Det har ju varit en fantastisk helg med sol och ett uns föraning om att det någon gång faktiskt kan bli vår – och som man längtar!
![]() |
| Till och med utan jacka… |
Det har ju varit en fantastisk helg med sol och ett uns föraning om att det någon gång faktiskt kan bli vår – och som man längtar!
![]() |
| Till och med utan jacka… |
Nu har jag ju hunnit göra ett litet gäng såna här inlägg – vad tycker ni om dem? Är de bra/roliga? Vill ni ha mer tips av något slag eller ska jag bara fortsätta ge lite olika tips i olika kategorier?
![]() |
| Bild från mästerkocken. |
Vi har ju alla våra små egenheter, i olika format. Det är ju liksom en ganska rolig del av det som är ens personlighet och det orsakar ju ganska ofta en del skratt, även om man inte alltid uppskattar det i stunden 🙂
Förutom att jag nu i vuxen ålder har börjat ta efter min mors ovana att prata högt för sig själv i tex affärer (fast jag pratar nog oftare högt i bilen), så har jag också den lite udda ovanan att göra grimaser. Ni vet, man går igenom något i huvudet, en diskussion man ska ha, nåt minne man kom att tänka på, eller bara en reflektion på något man ser. Det är ju sånt alla gör, MEN alla kanske inte låter minspelet till den konversationen/iakttagelsen/minnet synas väldigt väl i ansiktet…
Går jag på stan och kommer att tänka på nåt roligt som hänt så kan jag fnissa högt för mig själv, och ganska ofta på träningen (när man får lite tid på sig att tänka mellan seten) börjar jag fundera på problem på tex jobbet och står då och gör väldigt bekymrade grimaser. Exakt HUR mycket jag grimaserar har jag börjat fundera på den senaste tiden av någon anledning, jag står faktiskt nu i skrivande stund och gör miner när jag ska komma på vad jag vill uttrycka! Det hela måste ju se väldigt roligt ut utifrån, men det bjuder jag på (som om jag har nåt val, hahaha).
Det här ju helt enkelt bara en sida av mig, jag kan oftast skratta åt den, men om du någon gång ser mig stå och grimasera vid kaffemaskinen så vet du i alla fall att det inte beror på kaffet utan snarare på någon inre monolog i mitt huvud!
![]() |
| Japp, det här är visserligen en bild från lördagens rock-fest, men på riktigt, jag gör såna här miner lite då och då annars med… Helt normal. Jag lovar. |
Igår var en tämligen lugn dag, lite trött och seg efter lördagens rock-fest sådär. Blaskigt och blött ute kändes det inte så lockande att ta sig iväg någonstans heller, speciellt inte när barnen var nöjda med att leka med kompisar hemmavid, så jag gjorde det jag älskar mest – jag lagade mat (den franska löksoppan som jag delade recept på igår). När jag stod där och njöt av något så simpelt som att hacka lök så började jag fundera lite på hur det kom sig att jag verkligen älskar det där med att laga mat…
När jag var liten så lagade både mamma och pappa mat, men pappa var nog den som visade att man kan experimentera lite mer (något som iofs inte alltid blev lyckat), att man inte behöver ta ett recept så allvarligt utan mer köra på känsla. Jag minns inte riktigt hur mycket jag faktiskt var med och hjälpte till just med maten hemma, men jag minns väldigt väl att jag gärna hjälpte mormor med maten. Hon lärde mig också de där gamla husmorsknepen – är det lite bränt i stekpannan så lägg i lite lök innan du gör sås, då smakar det inte bränt. Och om du saltat för mycket, låt en potatis koka med i såsen så suger den upp en del av saltet. Enkla saker, men sånt jag tänker på många gånger när jag ska laga mat.
Baka är ju mer en omedelbar njutning när man är barn, jag kommer ihåg att jag fick ”Kalle Ankas Kokbok” när jag var liten, och (till mammas tveksamma glädje) lagade chokladbollar och muffins själv. Tror att hennes tveksamhet kom sig av att köket troligtvis såg ut som hej-kom-och-hjälp efteråt… Men men, vi är ju i grund och botten sockergrisar i familjen, så det blev ganska mycket bakat, och man blir ju helt klart bättre på sånt man gör mycket!
Jag minns också att jag, när jag gissningsvis fyllde ungefär 10 eller 11, önskade mig en korg med exotisk frukt på min födelsedag – istället för både godis och tårta. Då var det ju något som var jättedyrt och dessutom svårt att få tag i, men jag minns hur nyfiken jag var på att få testa och smaka på alla de här nya smakerna och texturerna!
