Vardag

Mellandagar

/ LindaG / Lämna en kommentar

Puff, idag blev det ett pass på gymmet efter nästan två veckors uppehåll pga förkylning. Var väl i alla fall nästan återställd, men det var lite extra tungt idag ändå, trots lättare vikter. Nåväl, det ger sig ju ganska snabbt när man väl kommer igång igen. Känns mig dock tämligen stel och öm lite här och var nu när man inte tränat nåt vettigt, så jag bokade dessutom in mig på lite Bodybalance ikväll, blir skönt att få sträcka ut sig ordentligt.

Under tiden jag var på gymmet var maken och barnen i Råslätt och åkte skridskor i kylan, hua! Lukas kom runt ett varv innan han övergav isen för snöhögen, han väger ju inget pojken, så han fick ju inte så mycket grepp på den tämligen hårda isen. Oliver åkte mycket mer, men nu är båda pojkarna aströtta, en ligger framför TV’n och en i badet.

För övrigt sitter jag och funderar över om det finns NÅGRA vettiga skidspår i närheten som är åkbara… Skövde var ju toppen, MSOK stugan i Mullsjö helt värdelöst… Hallby håller på och sprutar konstsnö, men jag tror bara det blir på det kortare spåret?

Idag åkte förresten granen och det mesta julpyntet ut, det som är lite mer neutralt vintrigt får stanna kvar en stund till dock. Maken är just och hämtar björkplyfa ute i Bankeryd (eller hämtar och hämtar, han är och köper helt enkelt) så att vi ska kunna få ordning på vår ”kontorshörna” nu innan det är dags att börja jobba igen på torsdag.

Var nästan själv idag när jag kom till gymmet vid 10, trots att det är januari. Lär väl dock inte vara lika ödsligt ikväll när
det är Bodybalance!

Tabula rasa

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det har ju både sina för- och nackdelar med att ha en blogg, haha… Jag gick just tillbaka och kikade på mina föresatser inför 2015, och mina två mål för det året var att laga och ta med mer mat till jobbet (hahahaha, jag har med mat kanske en gång i veckan….) och att göra klart min kokbok. Det senare lyckades jag ju med i alla fall!

2016 hoppas jag att kunna få komma ut och vandra mycket mer, både med och utan barn. Jag hoppas kunna njuta av många sköna stunder i naturen, framför en brasa, eller bara med en god äggmacka och en kopp kaffe! Min dröm inför semestern vore att kunna vandra runt lite mer, men det är ju framförallt Lukas som är för liten än för att gå några jättelånga sträckor, så det får väl kanske vänta några år.

Vad vill jag mer… hmm, svårt att säga. Det ”vanliga” såklart, att alla får vara friska och krya, att vi har jobb, att vi vinner på lotto (då kan du stryka det med jobbet, hahaha) och att vi kommer vara lyckliga. Det finns ju annat jag hoppas på med, men allt skriver jag ju inte på bloggen.

Nu är ju inte direkt ett nytt år en ”ren tavla”, självklart följer allt som hänt tidigare med, men samtidigt tycker jag att det ÄR bra att liksom få en anledning att fundera på vad man vill ha ut av sitt liv, för är man bara beredd på att släppa saker som kanske egentligen inte är så viktiga så kan man banne mig göra nästan vad som helst!

Vad vill du ha ut av året som kommer? Vad vill du göra mer av och vad vill du göra mindre?

Avslutar med ett par vinterbilder från min promenad igår, vilken tur jag har som bor så nära vackra Järstorp!

2015 – en summering

/ LindaG / Lämna en kommentar

Så vad var 2015 för år egentligen?

Det här är helt klart året när det börjar dyka upp mer recept och matbilder i bloggen, mina softboxar till kameran gör ju att jag kan fota fina bilder även vintertid. Jag har fortfarande mängder att lära här, men eftersom jag lagar mat som liksom ska ätas så har jag inte tid att fixa särskilt mycket med bilderna, oftast sitter ju familjen i köket och väntar på att ”mamma ska fota färdigt” (haha, de frågar inte ens längre när jag går iväg med en tallrik).

