Att träna lite mer än ”normalsvensson”, vilket innebär mer än 2 pass i veckan, har sina nackdelar. Det är inte att man får mindre tid, eller något sånt, för jag upplever nog nästan att jag har MER tid varje dygn nu, eftersom jag inte faller i koma så fort det mörknar runt fyra utan håller mig pigg hyfsat länge tack vare träningen. Den största nackdelen är istället allt motstånd av folk runtomkring.

”Är det inte farligt att träna så mycket?!”
”Har du fått ortorexi?”
”Kan du inte bara ta det lugnt”

eller, min favorit, som inte alltid sägs rakt ut men som hörs ändå

”Borde du inte lägga den tiden på barnen…”

Det hjälper inte att bemöta med hårda fakta – även om jag tränar 5 pass i veckan så spenderar jag mer tid i bilen fram och tillbaka till jobbet varje vecka än vad jag lägger på träning. Dessutom tränar jag ju oftast på lunchen, så tiden med barnen blir egentligen inte så värst lidande, och att jag är piggare, starkare och gladare när jag är med dem räknas inte?? Om jag dessutom tar hand om mig och min kropp så orkar jag ju förhoppningsvis med ett aktivt liv IHOP med mina barn mycket längre? För att inte tala om att man förhoppningsvis ger dem en förebild för att man ska leva ett aktivt liv.

Jag VET ju allt detta, alla fördelar, det är ju ändå därför jag tränar, men ändå skaver det, det motståndet som man hör nästan varje dag från folk runtomkring. Kanske inte lika frekvent nu längre, eftersom jag tränat så länge, men det finns där ändå. Speciellt det där med barnen, när det kommer från vissa håll, jag är en DÅLIG mamma som tvingar dem att följa med på lördagsträning (vilket innebär att de får vara i lekrummet en timme och sedan åker vi och fikar ihop) och som prioriterar mig själv framför dem – fult, fult, FULT!

Mammasamvetet är väl alltid dåligt, i vilket fall (jag borde göra si eller så för/med barnen), så det är väl därför den kritiken tar hårdast. För att en liten del av mig håller med. Även om den delen är i minoritet till den större, mer rationella delen av mig själv.

Just idag, så orkar jag inte med den här kritiken. Lite motvind får man väl räkna med, men när den blåser konstant så blir man tillslut lite sliten.

Så snälla, har du nån i din familj, i din bekantskapskrets, på jobbet eller någon annanstans, som du tycker ”tränar för mycket”, testa att bara säga – ”vad bra jobbat, jag ser ju att du mår bra av det här” istället för att av antingen missunnsamhet eller missriktad omtanke försöka säga att de borde ta det lugnt eller trappa ner.