Det fascinerar mig, den här eviga mänskliga drivkraften att vi aldrig är riktigt nöjda. Jag märker det på träningen, bland annat – när jag fått nya muskler eller kanske gått ner lite i vikt så är jag jättenöjd.

I kanske en vecka.

Sen känns det som innan ungefär, och jag känner att jag vill ha mer muskler, mindre daller och känna mig ännu starkare. Då är det bara lite surt när man kommer till en ”platå” och stannar av lite. Tror att det är bra att göra det jag gjort på sistone – testa på en massa andra saker som komplement då. Inbillar mig att kroppen på något sätt svarar bättre på olika belastning än på samma hela tiden… Och dessutom är det ju grymt kul!

Men rent generellt njuter jag av att orka röra mig utan att tappa andan, kroppen känns frisk och stark och psyket hänger ju liksom med. Efter lunchträning på gymmet så fungerar hjärnan till max igen hela eftermiddagen och kvällen också, istället för att dega ihop nånstans runt 15-snåret. Jag som jobbar vid en dator hela dagarna blir lätt stel i axlar och nacke, även om jag numer står upp och jobbar hela dagarna. Det är för övrigt en varm rekommendation från mig, man får betydligt mindre problem och blir dessutom piggare! Är jag riktigt uttråkad tar jag fram en balansbräda och står på den och jobbar en stund…

Nu hoppas jag att jag snart är över min platå så att jag börjar känna lite skillnad i kroppen igen, för nu har jag vant mig vid den här nya kroppen så pass att det börjar bli dags att jobba på den lite mer!

Igår var det sparring igen, det kan ju vara lite olika från gång till gång – ibland blir det lättare och mer tekniskt och ibland känns det bara som det är ”fullt ös” hela vägen. Igår var det fullt ös som gällde, och det är så kuuuuuul! Idag har jag nog en sisådär 23 nya blåmärken på diverse konstiga ställen, för att inte tala om att jag nog lär få träningsvärk efter en riktigt jobbig fys… Det känns helt jävla underbart!

Innan träningen igår var jag och kollade på nya längdskidor, hittade ett par som man ev. kunde använda mina gamla bindningar till – kan man det köper jag dem direkt (bara 800:- i så fall)! Sen får jag väl lära mig valla lite med…. Hon visade hur jag kunde testa mina gamla skidor – alltså testa om de är anpassade efter min vikt – genom att dra ett papper under dem när man står på dem. Då ska det ju vara fritt under foten och en bit fram – när jag stod på mina gick det inte att rubba pappret alls! Inte konstigt att det har varit trögt….

Om jag köper nya skidor så tänkte jag passa på att åka i helgen, innan snön försvinner. Minst en mil får det nog bli! Hoppas lite på att brorsan tar sig hem och vill åka med mig, annars kör jag själv.

Ikväll ska vi testa nåt som verkligen inte är i min ”comfort zone”, nämligen Zumba… Gillar ju visserligen att dansa, men inte i grupp, koordinerat och inte till sån musik (gissar jag). Men vad sjutton, jag kommer säkert förlänga livet med ganska mycket skratt – och jag har ju åtminstone 3 till kompisar som oxå ska gå som inte heller har testat innan! Konstigt bara att det kan kännas så mycket mer obekvämt än att ställa sig i en boxningsring – där känner jag mig ju mer ”trygg”….