I början av året kämpar jag med att försöka hålla en striktare kosthållning och träning, men när man kört väldigt intensivt i tre år och dessutom haft stressigt på jobbet på det, så blir det inte riktigt bra. Det är väl inte förrän framåt hösten jag börjar kunna hitta en balans där jag känner mig ”ok” med att ”bara” träna 4 gånger i veckan, och att maten helt enkelt inte är högsta prio på nu. En bra dag så är det inga problem alls, men en dålig dag känns det jobbigt.

Framåt vårkanten kom ett första litet försök att vara ute i naturen mer, när vi tog ungarna och gick runt på Hassafallsleden. Det gav allteftersom mersmak, och det blev både fler och längre vandringar, även om det fortfarande bara är dagsturer vi kan ge oss ut på, antingen ska ju barnen orka följa med eller så får det bli när vi har barnvakt över dagen för dem. Det här är väl det jag har tyckt allra mest om med året som gått, och det är det jag hoppas kommer bli väldigt mycket mer av, för det är helt otroligt så bra man mår av att vara ute en hel dag!

Vi upptäcker också, lite förvånande, att barnen trivs jättebra med att vara ute en heldag. 

På ett helt otroligt ytligt plan så har jag ägnat året åt att spara ut lite ”längd” på mitt hår, från tuppkam till en rufsig bob – känner mig väldigt nöjd faktiskt!

Nu är det ju faktiskt ännu längre, men jag hade visst inga bra kort på det. 

I maj firade vi vår 10:e bröllopsdag – jag kan fortfarande inte fatta att det har gått så många år?!? Vi gjorde en ny bröllopsfotografering, något jag verkligen skulle vilja kunna upprepa om ytterligare 10 år!

Nästintill utbrända drog vi iväg på en paniksemester till Spanien i maj, bara för att få lite paus. Det var en semester som vi idag kan skratta åt, men mitt i det så höll vi på att bryta ihop för det sunkiga hotellet och värdelösa maten… MEN den fyllde sitt syfte och vi kom tillbaka till jobb och skola lite mer i balans.

I juli åkte vi på den ”riktiga” semestern – en bilresa ner till ett hus vi hyrt i Kroatien i 10 dagar. Det här var en av de bästa semestrarna jag varit med om, jag älskar verkligen att bila och Kroatien levde absolut upp till alla förväntningar! Det ända jag är lite ledsen att vi missade var deras nationalpark – det var ju så varmt när vi var där så vi trodde inte vi skulle orka gå där en hel dag, men nu i efterhand har jag hört att det är lite svalare där uppe i bergen. Men det är ju inte för sent än, vi kommer åka till Kroatien fler gånger, det är jag helt övertygad om!

I augusti var det premiärdags – surströmmingspremiär närmare bestämt! En riktigt kul grej att få testa på, och helt förutom att jag faktiskt tyckte det var rätt gott, så var festen riktigt toppen! Fint väder och en massa goa vänner  – det kan ju helt enkelt inte bli fel.

Ja men lite luftgevärsskytte höjer ju vilken fest som helst!

Hösten förlöpte, som vanligt, i ett rasande tempo på jobbet, något vi försökte balansera upp med mer och mer tid i naturen. Tror det räddade oss från mycket stress med faktiskt. Jag fortsätter försöka hitta balans i livet (haha, som om det går) och kämpar med press och duktig-flicka-syndrom, men det går i alla fall framåt, tror jag.

I november blev vi dessvärre av med våra hönor till en hungrig räv, så nu är en av planerna till våren att skaffa nya små kycklingar när vårvärmen börjar kicka in.

R.I.P. Bella, Agda, Maja och Wilma.

December präglas mest av julförberedelser, men nu får jag också äntligen klart min kokbok! Den känns fånigt tunn, men är gjord med mycket kärlek, och i alla fall jag själv använder den varje vecka när jag lagar mat.

Jag har väl vissa förhoppningar och tankar om nästa år, men det får bli i ett senare inlägg, det här är nog långt som det är =)

Äntligen snö!

/ LindaG / Lämna en kommentar

Puh, tillbaka från två dagar i Skövde… Min förkylning har inte gett med sig, jag känner mig småhängig och rejält förkyld men har ingen feber i alla fall. Badade inte så länge, utan satt bredvid en del medans maken busade med ungarna i poolen, men det var väl ändå inte det bästa man kan göra med en förkylning antar jag.

