Jag har behövt en paus härifrån, för att fundera över hur jag ska kunna blogga framöver. Den här bloggen har ju varit ett verktyg för att jag ska reflektera över saker och dela med mig av sånt jag känner är viktigt för mig, men nu när jag har två stora tonåringar så måste jag tänka om känner jag.
De har ju inte haft så mycket utrymme här ändå, men de påverkar ju såklart MIG väldigt mycket och det har varit svårt att skriva om nåt glättigt när det har varit konflikter, och jag kan inte skriva om dem eftersom barnen helt enkelt är för stora och har egen integritet. Det har också känts falskt att INTE skriva om hur jag mår om det påverkats av dem, då känns det som att det blir en oäkta fasad och det är inte det den här bloggen är till för.
Krickelin verkar ha hittat en bra balans – eller i alla fall skriver hon ju i princip aldrig om sina barn (de är väl ännu äldre än mina tror jag). Jag tror jag behöver hitta ett tonläge där de och deras ”påverkan på mitt mående” inte finns med här, utan att kanske helt tappa mitt eget. En balansgång i sig, när det hela tiden är tusen känslor och tankar i huvudet samtidigt.
Jag tror inte jag kommer länka mina inlägg på Facebook längre heller, ni som vill få notiser om inlägg får prenumerera eller använda nån tjänst för flöden (jag själv använder Feedly).
Detta är min sista hela semestervecka, får se om jag känner för att sammanfatta semestern lite sen, men det gör jag nog. Jag vill ju gärna SJÄLV kunna gå tillbaka och läsa det vi gjort om inte annat.
Tips eller åsikter om hur man hanterar balans med stora barn vs personlig blogg mottages tacksamt!
Det har INTE blivit tillräckligt med vinluncher i alla fall, tre på en hel semester kan inte vara tillräckligt…
En dag kvar att jobba. Jag kollar väderappen och konstaterar att jag enligt tradition kommer få regn på semestern, åtminstone första veckan. Den veckan är det även simskola för F – som tur var inne på Rosenlundsbadet dock. Kanske att vi kan ta det svalare vädret och passa på att byta de vindskivor som vi har färdig målade? Får se vad vi känner för…
Båda de stora barnen är i princip borta hela veckan, O har fått lite sommarjobb i två veckor och jobbar 13-23, och L är på tonårsläger hela veckan, så det är bara vi vuxna och lilla F. Lite mysigt det med.
Måste bara visa pionerna, de är ju fantastiska ute – jag har tre olika sorter (kom med gården) så de är i tre olika stadier i blomning:
En mörkare rosa, som näääästan är överblommad och som är totalt överdramatisk. En lika stor, ljusrosa, som först nu börjar få ordentligt med blommor….…och då en vit, i mindre buskar, som just precis bara börjat veckla ut sig.
Otroligt tacksam blomma att ha i buketter, speciellt om man plockar innan den är fullt utslagen – och DOFTEN!?!? Helt fantastisk! Gjorde en sån bukett häromdagen, inte avancerad alls för det var bara pioner, prydnadsgräs och lite av min rosa brudslöja, men det blev helt magiskt – kolla här:
Prydnadsgräset är vagt rosa längst ut, så himla fint! Vill nån ha fröer från dessa sen så hojta!
Har för övrigt vår blågrå köksvägg som bakgrund, den ser helt olika ut varenda gång jag fotar mot den, men den är väldigt fin som bakgrund till nästan alla buketter faktiskt.
Jag tar en paus från de mer personliga delarna här en stund, eftersom många delar är kopplade till människor som inte är aktivt delaktiga i att blogga. Men lite som dagbok funkar ju sidan ändå, så nu kommer en kort överflygning över hur sjutton det går i trädgården egentligen?Och lite om semestern med…
Det är de absolut sista dagarna i juni, och det som såg ut att bli en rekordtidig sommar med stor skörd har verkligen bromsat in eftersom nätterna hela tiden är så pass kyliga. Växthuset får sedan en månad stå öppet dygnet runt, pga jag orkar inte hålla på att öppna och stänga hela tiden, och även tomater, chili och gurka där inne växer låååångsamt. Få blommor på tomaterna med, så just nu ser det inte ut att bli någon vidare skörd, men säsongen har ju ganska långt kvar så jag hoppas jag har fel.
