Djuren på vintern

Vi har mängder med småfåglar hos oss, vilket jag är himla glad för. Jag har till och med lyckats se en domherre en morgon vilket jag blev kanske orimligt glad över – övriga familjen förstod inte alls varför jag var så exalterad, hahaha! Tyvärr verkar våra stora köksfönster så här års ibland vara väldigt svåra för fåglarna att se, så det händer nästan en gång om dagen att nån flyger in i dem. Det här har ju såklart uppmärksammats av traktens katter som gärna sitter och väntar på att gratismat ska ramla ner från himlen, vilket inte är kanon. Är vi hemma rusar vi oftast ut omedelbart när man hör en liten duns, och ibland hinner vi plocka upp fågeln (om den inte dött omedelbart) och rädda den, såsom vi gjorde med den lilla blåmesen här nedan. Den satt snällt still en stund i makens hand och återhämtade sig, innan den flög iväg igen…

Tittut!

I hållaren för vår flaggstång har vi ett hjärta som vi fyller med talgbollar (vilket jag nu lärt mig tydligen inte alls är så bra, men det är ju smidigt), och nu har jag även satt upp ett litet fågelbord (som jag snickrat ihop) där vi ska fylla på med solrosfrön. Det kan tydligen locka till sig domherrar med, vilket är åtminstone en del av mitt mål!

I övrigt så har ju djuren det här bra även vintertid, hönorna har ju en stor ”inomhusyta” på 24 kvm att gå på i tunnelväxthuset och är det minusgrader stöttar vi upp med värmelampa. Snö är de inte vidare sugna att gå ut i…. Och det är faktiskt inte grisarna heller, när det kom snö så höll de sig inne i sitt lilla hus mest hela tiden. Inte lätt att böka i fryst jord heller, så är det snö eller lite tjäle så får vi stötta med mat 2 ggr om dagen istället för 1 som vi gett medan det finns gott om annat att äta.

Jag brukar hälla på hett vatten på spannmålen de får och så får det stå och svälla en stund, tills de dragit åt sig vatten och blivit mer ljumna. Väldigt uppskattat av de små trynena! Likaså blir de ju väldigt lyckliga av lite äpplen.

Inte ens en mörk morgon innan jobbet är det inte särskilt betungande att gå med lite mat till grisarna, även om det är ännu mysigare när man jobbar hemma och kan gå ut när det börjar bli lite ljusare. Sån tillfredställande känsla att se till att de har det bra, och man lägger gärna lite extra energi där. Men med det sagt är det också skönt att de inte KRÄVER så mycket eller måste ha fasta tider för ”aktiviteter”, som det är nu blir det enkelt att få in det i vardagen.

Stina går ju alltid runt i våra fotspår, snö eller ej!

Det är ju bara våra små fjällnära kor som saknas på gården – alltså de två som jag drömmer om, när vi inte jobbar heltid utan har tid att ha kor… Nåväl, kanske någon gång.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s