Idag var det ju sånt fantastiskt väder, så vi gav oss ändå upp till Skövdes längdskidspår efter en kanongod hotelfrulle, Oliver har fått nya skidor av mormor och morfar i julklapp och var sugen på att testa dem – och jag var oxå jättesugen på att åka skidor ska erkännas… Det är galet kul tycker jag, även om det nu gick tämligen sakta och med många stop när man ska lära Oliver att åka upp och ner för backar. Jag höll på att vända och ge upp efter 200 meter när han brutit ihop ungefär 8 gånger, men faktiskt så vände det och gick riktigt bra (speciellt med humöret) efter bara en liten stund. Lagom takt blev det ändå för mig, som just nu blir andfådd av ingenting. Superskönt att komma ut i snön, och jag njöööööt av det vackra vinterlandskapet – tyvärr dog min mobil (hade glömt laddare) så jag kunde inte fota mer än det här, men ändå…

Jag gillar ju snön jättemycket, jag älskar att åka slalom även om jag hittills bara haft råd med en enda skidsemester och det var när vi åkte med ett gäng på högskolan… Hahaha, vi hade med oss mat för hela veckan, köttfärs på 7 olika sätt.. Skulle väl kunna åka på skidsemester nu kanske, men då har vi inte råd med sommarsemester och på nåt sätt har jag svårt att prioritera bort den. Kommer det snö och fryser på så kan man ju åtminstone ta sig till Isaberg eller så över dagen, så får man åka åtminstone EN gång! Tills dess hoppas jag på att de ska fixa längdspåren i Hallby, funderar även på att kika hur det ser ut i Mullsjö, de brukar ju alltid ha mer snö än det är här! Och kanske att man kan ta det lite varligt och åka fast man är förkyld……

Saknar gymmet med, jag har ju oftast ganska pressat schema när jag tränar på lunchen, så jag hade verkligen sett fram emot lite längre och mindre stressade pass nu under jullovet. Fan oxå =( Dum timing det här, men vad ska man göra.

Ifall jag inte får tummen ur och hinner skriva mer innan nyår, så vill jag passa på att önska alla mina läsare ett Gott Nytt År, och tacka så mycket för att ni har hängt med nu i år!

Något att bygga på

/ LindaG / Lämna en kommentar

Idag har jag gjort det hälsotest som erbjuds via mitt jobb en gång vartannat år. Det gick bra, och jag fick i princip samma resultat som för två år sedan, något sämre dock (inte så konstigt med tanke på att jag tränade ännu mer då) och så var jag lite tyngre. Inga överraskningar med andra ord.

Det som är fascinerande är dock att mitt sätt att leva är ”rekommenderat om man ska bibehålla hälsan över en längre period”. Dvs de 4 träningstillfällen jag har i veckan, kombinerat med vettig kost och att jag står upp och jobbar, det är en förutsättning för att jag ska kunna fortsätta må bra och leva (förhoppningsvis frisk) länge. Det här är samma livsstil som de flesta tycker är ”väldigt duktigt av mig”, när de själva kanske inte gör något av sakerna, alltså det som jag anses göra ”duktigt” är helt enkelt en förutsättning för ett vettigt liv, inget mer och inget mindre.

Hur hamnade vi i ett samhälle där det blev så här, där det är norm att vara stilla hela dagen på jobbet för att sen gå hem och sova bort kvällen i soffan? Det är ett jädra jobb varje vecka att se till att man kommer iväg på de träningar man behöver och att försöka se till att åtminstone hela kosten inte består av dessert, men det finns ju egentligen inget annat alternativ heller, så det är bara att bita ihop.  Det gör mig ledsen att veta att folk inte mår så bra som de borde göra, och är tröttare än de borde vara… Om jag vill önska er alla nåt i julklapp så är det orken att se till att ni alla får ett så bra liv som ni kan ha, fyllt med en massa roligheter, ork och livskraft!

(Hade funderingar på att trycka in ett inspirations citat här, fast de låter ju alltid så sjukt cheesy… Men vad fan, det får bli ett ändå!)

