Del 25 i träningsbloggsutmaningen.

Jag började gå på simskola när jag var 5-6 år nånting, och sen simtränade jag tills jag var omkring 15 skulle jag tippa på (kommer inte ihåg exakt när jag slutade faktiskt), men det var liksom aldrig nån jättekärlek för min del, utan något som man bara ”gjorde” – som att borsta tänderna… Bristen på motivation och det faktum att man som tonåring kommer på att man faktiskt kan välja saker själv (och att dessutom vattnet alltid är så j***a kallt) gjorde att mitt engagemang i sporten så att säga gick i en nedåtgående spiral, och när de 4 träningspassen i veckan helst skulle utökas om man skulle fortsätta fick jag nog och lade helt enkelt av. Den största påverkan simningen fick var väl mina breda axlar, de är ju där för att stanna liksom…

Badminton har jag testat (jag har inget bollsinne), och av någon anledning som enbart mitt tonåriga jag vet så har jag även dansat några terminer, jazzbalett och tom vanlig balett tror jag. Det här var väldigt förvirrat, jag var dubbelt så lång som alla små nätta danstjejer och hade ingen koll på långa armar och ben, och var rent generellt för klumpig, men min kompis dansade ju så då är det klart att jag också skulle göra det? Ungefär lika logiskt som att fråga bästa kompisen vad för färg hon hade på sin foundation för den var ju så snygg på henne….

I 20-års åldern började jag ju med kickboxing, och det höll i sig ett par år innan den tränaren fick någon form av hybris och höjde avgiften typ tiofallt, inte så bra när man är student. Efter det blev det en och annan sväng till gymmet och friskis, men det var aldrig nåt jag kom igång med eller fattade riktigt, det var mer ett man borde väl träna lite… Att testa de fria vikterna var då helt främmande, som mest drog man lite planlöst i nån maskin samtidigt som man pratade med en kompis och kände sig lite awkward på gymmet.

Så, därför vill jag nog ändå påstå att jag som 36-åring faktiskt är i mitt livs form (eller ja, det går ju lite upp och ner men på det stora hela så), något jag aldrig i mitt liv kunnat gissa i tonåren…

Del 21, 22 och 23 i träningsbloggutmaningen!

Efter träning
Den bästa efter-träningskänslan jag får kommer faktiskt efter jag sprungit. Jag tror att det till stor del beror på att jag tycker att det är så himla motigt, så när jag väl kommit ut en runda så är jag lite extra nöjd med mig själv. Känslan efter ett styrkepass är inte alls densamma, det är ju mer bara ”vardag” och ger inte den där extra kicken, även om det såklart känns skönt i kroppen. Efter HIIT-passen på lördagar är det också lite extra skönt, just för att man kört slut på sig ordentligt och dessutom är det ju alltid lördagsfika på Rosetten efteråt – mums!

HIIT ger en skön känsla i kroppen efter ett pass!

Ett intervallpass
Som bekant så hatar jag ju att springa, så mitt bästa intervallpass blir helt klart sparring på kickboxningen! Det är perfekt, 2 minuter högintensiv träning, 1 minut vila, och upprepa det i en timme… Beroende på vem man kör mot kan man styra intensiteten lite, mot en nybörjare blir det lite mer ”laid-back” och avslappnat för att en ovan utövare ska få en chans att komma inpå – men mot de som kört ett tag gäller det 110% koncentration och aktivitet, där känns det om du fuskar helt enkelt!

Saker som ger mig energi
Glada människor, måste nog komma allra högst på min lista. Klart familj och barn ger energi med, men det går ju också åt en del i ärlighetens namn. Men nån som är så där sprudlande glad, engagerad och gärna lite småjävlig – det ger mig energi i mängder!

Eller när man får lite pepp av en oväntad träningkompis, DET ger energi!