Det är helt makalöst ändå, det som händer med hela mig när jag lagar mat. Axlarna sjunker nog en decimeter ner, pulsen går ner i ett lugnt tempo och hela jag känner ett lugn. Ikväll, när jag höll på att skära grönsaker till den köttgrytan som ska bli lunch och middag i morgon, reflekterade jag lite extra över det, i och med att det blir en så väldigt stor skillnad i hur jag känner mig för övrigt just nu (tom, stressad och lite uppgiven).

Jag försökte komma på VAD det är som gör att jag mår så bra, men jag tror bara att jag kommer på delar av sanningen. Det jag kom på var i alla fall att jag tror att det dels är enkelt, dvs jag vet precis vad jag ska göra även när jag hittar på allt eftersom, jag känner mig bra på att laga mat, det är väldigt sällan det inte blir som jag vill, och jag känner också att jag åstadkommer något genom att ge min familj bra och god mat.

Jämförelsevis då så är jag visserligen ganska bra på mitt jobb, men det är sällan man får alla förutsättningar man skulle vilja ha för att göra det riktigt bra. Det är inte enkelt att hålla alla bollar jag vill i luften, jobb, träning, kost och socialt liv, vilket gör att jag känner mig otillräcklig lite överallt. Och vad jag än åstadkommer så känns det aldrig som det blir så bra som jag skulle vilja få det att bli.

Alltså, när jag lagar mat (i lugn och ro) så är det raka motsatsen av mitt liv i övrigt. En väldigt enkel tanke skulle väl då vara att jag skulle jobba med mat, men det tror jag faktiskt inte alls är lösningen, snarare skulle det nog ta bort allt det jag gillar med mat.

Så, nu måste jag försöka ta de här insikterna och bearbeta om dem så jag kan dra nytta av dem i mitt övriga liv…. Joråsåatte…

Idag var hela familjen och handlade på nya coop inne i stan, resultatet blev ägg (egna), sill (Olivers favorit), salami och ostar. Så otroligt roligt att barnen vågar prova och vill vara med och smaka på (nästan) allt!

(Förresten, ni har säkert märkt att jag använder bloggen som lite av ett bollplank till mig själv, det är liksom enklare att få ordning på tankarna när man skriver ner dem, och ibland får man dessutom värdefull insikt från er som läser, på sånt som inte är så lätt att se själv)