Nu är det mycket att hålla reda på, så bloggandet får vänta ett par dagar. Vill bara önska alla som läser här en riktigt, riktigt
Hoppas ni får många, dyra och genomtänkta paket, mängder med gott julgodis (utan att det sätter sig på rumpan) och att ni får äta mycket god julmat!
Bortsett från min intervju idag (som gick jättebra!) så har det varit en seeeeg dag. Oliver följde med mormor hem så jag var själv med Lukas, vilket borde varit lugnt och skönt, men det var det ingen som hade instruerat Lukas om… Han har bara varit allmänt gnällig och rastlös idag, så det blev segt att hålla på och bära runt på en liten gnällfis. Men nu på kvällen, efter att ha sovit en stund, så har han varit världens charmtroll däremot!
Hade ju ingen bil idag heller eftersom den var inne på glasbyte idag. Så nu har vi två nya rutor – både fram och bak – den där bak gick ju i en miljon bitar i går och den där fram har haft ett stenskott mitt fram en vecka. Hade inte tänkt byta den precis nu vid jul, men nu blev vi ju ändå tvungna att lämna in bilen så då kändes det lika bra att få det gjort. Hurra, 3000 kr fattigare…
Dag 25 – en första
Ah, jag minns min första ganska tydligt. Det var på en affärslunch och alla hade pratat om det, så jag tyckte jag skulle testa med. Men jag måste säga att jag blev besviken, det var inte alls sådär fantastiskt som jag hade föreställt mig. Lite salt och konstigt i smaken tyckte jag nog mest då.
Nä, första ”daten” med sushi var ingen höjdare, och om jag inte fått hemgjord sushi i inflyttningspresent lite senare så hade jag nog inte testat igen. Men det gjorde jag, och efter en andra omgång så föddes mitt sushi-beroende. Nu för tiden äter jag det så ofta jag kommer åt, men jag skulle vilja gå på en ”riktig” sushirestaurang någon gång!
Jaha ja, då var den här helgen slut. Men det är helt ofattbart att det är julafton på fredag redan, jag hänger inte riktigt med känner jag, trots både pepparkaksbak, julgran och lussekatter.
Måste bara slänga upp två sköna bilder från idag:
Dag 24 – det här får mig att gråta
Jag är verkligen inte typen som gråter (jag lägger INGA värderingar i huruvida man gråter eller inte, det är bara ett konstaterande). Jag kan däremot bli tårögd och snyftig av sorgliga saker som involverar barn eller gamla människor, ta tex de första 10 minuterna i filmen ”UPP”, det får mig att torka ögonvrån varenda gång, och då har jag nog sett den ett tiotal gånger med Oliver eller så.
I vuxen tid kan jag bara komma på två saker, eller rättare sagt personer, som fått mig att gråta. Den ena är min man och det är väl inte helt överraskande, har man varit ihop i 11 år så har man sina upp och ner. Den andra är en vän, som vid ett par tillfällen träffat alltför ömma punkter. Som tur är så har det inte inneburit slutet på vänskapen för varken maken eller vännen =)
Åh förresten, på mina morföräldrars begravning med, såklart, men det känns väl liksom mer naturligt.
Nåväl, nu ska jag kura ihop mig i soffan, försöka sluta äta upp all Rocky Road och börja läsa en ny bok, Dan Browns senaste. Jag älskar verkligen böcker, när jag var mindre (läs: när jag inte hade barn) slukade jag lätt ett tiotal i veckan, och det är inte ens en överdrift. För- och nackdelen med det är att jag utan problem läser ut en rejäl roman på 2-3 timmar, ibland vill man ju att det roliga ska räcka längre än så… Förresten, kan ju ta och slänga ut mitt bästa boktips – Terry Pratchetts böcker om Discworld. Det är en slags humoristisk spegling av verkligheten fast i lite fantasystil (här tappar jag alltid bort alla, men TESTA ändå, det här är inte vanlig fantasy!). Hans böcker är de smartaste och mest underhållande av alla böcker jag läst!
Blev visst lite blandade ämnen idag, men så kan det ju bli ibland =)
Idag har varit en mycket trevligare dag än gårdagen. Hela familjen gav sig ner till stan och julshoppade leksaker till kusinerna – jättemysigt men kallt! Sen bar det av hemåt och Oliver och jag gick ut för att skotta. Helt plötsligt smällde det till i garaget, trodde att det var ett däck först, men det var vår bakruta som helt plötsligt sprack i en miljon delar! Fattar inte vad som hände, det var ingen stöt mot rutan heller…? Jaja, det blir helt enkelt en ny bakruta i julklapp till bilen…
Skriver kanske mer i kväll, men ville först tipsa om en rolig artikel om min kompis som lyckades handla kokain billigt på ICA 😉
Kanske konstigt att säga om en lördag, men idag har vi haft den STORA julstädningen hemma… Det var extremt välbehövligt med tanke på att vi inte har städat sådär jättenoga på typ ett år känns det som, utan bara har ”underhållsstädat” eftersom det inte funnits ork till något annat. Men nu är det banne mig skinande rent här hemma och det känns underbart!