Jordgubbarna har precis börjat mogna
Ute i trädgården kan jag konstatera att jag varken kommer få äpplen, plommon, körsbär eller krusbär, förutom i små, små mängder. Vinbären ser ok ut på sina ställen, andra är hårt åtgångna, sommarhallonen ser halvdana ut, men rabarbern levererar som vanligt mängder – jag har bara inte alls orkat/haft lust att göra nåt med dem än. Blåbärsbuskarna ser ut att leverera för första gången sedan vi planterade dem, vilket ändå är tacksamt.
Den stora vallmon med sina pappersspröda blommorStäppsalvia tror jag
Nästan alla tidiga sommarblommor har blommat över – och jag njuter lite extra av de relativt få som blommar nu efter midsommar. Perenner alltså, det är min typ av växt…. Det GÅR inte fröså saker här hemma, det kommer för mycket ogräs och jag hinner inte gå och smådutta med torkkänsliga små fröer, alltså får jag nästan inga sommarblommor. Nu blir det som ett litet vakuum innan sensommaren kommer leverera nya och nygamla blommor, och det mesta är liksom bara grönt i olika nyanser. Jag får lust med mer färg, och planerar in att plantera en stor rödbladig blodbok (eller kanske en blodlönn) mitt i trädgården. Nån dag på semestern ska bilen rulla mot Motala och Blomsterglädje – då hoppas jag hitta nåt kul.
Stjärnflocka, ljus……och mörk. Vi har någon sorts mindre Doftschersmin med, otroligt söt!
Semestern ja, den börjar faktiskt nu på fredag för mig (lördag för maken), och det är efterlängtat såklart. Eftersom vi har varit iväg redan i år så blir det inget direkt planerat – det blir dagsutflykter, gårdsfix och kanske bara lite njut av att bo där vi bor. De stora barnen ska på varsitt läger, lilleman ska ha simskola, det är ungefär det som är bestämt – och det känns så himla skönt. Att få göra precis det man känner för för dagen, inte ha en semester som är inrutad och färdigplanerad, utan som har plats för nästan alla spontana infall vi kan få – eller ja, såklart med hänsyn till barnen då. Det enda vi behöver få gjort är att byta vindskivor – och att måla de som inte är helt kass, allt annat är bara villhöver saker i princip. Känns som precis den sommaren jag och vi behöver.
Röd Fläder, älskar färgenSalvian är som en stor buske i årMinns aldrig vad denna heter, men den lyser verkligen uppPionerna sen… men de ska få ett helt eget inlägg!
Så kom dagen, då Oliver ”helt plötsligt” tog studenten – och vi fick en fantastisk dag tillsammans, den hade faktiskt inte kunnat bli bättre!
Han har gått elteknik på Bäckadal och blir alltså elektriker, men eftersom byggbranschen står still var det bara 2 elever i alla el-klasser som fått jobb som just elektriker nu. Vi får se vad som sker, jag hoppas det lossnar men tills dess hoppas jag han hittar något annat jobb.
Vi mötte såklart upp på skolgården, och som elektriker måste man väl ändå ha en glödlampa? (LED, såklart!)
Stolt mamma, mycket nöjd son!
Brorsorna – nu är det 4 år till nästa student.
På skolgården var det vi i familjen, mormor och så min bror med familj – och Olivers scoutkompisar som mötte upp för att fira. Efter utspringet sprang vi ner på stan för att se dem åka lastbil, man blir alltid så glad över att se studenter på lastbilsflak – det är sån oförställd (och kanske kortvarig) lycka.
Eftersom vädret VERKLIGEN var med oss så hade vi dukat upp på nya altanen. Något varmt – men hellre det!
