Alla goda ting är tre

Tre gånger har jag blivit mamma. Tre väldigt olika gånger, till väldigt olika barn. Jag fattar vilken tur jag haft och är väldigt glad över mina tre barn!

En fruktansvärd förlossning, ett lugnt barn. Oliver, 19 november 2006.
En bra förlossning, ett barn som har mycket av allt i humörväg. Lukas, 2 juli 2010.
Ett bra kejsarsnitt, ett nöjt barn – så länge han får göra som han vill. Filip, 17 mars 2017.

Tack mina små pojkar, för att ni valde mig till er mamma!

En rättfärdig storm

Det pågår ju en storm på internet och i världen, en storm angående aborträtt och kvinnans rätt till sin egen kropp. Att inskränka aborträttigheter ger mig en stor svart klump i magen att tänka på, att män ska bestämma över konsekvenserna av en oönskad, påtvingad eller riskfylld graviditet, förlossning och ett liv med barn.

Jag orkar inte riktigt formulera ihop ett vettigt inlägg om detta just nu, men jag vill VARMT rekommendera Hej Hej Vardag‘s syn i frågan, jag ställer mig bakom den till punkt och pricka! Här är några av hennes inlägg:

Har lånat två av hennes illustrationer:

Även om jag inte känner att jag kan skriva ett genomtänkt inlägg om detta så innebär det INTE att jag inte tycker något, och att jag vill ge en stor kram till alla som engagerar sig i frågan!

PS, som en av de många som haft svårt att bli gravid och heller aldrig behövt göra en abort så vill jag påpeka att jag ändå förstår att det här är en livsviktig fråga som bör hållas isär med en kamp att bli gravid.

Filip 1½ år!

Sedan han började gå själv så har han blivit så stor! Sedan han släppte taget för typ en månad sedan så har det gått superfort, nu småspringer han redan fram i den där extremt söta småbarnsstilen där man liksom guppar upp och ner. Han går och går, det är inte så noga om någon följer med, får jag bara gå dit jag vill blir det bra! Att få honom dit VI vill är inte alltid så enkelt längre, han är nästan för självständig för sitt eget bästa, men jag tänker att är han så trygg i sig själv redan nu så måste vi ju gjort nåt rätt. 🙂

IMG_8731

Ja, jag är partisk, men han måste vara det sötaste barnet i världen…. ❤

Han är också världens charmigaste 1½ åring, han pratar med oss, pussas (äntligen, som jag längtat!!!), gosar när han är trött och busar i mängder däremellan. Bilar är det roligaste han vet, både att titta på riktiga och att leka med leksaksbilar. Nu börjar han bli så stor att han tycker det är kul att gå och plocka med köksprylar med, tror det blir klockrent med ett IKEA-kök till honom i julklapp (leksaksvarianten då, hahaha).

IMG_8754

Ni ser buset i blicken va?

IMG_8756

Kan minsann göra sig till som bara den, både låtsasskratta som här och låtsasgråta.

För att vara så liten är han ofta otroligt enkel att ha att göra med ändå, han är mestadels nöjd och kan underhålla sig själv ganska bra i långa stunder – om man står ut med att allt han leker med ligger utspritt på golvet 3 sekunder senare bara. I fredags hade han barnvakt (grannens tös) för första gången och det gick superbra – i och med att han är så smidig att ha att göra med. Han äter nästan allt, förutom fisk av någon anledning, och nästan alltid samma mat som vi äter. Bordskicket är gott för sin ålder, oftast äts det med händerna men ibland funkar det en stund med sked med.

IMG_8793

Mycket kärlek mellan brorsorna! Oliver tar gärna med Filip på en promenad till lekparken en stund, guld värt när man måste tex laga mat, och han gör det helt självmant så han gillar det verkligen!

IMG_8715

Lukas vill gärna gosa, kanske lite mer än Filip har tålamod till alltid, men även här är kärleken stor. 

I helgen har vi hunnit med en helt underbar utflykt utmed Västanåleden (bilderna är därifrån), lovar att skriva mer om den, men vi har även hunnit byta rum på alla 3 pojkarna. Istället för att tapetsera om i allas rum så har vi flyttat Oliver till Filips neutrala rum, Lukas till Olivers Starwars-rum och Filip har nu fått Lukas rum med Blixten McQueen. Hängde ni med? Det har verkligen tagit hela helgen och vi har slitit som djur, men nu känns det rätt bra att Filip fick sitt ”nya” rum till 1½-årsdagen! Ska försöka fota lite, följer ni på instagram så har ni sett bilder från kaoset i insta-stories… INTE smidigt.

