Det är nästan så jag inte vågar skriva det, för att inte jinxa det, men inskolningen av Lukas har gått ofantligt bra *ta i trä, kasta salt över axeln, snurra tre varv och vad mer man nu kan göra*. Som sagt så är ju han och Oliver olika, och förra veckan var det ju inskolning för hela slanten för honom och maken. Det gick jättebra, efter en stunds blyghet (från 30 minuter första dagen till 5 minuter andra, och sedan typ 2 minuter) så knatar han runt bland de andra barnen som om han aldrig gjort något annat.



NÄR i hela friden blev du så stor att du ska börja på dagis???

Idag var första gången jag lämnade – Tobbe börjar jobba idag efter dryga 7 månaders föräldraledighet – så vi var båda med och lämnade varsitt barn. Det är skönt att man känner sig ”hemma” på dagiset sedan Oliver gick på den avdelningen (Månen) och det är fascinerande att se den lilla, lilla plutten gå runt bland de andra barnen alldeles själv. Han är minst på avdelningen, och ganska många är lite större, uppåt tre år, men han är ju som sagt van vid större barn, så det går nog bra. I fredags, när han skulle sova första gången, sov han längst av alla barn (!) så när han sovit i två timmar fick maken gå in och börja väcka honom – inga trygghetsproblem hos den pojken inte! =)