Hönshuset som står här på gården är nog från långt tillbaka – även om vårt hus byggdes 1989 så rev man ju då ett gammalt boningshus, och jag tror att hönshuset är sedan det första boningshuset – men eventuellt påbyggt. Det är rimlig storlek på, huvuddelen där man har hönsen är ungefär 2,5×2,5 meter, men sen är det ungefär lika mycket till där man kan utöka ytan och där det finns kycklingburar och fler värpreden. Det hönshuset vi byggde och hade i vår villaträdgård var ju i toppskick, isolerat och målat invändigt, men det hade vi liksom vare sig ork, lust eller pengar till just nu (skivmaterial är asdyrt just nu, även om man väljer OSB som är billigast möjligt).

I vilket fall, från början såg det ut så här invändigt (hönshuset har använts av förra ägarna fram till de flyttade så det har ändå varit funktionellt):

Det funkar, men som ni ser så har det gått extremt år åt stockarna. Med höns är det egentligen så att man vill ha en helt slät, helst målad yta, där inte kvalster och ohyra kan gömma sig. Nu kände vi att det skulle bli en större insats och peng än vad vi orkade med just nu, men vi har gjort en kompromiss och hönshuset ser numer ut så här:

Ändå lite skillnad från förra 🙂 Först borstade vi rent väggar och golv så gott vi kunde. Därpå slog vi på OSB-skivor i ”hönshöjd” där det var mest åtgånget, och så har vi plockat ner och återmonterat sittpinnarna (lite längre ner, ifall vi får tag i dvärghöns). Vi har fyllt golvytan med färsk spån, torkat av fönstren och så byggt lite mindre värpreden.

Värpredena är en gammal Bestå-hylla där vi slagit på en bräda i framkant, fyllt med halm och så satt en gren där de kan mellanlanda. Jag bytte även ut reglarna de haft som sittpinnar tidigare mot två rejäla grenar – det är mer skonsamt mot hönsfötter. Gallret under sittpinnarna är så de inte ska sitta där och sova, det är ju där deras bajs hamnar (de bajsar mest när de sitter på sina pinnar) och det måste vara lätt att borsta/skrapa rent. Den lösningen satt i hönshuset och kändes bra, så den använder vi igen. Det sitter även belysning med timer samt – HALLELUJAH – en timerstyrning på luckan till hönshuset vilket gör att den öppnas och stängs automatiskt. Svinbra, för det är lätt att glömma, och här är det bara ett tunt nät vilket gör att det är lätt att rovdjur tar sig igenom på natten och tar hönorna om de inte är säkert instängda i sitt hus.

Nu ska vi bara få tag i höns – det borde ju vara enkelt eller hur? Men nej…. Hade en hel färdig flock med dvärgkochin jag tänkte ta, men de har benkvalster fick jag reda på nu, och det vill jag ju inte ha med in såklart. Har fått kontakt med några fler uppfödare, men nästan alla är MINST 1,5 h bilväg bort – enkel resa – och det känns lite osmidigt just nu. Till slut har jag några alternativ som förhoppningsvis finns på närmre håll, men det är lite oklart vad jag kan få för ras då. Jag vill främst ha en sällskaplig, snäll ras, och så ska de lägga bra med ägg och helst inte ha några direkt sjukdomar. Finns iofs mycket att välja på – men som sagt mycket svårare att få tag på än man kan tro!

Förutom att fixa hönshus och gård så har grabbarna hjälpt till att kvista av och elda allt ris vi fått ihop – sånt som blåst ner i stormen och sånt som varit dött sedan länge. Det var riktigt roligt, tyckte alla, och vi passade på att grilla lite marshmallows i brasan med!