Vi inledde med kaffe och tårta som mormor bakat – men då var det lite hektiskt så jag missade att fota de fina tårtorna! Det blev lite drop-in, så man fick ta när man kom helt enkelt, och lite senare blev det smörgåstårta för hela slanten. Har ätit smörgåstårta sedan dess, så nu är jag faktiskt lite less på den….
Väldigt tacksamt när trädgården bjuder på material till alla buketter med, gjorde ett stort gäng dagen innan och ställde bara fram sen.
Eftersom Bäckadal har typ det tidigaste utspringet fick vi det stora nöjet att ha själva studenten hemma från halv fyra fram till typ nio på kvällen. Väldigt roligt! Han blev firad av min barndomskompis med familj, och alla kusiner på både min och makens sida – med familjer såklart. Jätteglad att så många ville komma och fira honom, stort tack till er!
Det är 11 år till det är den här lille parvelns tur, undrar om han kommer vara lika lik sin bror då?!
Alla kusiner utom allra minsta kusinen, samlade på ett enda foto. Så fina allihop!
Hann inte prata jättemycket med brorsan, men hann få till ett foto i alla fall. De hade fullt upp med sin minsta som är ca 1,5 år och i den där åldern där de är kapabla att göra en massa saker, men inte alls förstår vad som är farligt. Saknar inte just DEN tiden, den är tämligen utmattande….
Önskar jag kunde ta åt mig äran för kvällens vackraste ögonblick med, men vi hade ren tur att de lyfte med en stor varmluftsballong från fältet bara 100 meter från vårt hus. Helt otroligt vad stora de är, och vad vackert det var i solens sista, varma strålar!
Sen, icke att förglömma, så har vi ju ytterligare två som hade skolavslutning. Den äldre gick direkt på sommarlov och börjar 9:an i höst, men den yngre får hålla sig på fritids några veckor till, tills vi går på semester.
Ölmstadskolan har för övrigt skolavslutning i Ölmstad kyrka – där vi gifte oss för 20 år sedan utan att veta att vi skulle bo här nu. Kunde inte låta bli att fota mot samma vägg som vi tog våra bröllopsfoton mot:
TACK till alla som kom och firade, och extra stort tack till mormor som hjälpte till med så mycket!
Det har varit lite full rulle med planering inför studenten, men här kommer en kort resumé av vår semesterresa ner till Schwarzwald (sydvästra Tyskland).
Vi har bilat ner, med de två ”mindre” barnen med – den äldsta ville inte åka iväg precis inför studenten (och tyckte allmänt det var väldigt skönt att få rå om sig själv hemma). Men 8- och 14-åringen hakade på såklart, och vi packade alla in oss i bilen. Vi åkte på Kristi Himmelsfärdsdagen (alltså en torsdag) och kom hem den 8 juni, vilket faktiskt bara gjorde att barnen behövde ta 4 dagar ledigt från skolan och vi 5 semesterdagar, trots att vi var iväg 10 dagar. En av anledningarna till resan var att fira att vi varit gifta i 20 år i vår!
Resan gick bra, vi tog oss ner ungefär till Lübeck dag 1, och tog vägen över färjorna vilket ger en skön paus. Vi hade bokat in en extra övernattning på vägen ner med, eftersom vi ville hinna gå och botanisera lite i hyllorna på Citti i Lübeck som har en välsorterad avdelning med alkohol. Mest lite rom och gin som skulle fyllas på, men ändå kul.
Det visade sig att även tyskarna hade ledigt kristi himmelsfärds, så det blev ett tämligen lyxigt hotellrum när vi väl hittade ett för 4 som hade ledigt. Två stora sovrum, inte alls dumt!
Vi hade superfint väder hela resan ner, så med lite mindre avbrott för att bland annat gå i den enorma sportaffären Decathlon (ligger lite varstans i Tyskland) för att köpa bl.a. regnkläder så flöt den på relativt smärtfritt. På lördagen kom vi ner till huset, fräscht och fint, med trevliga hyresvärdar (bokat via Novasol). Vi hade en lägenhet i ett litet hus, men var enda turisterna på plats.
