Mars

Första mars, och jag sitter självklart framför Vasaloppet. Fast jag känner lite att det tappat sin charm, hela grejen är ju att man ska kunna ha en slö söndagsförmiddag, äta lång frukost och bara gotta sig. Men det går liksom inte med tre barn. Vi har åtminstone gjort baked oats, så en ok morgon ändå, men jag har liksom redan helt tappat fokuset på Vasaloppet. Jaja, det är ju bara en skitsak.

Men som sagt, första mars är det i alla fall, och den jobbigaste biten av vintern är nästan slut. Hyn är så vinterblek att man ser sjuk ut och VAB är aldrig långt borta – även om jag konstaterade igår på instagram att det här har varit den första februari på 13 år då vi inte vabbat!

Från förra veckan, innan snön kom.

Ändå är mars fortfarande lite av en mellanmånad, det är lite för tidigt att förodla det som inte redan är sått, det är för tidigt att greja i trädgården, det är ofta skitväder och plånboken är inte återhämtad efter jul och vinterns VAB. Men det börjar åtminstone bli ljusare.

I dag ska jag åka upp till asecs en sväng och handla tröjor som Filip ska få i födelsedagspresent, han fyller ju 3 i mitten på mars. I övrigt vet jag inte riktigt vad vi ska fördriva dagen med, men jag misstänker att den kommer gå rätt fort ändå.

Önskar er en skön söndag, och ett stort lycka till till alla som åker Vasaloppet!

Hela härligheten

I dag har jag känt mig (i ordning):

  • Trött
  • Arg
  • Besviken
  • Överväldigad
  • Stressad
  • Uppgiven
  • Taggad
  • Redo
  • Utmanad
  • Småjävlig
  • Riktigt rolig
  • Glad
  • Stressad igen
  • Arg, igen
  • Uppgiven, igen
  • helt jävla färdig

Ser att det mest är negativa känslor jag radar upp, men jag har faktiskt skrattat riktigt, riktigt gott idag på jobbet, vilket ju är en grym känsla!

En bild från den i familjen som har ALLA känslor utanpå.

Man kan väl säga att dagens känsloregister har spänt över #helahärligheten, inte konstigt att jag är helt slut nu!

Favoritfett nummer ett

Väldigt passande rubrik så klart, i dagens #fångafebruari. Fettisdagen och den enda mat-dagen på året som jag anser är helig, jag firar gladeligen både våfflor, kanelbullar, kladdkakor och annat, men missar jag en gång så gör det mig inte så mycket. Semlor däremot – får jag inte äta en semla i dag så blir jag genuint ledsen!

Alla i familjen förutom Lukas älskar semlor, även den här lille.

Men rubriken ger ju även lite andra svar. Faktum är att jag inte KAN ge bara ETT exempel på favoritfett (hur sjuk mening är inte det) utan måste ge en hel drös, för fett? Fett är ju hur gott som helst!

SMÖR – brynt, skirat eller bara brett på en macka. Smörstekta kantareller, på en smörstekt toast… Nybakat bröd med massor av smör på?! Hur gott…

AVOKADO – det absolut bästa växtbaserade fettet jag vet, krämigt, smakrikt och bara otroligt gott. Guacamole, grillad avokado, avokadosallad eller avokadomacka. Mums!

ANIMALISKT FETT – fettkappan på en bra biff, krispig bacon, fläsk med knaprig svål eller en marmorerad entrecote. Fett är det som gör kött gott, och det är väldigt sällan jag skär bort, fast jag vet att många har svårt för det.

GRÄDDE – lite av en vattendelare. För sig så är det inget vidare, det värsta jag vet är när man får vispad grädde som är helt osötad, eller som är FÖR sötad. Den ska vara lättvispad och med en liten nypa socker i, den ska toppa en kopp varm choklad, en irish coffee eller smälta ner över en paj om det kniper och man inte har vaniljvisp. Till mina två yngsta barn häller jag gärna i en rejäl skvätt i smoothien (och smakar lite själv), de behöver absolut lite mer grädde på kroppen.

Som ni ser, ett himla kärt ämne för mig. Men det ska vara rätt sort, en flottig hamburgare eller fet snabbmat tycker jag INTE om.

Gå nu ut allihop och ät MINST en semla idag, om du inte tillhör avarten som inte gillar detta perfekta bakverk!

Plats i soffan

Under eftermiddagen tittade ju faktiskt solen fram en sväng, så jag passade på att fota lite i vardagsrummet. Vi köpte ju nyss en ny soffa, där vi allihop skulle få plats, och den är vi väldigt nöjda med! Det är inget under av design eller så, men den är riktigt skön och framförallt rymlig. (Friday från Mio, om nån undrar). Hade gärna tagit en nyans ljusare, men vet hur det är med tre barn i huset…

Klart liten krabat ska vara med oxå.
Det blir ju tvärmycket motljus, men jag tycker själv det är kul att se hur folk har det hemma så då finns det kanske nån mer som tycker det är roligt!

