Ett mat-arv

Har just landat i fåtöljen med en skål med riktig comfort-food, nämligen mannagrynsgröt med äppelmos (och fruktsallad). Det är ju ändå liksom lite extra ”gött” när man äter sånt man åt när man var liten… Mannagrynsgröt är ett exempel, och nåt annat jag är helt tokig i är ”äggtoddy” (eller ja, vispad äggula och socker), det gjorde nämligen pappa ibland när vi var själva hemma. Frikadeller är också en barnrätt jag älskar =)

En klassisk favorit var gårdagens kvällsmat, fruktsallad med vaniljvisp, pimpad med lite kokosflagor och lite romindränkta russin. 
Mina föräldrar har ju alltid lagat mat, från grunden. Det fanns ju inte så himlans mycket att välja på, hämtmat var ju en dyr och onödig lyx, och pizza fick man väl kanske någon gång i halvåret eller så. Både mamma och pappa lagade ju mat, eftersom de jobbade skift för att vi skulle kunna vara hemma så var det ju en självklarhet att även båda stod för maten. Pappa älskar att laga helgmat, och att experimentera, mamma hade nog lite för mycket andra saker att ha ansvar för för att orka prova så mycket nytt, men maten var ju alltid god och vällagad. 
Jag vill gärna att mina barn ska ha med sig matlagningen i sin uppväxt, även om det nu inte direkt alltid hinns med eftersom det är så mycket annat som också ska göras. Men båda barnen älskar att baka och att skära grönsaker, och Lukas är väldigt gärna med och hjälper till med sånt han kan göra. Smaka av, till exempel 🙂 När vi går och handlar får de hjälpa till med, nu när Oliver kan läsa fick han läsa innehållsförteckningar på flingor, tills han hittade några där det inte var tillsatt socker. Lite roligt att se hur han får tänka till, när alla barnflingor har socker som andra ingrediens oftast… Båda barnen får vara med och välja frukt och grönsaker, inte för att det någonsin har varit några problem att få dem att äta sånt, men man ska ju liksom veta hur en potatis ser ut i normalform, inte bara som pommes frites… 
Sen ÄR det ju kladdigt när de hjälper till, och nej, jag har inte alltid tålamod till att låta dem kladda. Men när jag orkar och de vill, så får de mer än gärna vara med!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s