En liten (ouppvärmd) pool fanns med, som nyttjades flitigt av barnen.
Och en fräsch och ganska stor uteplats med grill, pizzaugn och pingisbord. Och barnens bilbanor med då…
Jag har i flera år velat åka på en vandringsresa, och även om det här inte blev riktigt en sån så lyckades vi alla fall vandra LITE i basen till Alperna. Den längsta vandringen ägde rum dagen efter vi anlänt till Tyskland, i vad som skulle visa sig bli typ 32 graders värme, 9 km i längd och 500 höjdmeter… Det blev rätt mycket tuffare än vad vi tänkt oss, men vi kom i alla fall upp och ner allihop.
Utsikten på toppen var fantastisk!
Wolfach, vår utgångspunkt för vandringen.
Väl nere firades det såklart med en jätteglass till var och en!
Vi har varierat mellan att äta ute och att laga mat hemma i huset. Den tyska maten är alltid god och vällagad och i ENORMA portioner, inget ”fancy” men alltid gott liksom. Det bästa är dock – lite otippat – deras fantastiska salladstallrikar man absolut SKA beställa som förrätt, kostar typ 6 euro och är galet goda!
Lite mat ute……och lite mat hemma.
Efter första dagens extremvärme så vände vädret, kan man säga, och härifrån var det regn varje dag. Till barnens stora förtjusning så blev det en dag på ett enormt vattenland på måndagen – Rulantica, som är en vattenpark utanför nöjesparken Europa-park. De har både inne- och utegrejor, men vi var mest inne pga vädret. Det var SÅ varm och skönt där inne! Både i luften och vattnet, HELT ljuvligt! Har inga foton därifrån dock, men det är absolut det bästa vattenland jag varit på (är relativt nytt också).
Bild från deras sida – på utedelen. Inne fanns det MÄNGDER med rutschkanor och en massa annat roligt.
Sen blev det lite vilo-dagar, där vi mest försökte få upp orken igen, och försökte förströ oss i regnet. En dag åkte vi över till Strasbourg i Frankrike och gick på köpcentrum, men det var sådär. Torsdagen tog vi en mer ordentlig utflykt och åkte Tysklands längsta linbana upp på ett berg som var 1210 m högt.
Jag älskar absolut inte höjder, men KAN behärska mig om jag måste. Kan säga att linbanan tog 15 minuter att åka i, enkel väg (vi åkte både upp och ner)
Sa jag att den byggdes 1920?!
Schwarzwald är, som ju namnet antyder, otroligt grönt och frodigt, men hade även vackra ängar på bergen.
Det platta området där borta är då alltså Rehndalen. Jag hade av nån anledning inte alls tänkt mig att den var så bred och … tja, platt? Tänkte mig mer som en dalgång eller nåt. Vad fel jag hade?
Det här var högsta berget i krokarna, och man hade makalös utsikt från toppen.
Den lilla ”vandring” (promenad) det blev uppe vid toppen var inte övervarm denna dag, utan snarare tämligen kylig – vilket inte syns på ena barnets klädsel dock.
Sista dagen innan hemfärd – fredagen – hade hela tiden sett ut att bli superfin med 26 grader och sol… tills det var fredag, 20 grader och regn. Den här dagen var dedikerad nöjesparken Europa-park, och blev trots regn en väldigt lyckad dag. Vi fick alla fall nytta av regnkläderna vi köpt!
Nej det är inte snö, det är skum som ska föreställa fjädrar som skakas ur en kudde, i sagolandet.
Väldigt många attraktioner här är VÄLDIGT blöta, är det varm torkar man ju på en kvart men idag fick vi nyttja regnkläderna. Det funkade ju också såklart, även om det motsatta varit trevligare.