![]() |
| I år kom jag ju även på att det går att kombinera matlagning med vandring, bättre sent än aldrig! |
![]() |
| Att ha ett eget kök och grill så man kan laga mat när man är på semester är ett krav. Det finns ju en hel värld av ”nya” ingredienser utomlands! |
Så här i vuxen ålder så går jag även nu många gånger på saker jag själv är nyfiken på, tex hittade jag ett recept på en indisk dessert som kallas ”morots-halwa”, vilket var riven morot kokt i mjölk/grädde med lite socker, som jag genast var tvungen att testa bara för att det lät så intressant. Det var ganska gott, men en lite konstig efterrätt, och jag har inte delat den här för att jag skulle vilja göra om receptet lite först i så fall, för att få det som jag vill ha det.
Ganska många av mina recept kommer av att jag vill prova recept, som antingen är vedertaget klassiska (som löksoppan eller katrinplommonsufflén) men som jag inte lagat, eller för att de helt enkelt låter spännande (baked oats eller min oväntade kaka). Man måste ju prova liksom… Den senare kategorin handlar ju ofta om de ”nya trenderna”, vem visste att chiapudding inte alls var särskilt gott innan man testat till exempel…
I alla fall har min nyfikenhet för mat och nya maträtter gjort att när jag får förutsättningar (helst gott om tid och en full kyl) så är matlagning det absolut bästa jag vet. Lukas hjälper till och kommer och smakar ibland, Oliver sitter vid matbordet och leker, lite bra musik på stereon och så helst ett glas vin bredvid mig med. Det känns ju liksom helt fantastiskt att resultatet (oftast) uppskattas av hela familjen, det bidrar ju till känslan att man faktiskt gör någon nytta.
![]() |
| Jag hoppas och önskar att min kärlek till mat och matlagning följer med över till mina barn! |
Det här är en av de där rätterna som liksom har stått på min lista av klassiska maträtter att laga, och idag kändes det som en bra dag för lite fransk comfortfood.
Fransk löksoppa, 8 pers
7-8 hg lök, gärna blandade sorter
en skvätt olivolja
2 msk smör
1 tsk socker
en hel vitlök
timjan
3-4 lagerblad
3-4 dl sherry (funkar nog även med vitt vin)
ca 1,5 liter buljong (tex köttbuljong eller hönsbuljong)
1 msk soja
Rostat bröd, i skivor eller tärningar (motsvarande ca 6 skivor bröd)
3-4 dl riven ost (jag blandade parmesan och vanlig 17% gäsene special)
Skiva löken hyfsat tunt, och låt den fräsa i ca 10 minuter på mediumvärme i smör och olivolja – gärna i en gjutjärnspanna/gryta. Tillsätt sedan timjan, socker, vitlök och lagerblad, och låt det fräsa i ytterligare 20-30 minuter, tills löken blivit mjuk och söt och börjat karamellisera sig. Rör om lite då och då, så det inte bränner fast för mycket i botten av kastrullen. Tillsätt sedan sherryn och låt den koka in, och häll till sist på buljongen. Låt nu soppan stå och sjuda utan lock i minst 30 minuter, men gärna längre. Personlig reflektion – min soppa var perfekt i det här läget, men när väl bröd och ost kom till så blev den för salt, så det gör inget om soppan känns lite ”undersaltad”.
När soppan ska serveras ska den helst hällas upp i ugnsfasta portionsformar, vilket jag inte har i soppstorlek, utan jag gjorde helt enkelt hela min gjutjärnsgryta till en ugnsform. Brödet blev då lite blötare än jag tror det blir i portionsform, men det var inte så mycket att göra åt saken. Lägg brödet ovanpå soppan, och täck med den rivna osten. Flytta in formen/formarna i ugnen på högsta värme och grilleffekt i ca 5-10 minuter, tills osten smält och fått en gyllene yta. Servera direkt!
Wohoo, så var det fredag igen! Jag vet inte hur många av er som varit iväg och gjort nåt särskilt på sportlovet, skulle själv väldigt gärna åkt iväg och åkt lite skidor, men det är ju liksom lite för dyrt helt enkelt… Så, vad har hänt för intressant den här veckan på nätet då?
I ett försök att få in lite mer vardagsmotion (och sol) i mitt liv så gick jag hem igår. Det är 7 km, så man får ha ganska gott om tid på sig, men ska man inte hämta barn eller har någon annan tid att passa så funkar det ju. Just vardagsmotionen blir det lite sådär med, när man står framför en dator hela dagarna, jag saknar just att liksom bara ”gå runt” lite mer.
