Vilken liten person det har blivit av den här lilla mannen! Det är så himla häftigt att den där lilla kroppen liksom rymmer en hel personlighet redan. Filip är på det stora hela väldigt nöjd och lugn, även om han låter precis som en Gremling när han är irriterad eller frustrerad. Han går utmed möblerna här hemma nu och kan även gå en liten bit och bara hålla i en hand, men på det stora är han (som tur är) tämligen försiktig av sig, så jag gissar att det dröjer några veckor innan vi får de första egna stegen. Jämfört med hans bröder, som jag ju gick över med, så är han ganska exakt ca 2-3 veckor ”efter” dem, men eftersom han kom lite tidigare med kejsarsnitt så känns det ganska logiskt, de var ju ungefär 3 veckor ”äldre” än honom när de föddes.

Herre du milde så liten han var, i en body i strl 50 som var gigantisk. 

Att det kan hända så mycket på ett år!

En riktig liten pojke, som iakttar och begrundar allt han ser. 

Han dansar nu, den lilla människan, hela kroppen guppar upp och ner när man sätter på musik – så charmerande!

Idag kommer han bli firad med mango- och jordgubbstårta, ballonger och paket. Stora paketet innehåller en Bobby Car och kommer nog bli riktigt uppskattad tror jag, sen får han lite kläder (visar i morgon) och en ofantligt söt haklapp jag hittade.

Så mycket bus i en liten kropp!

Han blir så glad när han ser sina brorsor, och de är så väldigt bra med honom, båda två! Det är liksom inte så att han är deras lillebror så mycket som han är även deras lilla ”bebis”, så det är i princip ingen svartsjuka där får jag nog allt säga.

Vårt lilla, stora, hjärta!