Vi har varit en runda och inhandlat presenter till minste som ju fyller 3 i mitten av mars, han kommer få bla en springcykel (vet inte om vi kommer överleva detta)…. På hemvägen blev det en runda till Backamo, så trevligt med lite färska snittblommor, älskar verkligen växter!

Nejlikor är ju otroligt tacksamt, de står sig i typ två veckor utan problem!

Noll innehåll

Det blir dåligt mer inlägg här än det brukar vara. Dels beror det ju på den här ”vintern”, det är inte mycket den inbjudit till som är roligt att berätta om, dels beror det på att jag är trött när kvällen väl infinner sig. Det är fullt upp med tre barn och jag fattar verkligen inte hur de med fler barn hinner med?

Good enough känns som det enda ledord jag lever efter, vilket bara gör att man känner sig halvt misslyckad i de flesta sammanhang.

Men men, i veckan som kommer blir det en rolig grej – på fredag har vi konferens och sen blir det aw och det känns som det kan bli riktigt kul!

Har inga roliga bilder till bloggen heller…

Avslutar med en totalt irrelevant bild från en skolkatalog i typ årskurs fyra 😂. Fick hem några gamla kataloger härom helgen…

Förstår ni nu?

Jag vet att jag tjatar om att Filip är himla pillig och jag ska strax ge ett exempel. Först vill jag bara konstatera att han har alla egenskaper som krävs för att ta sig precis dit han vill i livet – han är smart, målmedveten, snabb, nyfiken, orädd och företagsam. Däremot gör ju alla dessa fantastiska egenskaper att det är lite ansträngande att vara hans mor.

Liten, söt och busig.

Låt mig ge ett exempel från i förrgår, allt detta utspelar sig inom loppet av fem minuter:

Jag har två odlingsbrickor här hemma i vardagsrummet, en med tomat och den andra mer chili. Nu hade mina tomater kommit upp nog för att det skulle vara dags att sätta ut dem i garaget under växtlampa, så jag plockade upp dem på en bricka och tog väl ungefär tre steg mot garaget. Strax bakom mig hörde jag då Filip, så jag vände mig om lagom för att se honom balansera brickan med chili. Jag ropar nej, sätter ner min egen bricka och går och tar hans. Medan jag ställer ner den så hör jag hur han plockar upp den brickan jag nyss ställde ner, den som är FULL med tomater. Jag tar den från hans händer precis innan alla välter, och går ut i garaget med Filip i hälarna.

Där ute vänder jag mig bort från honom för att ställa ner brickan på hyllan med växtbelysning, sen vänder jag mig tillbaka till honom. Japp, då har han hunnit trycka på alla knappar på det lilla elementet vi har där ute och har vridit på temperaturinställningen. Jag sätter mig på huk för att försöka komma på hur det var inställt innan.

Medan jag sitter där och vrider tillbaka reglagen så hör jag ett liksom skrapande ljud precis bredvid mig, men jag är lite koncentrerad och tar liksom inte riktigt in vad det är för ljud. Förrän jag är klar och vrider på huvudet och ser Filip stå och slipa på en målad bräda med ett slippapper som legat framme, för allt vad han är värd…

Det här tog som sagt var MAX fem minuter. Det är helt sjukt?! Skrattretande och frustrerande på en och samma gång….

Baksida

Det finns en jäkla massa saker man skulle kunna skriva angående baksidan av olika saker. Men i dag är jag jättetrött efter en lång och hektisk dag som till stor del varit utomhus för ovanlighetens skull – i stormen som fortsatte i dag. Så nä, något djupsinnigt orkar jag inte med, utan jag konstaterar helt ogenerat att baksidan är den sida på mig själv som jag anser vara den snygga sidan.*

Ett foto från en svunnen tid dessutom.

*Självdistans är så mycket roligare än självupptagenhet eller självömkan 😉

Vilken jäkla cirkus!

Vilken passande rubrik på dagens #fångafebruari 😄

Nu är jag rätt trött men väldigt nöjd över vår helg. För att inte klättra på väggarna* här hemma i det skitväder som skulle vara hela helgen så kom vi ju på att vi skulle måla om i Lukas rum. Där var en Star wars tapet innan, helt ok men började dels se sliten ut och den gjorde dessutom att rummet kändes lite kallt.

Glömde ta före-bild, men här är en från när det var nygjort. Vi byggde ju till två rum till barnen 2013, och då blev detta Oliver rum (här bor nu då Lukas).

Innan träning i lördags åkte vi en snabb sväng till Happy Homes och plockade på oss lite färgprover (liiiite styrt av mig, bara så det inte skulle bli helt galet) och väl hemma bestämde han sig snabbt för en superfin grön färg – Palmetto från Jotun. Därefter har det varit fullt upp med att måla de två väggar som skulle målas, och sen få ordning efter med.

