En inaktiv rumpa?

Tur att man aldrig är för gammal för att lära sig saker, i går fick jag något av en ”uppenbarelse” faktiskt, relaterat till träning.

Jag gick hem igår, och helt plötsligt när jag går i Dunkehallabacken inser jag att jag bara använder framsidan av låret och går lätt dubbelvikt?!? I mitt huvud använder man ju rumpan och baksidan av låret när man går i en uppförsbacke, så jag försökte göra om mitt gångsätt genom att tänka att jag skulle låta rumpan och baksidan av låret vara det som skulle driva mig uppåt, och helt plötsligt gick jag ju dels med rak rygg och så blev det ju inte så jobbigt längre (mina lår var nog rätt trötta vid det laget). 
Väl hemma blev jag lite mer nyfiken på fenomenet, jag har länge suktat efter de snygga hamstrings jag tex ser när jag tränar på racketcentrum, när de lite yngre tennistjejerna är inne på gymmet och tränat, men mina egna hamstrings (och till en viss del rumpa) förblir yttepyttesmå… 
Låret ska ju inte bara ha en stor muskel framtill, som på mina ben, det ska ju såklart ha en muskel bakåt med.
Hittade en bra exempelbild någonstans från nätet (det här ar absolut inte jag alltså)…
Satt och läste in mig lite på ämnet och konstaterade först och främst att det tydligen är extremt vanligt att man har inaktiva hamstrings och rumpmuskler, på grund av en alltför sittande vardag från skolåldern och uppåt. Därmed får man inte heller den effekten på sina gymövningar som man vill ha – jag har tex aldrig riktigt känt att knäböj tar på rumpa och baksida lår, för mig tar det bara på framsidan, hur jag än gör, och dessutom kan en svag baksida ge ryggproblem pga dålig hållning i vardagslivet. Knäproblem verkar vara en vanlig bieffekt med, eftersom vader och framsida lår får arbeta ”övertid” för att kompensera…
Så, jag känner att jag är något på spåren här, jag ska försöka leta mig fram till lite övningar för att aktivera mina totalt försvagade hamstrings (inte konstigt att jag kämpar som tusan med vissa yogapositioner kom jag på nu), för att se om jag kan ändra på det här och aktivera mina hamstrings / rumpa både på träning och till vardags!
Alla tips tages tacksamt emot…..

Grillad anka med ljummen granatäppelsallad

I sommar har vi grillat mängder med revben och kamben, men ibland kan det ju vara gott att variera sina grillvanor, så i söndags blev det lite extra gott grillat – nämligen anka.

Grilla anka

Anka är suveränt att grilla, och man brukar hitta det i frysdisken (på tex citygross, ICA maxi eller coop), så det enda man behöver tänka på är att det tar ett dygn på sig att tina i kylen. För övrigt behöver du bara snitta fettkappan på två håll (så det blir som små fyrkanter) och så gnida in båda sidorna med valfri krydda (jag tog havssalt med vitlök och örter, samt svartpeppar) precis innan grillningen. Du behöver inte ens olja in ankan, kappans fett smälter (och ja, brinner) och ger lagom med fett åt båda sidor. Viktigt är att börja grilla med kappan nedåt, och grilla på hög, direkt värme, för ankan ska vara rosa inuti – ca 58-60 grader är lagom.

Granatäppelsallad

Koka matvete, bulgur eller quinoa, det du gillar bäst, med lite buljong. Låt den svalna något, och blanda den med övriga salladen, precis innan servering.

I min sallad hade jag:

Bulgur
Krispsallad
Fetaost
Cocktailtomater
Vårlök
Fetaost
Granatäppelkärnor

Kasta ihop allt precis innan servering, och dressa eventuellt med din favorit vinägrett.

Servera gärna med grillad endive, en söt, lite besk och väldigt trevlig grönsak att grilla enligt mig!

Vem är den här människan?

Jag är lite förvånad över mitt nyfunna sug att vandra. Jag är i grund och botten både lat och bekväm (för att inte tala om extremt frusen), så naturen är liksom egentligen inget som lockat – förrän nu.

Skorna funkar kanon, för övrigt, det känns bra att gå in dem lite kortare
sträckor nu, men jag tror inte det blir några problem en lång runda heller. 

Jag har en teori, att det kravlösa, enkla är det som behövs mest, när jobbet kräver mycket energi. Fast det räcker inte riktigt, och lite förvånat inser jag att jag inte har några större problem med att knata runt lite halvsvettig och småskitig en hel dag i skogen?

