Fredag

Jaha så var det till slut fredag, jag tror jag skulle kunna benämna detta som den värsta veckan i mitt liv (nej förresten, den tiden när Lukas hade lunginflammation var värre, men den här kommer som god tvåa). Idag har jag fått veta lite mer om jobbet, jag får bara än så länge en förlängning av min visstidsanställning men har muntligen fått löfte om att så fort vår omorganisation är klar ska den omprövas till en fast anställning. Känns alltså lite bättre nu, men helt ok lär det väl inte bli förrän jag har den fasta tjänsten klar…

För övrigt så är Lukas fortfarande förkyld, även om han är feberfri och på dagis, så det är lite gnälligt hemma. I natt ”sov” jag dessutom med båda barnen i sängen, vaknade X antal gånger av Lukas som var ledsen och nån gång vid fyratiden av att Oliver ramlade ur sängen (?!), det blev inte bättre av att jag ganska snabbt kände att jag fått samma förkylning med halsont och ont i kroppen jag med. Nåväl… bättre jag än barnen!

Idag blir det fredagsmys och slappande hela eftermiddagen/kvällen, och i morgon får det bli förberedelser till Olivers kalas tror jag. Han har förresten skrivit upp sig (eller ja, vi har gjort det då) på en skridsko/bandyskola på söndagar, så det blir första lektionen på söndag efter kalaset. Hoppas att ni alla får en skön helg, jag lär nog blogga lite mer ikväll när den värsta ångesten lagt sig tror jag, och hjärnan börjar fungera igen…

Jag – en tonåring

Det hände en grej på jobbet igår som gjorde mig väldigt, väldigt ledsen och dessutom ganska arg – tänker inte gå närmare in på vad det var just nu, men ändå.

Hade som tur var redan innan bytt ”hämtdag” med maken, så han hämtade barnen för jag skulle gå på ett ”efter-mässan-möte” på eftermiddagen. Allt kändes absolut som skit men jag hade lite tur i oturen – ett gäng från jobbet (mest från it-avdelningen) skulle gå på rivnings-afterwork på Scandic (som ska byggas om), så jag hakade helt enkelt på dem – alkohol kändes som en bra lösning. Det kan nog ha varit det bästa som kunde hänt just då – vi fick nämligen verkligen vara med och riva stället! Började med att slänga ut det som fanns kvar på rummet – lite tavlor och annat, sen fick vi spraya grafitti på väggarna =) Därefter fick vi hammare och kofot och gick loss på väggen med det… Gud så skönt det var!!!

Efter lite småturer runt sen så hamnade jag och en kollega på Murphys där vi stod och tjötade till framåt ett på natten, oxå väldigt trevligt.

På det stora hela kan man väl säga att det kanske inte direkt var en konstruktiv kväll, men för en gångs skull var det skönt att slippa vara förnuftig och logisk hela tiden och bara agera tonåring, förstöra saker och dricka (för) mycket…

Idag är jag fortfarande lika ledsen, men jag hade nog varit ännu mer ledsen om jag inte fått släppa ut lite i går.    Nu är det dags att samla sig och bli en ansvarsfull förälder igen, det blir kalas och matlagning. Snacka om kontraster….

SLUT

Ok, en månads stressigt och tungrott jobb, söndagsjobb, 13½ h jobb igår kväll och en hektiskt förmiddag. Men nu är mässan igång, och just precis just nu är det lite lugnt. Eller ja, det måste vara det förresten, för nu är hjärna och kropp trötta och har stängt ner för ett tag, tankarna är osammanhängande och jag känner mig inte som världens mest intelligenta människa direkt.

Stora scenen väntar på att öppna, på Elmia Subcontractor. 

Nu ska jag strax åka och hämta barnen, sen blir det simskola för Oliver (hoppas jag inte glömmer att hämta nåt av barnen). Vi hörs när jag har samlat mig lite igen…

Tillbaka

Kort resumé av helgens tripp till Göteborg:

Shopp…. Nej. Bad? Mat. ”Sov” (haha), Frukost (!), regn…Museum? Slut! (inte berättelsen, men jag…)

Men, eftersom man kan tänka sig att jag kanske vill komma ihåg det här senare, och mitt minne är som bäst 4 sekunder långt just nu, så tänkte jag nog berätta lite mer ändå.

