insatt i bilsport, men tydligen är det han som kommenterar STCC och sånt på Viasat, så han var grymt duktig och kul att höra på. Dessvärre tog jag en runda ut i skogen på tävlingsvarvet, så jag kom sist, men skit samma för det var kul ändå!
I går tog jag med minstingen till stadsparken så maken skulle få jobba ifred hemma, han håller på och målar om en vägg. Nån kommenterade att jag bara har den minste på foton i bloggen, det beror ju dels på att han i princip alltid är med där jag är och dels så är de stora grabbarna så stora att jag känner att deras integritet gör att jag är mer restriktiv med bilder på dem. Men Filip ställer gärna upp en så länge 😉
Det är så himla fint ute nu, med alla färger…
Både i stora drag……och när man tittar riktigt nära.
Vi har egentligen inget alls inplanerat det här höstlovet. Filip kommer vara på dagis hela veckan eftersom vi jobbar, L får vara på fritids och O är ju hemma själv och ska hänga med kompisar. Jag har inte haft ork att engagera mig i att hitta på aktiviteter, och det känns som det är så många saker som inte är lämpliga under Corona, däremot är det inbokat en helg på Gustavsvik i början av november. Det får bli som det blir ändå, känner jag just nu.
Hoppas ni haft en skön helg, avslutar med en helg på den som är sötast av oss alla i alla fall, liten, envis och väldigt charmig.
Herregud vad fort den här dagen gick, klev upp, åkte till jobbet och sen var det typ dags att åka hem? Hann med allt jag skulle, men oj vad det gick fort. En liten stund av dagen gick till något kul – vi har flyttat om i kontoren och nu har vi fått nya platser, alltid roligt med nytt!
Nåt som INTE har gått så fort är alla fantastiska utbrott vi har att göra med här hemma. Förra helgen var det ju de stora grabbarna som gjorde helgen ”mindre njutbar” (årets underdrift), men den här veckan så känns det som den minste har klivit in i nån trotsperiod med 100% fokus… Han brukar ju vara rätt smidig att ha att göra med annars, men nu är typ ALLT avigt. Jag VET att det är en period och bla bla, men det är lika jobbigt och irriterande ändå. Det går åt så mycket ENERGI av en annan för att försöka hantera det, från en vänlig pedagogisk ingång till en mer osympatiskt förbannad utgång. Nåväl.
Resten av veckan blir det utbildningar mest på jobbet. I morgon ska jag klippa mig – har ingen inspiration så Anette får nog fria händer, och sen ser jag fram emot fredag när vi ska åka och köra folkrace med jobbet. Ska bli kanonkul!
Är för övrigt väldigt glad för en helg med så fint väder, trots diverse utbrott så hann man ladda batterierna en hel del med sol och otroligt vacker höst-natur. Det behövs när man ska orka med veckorna!
I dag har jag tagit ledig på förmiddagen, för en gångs skull tänker jag faktiskt att uttrycket ”unna sig själv” kan vara på sin plats att användas. Om en stund tänker jag sätta mig och jobba lite hemifrån, med prognoser och annat kul en fredag, men just precis nu tänker jag bara sitta här i soffan i myskläder, dricka kaffe och äppelmust och kolla nyhetsmorgon. Lite bakis är jag allt, en vag huvudvärk och lite allmän olustkänsla, vilket är anledningen till att jag i princip aldrig dricker mer än ett glas vin i vanliga fall.
Men i går var ju inget vanligt fall, för vi var på Yonder event Historiedrickarna – en kväll med förbudstiden i USA som tema. Man skulle ju kunna tro att det inte skulle bli någon alkohol alls då, men det blev en fantastisk kväll med god mat och massor med goda cocktails. Därav min ansvarsfulla ledighet i dag…
Har bara ett gäng halvsuddiga bilder på maten, som INTE gör den rättvisa. Fler finns på instagram, i mina händelser, en stund till.Men ni ser ju ändå menyn, mums alltså!
Nu ska jag nog gotta ihop mig i soffan en stund och bara småslumra innan verkligheten börjar igen… fatta vilket galen lyx det är som småbarnsförälder?!?
Jag har suttit här en stund nu, och funderat på vad jag vill skriva. Tyvärr vet jag fortfarande inte riktigt det, jag har bara en känsla av att jag villhöver skriva av mig lite.
Jag känner mig lite manglad, rent mentalt, dels efter två faktastinna dagar med distansutbildning gällande arbetsmiljölagen, dels av lite annat jag inte kan skriva om här eftersom det är sånt som inte bara rör mig. Trött i huvudet, och i känslorna, om ni förstår hur jag menar? Lite deppig, lite meningslös och lite otillräcklig. Ingen bra dag, helt enkelt.
I morgon ska vi ju gå på eventet Historiedrickarna på Yonder är tanken. Visserligen kom äldsta sonen hem och är förkyld med en gnutta feber, men dels tänker jag att ingen av oss andra verkar ens lite påverkade och dels så tänker jag att han nog ändå orkar vara barnvakt åt minsta brorsan i morgon, i alla fall om mini får en iPad i näven.