Det ska bli väldigt intressant att se om jag kommer gilla det även när inte vädret visar på 22 grader och sol (faktiskt i varmaste laget när man vandrar eftersom man gärna vill ha långbyxor och långärmat) utan kanske snarare på 5 grader och duggregn… Tänk om jag är på väg att förvandlas (åtminstone på fritiden), till en sån där hemsk människa som säger ”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder….” I så fall är jag nog långt bortom räddning och den människan jag var förut kommer för alltid att vara borta, på gott och ont!

Här kommer några bilder sedan i helgen när vi vandrade runt lite på Visingsö, med make och äldsta pojken och hans kompis. Tyvärr bara mobilbilder, orkade inte släpa runt på kameran…

Sommartid är verkligen Gränna oerhört trevligt!
På vägen runt plockade vi mängder med hallon och ett gäng svarta körsbär, och tittade på både bokskogar och en stor silvergran. 

Visingsö är ju liksom helt platt, så det var en enkel led för barnen. Totalt med promenaden från bilen som vi ställde inne i Gränna, så blev det ungefär en mil, men det gick jättebra faktiskt!

Hahahaha, vi bara KUNDE inte låta bli att busa lite också… 

Jordgubbstårta

Jag trodde verkligen jag redan lagt upp receptet på min jordgubbstårta, men det hade jag visst inte, så här kommer det även om det är i senaste laget! Det finns många liknande på nätet, jag har utgått från den här.




Jordgubbstårta

Sockerkaksbotten
4 ägg
1,5 dl socker
1 dl dinkelmjöl
1 dl potatismjöl
1 tsk vaniljpulver
1,5 tsk bakpulver

Vispa ägg och socker fluffigt, vänd ner mjöl och bakpulver. Smörj en form med lite smör eller kokosolja, och strö på kokosflingor. Häll i smeten, grädda i nedre delen av ugnen på 175 grader i 20-30 minuter. Låt svalna helt (går ännu bättra att göra dagen innan). Ju mindre form desto högre tårta!

Fyllning
3 dl vispgrädde, hårt vispad (tar man en knivsudd bakpulver i så kan man vispa den hårdare utan att den blir till smör)
225 g philadelphia (går bra med light)
ca 1-2 dl florsocker beroende på hur söta jordgubbarna är
1 tsk vaniljpulver
1 liter hackade jordgubbar

Vispa ihop philadelphian med florsockret och vaniljsockret, vänd ihop med den vispade grädden och rör till sist ner jordgubbarna. Jag använde fyllningen i båda lagren i tårtan, och det går även att ha den utanpå om man vill!

Köttfärsgratäng

Nu när de flesta är tillbaka från semestern så kan det ju vara lite trögt att få igång alla rutiner runt mat och sånt. Grillat är ju oftast suveränt att ta med som rester och värma, men det är kanske inte VARJE kväll man vill grilla. Den här rätten är en variant som man kan göra med köttfärssås, antingen överbliven eller nygjord, en god allt-i-ett-rätt och väldigt god även när man värmer den i micron dagen efter.

Köttfärsgratäng

1 sats köttfärssås
8-10 potatisar beroende på hur stor form du vill göra
1-2 mozzarella

Koka ihop köttfärssåsen om du inte använder rester. Lägg ett tunt lager i botten på en ugnsfast form. Skär potatisen i halvtjocka skivor (ca 0,5 cm) och lägg ett lager över köttfärssåsen, innan du täcker det med ytterligare köttfärssås. Upprepa en gång till, så det blir 3 lager köttfärssås och 2 lager potatis.

Ställ in i ugnen, ca 175 grader med en bit ugnsfolie över, i ca 1 timme eller tills potatisen känns mjuk. Ändra ugnen till grillvärme och höj till 200 grader, ta under tiden ut formen och fördela lite riven, eller tunt skivad, mozzarella på toppen. Sätt in formen högt upp i ca 5-10 minuter, tills osten fått fin färg.

MINST lika god dagen efter! Och för att få in lite mer grönt är det gott att värma portionen ihop med en näve färsk bladspenat med…

Gratäng ser ju inte så kanongott ut på bild, men den ÄR toppengod!

