Det fina i det fula

Förlåt om jag lät lite dramatisk i mitt förra inlägg, det är inget allvarligt som hänt, det var bara en helg som var till brädden full med konflikter och jag tog helt enkelt slut. Det börjar kännas bättre, en rätt rolig vecka med jobbarkompisarna kan jag till stor del tacka för det, men jag har noll tolerans för konflikter och bråk här hemma just nu känner jag.

Sen är det ju en deppig årstid nu, eller det är det om det är dåligt väder i alla fall. För en krispig höstdag med isblå himmel och strålande sol är ju inget att klaga på, det är den råa, fuktiga kylan i en smutsgrå dimma som är vidrig. Men kanske just därför så är de vackra stunderna på hösten lite extra vackra? Höll nästan på att köra av vägen på väg ut till Bankeryd för att träna i går, för den sista kvällssolen silades genom höströda löv och rågfärgade ängar och var sådär magiskt vacker. Önskar jag haft tid att stanna och fota…

En annan höjdpunkt visade sig helt oväntat i går, när jag var ute på Stigamo på jobb och helt plötsligt morgonsolen brände igenom dimman…

Jag önskar verkligen att det blir fint väder till helgen, i så fall ska jag ta med den riktiga kameran ut och fota, nu har jag fått nöja mig med en halvdan mobilkamera.

I morgon är det i alla fall skola hela dagen, och tenta i arbetsmiljö. Inte supertaggad, om jag ska vara ärlig, men vi har ju en skön klass så det ger sig nog det med. (Vi kör på distans men alla ska ha kamera och ljud på så det blir inte riktigt lika enformigt som när man sitter och bara lyssnar)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s