Här snackar vi inte blött som i att åka Kållerado (Liseberg) eller Flumeride, här är det SJOK av vatten som kommer över en. Mycket roligt ändå!
Lördag och söndag ägnades åt att bila hem, med en övernattning strax norr om Hamburg. Nu var vädret inte lika kul att åka i, det stundtals VRÄKTE ner regn… Men hem kom vi i alla fall. Det var årets semester, på själva sommarsemestern nu blir det enbart små spontana turer och mestadels hemmavarande.
När jag gick runt och kikade i trädgården häromdagen så hittade jag till min stora glädje små, små persikor som börjat växa i vår medelhavsträdgård (östsidan av huset). De ska säkerligen egentligen plockas bort för att främja tillväxt av plantan, men jag KAN inte förmå mig?! Söta är de i alla fall, som små ludna mandlar! Revita heter sorten, för övrigt, och den ska vara tålig.
Sötmandel gissar jag kommer dröja några år innan vi får ”frukt” på, sorten jag köpt heter ”Papierski” och ska såklart även den vara härdig. Både mandelträdet och persikan ser lite annorlunda ut mot tex vanliga äppelträd, de har många fler små grenar ut från stammen, ända nerifrån marken. Sista exotiska trädet vi köpte var ju äppelkvitten, av sorten Konstantinopel, det var den största plantan av träden och ser ut att trivas finfint än så länge. Det blir ju både soligt och oväntat vindskyddat på denna sida huset, så jag har faktiskt goda förhoppningar att alla tre träd plus vinranka ska både överleva och trivas. Vinrankan förresten, den heter Rhea och ska ge röda, kärnfria druvor. Fick en jättefin planta och här tog jag faktiskt bort fruktämnena för att den i stället ska rota sig och växa ordentligt.
Har planterat vinrankan ”snett” och leder upp alla skott uppåt, för att få en lite tätare växt framöver. Måste köpa lite mer kantsten så jag kan få till rabatten ordentligt här bara.
Det är väldigt kul att ha en lite annorlunda del av trädgården, med plantor som kanske inte är så hemma här – speciellt som i princip allt annat är kulturarvsväxter och sånt som är hemmahörande naturligt i den här delen av landet. Det är ju viktigt för pollinatörer och mångfald, men en liten del kan man ju roa sig att göra sånt här ”exotiskt” med!
För 20 år sedan i dag klev vi ut från kyrkan i Ölmstad (!!!) som gifta! Då var vi 26 år och nu i efterhand ser vi löjligt unga ut, även om vi såklart tyckte att vi var väldigt vuxna då. Vi hade inte ett enda band till Ölmstad då, anledningen till att det blev den kyrkan var att vi ville ha middagen på Gyllene Uttern där mina föräldrar gifte sig, och då låg den nära. Men kanske fanns det nån mening i det med, eftersom vi bor just i Ölmstad nu?!
Det var en tämligen okomplicerad vigsel och fest, med endast absolut närmsta familjen och lite vänner. Vi fotade själva, köpte en bukett som inte var titulerad ”bröllopsbukett”, dekorerade själva och försökte allmänt förenkla, och det blev ett jättefint bröllop, precis lagom för oss.
10 år senare så ville jag ta nya bilder, så vi klädde oss fina och tog med den nu utökade familjen till samma fotoställen som vid bröllopen – alltså Röttlefallen.
Då kom jag dessutom i klänningen, eftersom det var i slutet av min extrema träningsperiod. Nu, efter ytterligare ett barn, en utmattning och förklimakterie så har jag inte ens testat, tror inte det skulle göra nån glad ändå tänker jag. Men kanske kan vi fota igen, någon solig dag framöver – det hade varit väldigt roligt – vi har ju inga ”bröllopsbilder” med hela familjen heller, eftersom inte F var född när vi firade 10 år.
Det blir inget direkt firat just idag, vi ska ta resan som kommer framöver för att fira istället, men det återkommer jag om. Grattis till oss!
