Jäkla dåliga föräldra-samvete.

Nu på lovet har jag frågat min äldsta om han inte kan träffa lite kompisar och leka med i veckan, men av de barn han umgås med mest så är alla iväg på skidresor, Thailand eller Kanarieöarna. Kvar är vi, där dessutom en av oss jobbar varje dag vilket gör att den som är hemma även måste ta hand om Filip och alltså blir även dagsutflykter svåra. Fritids får de ju inte gå på heller, eftersom vi är föräldralediga, så därav blir även mellanpojken kvar med en gravt decimerad skara lekkompisar.

Vi försöker med det vi kan, i helgen blev det bio och en grilltur i skogen och förhoppningsvis kan jag komma hem tidigare i morgon så maken kan ta de stora pojkarna och åka skridskor en sväng. Kanske, kanske åker jag till Mullsjö med dem på onsdagkväll, de har halva priset på både skidor och liftkort då och det kan behövas under den här föräldralediga perioden, men dels blir det rätt sent (18-21.30 har de öppet) och dels var det inte säkert att det fanns utrustning i deras storlek då. Dessutom blir det ändå typ 800 kr för några timmar en vardagskväll, egentligen skulle jag hellre ta typ Isaberg eller Hestra någon dag i mars, men finns det snö då och är barnen lediga någon dag???

Jag vill inte skriva ”stackars barn” för det är inte SYND om dem, men jag förstår att det är tråkigt att vara hemma en hel vecka utan kompisar.

Och aldrig, aldrig räcker man till som förälder till alla tre samtidigt.

Suck.