Nä men alltså… Det går lite mycket upp och ner i mitt huvud just nu känner jag. Ena sekunden känns allt bra, det är perfekt att jobba 50% och vara föräldraledig resten. I andra sekunden känner jag hur trögt allt går på jobbet och vill bara vara hemma, för att i tredje sekunden återigen ändra mig och tycka att det är rätt skönt med en paus från hemmalivet ändå.

På samma sätt pendlar jag mellan att känna att jomen vad sjutton, det borde väl gå att skriva en bok, till att sen känna att näe, fy vad dåligt jag har skrivit det jag har åstadkommit hittills, vem försöker jag lura, det här kommer aldrig att funka och jag är dum som ens tror något sånt om mig själv.

Jag känner att jag inte orkar träffa nån, och jag känner att det jag allra helst just nu skulle vilja är att ha en lång tjejkväll ute på restaurang, med lite för mycket vin och en massa prat om allt och inget.

Vad fin jag känner mig i håret idag. Eller nä, det är rätt risigt. Och vad dåligt av mig att fortfarande ha kvar mina mammakilon. Eller vad bra gjort av mig att träna alls, nu känner jag mig rätt fin. Fast inte ändå, kanske.

Alltså jag är ju precis lika knäpp som alla andra. Om inte värre. Eller mindre?! Nej mer… 

Upp och ner. Upp i kortare omgångar än ner, men det ÄR i alla fall lite upp ibland. Och det är himla skönt att få skriva av sig här lite, utan några krav på prestationer. Tycker att det kan vara skönt att visa även här lite med att det pågår så himla mycket mer än vad man skriver om här, det blir lätt en ganska ”glättig” sida annars. Ville väl egentligen inte så mycket mer än så med det här inlägget, god natt på er och så hoppas jag att i morgon är en dag med mer upp än ner!