Den senaste veckan har varit tämligen intensiv när det gäller belasningen på det sociala kontot – på jobbet. Först höll vi konferens den 20 maj, sen hade vi APT hemma hos mig på gården, och idag var jag deltagare i en paneldebatt på en halvdagskonferens anordnad av länsstyrelsen. Däremellan blev det såklart en sedvanlig mängd möten och så två timmar på skolgårdsfest (inte via jobbet då) i går kväll. Jag tycker det är (oväntat) roligt med alla dessa saker och är verkligen uppe i varv och engagerad när det äger rum, men jösses vad trött jag blir efter. Skillnad mot vid utmattningen är dock att det inte tar fullt lika lång tid att återhämta sig – men i ca 1 dygn efter mår jag absolut bäst i att jobba hemifrån, där intrycken inte blir lika många. Träna brukar dock funka, det är ju lite av en annan sorts muskel, bokstavligt talat 😉 Jag har döpt fenomenet till att jag blir ”eventbakis” i alla fall, tyckte det beskrev känslan rätt bra!
Hade aldrig i mitt liv trott att jag skulle kunna stå och prata inför folk utan att känna mig nervös. Eller att jag skulle jobba med det jag gör nu heller för den delen, oväntat och roligt!
Det var dagens korta navelskådning, nu är det barn som rycker i mig så mer blev det inte visst…
Som jag skrev i förra inlägget så var jag ute och fotade i kvällssolen i det fantastiska vädret i tisdags, och här kommer lite mer bilder från det. Väldigt glad att det har kommit regn idag, men har inte hunnit gå ut o kolla regntunnorna för att se om det varit några mängder ”värda namnet”, som ju faktiskt behövs. Inte så fotovänligt väder i dag i alla fall…. brrr…
Alltid lika fascinerad av hur död vinrankan kan se ut för att sen ändå komma till liv varje vår. I år har den fått lite extra kärlek och omsorg genom att få bättre stöd bland annat. Det behövs, katterna använder den gärna som klätterleksak – och nu när vi byggt en pergola över kom de även på att de helt plötsligt kunde ta sig upp på vårt tak. Jag TROR att de tänker att allt vi byggt enbart är för att de ska få en rolig klätterställning, haha!Har preppat med automatvattning till alla krukor för att testa inför semestern. Älskar att vinrankan liksom fick ett annat uttryck nu när den är inbyggd. Vårt lilla hönshus är så fint mot grönskan. Mitt minsta lilla hjärta!En av de allra bästa sakerna med själva vårt hus är utsikten genom köksfönstren. Tänk att jag kan stå inne och se allt det här vackra (om jag nu inte kan vara ute vid nåt tillfälle, det är ju liksom ännu bättre)Våra tre stallkatter är högt älskade och tämligen bortskämda – både med kel och gos, mat och små boplatser lite här och var. Älskar att de alltid finns runt benen på en när man är ute – även om just den här lilla donnan är lite skygg och inte vill bli klappad. Tänkt att allt det som finns i själva trädgården på bilden ovan inte fanns för tre år sedan? Vår målbild är en riktigt lummig och frodig trädgård, men det lär vara ett projekt som pågår hela livet. Inte mig emot.
Det ALLRA mest hektiska med trädgården är under kontroll nu, vilket gör att man just bara kan gå runt och njuta, kika lite på allt fint, spontanrensa lite ogräs och annat som bara liksom faller en in. Det är ju det roligaste, att se nåt som man känner för att göra och så ha tid att göra just det, även om det egentligen inte står med på nån lista.
Men, nu är det skitväder och resten av kvällen tänker jag högaktningsfullt ägna åt att spela det nya Assassins Creed – en morsdagpresent lite i förskott. Har bara hunnit testa det lite, men det ser otroligt lovande ut, och jag ser fram emot många kvällstimmar här (istället för att kolla tv, det är ju inte så att tiden räcker för båda – det blir heller inte så långa stunder åt gången så spelet kommer nog räcka ett bra tag, kul!).
