Hmmm, jag har funderat ett tag vad jag vill skriva i det här inlägget, men jag blir inte klokare på det så jag får ta det som det kommer helt enkelt.
Men först av allt – är du gravid eller har nyss fött, snälla utgå bara från dig själv och känn ingen stress, press eller hets, det här är bara mina egna reflektioner.
Alltså precis i början efter man har fått barn så känner man sig liksom jättefin, för magen krymper varje dag och man känner sig oerhört rörlig och smidig mot när man var höggravid. Rundningarna på kroppen sitter på ”rätt” ställen och den är jättefin! Men allt eftersom den ”gratis” viktnedgången stannar av så känns det ganska segt… Jag känner mig fortfarande ganska ”liten” (jämförelsevis) i kroppen, men jag kommer inte i några av mina gamla kläder, vilket gör att man samtidigt känner sig stor och lite obekväm.
Jag tillhör dessutom INTE den gruppen människor där ”kilona bara rinner av mig när jag ammar”, nu har det stannat av och den sista biten lär jag få jobba för, igen. Mitt mål? Att trivas i kläderna i min garderob, kilona i sig skiter jag helt i.
Men för att komma dit behöver man ju kanske börja tänka sig lite för, just nu är det inte så svårt att passa på vad man äter eftersom jag helt enkelt sällan har möjlighet eller ro till att sitta ner och äta en andra portion mat (pga matkännar-bebis, när mamma ska äta ska jag också det. Först. ) men ändå kan det vara bra att försöka kolla över att man inte fikar varje dag. Den stora utmaningen här ligger i träning, för att få en stark och smidigare kropp som har den form jag vill så måste jag ju styrketräna.
Och det blir inte av / är väldigt svårt att göra hemma.
Dessutom är det lite svårt att få till vettiga promenader, det blir en kort varje dag till skolan för att hämta Lukas och ibland försöker jag hinna ut själv en sväng på kvällen när maken är hemma, men den tiden vi har ihop är samtidigt lite för liten för att jag ska vilja plocka för mycket av den.
Min tanke framöver, när Filip är mer förutsägbar och inte äter lika ofta, är att två förmiddagar i veckan kunna ta med mig honom (när han sover) till gymmet och köra ett snabbt, effektivt pass, för att sen åka tillbaka hem och duscha. Det borde inte vara omöjligt faktiskt, och dessutom räddar det förhoppningsvis min rygg och mina axlar från att förfalla helt.
Faktum är att jag åkte ner själv en sväng till gymmet igår, tog ett ”prova-en-vecka-gratis” kort och körde 30 minuter styrketräning i lite cirkelformat. Basövningar, med samma vikter som när jag var höggravid, för att känna hur det känns och för att sakta bygga på styrka och bålstabilitet på ett bra sätt.
Det var så skönt! Trots lätta vikter var jag helt skakig i kroppen när jag kom därifrån, men det var verkligen en känsla jag längtat efter efter många, stillasittande timmar i soffan.
Nu däremot, en dag senare, börjar träningsvärken komma krypande, och jag gissar att den kommer bli minnesvärd….