Jag längtar efter kompisar, och jag längtar efter att komma ut i skogen. Båda delar planeras relativt ofta in, men antingen kommer förkylningar eller väder emellan. Jag vill gå på bio, äta popcorn och kolla nya Bond, jag vill ta en heldag med fika på stan med kompisar, jag vill åka på SPA (räknade lite hastigt efter och senaste gången jag var på någon form av SPA var för ungefär 11 år sedan. Har sammanlagt varit på SPA 4 gånger tror jag, i mitt liv), jag vill åka på semester, jag vill komma bort, jag vill dricka vin… Ja ok, det senaste gör jag ju precis nu, eftersom jag tog ett halvt glas vitt som stod och förföll efter helgen. Men jag vill göra det i kompis-sällskap, sitta och prata viktigheter och nonsens utan några krav på nånting.
Typ den enda bilden jag hittade på bloggen med ett glas vin i. Mina bilder här representerar klart inte mina handlingar 😉
I brist på kompishäng så låtsas jag, jag hänger med mina bästa kompis-poddar, de där det nästan känns som man sitter med väninnor och pratar och skrattar. Mina bästa är Underbara Claras podd och så Gynning och Berg, även om den senare har lite ojämn kvalitet. De två poddarna är såna raka motsatser, Claras är välplanerad och redigerad medans Gynning och Berg alltid blir helt spontan – även om jag tror Berg rätt ofta har en tanke från början. Inte lätt att följa den med virvelvinden Gynning dock… Det är bra och sköna poddar att lyssna på, ingen av dem ger något dåligt samvete i form av pekpinnar eller ”du borde’n”, snarare ger de mer känslan av att allt är ok. Så du är helflummig och ostrukturerad? Helt ok. Du ÄLSKAR att sortera allt och göra listor? Också ok. Du lever på Marabou mintkrokant (Berg), ja det är också helt ok, vem ska döma dig för det?
För lite på tal om poddar ändå, så satte ju ÅTERIGEN Hej Hej Vardag tummen på något som så lätt skaver.
Jag tänkte på Anders Hansens sommarprat. Jag tyckte om det. Kanske tyckte jag allra mest om det för det kändes så lätt att bli rätt. Jag behövde inte löpa milen fyra gånger i veckan, det räckte med att röra sig och få upp pulsen en gång om dagen. Så lätt tänkte jag!
…
Jag tycker fortfarande Hansens sommarprat var bra och inspirerande! Men jag misstänker att det ibland kommer att landa fel hos mig och bli omvandlat till dåligt samvete. Det var ju så lätt, ändå får jag inte till det?!
Alla små, små tips och dolda krav, som känns så enkla och rimliga, de blir ju ändå rätt orimliga tillsammans. Ta alla influensers krav på en gång, så ska du ha en genomtänkt garderob, köpt second hand, i bra material, du ska träna yoga, löpning, styrka, du ska äta ekologiskt, naturligt, vegansk, raw och hemlagat. Du ska jobba, men inte för mycket, du ska njuta hela tiden också, glöm inte det.
Bild från Hej Hej Vardag.
Inför alla de tipsen tänker jag att det är ännu viktigare att välja för sin egen skull vem man följer, och varför? Såklart ska du kunna bli inspirerad av en influenser, men kanske räcker det med EN form av inspiration? Resten på kartan kanske man bara ska låta vara? Jag rensar HÅRT i mina sociala medier och bloggar, så fort jag känner mig stressad över nåt någon skriver, så ryker hela personen från min lista. För att livet ska kännas mer rimligt.
Och jag då? Ja inte räknar jag mig som en influenser, tror inte jag inspirerar till direkt nåt alls, jag gillar bara känslan av att få skriva av sig, den gör att man känner sig lite mindre ensam med. För jag vet ju att ni läser, runt 200 läsare om dagen har jag – inget mot de som gör det här som jobb, men det känns ändå som jag har en liten skara vänner i er.
Förresten, ALLT har ju inte varit dåligt i dag. För andra gången på en vecka så har jag faktiskt fått beröm för att jag sköter mitt jobbs instagram bra, och det gjorde mig väldigt, väldigt glad! Så på den positiva noten slutar vi det här inlägget tycker jag.
Puss och kram på er, och tack för att ni finns där ute!
PS, OJ vad långt inlägg det blev. Och som vanligt känns det mycket bättre nu, när jag skrivit lite om vad som far runt i skallen!
Åh herregud… har just avslutat dag två (på raken) i vår arbetsmiljöutbildning. Alltså det är rätt mastigt att gå igenom en hel lagbok med arbetsmiljöregler och lagar på 3 dagar. Nu känner jag mig typ HELT full i huvudet och samtidigt typ helt dum i huvudet. Har dessutom ett gravt behov av en promenad typ, efter att ha suttit still i två dagar.
