zzzZZZzzz

/ LindaG / Lämna en kommentar

Känner mig tröttare än tröttast!

Min mässa är slut idag, jätteskön, även om det är en hel del efterarbete kvar. Men jag är såååå trött! Det är nog en del som hänger kvar från helgen, har man jobbat jättemycket i två veckor så är det kanske inte supersmidigt att vara borta den helgen däremellan, men det är ju inte alltid sånt man får välja själv.

Nåväl, idag är det i alla fall fredag, jag hoppas att det innebär att jag sakta men säkert kan få lite energi tillbaka…. Planerna för helgen är på lördag gå ut och festa, ni vet så där man gjorde när man var 20, bara för att ha lite roligt. Vi är ett gäng, och jag tror inte nån av oss har varit ute de senaste 10 åren, men nu ska vi upp på dansgolvet är tanken. Känner mig inte supperladdad i dagsläget direkt (eftersom jag har svårt att hålla ögonen öppna), men det är planerat sedan länge så det får väl bli så.

Nu är det dags att börja fredagsjobba!

Vad gör jag egentligen?

/ LindaG / Lämna en kommentar

Folk man träffar och även folk man känner sedan tidigare, vill ju oftast veta vad man jobbar med (såklart). Det är ju inte alltid så lätt att förklara, men jag tänkte att jag skulle ge några exempel nu när ”min” mässa har kört igång.

Jag gör egentligen tre olika saker på mitt jobb – jag säljer och designar monterinredning, jag ritar montrar i 3D och på ”mina” mässor ansvarar jag för den interna designen. Vilket egentligen inte hjälper så mycket att säga eftersom de flesta ser ut som frågetecken ändå 😉 Men jag tänkte ge några exempel.

Exempel 1, jag säljer och designar monterinredning. Tex så ställer Kanadas Ambassad ut på World Bionenergy (en mässa jag har del-ansvar för). Då ritar och räknar jag på ett förslag åt dem, och det kan se ut ungefär så här:

För den som är nyfiken använder jag 3D studio Viz. 

Sedan, när kunden godkänt och kanske gjort lite ändringar, så byggs montern upp av vår produktionsavdelning. Kunden kommer med sitt eget material, och när montern är färdig kan den se ut ungefär så här:

Lite snabbfotat i farten, så bilden är väl inte den bästa, men ni får ju se lite i alla fall. 

Exempel 2, jag ritar montrar i 3D. Ungefär som första punkten, förutom att det inte är min kund, utan jag hjälper någon av de andra säljarna här att rita upp deras förslag i 3D. Vi har ett enklare 3D program som alla här använder, men så fort det är något som inte är standard så behövs ett mer avancerat 3D program. .

Exempel 3, jag ansvarar för den interna designen. Ganska många mässor har egna ytor, mötesytor, caféer, utfyllnader (om tex. ett företag ställer in) och tex informationspunkter. Här kommer jag in igen, det gäller att få alla ytor att stämma in med temat på mässan, hålla budgeten, men ändå göra något som känns ”rätt”. På den här mässan har vi tex behov av en bar mitt inne på mässgolvet, så då har jag ritat den, först i 3D och sedan har produktion byggt den.  
Från 3D….
…till verklighet. 

Alla mässor (och kunder) har ju olika förutsättningar och budgetar, så mycket handlar om att trolla runt med pengar och byggnationer, för att få det att se så mycket ut som möjligt för en så liten peng som möjligt. Tur man är smålänning!

Så, ett par enkla exempel, dagsfärska från mässan som startar idag. Undrar ni något så får ni väl helt enkelt fråga!

Vimmerby

/ LindaG / Lämna en kommentar

I lördags åkte vi till Västervik för att gå på nyaste kusinens dop (barnens kusin alltså) – söta William 7 månader. Han var hur söt som helst, som en liten Buddha, och man ville bara klämma på honom 😉

Här har vi mannen himself, med morsan oxå såklart =)

Som ett litet ”pit-stop” tog vi en paus på Åmans i Västervik – världens bästa gatukök. Självklart åt vi en Västervik special (korv, pommes och massor med räksallad) vilket de gör otroligt bra, men sen tog vi oxå en Milkshake (ja, stor bokstav, den är klart värd det). Alltså, åker man till Västervik så MÅSTE man dricka deras Milkshake, det är den godaste jag smakat – någonsin!

Vi misstänkte att det kunde dölja sig ett bröllop i dopet, men det visade sig att vi hade fel (vi var tydligen inte de enda som trott det fick jag höra sen).