Tyvärr har vår lille plutt fått en ordentlig förkylning nu, så i dag har näsan runnit som en kran. Bara lite feber, som tur är, så jag hoppas att det går över snabbt. Nu ska jag gå och lägga mig för efter den här helgen är jag helt slut!

IMG_8770

Söt och smutsig, precis som det ska vara när man är ute på utflykt i skogen!

Full fart!

Vi har ju väntat SÅ på att Filip skulle våga släppa taget och gå nån gång, brorsorna gick ju nästan på pricken när de var 1 år och Filip har ju KUNNAT i ett par månader men inte vågat. MEN! I fredags kväll, 1 år och 4½ månad, bara släppte han och knatade iväg? Sen dess har han liksom inte slutat gå i princip och går nu runt som han aldrig gjort annat, stadigt och snabbt!

Har inte vant mig alls än, så varje gång det kommer ett litet blont huvud och knatar förbi i knähöjd liksom hajar man till – what?!? Han går?!?! Så söt!

Önskar att jag kunde säga ”så nöjd” med, eller ja han är nöjd med att kunna gå – och extremt stolt över sig själv – men det är nåt annat som är väldigt gnälligt och frustrerande tydligen. Många utbrott blir det när saker inte går som han vill eller när han inte får göra det han vill.. puh.

Men, här kommer en kort video från i morse:

I ambulans genom Tyskland

I år får jag ta och börja mina semesterinlägg lite annorlunda. När jag sitter och skriver detta tittar jag ut genom ett sjukhusfönster på ett gråmulet Walsrode och i den lilla sängen bredvid mig ligger Filip och sover.

För några dagar sedan var vi fortfarande i Kroatien (alla inlägg om detta kommer framöver), badade, solade och hade det rätt bra. Filip började dock bli lite kass i magen och fick feber, men han håller även precis på att få två nya kindtänder så det kopplade jag ihop med detta – så har det varit med de andra barnen med. Ett par dagar gick och aptiten minskade lite för varje dag, men han var ändå pigg och ungefär som vanligt, så i söndags morgon åkte vi som planerat från vårt semesterhus och hemåt.

IMG_8233

Första dagen gick ok, förutom för jävla mycket trafik runt München igen (undvik att bila i Tyskland på söndagar är min nyvunna erfarenhet). Måndagen flöt väl på rätt ok med, det blev dock mer och mer grinigt på stackars Filip som inte slutade ha diarré, och nu blev det säkert 10 blöjbyten under dagen. Han kändes ändå fortfarande acceptabelt ok, så på tisdag morgon när han dessutom visade sig vara feberfri, åkte vi ut till Heide-park som planerat. Han satt/låg i vagnen och huvudsaken är ju liksom att vi är med där han är och att han har det bra, så även om vi börjat oroa oss för honom tänkte vi att han har det ok så länge han är med oss.

IMG_8236IMG_8246

Det gick rätt bra först, men nu gick det typ inte få i honom något alls att äta, och dricka fick vi först i honom när han till slut gick att lockas till att dricka lite juice. Sedan gick det rätt fort, han blev på eftermiddagen snabbt väldigt hängig och nästintill apatisk, och när vi skulle byta på honom för x:e gången så kom det lite blod samtidigt, då skrek hela min mammahjärna att nu måste vi göra nåt akut, så jag ringde 112. De pratade för övrigt ingen engelska (what?) men jag kunde göra mig hjälpligt förstådd och de meddelade att de skickar en ambulans till första-hjälpen-stationen i parken. Vi letade oss dit och fick prata med ambulanspersonal som bestämde sig för att köra mig och Filip till barnsjukhuset i Walsrode. Jag kan erkänna att min klump i magen inte blev mindre av att först lämna maken och barnen i parken och sedan åka med sirener i ilfart till sjukhuset. Har aldrig åkt ambulans innan heller, men det kändes att de var stressade för bilarna framför fick typ slänga sig ner i diket när de körde med alla sirener de hade.

IMG_8269

Stackars Filip var ledsen och skrek, men var ändå helt orkeslös, det kändes inte alls bra. Men, när vi kom in fick han lämna blodprov och avföringsprov och sedan gjorde de ett tämligen utförligt (så vitt jag kunde avgöra) ultraljud på magen på honom. Det visade som tur var ingenting allvarligt och även om vi inte fått bekräftat på avföringsprovet än så utgår man från att han har en salmonella-infektion.