I alla fall, det var ju så galet fint väder igår, och man blir ju helt lycklig när man går utmed vätterstranden i solen! Hade bara med mig mobilen, men kunde inte låta bli att fota lite…
Kan säga att det var liiiite tungt att gå uppför Dunkehallabacken när låren liksom hade frusit till isklumpar (medan resten av mig var hyfsat svettig dessutom). Men men, tanken är att jag ska göra samma promenad idag, eftersom maken hämtar barnen idag med.
Ha en skön onsdag!
Det var ju så otroligt fint väder i helgen, så i söndags packade vi varsin ryggsäck med korv, bröd och ved och åkte ut till Vidablick. Vi hittade ju en liten ”vik” sist vi var där, som är sådär skönt undanskymd och som tack och lov även erbjöd hyfsat med vindskydd – för fy vad kallt det blåste nere vid Vättern!
Barnen lekte och samlade istappar, och maken och jag eldade och grillade korv, och såklart banan med choklad. Riktigt uppskattat av oss alla tror jag!
Så jäkla skönt med en hel dag ihop med de jag älskar mest!
Som jag nämnde sist så går ju helt klart vägen till hjärtat genom magen, vad mig anbelangar. Dessutom finns det ju få saker som är så fantastiskt hjärt-vänliga* som semlor, så i går bakade jag semlebullar! Jag, som hatar att bara allt som måste jäsa, testade att göra med Karlsbader-deg, supergott men det blev i ärlighetens namn nästan lite väl mäktigt.. Nästa gång blir det nog på ”vanlig” deg, även om det blev supergott.
Så, igår gjorde jag själva bullen, och idag var det dags att göra det bästa – egen mandelmassa… Alltså det FINNS inget som går att jämföra med det, inget café, inget fik och ingen köpesemla har lika god mandelmassa, och då är den ändå superenkel att göra. Eftersom jag är allergisk mot nötter (mest hasselnötter och valnötter) så rostar jag mina mandlar först – vilket jag absolut kan rekommendera i vilket fall, för det blir så vansinnigt gott.
Receptet på bullarna kommer från Tidningen Hembakat, men mandelmassan är mitt, mammas och mormors recept. Håll till godo denna Alla Hjärtans Dag!
Karlsbaderbullar, 8 st
1,25 dl mjölk
25 g jäst
0,75 dl socker
2 små ägg
en rejäl nypa salt
6-7 dl dinkelmjöl
0,5 tsk bakpulver
100 g rumsvarmt smör
Lös upp jästen i kall mjölk, tillsätt ägg, socker, salt och börja sedan röra ner mjölet, gärna i en bakmaskin. När degen börjar gå ihop så klicka i det rumsvarma smöret en sked i taget, och jobba ihop till en slät och blank deg. Låt den jäsa 60 minuter under duk. Sätt ugnen på 225 grader och baka ut bullarna (8-10 st är lagom) och lägg dem på en plåt – grädda sedan mitt i ugnen i ca 6-10 minuter, tills de känns lätta och luftiga och fått fin färg. Låt svalna helt!
Det är väldigt smidigt att passa på att rosta mandlarna nu, när ugnen ändå är varm. Bred ut en påse mandlar på plåten du hade bullarna på, och rosta mitt i ugnen på 180 grader, i ca 10-12 minuter. Låt svalna helt!
Mandelmassa – till 4 bullar
100 g rostad mandel (en halv påse)
50-100 g florsocker (smaka av tills det blir som du vill ha den)
1-2 msk kokhet mjölk
inkråmet från de 4 bullarna
Gröp ur bullarna så mycket som du vill ha dem urgröpta, lägg den degen i bunken med mandel och socker. Häll på bara 1 msk varm mjölk först, och vispa ihop med en elvisp. Blir smeten för tjock så fortsätter du späda, lite i taget, tills den blir som du vill ha den!
Montera ihop semlorna med mandelmassa och vispad grädde, avsluta med att pudra på ett tunt lager florsocker. Ät och njut!
*hjärtvänliga i form av att man blir glad ända in i själen. Inte särskilt stjärtvänliga dock, men vissa saker ska man inte kompromissa med, jag äter hellre 1 riktigt semla (haha, vem försöker jag lura, 10 blir det ju lätt) än 3 konstiga ”hälsosemlor”. Vissa saker är heliga, helt enkelt.
Så var jobbveckan till ända igen och den bästa biten återstår, vilket naturligtvis innebär att det är dags för Friday Things igen!