I egna skor

Vi testade ju att vandra för ett par veckor sedan, och kom på att det på det stora hela var en väldigt trevlig sak att göra. Dessutom har jag ju tagit med barnen (på cykel) ett par längre rundor i skogen, vilket både de och jag har tyckt varit väldigt roligt, så jag känner nog att det här skulle kunna ge mig lite ny energi i vardagen när mycket känns lite … tråkigt.

Däremot så har jag ju inte haft så mycket till skor – när vi gick John Bauerleden gick jag helt enkelt i mina löpskor, vilket funkade helt ok, men vristerna var jättetrötta efter en dag och min ena stortånagel har än idag ett rejält blåmärke på sig, men jag ville ju liksom testa först om jag över huvud taget gillade att vandra. Sedan dess har jag letat lite efter ett par vandringskängor – men eftersom jag inte vet hur mycket jag kommer använda dem så vill jag inte lägga så mycket pengar på dem (vilket visade sig vara ganska svårt, herregud vad mycket friluftsgrejer kostar?!?!). Kom fram till att XXL har mest prisvärda skor vad jag kunde hitta, och igår hittade jag de här, som med en annan sula i satt helt perfekt!

Relativt nätta och inte så stela, höga i vristerna och lite bredare framtill – passade mig perfekt!

Självklart kunde jag inte hålla mig, så det blev en promenad runt 6 km spåret runt Hallby, ett tämligen kuperat litet skogsspår som faktiskt kan få likna John Bauerleden i miniformat. Skorna funkade kanon, det var rätt stor skillnad att gå i ett par ”riktiga” ändå. 
För övrigt så hittade jag lite bilder från vår vandring i kameran, så här kommer en drös 🙂
Jag o brossan, precis i början av leden, pigga och glada 😉

Klart man måste ha lite fikapaus med. 

Jag och maken, när vi väntar på skjuts från att ha gått hela dagen, kan säga att det var lagom motigt att ens ställa sig upp och gå fram till bilen, men vi var glada i alla fall!

Som ett barn

I helgen hade jag och maken en riktig lyxhelg – mina föräldrar tog med barnen på en weekend till Kolmården och flygmuséet i Linköping, så vi var helt barnfria från lördag morgon till söndag kväll! Det är inget som händer särskilt ofta, så vi passade på att dra till Göteborg en weekend för att hänga med min bror och hans flickvän.

Det blev en liten shoppingrunda, inte med så mycket shoppat dock, men ändå, det är ju en frihet att kunna gå i affärer en lång stund utan nån som gnäller, tjatar eller försvinner… Efter det blev det den där grejen som känns extra lyxigt eftersom det känns lite ”förbjudet” (hahahaha, jag vet, men jag känner så) nämligen ett glas vin mitt på dagen på en uteservering. Därtill en supergod frozen Irish Coffee som inte gick av för hackor!

När vi sen checkade in på Riverton så blev vi uppgraderade till en juniorsvit, vilket aldrig någonsin hänt mig, så även om det i princip bara innebar att vi fick ett litet, litet vardagsrum också i vårt hotellrum så kändes det lite extra kul. Det finns ju SPA på hotellet med, men det hann vi aldrig utnyttja dessvärre…

Att sen få äta hotellfrukost i lugn och ro utan att behöva springa och hämta grejor till barnen eller torka upp nåt som spillts var väldigt, väldigt skönt, även om jag nu saknade både våfflor, pannkakor och croissanter.. Alltså, det är ju lite det som är lyxen på en sån frukost, att få äta sånt som man ALDRIG skulle orka fixa själv till frukost.

Det syns nästan inte, men vi är alltså helt genomdränkta, tror
jag blev blötast av alla… Men vad sjutton, kul var det!

Efter detta så var vi helladdade inför en dag på Liseberg, självklart var vi där när de öppnade vid 11 =). Och ja, jag blir som ett litet barn när jag ser entrén till en nöjespark, jag får liksom behärska mig för att inte springa in!

Vi åkte i princip allt som är kul (och som inte snurrar, klarar inte det nu på äldre dagar….), dvs Helix, Balder, Kållerado, Radiobilarna, Lisebergsbanan och såklart Flumeride. Den sistnämnda råkade vi dock fellasta å det grövsta, vilket resulterade i att vi fick en stor VÅG av vatten över oss – inte jättesmidigt när man har jeans… Men kul ändå! Och det var ju fint väder så efter en sisådär 2-3 timmar hade det torkat…. O.o

Däremot konstaterade vi ganska snabbt att man nu för tiden är lite mer långsam med att skaka av sig känslan att magen flyter omkring i kroppen när man åkt något – när man var liten kunde man ju springa runt och åka varv på varv, men nu krävde det visst lite pauser mellan åkturerna… Det är ju skit att man börjar bli gammal!

