Jag tror jag har åkt på världens långsammaste förkylning… I en vecka kände jag att jag var på väg att bli sjuk, och nu har jag varit lite sjuk sen förra helgen, men jag har aldrig varit med om maken till långsamt förlopp? Är inte jättesjuk på något sätt, men lite hängig och har sedan i morse utvecklat en jobbig, ”hård” hosta. Ni vet en sån där som gör att man tar i med hela kroppen och det gör ont i hela luftstrupen och ändå känns det inte som man kan hosta bort det rossliga.

Nåväl, mest surt är det att all träning får vänta, dels får en ju ont i axlar och rygg (herregud, hur gammal är jag) och dels kände jag just att jag kommit in i ett sån flyt till slut! Förra veckan var första gången jag kände att kroppen faktiskt svarat på träningen och jag kunde jämföra vad jag orkar i lite olika övningar – och det hade förbättrats! Har inte upplevt det sen Filip föddes så det kändes jätteroligt, därav är jag lite putt över mitt påtvingade uppehåll.

I vilket fall, idag har vi haft en sån där ”måste ta tag i huset”-dag och städat och bakat lite. Nu är jag helt slut och softar i soffan med ett glas vin framför babblarna… 🙄 Ja det är ju Filip som kollar det då, inte jag. Själv hoppas jag orka se sista delen av Castle Rock innan jag somnar i kväll, den är väldigt spännande nu!

I morgon förmiddag ska vi ut o skogen en liten sväng, men det får jag återkomma om! Hoppas ni alla får den sortens lördagskväll ni önskar er ❤