På kvällen blev det grillat hos makens bror med familj i Vimmerby, väldigt trevligt! Slötittade lite på melodifestivalen, men gick och lade mig innan de börjat rösta, så jag blev lite förvånad på morgonen när jag hörde att hon vann.

I går (söndag) spenderade vi halva dagen på Astrid Lindgrens Värld innan vi begav oss hemåt. Jättetrevligt, speciellt som himlen var klarblå och det var lagom varmt. Barnen gillade showerna, men kanske framförallt lekparkerna, och båda slocknade på 2 röda sekunder i bilen sen. Jag vet att det är många som är heeeelt lyriska över parken, och riktigt så långt skulle jag nog inte gå. Det är trevligt och mysigt, men som den nöjesparks-junkie jag är så saknar jag ju liksom åk-attraktioner….

Pippishowen var nog mest uppskattad av mina barn, som inte sett/läst alla Astrid Lindgrens böcker och filmer. 
Lukas älskade alla små hus man kunde gå in i och springa runt bland!

Väldigt sött =)
Oliver sprang runt med yngsta kusinen (eller ja, förutom William då) och lekte överallt där det gick!
Inte ens han som ALDRIG annars somnar i bilen kunde hålla sig vaken i mer än 3 sekunder på vägen hem…

Nu är det långdag som gäller idag, sista inflyttningsdagen på min mässa, så jag räknar med ett 12h pass (därför jag passar på att pausa några minuter nu). Det är idag vi märker om vi missat något…. *stressigt*

En bit mot mål!

/ LindaG / Lämna en kommentar

Som jag skrev tidigare så är det galet stressigt just nu, så den där fina, spända klumpen i magen har inte riktigt velat släppa. Resultatet blir naturligtvis och tråkigt nog en väldigt irriterad mamma med kort tålamod =( Nåväl, eftermiddagen löpte ändå på i ganska jämt (men högt) tempo, med fotbollsträning för Oliver och jakt av Lukas för mig. Efter var det dags för lite mat för barnen och lite småplock (skinka och ost) för mig, och eftersom jag kände att jag var lite på bristningsgränsen så tänkte jag att vad sjutton, barnen lägger sig om en kvart och maken är strax hemma, jag tar ett glas vin, inte sådär jättekonstigt.

Det som däremot var konstigt var att ungefär en halvtimma senare, när barnen låg i sängarna och maken klev innanför dörren, så fick jag lust att ut och springa. Eller snarare den här krypande känslan man kan få att ”herregud jag måste ut härifrån nu, jag bara sticker”. Så, med ett glas vin som barlast sprang jag alltså, och dessutom valde jag tydligen den långa rundan (dvs 5 km). För första gången hade jag oxå musik i öronen, det gjorde sitt till med! Så, 5 km gick faktiskt i samma fart som min 3 km runda, jag orkade verkligen inte stressa ihjäl mig utan jag gick en del, men jag lyckades åtminstone ta mig runt!

Så, det känns som åtminstone ett steg i rätt riktning, 5 km! Nu är det bara att sikta på nästa mål – att faktiskt springa hela vägen runt….

Paus

/ LindaG / Lämna en kommentar

Hinner knapp skriva nåt här just nu känner jag, på jobbet är det FULLT ös, ”min” mässa börjar nästa tisdag och fram tills dess ska MYCKET göras. Igår, direkt efter jobbet, var vi på föräldrasamtal på Dalvik, det kändes jättebra och framförallt känner vi oss både nöjda och trygga med valet!

En lite konstig bild kan man tycka, men ville bara visa lite hur ”fint” vi gjorde på kollegans rum nu när hon fyllde 40. ALLT är inklätt i folie, även pappren som är nålade på väggen! =)

Jag återkommer om jag orkar någon kväll, med lite mer intressant läsning (hoppas jag). Ha det gott i solen!

Pappa 60 år!

/ LindaG / Lämna en kommentar
OJ vilken fantastisk sommarvärme det har varit idag! Äntligen! Jag grejade i trädgården i bara shorts och linne, och barnen sprang i t-shirt och short, SOM jag har längtat efter lite värme och sol…. 
Det händer faktiskt, även att det är sällan, att även Oliver kan tänka sig att stanna upp för kameran. Jag har finast barn i hela världen (och jag är inte alls partisk 😉 !