Dessutom har vi gjort den stora julhandlingen och köpt allt utom grönsakerna som behövs till vår del av julmaten (vi har knytis så mamma och pappa gör typ hälften av julmaten). Vi har ett ganska bantat julbord, tycker sällan man orkar äta så mycket av julmaten så vi tar bara det vi verkligen gillar. Men väldigt, väldigt skönt att ha handlat idag, båda barnen var med i och för sig, men även maken, så då blir det inte lika bökigt och tungt.
Så, jag är glad för allt vi fått gjort idag, men även vääääldigt glad att dagen är över och allt är färdigt!
Hehe, vi köpte även två bingolotter till uppesittarkvällen förresten, det är verkligen enda gången på året vi spelar något sånt, men det har blivit någon slags tradition här hemma. Vad gör ni på uppesittarkvällen? Tar gärna emot tips!
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Haha, ja det första som föll mig in var ”ett glas vin”! Ni vet den där lyxiga, avslappnande känslan man får bara av att sitta med ett glas i handen. Det låter som jag är värsta alkisen, men jag lovar att alkoholintaget på sin höjd når ett eller två glas vin i veckan =) Det är mest känslan, att man ”får” stänga av alla måsten en stund och bara får en liten vuxenstund.
Faktum är nog allt som får mig att må bättre kopplat till mat på ett eller annat sätt. Jag gillar att laga mat (när det är helg och man får laga rolig mat och helst utan att barnen är i närheten), baka och att ÄTA mat. Eller gå på restaurang. Eller bjuda hem vänner på mat. Eller… ja, ni förstår nog hur jag menar, typ allt kopplat till mat får mig att må bra. Möjligen med undantag från den där extremt onyttiga maten som det blir när man bara inte orkar något annat – typ pizza – och som bara ger en dåligt samvete.
Men, nu ska jag gå och lägga mig i Lukas rum – min tur att sova ostört i natt, även om det innebär att jag också måste gå upp vid typ halv sex när barnen vaknar – och läsa i senaste Allt Om Mat. Kanske att jag till och med börjar planera lite för nyår….
Vi har alltid lite fel tidsinställning när det gäller det där med fredagsmys, det blir liksom alltid torsdagsmys istället. Vet inte varför, men det är alltid då vi är som mest sugna på något gott och ett glas vin. Igår var det ingen skillnad, utan det blev två goda ostar, baguette och en bresaola-sallad som ni bara måste testa! Det är bresaola på ruccolabädd med parmesan, och så ringlar man över olivolja, citron, salt och peppar. Bland det godaste man kan äta, enkelt som det är.
Oliver och jag har gjort en egen variant av Rocky Road med, istället för att lägga godiset i smält choklad så la vi den i min fudge, det blev asgott!
Just nu sitter jag och äter resterna av osten från igår med rostebröd och te, samtidigt som vi slötittar på Robinson – väldigt slappt och gött!
Dag 22 – det här upprör mig
Oj, här skulle jag faktiskt kunna skriva hur mycket som helst, till skillnad från de senaste ämnena. Men jag får väl försöka välja en sak, och det är något jag hörde om på P3’s Radiohjälpen häromdagen.
I korthet handlade det om en familj som var på semester i Thailand (ber om ursäkt om jag inte har alla fakta rätt, men det är svårt att lyssna riktigt aktivt med två barn). Det var en flicka på 3 år och en pojke på 7 år som lekte på stranden, och av någon anledning hade väl inte föräldrarna full uppsikt för rätt som det var kom den lilla flickan och sa ”De tog honom”. Jag tror nästan att MITT hjärta stannade när jag hörde den meningen, och jag kan inte ens föreställa mig hur föräldrarna måste reagerat. Pappan i familjen stannade kvar i en och en halv månad och letade, men tvingades tillslut åka hem – tomhänt.
Sådana här saker, speciellt när det rör barn, går så totalt rakt in i hjärtat att man nästan går sönder. Det gör lite för ont för att jag ska orka tänka på det, så oftast blir min reaktion att helt enkelt inte tänka på det, naivt och oansvarigt kanske, men jag orkar verkligen inte släppa in en del dåliga saker. Så nu tänker jag återgå till att titta på Robinson och tänka på något gladare, jag känner åtminstone att jag gör något litet för att hjälpa till – jag är världsförälder för UNICEF – det är inte mycket men allt är mer än inget!
Sitter och kollar på Jamie Olivers julmat, det är ju ren och skär självplågelse! Guuuuud så gott det ser ut, magen kurrar som en tok när han skär upp kalkon och har sig…
Tror katten att han ser nöjd ut, som får äta all den goda maten!
