Vardagsbabbel

Ok, jag erkänner. Jag satte mig här och började blogga för att jag försöker skjuta lite på det faktum att jag verkligen MÅSTE köra lite styrketräning här hemma. Vikterna ligger och tittar anklagande på mig, och ryggen gnäller om det med…

MEN, inte riktigt än, först ska jag dricka upp min kaffe och kanske till och med hinna skriva ett par rader här (Filip somnade för en kvart sen i vagnen, kan antingen bli fem minuter till eller två timmar till, vem vet).

Så, dagarna i plural rusar på i en jäkla takt tycker jag, en dag i singular känns däremot himla lång ibland. Förmiddagarna går åt till att ta hand om Filip och det som behövs göras här hemma, eftermiddagar och kvällar går till de stora pojkarna. Det finns typ NOLL tid till mig själv, funderade lite på hur sjutton det egentligen kommer sig, men kom fram till att jag nog dels försöker ge de stora pojkarna mer tid och uppmärksamhet i något försök att balansera ut all uppmärksamhet Filip får och dels att pga diverse förkylningar mm så har de inte lekt så mycket hos kompisar i höst. Ja för vi har farit ett himlans massa varv till hälsan, senaste med Oliver som inte mått bra på flera veckor, men han är så stor så han ska få behålla sitt privatliv tänker jag.

Annars då? Jo, på måndag börjar jag jobba?!?! Ja alltså, halvtid då, måndagar, tisdagar och varannan onsdag, men ändå, det känns… jättekonstigt. Fast lite skönt med, det är onekligen grymt mycket enklare att jobba än att vara hemma, om man har lite ambitioner att vara en närvarande förälder i alla fall. Ska bli skönt att få äta i lugn och ro, känner jag mest just nu.

Jag har inte haft en droppe ork till att göra mer än det absolut mest nödvändiga när det kommer till träning eller kost, och har därmed fortsatt en himla begränsad garderob nu när jag ska tillbaka och jobba. Skit oxå. Men, en lite skymt av hopp är att jag åtminstone ska få klippa mig idag, fick tag i en avbokad tid hos Freja & Frasse, vilket innebär att jag visserligen måste ha med mig Filip på nåt sätt men även att jag ääääntligen får klippa mig. Behöver få känna mig lite fin nånstans känner jag. Nu när det varit så mycket med alla andra som ska tas om hand så har jag annars totalt avprioriterat mig själv, så just nu känner jag mig mest sunkig, gammal (en tredje graviditet gör INTE att man känner sig yngre) och liksom grå och menlös. Kan vara skönt att få komma ut lite ändå.

Mer då, nu när jag ändå prokrastinerar 😉 Jo, Filips första två tänder har spruckit igenom, nere i munnen. Sylvassa små, små mannagryn än så länge, men snart blir det nog söta små risgryn! Han verkar ha kommit ur sitt senaste utvecklingssprång med, för de senaste dagarna har han varit helt fantastiskt trevlig att ha att göra med. Vi övar för fullt på att sitta, men det tar nog ett tag till innan han kommer få kläm på det helt tror jag.

Så, det var lite splittrade tankar från en trött trebarnsmamma, nu måste jag nog ta och lyfta det där viktplattorna ett par gånger ändå…. *stön*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s