Jag tror att jag eventuellt börjar bli vuxen, hemska tanke, eller i alla fall har jag börjat lära mig att lyssna på mig själv även när det innebär att man måste säga nej till roliga saker. Idag var det en enkel grej egentligen, barnen, maken och grannen skulle åka upp till Åsasjön och bada efter jobbet, vilket ju är jättetrevligt, men jag kände att jag dels behövde avsluta lite grejer på jobbet och sen behövde jag verkligen en liten stund bara för mig själv, så jag fick helt enkelt tacka nej.
Det var rätt skönt, jag hann få färdigt åtminstone EN av de många saker som ligger på skrivbordet, och sen snörade jag på mig löparskorna och joggade hemåt i lugn takt utmed vätterstranden. Jätteskönt, det fläktade svalt och så är det ju befriande platt att springa där – åtminstone tills man kommer till Dunkehallabacken. Suck… Där fläktade det INTE så jag fick gå upp i sakta mak, inte så mycket att göra åt saken om jag inte skulle dö av värmeslag…
Skönt att få en stund att rensa huvudet, och bara få vara själv – när jag tränar på lunchen så är jag visserligen oftast själv, men det är en tämligen kort stund och styrketräning rensar inte huvudet lika bra som det gör att aktivera sig utomhus.
Väl hemma fick jag lite mer tid själv innan resten av familjen kom hem, kände mig som en liten varm svettpöl när jag landade på garageinfarten.
 |
| Varm och svettig, men helt klart mer tillfreds än innan. |
Jag tror de flesta behöver egentid, i olika stor utsträckning vid olika tidpunkter – eller i alla fall vet jag med mig att JAG behöver det ibland. Jag kan vara väldigt sällskapssjuk, och det räcker oftast med nån timme eller så, men när man behöver rensa huvudet så behöver i alla fall jag vara själv en stund!
Nu ska jag sova, förhoppningsvis som en liten gris 🙂