…vilket är att gå och träna för att orka vara den jag vill vara. 

Underhållning på många plan

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det här har varit en himlans skön helg ändå, måste jag säga. Lördagsträning med fika, i vanlig ordning, följdes av gäster på kvällen – jättetrevligt! Menyn för kvällen blev fransk med den här glassen – med ett tillägg av saffran i – till efterrätt. Inte så dumt 🙂

Söndagen spenderades i ett tämligen skönt tempo, jag och maken turades om att spela Fallout (kommer till det) och däremellan sköta allt som ska skötas, möbler som ska skruvas ihop (sovrummet) och mat som ska lagas. En klart bra söndag helt enkelt.

MÅSTE bara få tjöta lite om Fallout, som alltså är ett spel vi spelar på Playstation4, även om jag vet att de flesta av er inte spelar eller vet vad det är, men det är lite för bra för att inte nämnas…

Lite kort kan man väl säga att det är ett spel som utspelar sig i en postapokalyptisk värld i framtiden, där större delen av världen och mänskligheten dött i ett kärnvapenkrig. Själv har man varit nedfryst och vaknar nu upp i den här ”eftervärlden”, som är helt underbart retro/futuristiskt postapokalyptisk. Man måste liksom bara älska miljöerna….

Spelet är dessutom så där galet komplett, man kan göra i princip allt – bygga hus, lösa uppdrag, skjuta diverse odjur, bygga på sin karaktär, prata med folk… Ja liksom allt man kan tänkas vilja göra i ett spel (möjligen undantaget att man inte kan spela samtidigt, vilket gör det lite bekymmersamt hemma när vi är två som vill spela på kvällarna).

Det här spelet har varit väldigt, väldigt efterlängtat av både mig och maken dessutom, så man liksom njuter av att få sätta sig i den här andra världen en stund. Svårt att beskriva, men en väldigt skön känsla.

Nu blir ju den där stunden när barnen lagt sig lite extra rolig, helt enkelt!

Mot mörkare tider

/ LindaG / Lämna en kommentar

Den här hösten alltså… Vädermässigt så har den verkligen varit helt fantastiskt måste jag säga, även om mitt jobb, som vanligt på hösten, inte riktigt gett tid till att vara ute och njuta av det så mycket. Men ändå, det är ju faktiskt ändå trevligare att sitta och jobba i fint väder än i tråkigt, och helger har man ju alltid!

Faktiskt har den inte varit riktigt så hysteriskt jobbmässigt som jag befarade, och nästa vecka drar vår ”sista” stora mässa igång (nu räknar jag inte Dreamhack som visserligen är minst lika stor men den ger inte just mig så mycket extrajobb), och därefter kan man ta tag i allt det man inte hunnit göra tidigare på hösten. Känns som det gick fort hit, fattar inte att det är november redan…

Man måste ju bara älska höstkläder däremot… Kängor och jeans, superskönt!

Annars vet jag inte riktigt vad jag gör, men det känns som de lediga stunderna är väldigt få – det är någon slags lustig grej som händer varje år när det blir mörkt tidigt tycker jag. Gillar inte alls det här att det är mörkt redan på tidig eftermiddag, mörka kvällar kan väl vara mysigt, men inte när man går både in och ut från jobbet i mörker.

Som vanligt den här årstiden, nu när man spenderar mer tid inne, så blir jag sugen på att göra om lite hemma, så i detta nu ligger ett gäng tapetrullar hemma och väntar, återkommer med lite bilder på detta!

Läser du innehållsförteckningen?

/ LindaG / 1 kommentar

Vi hade en liten diskussion runt lunchbordet härom dagen på jobbet, om huruvida man har koll på vad maten man köper innehåller och om man alls läser innehållsförteckningarna. Det visade sig vara väldigt spridda skurar, från dem som aldrig hade läst en innehållsförteckning till dem som läser dem nästan jämt. Nu vill jag bara ta tillfället i akt till att säga att jag absolut inte dömer nån grupp, det här är bara en reflektion och hur VI tänker.