Igår kväll när det var sånt fantastiskt väder, fick jag både tid och lust att ta med kameran ut i trädgården. Det gör mig så himla varm och go i hjärtat att gå runt och titta på allt smått, och med kameran är det väldigt roligt att krypa lite nära och fota. Här kommer en liten fotokavalkad av det som finns i trädgården just nu:
Nejlikerot – Geum – är nog en av mina absoluta favoritväxter. Har inte haft den tidigare men har köpt och planterat här sedan 2-3 år tillbaka, och det är ju en helt otrolig växt. Den kräver inte så mycket och här blir den både stor, frodig och blommar prick HELA sommaren, långt in på hösten. Den på bilden ovan tror jag heter typ Mai Thai, och är så himla fina färger i. Den här är lite piggare i färgen och ger en riktigt färgklick, den är också större och grönare än den ovan, så den tycker jag väldigt mycket om med. Vet dock inte vad den heter….En annan favorit som inte är HELT oproblematisk är aklejan. Den fanns i massor på gården när vi flyttade hit, men bara den blå-lila varianten. Den här är därmed något av en överraskning, för JAG har inte sått någon i den här färgen, men jag tycker den är otroligt fin. I år har jag däremot både köpt och sått ett par nya sorter som jag hoppas ger både fler blommor och korsningar, så nästa år blir det kanske ännu fler sorter. Den lilla backsippan är nästan ÄNNU vackrare när den har blommat över? Den blir som en mjuk liten luddig boll, och är säkerligen superfin att ha i buketter med. På östsidan, ”medelavssidan” har de nya växterna börjat etablera sig fint, hoppas bara nu att de klarar frosten som verkar komma (SUCK). Här ligger en droppslang kopplad till en IBC tank som samlar regnvatten – jag hoppas på påfyllning i den i morgon när det verkar finnas chans till lite mer regn. Rabatterna ute i trädgården som vi anlagt i omgångar sedan vi flyttade hit för tre år sedan, börjar bli lite frodigare. De är en mix av planterade blommor, självsådda blommor och en hel del som jag flyttat från köksträdgården som varit översållad med kvickrot. Bakom äppelträdet och bågen ser ni den senaste rabatten, mestades fylld med delade växter eller sånt som fröat av sig. Den kommer ju behöva lite vatten tills den är etablerad, så den är jag lite orolig för i torkan (även om jag försöker punktbevattna där det behövs mest). Jag har oftast en liten hjälpreda med mig ute, han går och skrotar runt med sitt men kommer gärna och tittar på blommor och sånt jag håller på med. Man måste ju också undersöka vilka blommor som doftar godast. Älskar att faktiskt alla barnen (även om det är i varierande grad) på eget bevåg kan uttrycka att något i trädgården är vackert. Att kunna se allt fint omkring ger ju en omedelbar lyckokänsla!Den här lilla busken har jag inte en aning om vad det är, den blommar helt fantastiskt nu och är helt översållad med dessa små vita blommor. Den liknar en körsbär, men det är det inte. Någon som har en gissning?Vi försöker ha fauna-depåer lite överallt, och en stor bit av den gamla lönnen som föll ligger kvar som insektsboende. Roar man sig med att räkna årsringar är det nog uppemot 150 – men jag saknar den som den var när den stod kvar. Absolut varenda liten plätt på gården är också belagd med små violer. De är dessutom lite för söta för att rensa bort, så de får vara kvar även om det ser lite stökigt ut. Nere vid pergolan vid växthuset, den vi byggde förra året, har klematisen börjat blomma. Den har inte nåt någon vidare höjd ännu, men det hoppas jag kommer. Väldigt vackra blommor i alla fall!Sen sprack solen igenom de få molnslöjorna som fanns, precis innan den gick ner, och allt blev sådär sagolikt vackert!
Det var allt för idag, det kommer ett inlägg i morgon med för jag tog maaaaassor med bilder… Kram på er, i det betydligt tristare vädret denna dag!
godatankar.com 