Vi lyckades komma iväg runt lunch på fredagen, sjukt skönt att komma iväg från jobbet lite tidigare när det har varit så mycket (lär få gå in och jobba lite idag däremot, mässan börjar ju på tisdag), Lukas sov i bilen och vaknade lagom till vi kom fram. Checkade in på Scandic Europa – man kan ju inte klaga på att det inte låg centralt, det satt ju för sjutton ihop med nordstan och låg alltså på 5 min gångavstånd från Johan dessutom. Efter lite uppsamling försökte jag intala barnen att om de bara kunde sköta sig och inte gnälla, klaga eller springa iväg (Lukas) när vi gick en timme på stan, så skulle de få bada i hotelpoolen sen. Det gick väl sådär… Med hot, löften och en påse popcorn lyckades vi gå in i typ 4 affärer, max en timme. Hittade i alla fall 2 tröjor, så det kändes helt ok.

”Vill inte” och ”Nej tack” är två uttryck som används flitigt av den här lille herrn. 

Tillbaka på hotellet visade det sig att hotellets pool var iskall, barnen och maken badade ändå, men det blev ganska kort för båda ungarna var typ blå efter en kvart. Nåväl, på med kläder och ner till restaurangen för att möta Johan (min bror). Vi hade bokat ett höspaket där det ingick 2-rätters – maten var ok (förutom barnbuffén som var gräslig), men servicen var urusel… Blev en sådär upplevelse.

Försökte febrilt fota barnen när de klätt sig fint till maten, men det här är typ det bästa fotot jag fick.
Inte helt sant förresten, lyckades ju faktiskt tränga in Lukas i hissen. Kan varit enda stunden på dagen han stod still. 
Tur barnen kan distraheras med lite Nintendo…
Kul att träffa brorsan, även om han nu för tillfället ha en knuttemustasch? Cowboymustasch? 70-talsmustasch? Vad kallar man den? 

Natten blev väl typ ok, Lukas sov mellan oss och Oliver i en extrasäng, men sen blev det ju hotellfrukost – fan vad gott det är! Dessutom hade någon intelligent människa satt upp en barnhörna vid frukosten, så tro det eller ej, men vi fick faktiskt äta i lugn och ro!

Planen var sen att vi skulle åka till Slottskogen och leka och titta på djur, men den utlovade solen hade bytts till ett ihållande dagsregn… Det blev en tripp till Toys’R’us istället… Man kan väl säga så här, Oliver är just nu inne i någon mindre trevlig 6-årstrots, när allt är tråkigt, man kan inte vänta 2 minuter på något och man gnäller hela tiden. Lukas är inne i (haha, som han inte alltid är det) nån överenergisk period, han lyssnar inte för fem öre på vad vi säger och han är inte rädd för att dra iväg utan oss. Kontentan blev ett besök där jag och maken sprang och letade efter Lukas samtidigt som Oliver gick bredvid och gnällde över att han inte fick det, eller det, eller att det var för varmt, kallt, tråkigt, stort, litet…… *pust*

Jag skyller på att min hjärna är lite överarbetad, för när vi gick ut därifrån fick jag idéen att vi skulle gå på Naturhistoriska – har inte varit där sen jag var liten, men då tyckte jag det var roligt minns jag. Vi plockade upp morbror och åkte dit (hade förträngt att den låg i slottskogen med, där det såklart fanns en stor lekpark med. Tror ni Oliver gnällde HELA tiden för att han ville gå ut till den i regnet eller? Nej, svara inte på det…). Det var faktiskt riktigt roligt där, mängder med uppstoppade djur, och så den stora valen med såklart. Jag hade gärna gått där en stund och tittat på allt, men vid det här laget hade Lukas lagt in en ny växel och SPRANG allt vad han kunde över heeeeela muséet, med nån av oss efter sig…

Klart det blev lekparken med, fast vi var inte helt rustade för att det blöta…
Nöjd för en kort stund. 

 Innan vi åkte hem pausade vi hos Johan och gjorde mat, han som inte är van vid det här livet runtomkring sig såg helt färdig ut efter bara ett par timmar… Men å andra sidan var jag det med. PUST! Det är visserligen väldigt roligt att ha med sig barnen, men herrejävlar vad energi de tar just nu…

Lycka!!!