Jag tillhör, föga förvånande, den sistnämnda gruppen, MEN däremot är jag ganska ofta ointresserad av det som de flesta verkar kolla först av allt – kalorierna. Jag menar, köper man en Ben&Jerrys så VET man att man får i sig en massa kalorier, men trots allt är ju ändå 95% av det jag lägger i min kundvagn MAT, inte sötsaker (tro det eller ej), och även här läser jag nästan alltid innehållsförteckningen – om det inte är något jag redan har koll på såklart.

Det jag letar efter är mat som helst är ekologisk – närpoducerat är bra men ofta mycket svårare att få tag i. Finns det inte ett ekologiskt alternativ i rimlig prisnivå kollar jag först på antalet ingredienser – är listan så lång att jag inte orkar läsa den så vill jag nog helst inte heller äta den, och därefter skummar jag igenom efter saker jag inte vill äta – konserveringsmedel, förtjockningsmedel och färgämnen för att ta ett par exempel. Det finns ju bra och dåliga sådana här med, tex kan ju rödbetsextrakt användas för att ge färg åt något, så man får försöka skumma igenom om det är naturliga eller kemiska tillsatser, så gott det går i den djungel som finns där ute.

Nu för tiden har jag rätt bra koll, därmed inte sagt att jag ALLTID handlar som jag ”borde”, ibland finns det inga vettiga alternativ, ibland är det för dyrt, och ibland orkar man inte laga mat så då blir det hämtmat och därmed även en hel del skräp oftast. En sak som jag VET inte är så bra är ju tex korv, något som vi ändå äter i ganska stora mängder hemma, men här försöker jag köpa helst ekologisk korv, men framförallt en korv med hög kötthalt, för att göra ett dåligt val lite mindre dåligt.

Det som är trevligt är att det finns oerhört mycket bra att handla på framförallt Coop och även City Gross, tycker däremot att ICAs ekologiska sortiment är kasst, Det märks i alla fall att konsumenternas vilja styr åtminstone en viss del, och numer är det väldigt få saker i en mataffär som inte har en ekologisk motsvarighet!

Socker då, och vitt mjöl? Tja, i den mån jag kan så väljer jag fullkornsprodukter (tex tacoskal, flingor, pasta) och undviker stora mängder socker. Barnen får välja på de få sockerfria flingor som finns (skärpning här, butiker!) och vi köper aldrig smaksatt yoghurt eller fil utan det är naturellt som gäller. På helgen kan man lägga i en tesked hemgjord aroniasylt om man vill däremot. Jag har försökt styra barnen mot det ekologiska godiset, men får dessvärre erkänna mig besegrad där, lösgodiset har alltför stor dragningskraft! Fortfarande gäller ”en godisbit för varje år man är gammal”, vilket ger 5 bitar till Lukas och 8 till Oliver, alldeles lagom mycket för dem, och det brukar sällan gnällas efter mer. Det är faktiskt snarare så att man äter sina bitar med tämligen stor njutning, istället för att bara trycka i sig bit efter bit! Läsk dricks aldrig, nån gång ibland blir det festis, men annars vatten eller mjölk.

Det blir inga stora kostnader för just godis i familjen! Här är Lukas och Olivers godispåsar som ska ätas på lördag. 

Jag inser ju att jag inte kommer kunna styra barnen i all evighet, men jag kan i alla fall ge dem en bra grund att stå på, och inte ge dem fler beroenden och frestelser än de som redan finns.

Så här tänker vi i vår familj, jag vet att det skiljer sig väldigt mycket från vad de flesta tycker, men hur tänker DU?

Ja, jag är en periodare….

/ LindaG / Lämna en kommentar

På nåt sätt så är det ju ändå svårt att inte lära känna sig själv ju äldre man blir. Jag har tex en sida hos mig som jag är lite kluven inför, jag är nämligen helt klart en periodare.

Nu för tiden blir det inte så många såna här inlägg längre, men
träningen fortgår löpande, dock med lite mindre intensitet. 

När man är liten är det tydligt och inte så långa perioder, och de flesta barn verkar vara periodare av ett eller annat slag, en vecka är det hästar som gäller, nästa är det klättring, LEGO eller kanske dinosaurer. Inte så konstigt, det finns ju en hel uppsjö av intressanta saker man vill ta till sig!