Väl hemma var det ju däremot som alltid jättemysigt att få träffa barnen igen, och borra in näsan i Lukas mjuka hals. De hade också haft en suverän helg, och var väldigt nöjda och trötta med sin minisemester med mormor och morfar!

Arbete pågår

Det är ju inte bara jobbet som kommit igång ordentligt, även träningen har fått fortsätta i givna hjulspår nu när semestern är över. Som innan sommaren ser mitt schema hyfsat mångfacetterat ut:

måndagar: Bodybalance
tisdagar: lunchträning styrka
onsdagar: vila
torsdagar: lunchträning styrka + yoga
fredagar: vila
lördagar: HIIT
söndagar: förhoppningsvis löpning

Skulle vilja ha mer tid att röra mig i vardagen, känner nu när man börjat jobba igen hur mycket man står still ändå, trots att jag står upp och jobbar. Jag mår trots allt mycket bättre när jag får röra mig, samtidigt finns det ju ett antal saker man ska hinna göra varje vecka, inte minst med barn, familj och allmän planering.

Att gå ut och gå, eller att springa, är ju faktiskt inte jättesvårt att motivera sig till när omgivningarna är så här vackra – bara tiden finns där. 

Efter min positiva upplevelse med vandringen så skulle jag önska att få uppleva nåt sånt lite mer, men det är en sån där sak som jag inte riktigt vet när jag ska få tid till, det tar ju ändå en stund, och än så länge är åtminstone Lukas för liten för att orka med ordentligt…

Strawberry fields forever

Jag ÄLSKAR verkligen vissa frukter och bär, och mina absoluta favoriter är vattenmelon och jordgubbar. Helt allvarligt skulle jag nog kunna leva på nästan uteslutande de här två sakerna… Bad maken att köpa 2 liter häromdagen, och jag åt nästan upp allt själv – jag kan liksom bara inte få nog! 

Nyplockade, basilika- eller myntasockrade jordgubbar ihop med amerikanska plättar… Det kan inte bli bättre!!!

Med det sagt så inser jag nu att jag måste åka förbi nåt jordgubbsstånd på vägen hem och köpa ett par liter, medans det ändå finns! Vi var ju ute och plockade i Gigeryd förra veckan, de är makalöst goda, men det borde finnas fler höjdarställen med jordgubbar här omkring Jönköping eller?

Att skriva eller inte skriva…

Jag känner att det är väldigt svårt att blogga just nu, det far runt så mycket personligt i huvudet som jag inte känner att jag vill skriva om här, så just nu har jag lite bloggtorka på vad jag ska skriva om. Vill ändå inte sluta blogga, spenderade en stund i går med att läsa lite inlägg tillbaka i tiden, och det är himla kul att läsa om vad man kände/tänkte/tyckte för ett par år sedan, och vad livet mest handlade om just då… Bästa dagboken, med bilder och allt 🙂

För övrigt så har jag ju börjat jobba nu, sedan i måndags, det känns ju som alltid ganska trögt i början, men nu börjar jag väl bilda mig någon form av översikt över hösten, så det kommer nog att ge sig.

Till helgen har det förresten visat sig att vi kommer bli barnlediga, mina föräldrar har lovat ta med barnen till Kolmården och flygmuseet i Linköping över helgen, vilket innebär att vi är barnlediga från lördag morgon till söndag kväll!!! Hastigt och lustigt så bokade vi in en helt i Göteborg (lagom dyrt) och tänkte roa oss med att helt fräckt gå på Liseberg, alldeles utan barnen, för att få en möjlighet att åka lite ”vuxengrejer” – ska bli väldigt kul =)

Det är ju jättekul att gå på nöjespark med barnen med, att se dem ha det roligt ÄR ju lika kul som att ha det själv, trots att det låter konstigt, men inte desto mindre är det ju ändå fortfarande väldigt roligt att få åka själv med, så länge inte barnen står och väntar. (bild från Legoland i somras)

Men, för att återgå till min bloggtorka… ni är ju några stycken som följer bloggen, inget ni undrar över eller vill läsa om? Nåt särskilt recept som saknas, eller bara något helt allmänt?