Helgerna nu går åt till att försöka få klart det som gärna får vara klart i huset tills flyttlasset går i veckan. Det är inte så mycket, men allt tar ju sån jäkla tid. Dels för att man inte hittar saker (i vilken låda märkt ”garage” ligger laddaren till skruvdragaren???), dels för att all vanlig logistik med mat och kolla vad barnen gör ska göras men även för att allt som vanligt tar dubbelt så lång tid mot vad man tror. Det som är kvar nu är ett lager färg i sovrummet och att slipa spackel i vardagsrummet – det ska även målas och tapetseras men det kan vi göra med möblerna i mitten, bara vi slipper spackel-damm. Det ska även skruvas ihop ett gäng garderober från IKEA så vi har någonstans att liksom packa IN sakerna.

Men, det är ju inte så svårt att tanka energi, man kliver bara utanför dörren och möts av fantastiska vyer… Här är från vår entré ungefär, ni ser grannens stall där nere, annars är det bara fria vidder (och vår fina vita grind). Det är även samma vy jag har från det stora köksfönstret!

Kikar man ner mot vårt eget stall så ser det inte sämre ut!

Det här är samma vy som jag får ut från mitt lilla köksfönster…

Kikar vi lite mer mot grannens håll, liksom bakom vårt garage, så ser det ut så här. Svårt att se på mobilbilder, men där borta går det kor och nånstans runtomkring även två arbetshästar.

Vi har ett magiskt hus, på mer än ett sätt. Dels för att det ju är helt fantastiskt, men även för att det ser så HIMLA LITET ut utifrån, och sen är det hur stort som helst inuti?!? Det ser liksom ut som en liten stuga, men det är 174 kvadrat? Vi har en bit mark nära huset som ni ser här nedanför, som mest räknas som äng tror jag. Här älskar hundar och barn att leka och gömma sig! Tänkte strö ut lite vallmofrön och ängsblomster-frön här i vår, så får det nog fortsätta vara en äng.

Det är mycket som ska komma på plats, men få saker som brådskar. Varje sån här liten sak, som tex gardiner, gör att det känns som VÅRT hus lite mer, och det är så jäkla roligt! Jag är ju inte själv som gör allt såklart, i fall nu någon trodde det, maken och även till liten del barnen jobbar ju på med.