Jag har däremot plockat med mig den här egenheten även som vuxen, fast det numer handlar om perioder på en sisådär 2-3 år snarare än 2-3 veckor. Det har både för- och nackdelar, men ibland har jag svårt att bestämma mig för vilket som är övervägande.

Några perioder har ni fått följa med i här på bloggen, ni som läser frekvent, tex när jag började träna ordentligt för några år sedan, och sen nu när jag nyligen kom på det där med att vandra tex. Fördelen är att jag ju gärna lär mig så mycket som möjligt om det jag är inne på, så man utökar ju sina kunskaper på det sättet, och dessutom försöker jag att få med mig de bästa sakerna ur varje period även vidare in i nästa – tex nu när jag kanske inte har det brinnande engagemanget för träningen som sådan längre, men fortsätter träna så mycket som möjligt ändå eftersom jag vet hur bra jag mår av det. Dessutom upptäcker man ju ”en ny värld” varje gång man kommer in i en ny period, jag hade ju ingen aning om hur ”träningsvärlden” såg ut innan jag var mitt i den tex.

Ni lär få se en hel del inlägg åt det här hållet nu framöver däremot!
Nackdelen då? Jo, dels blir jag gärna lite väl intensiv, speciellt i början av en period, men samtidigt är det ju så himla roligt att få ge sig hän åt en ny hobby lite. Att ha nåt att drömma om och planera runt, det är ju grymt kul! Sen blir väl nackdel nummer två att tex mina föräldrar som vet att jag är en periodare har väldigt svårt att ta mina nya intressen på allvar, lite orättvist kan jag på ett sätt tycka, eftersom jag ju alltid menar allvar med min nya hobby, även om den inte kommer förbli mitt liv i 20-30 år framöver.

Haha, med detta i ryggsäcken så kan man väl ändå konstatera att det faktum att jag och maken nu varit ihop i ca 16 år är en rejäl bedrift, från oss båda!

Jag har ju två ständiga kärlekar och intressen ändå, den här karln som står ut med alla mina olika perioder, och så min kärlek för mat (kan de hänga i hop kanske?!?!). Ja barnen med, såklart!

Det finns ju inga kantbitar!

/ LindaG / Lämna en kommentar

Nu är ju vardagen i full fart, och det är dags att lägga det jäkla vardagspusslet igen, det där som består av bitar från fyra olika pussel, i olika storlek, som ska pusslas i fem dimensioner…

Av någon anledning så har våra båda barn aktiviteter som till största del ska utövas så långt från hemmet som möjligt, verkar det som. Det är simskola på Rosenlund (tvärs igenom hela stan i rusningstid), friidrott på Råslätt (samma tid som simskolan, söder om stan) på tisdagar, dessutom typ samma tid, det är klättring på Racketcentrum på söndagar (japp, genom hela stan igen) och det är fotboll på Mariebo – den enda sporten inom cykelavstånd. Därtill vill ju gärna jag hinna med åtminstone ett enda kvällspass med typ yoga för att inte stelna till helt, och så har vi ju lördagsrutinen med träning och fika med.

Sen ska det ju såklart göras läxor, lagas mat, städas hemma och en massa annat med såklart.

Det är många omgångar simskola man suttit med på genom åren,
nu är det ju Lukas tur, klart han ska lära sig med!

Det här är ju inte på något sätt värre än för andra, men det blir ibland lite bökigt i och med att vi bara har en bil. Jag tänker lite att de svåraste åren är nu och kanske runt fem till åtta år framåt, innan de blir så stora att de kan ta sig till och från träningar (åtminstone ibland) själva. Och jag vill ju verkligen att mina barn ska tycka att det är roligt med aktiviteter, att det ska vara självklart att röra sig, stor som liten, för att inte få det inbyggda motståndet i sig som jag själv haft (och ibland fortfarande har).

Så, vi pusslar (som alla andra), och försöker ändå ha trevligt så gott det går. Jag tänker lite att jag ju måste dra ner på kraven någonstans för att inte bli helt uppstressad, så det blir nog hemmet som tar värsta smällen nu. Å andra sidan är vi inte hemma och skitar ner lika mycket… Den största utmaningen blir att få till vardagen runt maten, att få tid att laga mat och handla, så att vi får i barnen (och oss själva) bra mat så alla orkar med!