Det känns lite som om jag har sovit på hotell i natt, igår var vi på Sängjätten och köpte en ny säng (i vuxenstorlek) till Lukas. Eller tja, ett år eller så framöver lär det väl mest vara vi som använder den, men det gör ju inte saken sämre! Så i natt fick jag alltså sova i Lukas rum, alldeles alldeles själv, och gud så skönt det var! Däremot blir det ju lätt så att om man sovit ryckigt i 6 månader så ändrar det sig inte på en natt, men det blev i alla fall mer sömn än det hade blivit annars – mycket skönt. Ikväll är det dessvärre makens tur, men det får väl gå det med 😉
Idag har jag bakat morotsfrallor, var så sjukt trött på tråkiga köpemackor till frukost. Dessutom har jag inventerat julklapparna och slagit in alla som inte var inslagna. Det ser liksom alltid deprimerande lite ut när man väl samlar ihop det, så nu känns det som jag skulle behöva köpa typ lika många till, men jag ska försöka hålla mig i skinnet…
Har hamnat lite efter på min 30-dagars blogg, men de senaste rubrikerna gav inte så mycket text, så nu har jag nog kommit ifatt mig lite:
Dag 19 – detta ångrar jag
Här blir det faktiskt ganska tomt. Om jag fick välja att leva om mitt liv med facit i hand så skulle jag nog inte välja mycket annorlunda, de valen jag gjort har ju ändå gjort mig till den jag är och tagit mig hit. Men ok, det finns lite småsaker, en och annan sak jag önskar jag inte sagt eller gjort. Men inga stora händelser ändå, åtminstone inte som jag kan komma på nu i alla fall.
Dag 20 – den här månaden
Den här månaden har mest försvunnit i någon slags halv-töcken med inslag av julklappsköp och julförberedelser känns det som. I övrigt går det ju att läsa om det mesta som hänt den här månaden här i bloggen =)
Dag 21 – ett annat ögonblick
Hmm, undrar om författaren till den här 30-dagars bloggen har lite idétorka med? Åh, nu vet jag, jag älskar det där ögonblicket när man kliver ut från ett plan ut till valfri semesterort, och den där fuktiga, massiva värmen slår emot en. När det en kort sekund känns som man inte får luft, men sen blir man bara omsluten av den härliga värmen! Hoppas det blir någon semesterresa i år, vi får väl se vad ekonomin tillåter…
Suck, det känns inte som jag skrivit om något annat på sistone än hur trött jag har varit, men idag tror jag det var värst hittills. Den här lille sötnosen nedanför vaknade och skrek typ en gång i kvarten hela natten. Igen.
Därefter var det givetvis dags för lussefirande, på vårt dagis är det ett evenemang som går av stapeln utomhus vid halv fem varje år. Kallt som sjutton, men självklart stämningsfullt. Tror däremot att framförallt pojkarna tyckte att det var liiiite för långt eftersom ljusen förvandlades till piratsvärd någonstans vid ”Lusse Lelle”, men vad gör väl det…
Här finns det nog bara ett alternativ, jag och maken är ju lika gamla så när vi fyllde 30 så ställde vi till med fest med tema 80-tal. Det var en av de mest lyckade festerna jag/vi har stått för, så jag slänger med ett litet smakprov på hur vackra vi var 😉
Igår var både en bra och en dålig dag. Det dåliga var att jag vaknade med ont i hela kroppen och en hals som var HELT igensvullen, till och med den där rosa saken som hänger i halsen såg ut som en vindruva… Aj.
Det gjorde att det inte blev något besök hos en väninna som nyligen fått en bebis – ville inte smitta bebisen – och att det inte blev någon runda på stan. Däremot laddade jag med både alvedon och ipren inför den årliga glöggfesten som gick av stapeln i går kväll, så det funkade helt ok.
Den glöggfesten är egentligen en historia för sig, jag tror det är 3:e året vi (eller rättare sagt värdparet) har den, och i går var vi 5 par som var där. Det blev julmats-knytis med hemgjord sill från oss, och köttbullar, jansson, skinka och allt annat som hör till från de andra gästerna. Det är ett av årets absolut trevligaste evenemang med god mat och lekar =)
Nu ska vi se om jag kan komma ifatt mig lite på inlägg:
Dag 17 – mitt favoritminne
Vi hade försökt få barn i knappa 2 år, varje månad var först hoppfull och sedan ledsam när det bara blev – på den jäkla stickan varenda gång. Varje månad tyckte jag dessutom att det kändes som att ”nu, nu har det blivit något” vilket gjorde att det kändes såååå tungt när det inte blev det. Men sen, en vintermorgon i februari, blev det tillslut ett +! Jag tror jag höll andan i en hel minut medans jag stirrade på det där jäkla plusset för att försöka få det att stanna kvar med ren viljestyrka, innan jag började hoppa upp och ner med världens smile på läpparna. Tobbe var inte hemma, han hade åkt till jobbet, så jag åkte till närmsta affär, köpte ett grattis-kort, och inuti skrev jag helt enkelt – Grattis, du ska bli pappa!
Tog med kortet upp till makens jobb, ringde honom för att få honom att komma ut och gav honom kortet. Han öppnade det, läste det med en lite förvirrad min och blev sedan väldigt glad =)
Det är nog ett av mina favorit minnen!
godatankar.com 