Sitter här på jobbet och känner mig rätt färdig efter flera långa och jobbiga veckor, när min blick faller på ett litet urklipp ur JP jag fick av mamma för ett par veckor sedan. Det är ett erbjudande om övernattning, frukost och 2-rätters middag på Scandic i Göteborg. Jag gör ett snabbt överslag över att jag nog borde kunna komma iväg från jobbet i rimlig tid i morgon, vi hämtar barnen och sen drar vi till Göteborg!!  Hade ju ändå tänkt hälsa på min bror i helgen, det här blir ju bara helt överlyxigt! Ringer meddetsamma och kollar så det finns nåt rum kvar, troligtvis får vi ha Oliver i vår säng och Lukas i spjälsäng (haha, ja för där lär han ju vilja ligga…) men det funkar väl en natt för jösse namn!

Har inte ens hunnit kolla med resten av familjen, bokade på stående fot, så i morgon kväll ska vi träffa Johan och äta på restaurang hela familjen, sen blir det hotelfrukost på lördag och kanske en tur till slottskogen eller så. JAG ÄR SÅ GLAD!!!

Kolla – helt perfekt, det finns ju till och med en liten pool!!!!

Konstigt

Igår var jag med två kollegor och åt lunch på Fjällstugan. Visserligen en trevlig utflykt i sig, men vi hade dessutom ett litet bonusmål, nämligen att kika på den ena kollegans vernissage. 9 fina tavlor hade hon ställt ut (du hittar mer info om henne på ninawilson.se), här är ett par av dem (ursäkta fotona, men det blev snabba bilder med telefonen bara):

Den längst till höger skulle passa bra i mitt vardagsrum =)

 När jag kom hem sen så blev jag jättesugen på att teckna lite jag med, förr gjorde jag det jämt – tror inte det  gick en dag utan minst en teckning/målning/bild, men nu har jag inte lyft en penna i syftet att göra något annat än skriva typ ”ketchup” på matlistan sedan en bra bit innan Oliver föddes. För en gångs skull ville faktiskt Oliver att jag skulle sitta och rita med honom, så det passade ju ypperligt att passa på att plocka fram det gamla skissblocket.

Men hjälp vad det kändes ovant nu, och skallen stod totalt still när jag skulle teckna något, tills jag fick syn på Oliver gamla urtvättade kanin. Kanske inte världens bästa motiv, och med en ovan hand och lite kort om tid så blev det i alla fall en teckning – halvfärdig och darrig, men ändå. Det var rätt kul, man kanske skulle ta sig lite tid till sånt här oftare?

Hrm, vet inte direkt om den blev bättre när man fotade den. Jaja, jag bjuder på den!

Jag har ett vagt minne att jag tänkte nån gång när jag blev gravid att jag skulle få en massa tid att måla när den lilla bebisen sov. Jag säger inget mer….

Antagligen är jag bara gammal

Har varit sjukt shoppingsugen idag (haha, vem försöker jag lura, det är jag ju jämt), så efter en lång dag på jobbet blev det ett snabbt varv på A6 med familjen. Behövde ändå byta Olivers jacka med, så det passade perfekt. Barnen var däremot inte alls sugna på att gå i affärer ens några minuter, så maken gick bort till klätterleken med dem och så sprang jag lite snabbt mellan affärerna.

Inne på HM började jag fundera på varför de hade en massa utklädningssaker till Halloween i några minuter – tills jag kom på att det ju var deras vanliga sortiment… Alltså, jag vet inte, jag är den förste att erkänna att jag inte hänger med i alla modesvängar, det tar oftast någon säsong innan jag hoppar på trenderna, men kolla på det här tex:

Vad sägs om ett par mönstrade byxor i guld och aprikos?
Ok, den här är inte lika extrem kanske, men ändå – en leopardmönstrad jacka? Jag kan bara se nån gammal pantertant framför mig, hua….

Jag hade kunnat komma med hur mycket mer exempel som helst, men folk började kolla konstigt på mig när jag gick där och fotade 😉

Nåväl, det hela slutade med en t-shirt för 120 kr inne på Esprit, inte direkt tillfredställande, men ändå något…

Inbillningsfrisk

Motsatsen till hypokondriker som bagatelliserar symptom och inte kan se sig som sjuk eller skadad. (källa luxikon.se)

Jag anser mig vara en tämligen frisk person (ja, min mentala hälsa kan väl ifrågasättas, men det är inte den biten jag tänkte på idag). Jag tycker mig vara i hyfsad form och inte sjuklig av mig på något sätt, utan som jag sa – en frisk människa helt enkelt. 