Han fick dropp som han ska ha till och med i morgon verkar det som, vilket alltså innebär att vi blev kvar här, han och jag (maken och barnen hade ju en natt kvar på hotellet vi bodde på men letar nu ny natt här i Walsrode för kommande nätter). Vi är lite halvt isolerade och får inte lämna rummet, samt att alla som kommer in måste ha skyddskläder (förutom vi två då). Dock är ju inte salmonella så jättesmittsamt om man inte hanterar mat så jag känner mig inte så orolig för min eller familjens del (just nu, ska tilläggas).

Nu har han haft dropp ett knappt dygn och har först nu på förmiddagen haft ork att ”prata” lite med mig och vara vaken mer än 5 minuter. Han orkar inte sitta upp själv och sover mest hela tiden, och det känns som man dör en bit själv av att se honom så matt. Ändå känns det ok nu, han får i sig den vätska och näring han behöver, extra övernattningar är bara en futtig bisak att ordna med i sammanhanget.

IMG_8272

IMG_8274

Två bilder från den korta stund han var så pigg att han kunde hålla upp huvudet. 

Just precis nu känner man sig som världens hemskaste som inte förstod innan, men samtidigt vet jag rent logiskt att jag inte hade kunnat gissa mig till salmonella innan heller.

Förhoppningsvis får vi åka hem på fredag, den ”enda” förutsättningen är att han kan äta och dricka så pass bra själv att han inte behöver dropp. Just nu känns det långt borta, men jag vet också att det kan bli bättre ganska snabbt nu när han får näring.

Framöver kommer det även ”vanliga” uppdateringar om semestern, men just precis nu är vi bara här och nu.

På kusten i Göteborg

Efter två långa och intensiva dagar inför Produktionsmässorna på jobbet så tänkte jag nu äntligen hinna/orka sätta mig ett par minuter och skriva om söndagens utflykt till kusten vid Göteborg (vid Lilleby). Vi åkte för att träffa barnens morbror och moster, men även för att komma ut lite bara! Vädret var ju verkligen kanon, däremot är det ju sådär populärt att åka bil tycker Filip, jag är faktiskt orolig för bilresan i sommar. Den måste ju liksom gå, så han får ju vänja sig, men jag mår verkligen fysiskt och psykiskt dåligt när han tycker det är jobbigt /tråkigt.

IMG_7318

Perfekt väder fick vi, lite molnigt men typ 27 grader i skuggan ändå!

IMG_7313

Det där med picknick alltså, det är på ett sätt mysigt men det är banne mig inte avslappnande när det kryper saker överallt (bebisar, myror och andra kryp) och man ska hålla reda på alla på en gång. 

IMG_7306

Finaste mostern och blivande mamman!

IMG_7305

Och såklart fina, alldeles lagom knäppa morbror och blivande pappa (sjukt konstigt det känns när ens lillebror ska bli pappa?)

IMG_7322

Filip gav vattenmelonen 10 mums av 10 möjliga!

I vilket fall, himla kul att träffa brorsan och Rebecka! Inte så avslappnande dock med ettåring som vill hålla handen och gå runt hela tiden, äta alla stenar och pilla på alla bitar av glas överallt… Hade varit lite enklare om han kunnat bada och leka i vattnet lite men det är ju iskallt än. Vi var rätt slut när vi kom hem den dagen, jag känner fortfarande av det iom långa dagar på jobbet med, skulle gärna haft ett par riktigt lugna dagar nu men det ser inte ut att bli så än, först lite mer jobb och sedan min lilla frustrerade 1-åring. Nåväl.

Måste bara avsluta med en bild från i kväll, det är så himla skönt när det är sånt väder att man bara kan låta en liten gosse springa runt naken i trädgården, små barnkroppar är det finaste som finns! (och jag önskar att det inte vore en sån sjuk värld utan att man hade kunnat dela med sig av såna bilder med, men det kan man ju inte!)

IMG_7335

Min nakenfis!

Bästa nyheten!

Nu måste jag få berätta något jag har vetat om sedan i påskas! Då fick jag (vi) en av de bästa nyheter man kan få, för när min bror och hans sambo var här och hälsade på så hade de med den här presenten i ett påskägg:

JAG SKA BLI FASTER!!! Jag blev så makalöst glad och blir fortfarande helt bubblig av att tänka på det, så himla stort (och samtidigt ganska konstigt) att min lillebror ska bli pappa och hans fantastiska sambo ska bli mamma! Det är i oktober det är dags och nu vet jag bara inte hur det ska gå när de bor sååå långt bort (haha, Göteborg, men i detta sammanhanget är det ju alldeles för långt), jag vill ju träffa dem massor ju…

(Undrar hur många som klickade sig in här för att de trodde jag var gravid… 😉)

