Nej men jag ÄR så glad (vilket är extra fantastiskt med tanke på att jag just städat upp en massa krossade marmeladbukar från kylen i garaget eftersom en hylla rasade ner)! Fick tips om att det var mer snö i Habo än här, så googlade och hittade skidspår vid ”Gränsen-stugan”. Åkte dit och japp, det var nog en decimeter mer snö än här hemma. Var där rätt tidigt (9:30) så det var nästan inget folk heller, ljuvligt!

Åkte 5,5 km slingan, först var den inte spårad men på mitten ungefär mötte jag upp spårmaskinerna (eller vad man säger) så sen blev det väldigt lättåkt. Har vurpat två gånger, en på rumpan och en rakt på fejset (hann dock sakta ner så det såg nog extremt roligt ut, jag låg och skrattade själv en stund).

ÄLSKAR ju verkligen att åka längdskidor! För mig är det ett rent nöje, motionen är en bieffekt om än en positiv sådan, det är naturen och själva utmaningen jag gillar, att få ett behagligt glid och helst inte tappa balansen alltför ofta. Råkade dock få med mig ett par juniorstavar, så åkte med för korta sådana, men det gick ändå. Efter första varvet hade jag skoskav så gick ner och satte på mig plåster i bilen och drack lite vatten, och hittade till min glädje en snickers i handskfacket – tror ni det var mums eller? Kavade mig sen ut och åkte ett varv till (alltså 1,1 mil minsann) och hade jag inte haft sån skoskav (kommer få två blåsor) och varit så kaffesugen så kunde jag nog kavat runt ett varv till på ren glädje.

Det går varken fort eller snyggt framåt, men det struntar jag högaktningsfullt i för det här är inte en prestations-grej för mig, utan istället raka motsatsen. Stannade och hämtade andan när det behövdes och så för att fota såklart.

Så himla gott, ler fortfarande här hemma! Kommer däremot säkert få betala för det här i ett par dagar med ordentlig träningsvärk misstänker jag, men så värt. Längtar järnet till nästa helg och hoppas snön ligger kvar!