Sen började jag fundera på det där lite häromdagen, i förhållande till maken vars enda möten med vården har varit för att ta bort en ofarlig knöl på axeln och nåt fall av grav halsfluss i tonåren, och så började jag jämföra lite med mig själv. Tja, förutom att det har varit en drös läkarbesök och operationer pga min läpp- och käkspalt (de flesta när jag var under tre år gammal, den sista när jag var 20 år) så har jag varit och konstaterat allergi, och även astma på senare år. Jag är förutom pollenallergiker även allergisk mot nötter, stenfrukter och djur. Jag har varit inne och gipsat armen när den var bruten, jag har röntgat höfterna när de gjorde ont (kom i tonåren och är inte som de ska nu heller, vilket jag känner av på kickboxingen), jag har röntgat huvudet när jag var yr en längre period. Det har varit lunginflammationer, bihåleinflammationer och öroninflammationer. Jag har opererat åderbråck efter graviditet, och såklart gjort alla läkarbesök som själva graviditeterna ger upphov till – och det här är bara det jag kommer på så här på rak arm. Och ändå anser jag mig vara helt frisk även med denna listan i handen. Kanske det ändå är det ultimata tecknet på att jag är väldigt positivt lagd? Jag väljer nog det, och att fortsätta känna mig frisk, det är nog ändå roligast! 😉

Ur ett barns ögon

Igår gick vi på promenad för att lämna Oliver på det första kalaset på Histingstorpsskolan. Det är en promenad på ca 8 minuter, med Oliver på kicken och Lukas i vagnen. Att gå hem efter vi lämnat av Oliver däremot, det tog 68 minuter (på riktigt) – här är varför…

Vill gå själv, såklart. Mamma är ju helt koko om hon tror jag tänker sitta i vagnen längre, det är ju mycket roligare att gå själv. 
De här stolparna var intressanta. Om man skulle ta och stanna en stund vid varje och undersöka den lite. Eller mycket. 
Åh, en sten, jag måste klättra lite!
Faktiskt ganska många gånger, när jag tänker efter. Det var ju kul det här!
Den här vägen verkar mycket roligare än den mamma har valt.
Ooooh – en trappa, my favorite!!!
Man kan ju gå upp och ner hur länge som helst utan att det tar slut!
Hmmm, det var ju spännande att kasta ner stenar med.
Titta, en till stolpe!
Den här var ju lika fin som de andra 79 stycken. 
Nä, om man skulle lägga sig ner och vila lite….

Så, det var ju tur att det var så vackert väder, med strålande solsken och lagom kyla, och tur att vi inte hade bråttom till något utan kunde gå och strosa sakta fram (och ganska ofta bakåt). Mycket skratt blev det, åt den här lille pajasen!

Vinterväder

Vi var ju ett gäng som gick och såg den nya Bondfilmen i fredags, och som vanligt blir man ju inte besviken på en Bondfilm =) Den här var ändå lite, lite annorlunda – mycket referenser till gamla Bond, och relativt lågmäld, men riktigt, riktigt bra! Lite AW på 8 glas innan, och en kaffe och lite vin här hemma efter gjorde att det blev en väldigt trevlig kväll med det bästa sällskapet man kan tänka sig =)

Igår blev det en ganska skön dag, det var ju kanonväder så vi var ute hela förmiddagen. På morgonen var jag på torget och köpte ljung och lite sånt att ha ute, och en blomma till mormors och morfars grav. Kom på att jag desperat behövde byta ut några av de lätt fossiliserade växterna vi hade inne med, så det blev en runda till Backamo också – sen blev det plantering ute medan maken bytte däck på bilen.

Blev en ny ytterkruka med, Backamo hade 50% på en del av sortimentet.

Åkte till skogskyrkogården med, sen på kvällen, och tände ljus och lade dit blomman – hade velat fota men det blev mest svart och suddigt dessvärre… Nästa helg går vi nog en längre runda där med mina föräldrar, det brukar vara makalöst vackert med alla tusentals ljus!

Idag är det inte mindre än 2 födelsedagskalas för Oliver, ett innebandykalas och ett bowlingkalas, så vi andra får väl försöka roa oss lite däremellan åtminstone. Lär väl bli en hel del utevistelse i det här vackra vädret!

Svårt att inte bli glad när det ser ut så här utanför fönstret.

Inte så intressant blogginlägg egentligen, men jag har ett par uppslag om lite roligare saker som jag får återkomma om när inte barnen springer runt benen på mig =)