Idag började jag nedräkningen till att jag går hem på föräldraledighet. Eller ja, räknat ner har jag ju gjort sen man plussade i somras, men jobbmässigt, menar jag.

Nu har jag 6 veckor kvar att jobba, med den här veckan. Det kändes helt plötsligt jättekort, och jag fick lite småpanik över saker jag vill hinna göra klart och sånt jag vill förbereda för en efterträdare, men det ska nog lösa sig.

Jag får ganska mycket förvånade reaktioner över att jag planerar att börja jobba igen redan 1:a oktober – ja alltså på halvtid då, men det är verkligen ett superbra upplägg för vår det. Det bästa av två världar liksom, med halvtid på jobbet och resten av tiden hemma – för både mig och maken. Dels slipper man en massa känslor av att något är ”orättvist”, för då vet båda hur det är att vara hemma med en liten bäsing och dels får man även lite ”ostörd” tid på jobbet. Perfekt liksom!