Nähäpp, inget direkt inbokat denna helgen heller. Vilket iofs inte innebär att vi inte kommer ha något att göra, på lördag tänker jag att vi behöver få in både studsmatta och utemöbler, men ändå.

Något jag däremot verkligen ser fram emot är något jag inte ens berättat om, lite av rädsla för att något ska komma emellan som gör att vi inte kan gå. Det är Yonder – systerbolaget till El Duderino kan man väl säga – som anordnar ett event nästa vecka vid namn ”Historiedrickarna”. Lite kort info på deras sida säger så här:

Det låter visserligen askul och jag är supertaggad, men det som lockar mig ännu mer är själva fenomenet att jag och maken ska gå ut, tillsammans, och träffa en hel drös gamla vänner. Jag längtar så mycket så jag vågar nästan inte säga nåt, för då kommer väl nån bli sjuk, eventet bli inställt eller något annat konstigt inträffa som gör att det inte blir av… HOPPAS verkligen att inget händer så vi kan gå!

Längtar så efter att träffa vännerna! Eller väninnorna, för att ta ett annat uttryck ;-*

För övrigt så körde vi i dag igång med fredags-crossfit med jobbet i dag igen, det har jag verkligen saknat för det är en riktigt bra tränare, riktigt bra kollegor att träna med, och ett väldigt bra sätt att inleda helgen på. Glad för det!

Glad helg på er, allihop ❤ Själv tänker jag nu gå och lägga mig (lite innan nio!!!) eftersom jag haft en riktigt skruttig sov-vecka med en liten helikopter bredvid mig och någon form av regelbundet andningsljud som stört från andra sidan sängen… Sjukt trött är jag, men får jag sova lite extra i kväll/natt så orkar jag förhoppningsvis lite mer i morgon…

Alltså ibland vet jag inte vart jag får saker ifrån, men samtidigt kan det rätt ofta visa sig att jag inte varit ensam om att tänka just det. Låt mig ge ett exempel…

Nämen i ett par veckor så har jag varit sugen på att lära mig sticka. Fråga mig inte varför, men jag tänkte att det vore väl rätt najs att sticka lovikkavantar? Det gjorde jag nog sist när jag gick i typ åttan, och de har jag faktiskt kvar än, även om de är liiite små nu. Sååå…. i helgen kände jag att nämen, jag får väl testa, åkte och köpte lite garn (inte rätt sort) och lite stickor (rundstickor, för det kändes ju smidigt). Men, lite för smala stickor och lite för stort garn, kombinerat med att jag krampaktigt håller alldeles för hårt i maskorna och garnet. Alltså det blir väl sådär.

Efter att ha googlat youtube-videos och ha repat upp ungefär 7 början på vantar så gav jag lite upp. Men skam den som ger sig, jag testar väl att sticka en mössa då, hur svårt kan det vara? Jo men ganska svårt, när man inte stickat på 26 år och dessutom måste lägga ner stickningen var 10:e minut eftersom nåt barn behöver hjälp. Hur vet man hur man ska börja där man slutade? Ingen aning…

Tja, nu har jag bara kommit en liten bit, och jag har bara behövt repa upp allt två gånger, men jag kan väl redan konstatera att mössan snarare kommer passa Filip än mig… Hahaha, ja vad ska man säga. Vi får väl se vad det bidde, i slutändan.

Och apropå då att jag inte är ensam om att komma på en viss sak, ja det baserar jag på att det var ganska utplockat både i butik och i nätbutikerna (inte tomt, men lite som var slut).

Jag gillar helg-morgnar ändå, speciellt nu när vi har sån tur att 3-åringen har den goda smaken att sova minst en bit efter sju, och i dag nästan ända till åtta. Det brukar vara han och jag som går upp först, tätt följt av mellangrabben.

Jag är ju mer morgonmänniska än kvällsmänniska, speciellt tycker jag att allt känns mer positivt på morgonen. Man har liksom en hel dag framför sig, och eftersom jag får lite lätt ångest om jag inte känner att vi tar tillvara på en dag på ett eller annat sätt, så brukar jag ju börja planera dagen (det som inte är spikat sedan tidigare). Det ställer dock till det lite för maken, som INTE är en morgonperson – när han kliver upp lite efter nio så har jag liksom hunnit tänka ut hela dagen och är nästan på väg ut ur dörren… Inte så avslappnande att vakna till förstår jag ju, så jag försöker backa lite.

Nu låter det ju som jag gör jätteplaner för varje dag, men det är ju inte det det handlar om, utan småsaker som gör att dagen dels går ihop (mat och måsten som att handla och sånt) och sen små roliga saker så att vi har en bra helg ihop.

I dag är min enda plan (ja ok, vi måste handla lite) att jag ska ta en promenad bort till matmorsan och plocka plommon att göra marmelad på – hon var vänlig nog att dela med sig när hon inte hinner ta hand om dem alla själv! Kommer utgå från mitt plommonmarmelad recept här, men i dag blir det nog med mörk rom och vanilj som smaksättning. Kanske lite arrak med…?

Har ett uppdämt socialt behov nu känner jag, det märks nog här på ett jättelångt inlägg om typ ingenting… Det var ju nästan två veckor sedan jag träffade mina kollegor (förresten, jag har ju inte skrivit det här, men mitt COVID-test kom tillbaka negativt i fredags kväll, och jag känner mig hyfsat som vanligt nu, lite snuvig och tungandad bara) på nästan två veckor och jag vet inte hur längesedan det var jag träffade kompisar. =/

Och på tal om att återkoppla – ungarna älskade min plan på vandringshelg, så nu ska vi bara pricka in en helg med ledigt hotellrum och fint väder (samt att alla 5 ska vara friska….)

Jag hoppas även att jag snart – även där gäller det ju att alla ska vara helt friska – ska få åka och hälsa på min lilla brorsdotter som föddes sista augusti ❤ Så glad för deras skull!

Jahapp, sista dagen i augusti och HELA familjen är hemma på VAB/sjukdom. Det började med maken som känt sig lite hängig i helgen, sen fick Lukas feber i går, Filip fick lätt krupp och blev förkyld i natt och Oliver har ont i huvudet och känner sig hängig. Jag klarade mig typ längst och jobbade på förmiddagen när maken var hemma på VAB med alla barnen, men lite innan lunch så började jag också känna mig lite för hängig för att jobba vidare – åtminstone från kontoret.

Hade det varit för ett halvår sedan hade man ju bara petat i sig en Ipren och jobbat klart, men nu blir det ju lite annat. Det är ingen fara med nån av oss, lite feber och allmän hängighet är det väl mest som gäller. Det går nog över på ett par dagar som mest.

Men det ÄR höst nu hörni, även om det ska bli ganska fint väder som det verkar så är det skillnad i luften, den är sådär hög, klar och krispig – man bara måste ju älska det även om det innebär att en (alltför) kort sommar är slut. Perfekt väder för vandring – eller tält…. Hahaha, ni är ett par stycket som har frågat om mina tankar på att tälta, och efter min plötsliga lust en förmiddag så har det varit mer normalt på den fronten – dvs jag tänker nog kanske INTE att vi ska tälta ändå… Men vi får väl se, konstigare saker har ju hänt och blir jag lite piggare igen så kommer suget kanske tillbaka.

I trädgården börjar nu min spetskål se ut som om den är redo att skördas, har inte odlat det innan så jag vet inte riktigt hur länge jag ska våga vänta på att den ska växa till sig det sista – har tagit bort nätet nu för att kunna komma åt att rensa och så, så det gäller att ha lite koll efter ovälkomna gäster. Men hörni, kolla färgerna…