Tycker dessutom man blir lite konstig av att bara jobba på distans, även om det bara är ett par dagar, man blir verkligen distanserad till hela resterande världen känns det som, på ett dåligt sätt. All vanlig vardag känns avlägsen med.
Typ detta jag stirrar på hela dagarna. Lätt att glömma att man själv syns med…
Men men, i morgon är det tillbaka på jobbet som vanligt, ser fram emot att träffa jobbarkompisarna nu och att kunna hantera saker på ett lite bättre sätt än man kan över telefon i korta pauser!
Det är ju väldigt lätt hänt att man till vardags går och rackar ner på sig själv, som jag tror gemene man gör i en eller annan form. Men ibland är det kanske bra att pausa och fundera på vad man är stolt över? Sen är det ju lite knasigt det där med stolthet, tex kan man ju vara stolt över att Sveriges damfotbollslag presterar bra, vilket jag inte har något med att göra överhuvudtaget? Men vi gör ingen skillnad just idag. Jag är stolt över ett litet gäng saker, det finns säkert fler men det här är det jag kommer på just nu.
Först ut – såklart – familjen. Vi är en fin liten familj, vi bor i ett bra hus, barnen får allt de behöver (men inte allt de vill ha) och vi klarar oss väldigt bra *ta i trä*. Stolt är jag för det, för det ligger hårt arbete bakom.
När vi talar om familjen så vill jag ta med alla familjemedlemmar med: Jag är stolt över min make som är himla kompetent på det mesta han tar sig för och där det aldrig krävs någon eftertanke för att vi ska vara jämställda.
Jag är himla stolt över att ha en fin relation med min äldsta, som snart fyller 14. Vi pratar om det mesta – även om man såklart inte berättar allt för sin mamma när man är tonåring.
Jag är stolt över min 10-åring som – helt utan några gener från mig och maken tror jag – är så galet duktig på att skaffa kompisar och som alltid gör sig hemmastadd hos vem som helst på ett helt självklart sätt.
Jag är stolt över min 3-åring som är väldigt självständig och företagsam.
Ska man sen gå till lite sånt som kanske bara rör mig själv, så har jag gjort ett par saker som jag är stolt över. En av dem (och faktiskt det som utlöste hela inlägget när jag av någon anledning kom att tänkta på det) är att jag har sparrats (många gånger) när jag tränade kickboxning. Det är något jag är jätterädd för egentligen, men jag lyckades överkomma det, vilket blev den allra största vinsten med den träningen.
Många blåmärken blev det
Jag är stolt över att jag vågat ta ganska stora, breda kliv mellan jobb, jag har jobbat i hemtjänst, sålt sängar, haft eget företag, jobbat med mässorna på Elmia och är nu arbetsledare i byggbranschen.
Jag är stolt över att jag alltid vill lära mig nytt och bli bättre, att jag inte stannar av och nöjer mig (vilket iofs också kan vara en jobbig faktor). På det temat är jag stolt över att jag nu är inne på min andra högskoleutbildning.
Jag är stolt över att jag vågar gå brett, från humanist med språk på gymnasiet till teknisk utbildning till dataingenjör på högskolan.
Det finns också tusen saker jag INTE är stolt över, men ibland kanske det kan vara bra att bara skita i dem och se den andra sidan.
Nähäpp, inget direkt inbokat denna helgen heller. Vilket iofs inte innebär att vi inte kommer ha något att göra, på lördag tänker jag att vi behöver få in både studsmatta och utemöbler, men ändå.
Något jag däremot verkligen ser fram emot är något jag inte ens berättat om, lite av rädsla för att något ska komma emellan som gör att vi inte kan gå. Det är Yonder – systerbolaget till El Duderino kan man väl säga – som anordnar ett event nästa vecka vid namn ”Historiedrickarna”. Lite kort info på deras sida säger så här:
Det låter visserligen askul och jag är supertaggad, men det som lockar mig ännu mer är själva fenomenet att jag och maken ska gå ut, tillsammans, och träffa en hel drös gamla vänner. Jag längtar så mycket så jag vågar nästan inte säga nåt, för då kommer väl nån bli sjuk, eventet bli inställt eller något annat konstigt inträffa som gör att det inte blir av… HOPPAS verkligen att inget händer så vi kan gå!
Längtar så efter att träffa vännerna! Eller väninnorna, för att ta ett annat uttryck ;-*
För övrigt så körde vi i dag igång med fredags-crossfit med jobbet i dag igen, det har jag verkligen saknat för det är en riktigt bra tränare, riktigt bra kollegor att träna med, och ett väldigt bra sätt att inleda helgen på. Glad för det!
Glad helg på er, allihop ❤ Själv tänker jag nu gå och lägga mig (lite innan nio!!!) eftersom jag haft en riktigt skruttig sov-vecka med en liten helikopter bredvid mig och någon form av regelbundet andningsljud som stört från andra sidan sängen… Sjukt trött är jag, men får jag sova lite extra i kväll/natt så orkar jag förhoppningsvis lite mer i morgon…