Efter en stund i sandlådan tömde vi till och med blöjan på ett halv kilo sand…

Men, det stora som hände denna helgen förutom att sommaren verkar ha varit här på visit, var ju att min far fyller 60 år idag! För att fira var vi bjudna på en tripp till Göteborg igår, det blev en liten sväng på stan, och såklart en runda på liseberg =) 

Min Pappa!
På kvällen var det finmiddag – på Sjömagasinet. Har aldrig varit där, men det var en fantastiskt mysig restaurang, och maten var otroligt god! Dessutom lyckades vi med konststycket att få Lukas att sova i vagnen nästan hela tiden (blev bara en liten runda ute en enda gång) så vi kunde faktiskt sitta i lugn och ro och verkligen njuta av maten. Vi åt en komponerad meny på 4 rätter, men jag lyckades visst inte hålla mig tills jag hann fota alla, men här kommer ett litet smakprov:

Carbonara på mitt sätt: ravioli på lantägg med spädgrisbringa 
havskräfta och pilgrimsmussla serveras med vitvinssås smaksatt 
med Sivans 36 månaders Prästost samt svartpeppar och ramslök  
Bakad långarygg i mousse på kungskrabba serveras med 
vaktelsky samt nässelskum, pocherat vaktelägg och confitbakad purjolök
Vaniljcheesecake med rabarbertrilogi samt vit chokladpralin fylld med lakrits  
Missade faktiskt just den godaste av dem alla, det första rätten som var någon form av sashimi *dreggel*… 
Otroligt god mat, och jag älskar verkligen när man får lite små ”perks”, typ en aptitretare som baserat på sparrissoppa, och 3 sorters hembakat bröd. Dessutom kom notan in lite ”sockrad” – med 3 sorters hemgjorda godisar till alla =)
Nähä, nu ska jag socialisera mig lite med maken en stund innan det är dags att sova…

Trytande motivation

/ LindaG / Lämna en kommentar

Fan.

Jag AVSKYR känslan av att vara riktigt dålig på något. Jag ställer oftast rätt höga krav på mig själv, men det är faktiskt (utan att försöka skryta) väldigt sällan jag inte känner att jag klarar av något på ett OK sätt, men när det gäller den förbannade joggingen så är det banne mig riktigt j*a trögt!

Av 5 joggingturer har jag kört de senaste två med Bricanyl (ful-bricanyl, jag fick egentligen ut en efter att jag fått en nötallergi-reaktion som satte sig i halsen), det HAR gått lättare att andas, men jag är ändå skitdålig på det. Idag kändes det ändå bättre, jag tyckte att jag sprang snabbare än innan, men det gjorde jag visst inte såg jag på min runkeeper =/ Eller ja, de två gångerna jag sprungit med bricanylen har jag ju sprungit snabbare än utan i alla fall.

Jag har en riktig tränings- och motivationssvacka nu känner jag. Började köra ”på riktigt” med LCHF för en vecka sedan, och det gör faktiskt att träningen känns ganska mycket lättare än annars (det är suveränt att äta LCHF vid träning rent allmänt faktiskt!), men psyket är trögt och motivationen sinar. Det känns liksom inte som om det HÄNDER nånting just nu, jag blir inte smalare, starkare, snabbare eller smidigare, det står bara still. Men ok, kickboxingen är fortfarande så rolig att det inte är någon jättegrej att övertala sig själv att gå dit, men joggingen är klart trögare. Jag tror min räddning är att jag är lite förbannad på mig själv för att jag är så dålig….

Antar att jag helt enkelt hamnat på en ”platå”, där det inte händer så mycket. Men hur länge ska den vara då… *gnällig* Jag har ju inte direkt världens tålamod eller karaktär direkt….

Nu till nåt helt annat och om möjligt förmodligen ännu mindre intressant 😉 – jag har klippt mig. Det blev riktigt kort, min frisör fick fria händer (Anette på Mix studio). Hon är sjukt duktig, och frisyren blev jättefin, om än ganska många cm kortare än jag kanske tänkt mig. Har dock redan märkt ett par fördelar – det är sjukt smidigt när man duschat eftersom det torkar på ett par minuter, och det var lätt att styla, två bra saker när man tränar ganska ofta och måste stå och greja med håret varje gång. Dessutom lär det växa snabbt i sommar, om jag nu vill ha längre hår i höst igen.

Har haft ännu kortare än detta förr, men aldrig en sån bra klippning.