EN natt

I går morse var jag på bvc med Filip som då fick inte mindre än tre sprutor med vaccin (mässlingen med, den de gav vid 18 månader innan). Han var inte superlycklig över det men sov ändå kanon på förmiddagen – jag hann faktiskt måla färdig, återkommer om det – men sen fick han feber och var sååå ledsen hela eftermiddagen, kvällen och natten, trots Ipren och Alvedon 🙁

Han har ju inte haft så mycket feber sen han föddes, men vi har ändå kommit fram till två saker, han gillar inte vare sig Alvedon eller Ipren och han har en tendens att kaskadkräkas när han får feber. Det senare orsakade två olyckor i natt och där emellan har han legat på mig och varit ledsen, så de längsta stunderna med sammanhängande sömn för mig har varit ungefär en kvart. Jag känner mig lätt grötig idag och har dessutom nackspärr p.g.a. bebis på mig och då har jag sovit kasst EN natt, inte fyra år i sträck som med de andra barnen…

Nu är han faktiskt lite piggare efter att vi fick i honom Ipren i morse, så jag hoppas att det bara blir bättre nu!

Födelsedagen

Jupp, nu blir det BARA bebis här känner jag, men så är det när man just fyller 1 år! Eller bebis och bebis, jag får väl börja säga liten pojke istället, saknar ett bra svenskt ersättningsord till ”toddler”? I alla fall, så här bra kunde man ha det på sin födelsedag!

IMG_6743

Oliver hade en kompis hemma så vi fick en till gäst 🙂

IMG_6734

IMG_6733

Tårtan blev supergod, baserad på jordgubbstårtan fast med en fyllning av mango curd!

IMG_6729

IMG_6744

Alltså Lukas var ju blond innan, han har fått så himla mörkt hår det senaste året?

IMG_6758

Dagen till ära fick jag äta alldeles själv, och tårta dessutom! Om det var populärt? Döm själva… 

IMG_6754

Mums! Sjukt bra skedföring för att aldrig ha testat innan. 

IMG_6769

Sedan var det paketöppning. Eller ja, snörena var ju roligast så vi fick öppna paketen till slut. 

IMG_6777

Kartonger är bra shit!

IMG_6782

En egen Bobby Car var höjdpunkten! Än har vi inte riktigt kommit på hur man tar sig fram själv, men det är kul att bara rulla bilen fram och tillbaka tydligen 🙂

IMG_6804IMG_6795IMG_6790

En väldigt bra liten 1-årsdag ändå, efter omständigheterna. Men det kan ju knappast bli annat med en sån liten personlighet i blickfånget!

Tack för alla grattishälsningar!

Filip 1 år!

Vilken liten person det har blivit av den här lilla mannen! Det är så himla häftigt att den där lilla kroppen liksom rymmer en hel personlighet redan. Filip är på det stora hela väldigt nöjd och lugn, även om han låter precis som en Gremling när han är irriterad eller frustrerad. Han går utmed möblerna här hemma nu och kan även gå en liten bit och bara hålla i en hand, men på det stora är han (som tur är) tämligen försiktig av sig, så jag gissar att det dröjer några veckor innan vi får de första egna stegen. Jämfört med hans bröder, som jag ju gick över med, så är han ganska exakt ca 2-3 veckor ”efter” dem, men eftersom han kom lite tidigare med kejsarsnitt så känns det ganska logiskt, de var ju ungefär 3 veckor ”äldre” än honom när de föddes.

b_IMG_3335

Herre du milde så liten han var, i en body i strl 50 som var gigantisk. 

IMG_3415

Att det kan hända så mycket på ett år!

IMG_6654

En riktig liten pojke, som iakttar och begrundar allt han ser. 

IMG_6591

Han dansar nu, den lilla människan, hela kroppen guppar upp och ner när man sätter på musik – så charmerande!

IMG_6652IMG_6660

Idag kommer han bli firad med mango- och jordgubbstårta, ballonger och paket. Stora paketet innehåller en Bobby Car och kommer nog bli riktigt uppskattad tror jag, sen får han lite kläder (visar i morgon) och en ofantligt söt haklapp jag hittade.

IMG_6612

IMG_6609

Så mycket bus i en liten kropp!

Han blir så glad när han ser sina brorsor, och de är så väldigt bra med honom, båda två! Det är liksom inte så att han är deras lillebror så mycket som han är även deras lilla ”bebis”, så det är i princip ingen svartsjuka där får jag nog allt säga.

IMG_6567

Vårt lilla, stora, hjärta!

IMG_6579