Puh, vilken vecka… Ja inte gravid-mässigt, men allt annat! En sån här vecka är det skönt att inte magen är större och framförallt att bebisen är INNUTI magen och inte med mig här ute i all stress (iofs hade jag ju inte jobbat då, men men).

Nu har alla organ bildats, men det kommer att ta många veckor innan de mognat och börjar fungera. Fostret har blivit ungefär 26 centimeter långt och ökat i vikt till omkring 400 gram. Det kan höra och reagerar på både ljud och ljus.

Livet i livmodern är enkelt, fostret lever i ett viktlöst tillstånd och behöver inte göra av med mycket energi. Det är fortfarande väldigt outvecklat och skulle inte kunna överleva utanför magen. (källa 1177.se)

Det är ganska enkelt att vara gravid nu ändå, jag är inte så trött (förutom pga mycket på jobbet) utan mår hyfsat som vanligt. Ett par justeringar jag får göra är dock att ha stödstrumpor typ hela tiden (det är ett helt träningspass att få på dem på morgnarna) och att jag får gå typ… sakta. Annars får jag sammandragningar och då måste jag gå ännu långsammare, så jag försöker vänja mig vid mitt nya tempo.

Vårt matkonto har krympt med, inte för att jag har mindre cravings än jag alltid har, men däremot är det en väldigt massa saker jag inte känner för att äta. Hmm. Alltså är det mitt fel annars att matkontot är så högt….

Den här veckan har jag fått känna sparkar åtminstone varje kväll med, även med handen utanpå magen, så nu ska jag bara försöka få maken och barnen att lyckas känna något med 🙂 Dessutom var vi ju på RUL (Rutinultraljud) i måndags och fick se den lill* sprattla runt så fint! Så en bra vecka gravidmässigt ändå 🙂

Vi vet fortfarande inte vad det är för sort, även om jag tror det är en kille.