Blev riktigt, riktigt nöjd, rummet känns mycket varmare och mer behagligt! Passade på att rensa ur en stor påse med skitsaker med som samlats på hög… Tur han var och lekte med kompis så han inget märkte!!

Finns fler bilder på instagram, för den som är sugen på att kika mer på hur det blev!

* Alltså jag KAN mer än gärna ha en slapparhelg, men det är nästan omöjligt med tre barn, speciellt med en treåring…

Levebröd…

…är egentligen temat för idag, men jag tycker jag har haft väldigt många jobb-relaterade inlägg (på instagram om inte annat) på sistone, så jag vet inte hur intressant det känns.

En jobbrelaterad sak är i alla fall att vi är ett par stycken som kört Crossfit hos Crossfit Södra Vättern på fredagar vid tre, som avslutning på jobbveckan. Bra avslut och nödvändigt för kroppen med känner jag, fast det är nästan lite tungt för min kropp nu för tiden, den är inte riktigt på banan efter tre graviditeter känner jag och det vete katten om den någonsin kommer bli det igen. På så sätt kan jag känna igen mig lite i Underbara Claras uttryck, att hon känner sig ”förbrukad” efter tre graviditeter. Jag håller med, herregud vad stryk kroppen tagit, och då har jag ändå jobbat rätt hårt för att få tillbaka muskler och sånt däremellan.

Jaja, skit samma, på ett helt annat plan så är det ju Alla Hjärtans Dag i dag, vilket nog inte gått någon förbi. Det är en högtid som känns väldigt onödigt att fira ”kommersiellt” tycker jag, men jag gör gärna något extra för de mina, så det blev alla grabbarnas favorit svamprisotto till middag. Oliver har dessutom bakat kärleksmums så det ska vi äta alldeles strax, innan talang. Fick dock 30 fina tulpaner av maken och blev både glad och överraskad!

Längtar till våra egna tulpaner slår ut, det verkar inte vara långt bort med tanke på vädret…

Vi byter väl ämne igen då. Till helgen ska det ju bli riktigt aptråkigt väder IGEN och eftersom jag känner mig själv så pass väl att jag vet att jag kommer klättra på väggarna om jag inte får något konstruktivt att göra så har vi bestämt oss för att måla om i 9-åringens rum. Där sitter en StarWars-tapet nu, men den är rätt sliten och det känns som ett rum som skulle må bra av att uppdateras lite. Återkommer med bilder, så klart!

Vad ska du göra i helgen??

Botemedel

Jag tycker sällan att botemedel är just botemedel, oftare är de väl snarare något som dämpar symptomen, men visst, jag har ändå ett gäng ”botemedel”:

Solen. Så här års känner jag mig så blek och anskrämlig att jag nästan skäms. Man känner sig ju sjuk eller nästan döende när man kollar sig i spegeln… Där är ju solen fantastisk, när man får lite färg och lite fräknar så känner man sig både friskare och piggare. Jag är inte jätteförsiktig i solen, för min egen del, men å andra sidan hinner jag mycket sällan befinna mig någon längre stund i den heller på somrarna. MEN vad gott den gör, nu längtar jag makalöst mycket efter en värmande vårsol, när man kan sätta sig utan jacka mot en södervägg och bara tanka D-vitamin, DET är ett botemedel mot vinterdepression om något!

Glad blir man, av sol och värme!

Svavel. Ja det låter ju himla mysko, men jag tappade ju så HEJDLÖST mycket hår efter Filip att jag nästan blev delvis skallig, vilket verkligen kändes hemskt. Testade med hårvitaminer, men det gjorde på sin höjd att jag kanske tappade liiite mindre hår. Fick tips av en kompis att testa MSM-tabletter, dvs svavel (och ofta c-vitamin) i tablett eller pulverform. Första upplevelsen när jag åt full dos (3 tabletter) var att JÄKLANS vad mycket piggare jag blev? Nu har jag ätit ungefär 1-2 om dagen (de är sjukt stora så ibland kan jag inte svälja dem) i kanske ett halvår, och jag har absolut fått tillbaka mycket hår om än inte allt. Nackdelen är väl att håret växer som tjyven på längden med, så man behöver klippa sig lite oftare, men nu är det mesta av mitt hår tillbaka på normal status och det som är runt luggen är ändå på god väg att återställas. Stort TACK till M för det tipset!

Köper den här, typ billigaste varianten, men funkar bra!

Naturen. Det absolut bästa medlet mot stress ändå? Något händer både fysiskt och psykiskt när man kommer ut i naturen, det är som om suset från träden liksom helt tömmer hjärnan på allt som stressar och man blir så mycket lugnare. Funkar dock inte LIKA bra när det är så här kallt, för då fryser jag och spänner mig av den anledningen. Men ändå, omöjligt att stressa när man sitter vid en brasa i en skog!

Vad är dina bästa botemedel?