Ensam kvar?

Det är så deppigt just nu på jobbet, för så många av de jag gillar har slutat/ska sluta/ska vara föräldralediga och även om det fortfarande finns en liten klick kvar av de jag umgås med så blir det ändå väldigt tomt. Speciellt tydligt blev det när jag funderade lite runt en kick-off vi ska ha på jobbet där vi ska åka till Visingsö en sväng, tänkte först att det skulle bli riktigt kanonkul innan jag insåg att en massa av de människor som gör det kul inte kommer vara med….

På något sätt känns det lite deppigt överlag just nu? Det händer en del roliga saker som gör att man lyfts upp en kort stund men istället för att ”glad” är grundkänslan så är det snarare ”deppig” som är grundkänslan där ”glad” slår igenom då och då. Har gått och funderat på vad det beror på, men jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Kanske bara är det så det är nu, och jag borde skita i att grubbla över det?

Jag ska nog göra så, låtsas som inget och fokusera på saker jag längtar efter – närmst i tiden längtar jag till min födelsedags-shoppinglördag med pizza- och rosélunch på Stuk som är tänkt att inträffa nästa lördag om inget händer. Har ju önskat mig det som födelsedagspresent och ser fram emot det enormt mycket! Nästa grej som jag verkligen kan få ett fysiskt sug av att tänka på är Kroatien, GUD vad jag längtar dit! Det ska bli så kul att uppleva saker med hela vår ”nya” familj med Filip med, jag satt och gjorde i ordning en fotobok härom veckan och då blev jag alldeles glad när jag tänkte på att även han kommer vara med i framtida fotoböcker ❤

camphoto_126398554.jpg

Alltså kom igen, det är vår, det börjar bli ljust och varmt och i helgen fick jag för mig att börja packa fram utemöbler och studsmatta. Tyst med mig. 

När jag funderar lite så har jag ju en till sak att se fram emot – om det blir som jag vill – blir det fint väder till helgen, vilket det ser ut som, så tänker jag ta med familjen ut och grilla, kanske blir det vid Ryforsleden. Tvivlar dock på att Filip vill sitta i en sele hela vägen runt där så det får nog bli den kortare vägen direkt till grillplatsen, men ändå otroligt trevligt om det är fint väder.

Så ni ser, alla är typ friska (förutom lite förkylningar och sånt), inget särskilt har hänt och jag har saker att se fram emot. Alltså borde jag inte vara deppig.

Suck.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s