Ett litet monster

/ LindaG / Lämna en kommentar

Man skulle utan att överdriva kunna konstatera att Lukas definitivt är inne i en trotsperiod, utvecklingssprång eller vad man nu så pedagogiskt väljer att kalla det. Jag har ett vagt, nästan förträngt, minne av att Oliver var lite likadan, men den här lille plutten har ju ungefär 100 ggr mer humör än storebrorsan, så det blir liksom lite mer … intressant.

Busungen!

Det är så svårt, han är tillräckligt liten för att veta vad han inte får göra, men han gör det ändå, men har är FÖR liten för att liksom lyssna på det man säger till honom och sluta med det han håller på med. Det här resulterar i att han blir VRÅÅÅÅLARG och visar det högt, tydligt och ljudligt, med den påföljden att efter ett tag försvinner mina pedagogiska ambitioner med och när det är som värst känns det ungefär som om vi skriker ikapp. Mycket bra föräldraskap – NOT. Men men, om jag minns rätt från Oliver så är det mer eller mindre bara till att härda ut och fortsätta säga ifrån, förr eller senare går det väl in i skallen *hoppas*.

Som tur är kan han ju vara oooootroligt bedårande och förtjusande när han sätter den sidan till, han lär bli både en riktig tjejtjusare och värsta spelevinken!

Skit och pannkaka

/ LindaG / Lämna en kommentar

Herregud vilken dag det har varit… Men jag får väl börja från början. Det börjar bli riktigt mycket att göra på jobbet nu, ”min” mässa går om 1½ vecka och det är mycket kvar att göra innan allt är klart, så även om jag är tämligen stress-resistent så känner man ändå av det till en viss del. Dessutom har jag varit så SJUKT trött i kroppen hela veckan, träningarna har varit som om de var kolasmet på golvet (önsketänkande?). Min gissning är att det är pga de galet höga halterna av pollen, för är det inte det så är det väl nån sjuka på G, och det vägrar jag!

Nåväl, igår var i alla fall en helt ok dag, en stund på A6 för lite nödvändig shopping med familjen, och på kvällen var vi bjudna till kompisar på god mat och lite vin – det var jättetrevligt och helgens höjdpunkt =)

Däremot blev det ju såklart lite bakslag idag, eftersom barnen kom i säng lite för sent i går – Lukas har varit på sitt allra värsta humör sedan han vaknade i morse (och det är INTE ett trevligt humör) och Oliver har inte legat så jättemycket efter han heller. Själv är man ju såklart då lagom seg och har bra tålamod, eller hur det nu var… I alla fall, på förmiddagen gick vi en promenad hela bunten, det var jätteskönt i vårsolen, även om det var segt i kroppen det med. Trots allt fick jag efter maten lite energi, så jag lyckades på något sätt släpa mig ut i joggingspåret (eller ja, hästspåret om vi ska vara noga), den här gången förberedd med Bricanyl. Och visst, andningen gick lättare och jag sprang en del snabbare, men herregud vad kroppen inte ville vara med!

Skönt att Lukas faktiskt är riktigt nöjd med att sitta i vagnen, så länge det rör sig och händer lite runt omkring. Kan behövas i sommar….
Oliver är ju jätteduktig och cyklar lätt en lång runda med oss när vi går promenad!

Efter den lilla rundan och kanske inte så mycket mindre irriterad eftersom det var trögt, så bestämde jag mig för att det var lika bra att dra till sparringen med, om inte annat får man ju ur sig lite aggressioner där! Det gick faktiskt över förväntan, och först nu känner jag mig hyfsad i humöret. Det gör lika mycket till att få slå på någon som att bli slagen, konstigt nog. På något sätt känns det ”skönt” att få ont när man känner att allt är skit, och jag lär ha en helt ny uppsättning blåmärken tills imorgon. Det låter nog lite knäppt, men på ett sätt kan jag faktiskt förstå alla som gör sig illa med flit, på något sätt känns det mer hanterbart med en fysisk smärta snarare än en psykisk. INTE för att jag tycker att det är bra eller någon vettig utväg, jag bara säger att jag lite kan förstå hur de tänker.

 Nåväl, nu ska jag göra klart mitt fotoalbum, skulle verkligen behöva få det levererat innan lördag så jag har NÅT att ta med till pappa då. Åh, förresten, det är nämligen så att min far fyller 60 år nästa helg och han har bjudit oss till Göteborg för att gå på liseberg (om det är väder) och att gå ut och äta. Ska bli kanonroligt, jag får skjuta på min gradering men det får helt enkelt lösa sig.