Ungefär vid den här tiden för två år sedan blev jag sjukskriven för utmattning. Förra året skrev jag en slags sammanfattning av läget, och jag tänkte att jag skulle uppdatera det lite, men först en liten överblick av hur jag mår NU.

På det stora hela mår jag väldigt bra! Jag känner mig stark och frisk i detta ”efter-utmattningsläget”, alltså i det liv jag har nu och där inte strävan är att ha det och må som det var innan utmattningen. Ett litet gäng symptom kvarstår och verkar vara mer eller mindre permanenta dessvärre, men det är inte värre än att jag för en okänd kan framstå som lite vimsig. Jag har haft tur! Jag tror också att det varit lättare att bryta sitt gamla, sjuka sätt när jag både bytt jobb helt och även tack vare att vi flyttat till gården – som ju är min största dagliga källa till återhämtning och energi.

Jag tänkte att jag skulle gå igenom listan jag skrev för ett år sedan, faktiskt har ju mycket ändrats!

Kvarstående symptom, ett år efter sjukskrivning för utmattning:

• Svårt att fokusera/koncentrera mig längre stunder – det här går faktiskt bättre och bättre, märker inte av det så ofta längre.
• Svårare att ta in komplexa problem och bearbeta – samma här, det går bättre, även om det inte är som innan. Undantag är huvudräkning, får inte ihop det alls längre.
• Uruselt närminne – skriver jag inte upp saker eller in dem i kalendern så är de glömda på ingen tid alls. (Mötestider hjälper visst inte ens när man har dem i kalendern 😂) – det här går inte bättre, mitt närminne verkar vara permanent skadat och det blir ibland rent skrattretande.
• Orkar inte lika mycket – inte alltid sant längre, men det beror mycket på vad orken ska räcka till. Med det sagt är jag helt slut på eftermiddagarna efter nästan två veckor på jobbet, och lugna veckor dessutom.
• Gör eller jobbar jag för mycket så blir sömnen omedelbart värdelös – fortfarande sant och verkar förbli så.
• Blir fortare trött i sociala sammanhang – verkar också vara kvarstående, lite besvärligt när man har ett tämligen socialt jobb emellanåt, men man får planera in vila.
• Jag behöver vila – varje dag (nåt egentligen alla behöver men som jag aldrig gett mig tid till innan) – åh, det här behöver jag ju fortfarande, men det är svårare att ge sig tid till det nu, rent mentalt märker jag.
• Jag har svårt att hantera lite mer intensiv träning – det blir visserligen bättre, men väldigt långsamt. – Det här har ju blivit bättre! Jag KAN numer tåla en del flås och pulshöjningar, men det tar väldigt lång tid att förbättra märker jag.
• Kroppen och själ har nästan ingen elasticitet i sig längre, på så sätt att jag inte kan tänja på mina gränser nästan alls. Tar det stopp så gör det, det går inte alls att göra som förr och ”pusha” igenom eller härda ut. – Inte helt sant längre, numer är jag som ett riktigt tjockt, stumt gummiband, dvs det finns liiite elastisitet.
• Finns ingen koncentration till multitasking – nej multitasking lär jag aldrig bli bra på igen
• Ny punkt – har väldigt svårt att hitta vanliga vardagsord ibland, märker det framförallt när jag löser korsord och VET att jag kan ordet men det är som det glider undan. Kunde hända någon enstaka gång innan, men då var det typ vad nån skådis hette eller så bara.
• Ny punkt igen – apropå namn så var mitt namnminne redan innan dåligt, nu är det katastrofalt. Nog den jobbigaste punkten att tackla i jobbet….

Blev lite förvånad själv när jag läste listan, för jag trodde det skulle vara samma punkter igen, men faktiskt har ju en hel del ändrat sig. Vi kollar på den positiva lisan med:

Kvarstående symptom som är på positiva sidan:

• Jag funderar nästan inget på framtiden utan lever otroligt mycket mer här och nu. Inte egentligen av någon slags ambition utan en bieffekt som är väldigt tydlig är att jag inte kan tänka så långt fram, med då den väldigt positiva bieffekten att jag inte längre lever några veckor längre fram i huvudet. – åh, har tappat liiiite av denna, men ska öva mer på att vara helt och hållet i nuet igen.
• Lite på samma spår så ältar jag hellre (nästan) inget längre. – mestadels sant nu med
• Jag känner mig så himla mycket mer tillfreds och är allmänt gladare, något jag tror är en direkt effekt av de första två punkterna. – yes! Hävdar bestämt att utmattningen på det stora hela varit något positivt för mig!
• Jag har blivit bättre på att ge mig själv tid att vila – även om denna punkten nog är den jag har mest kvar att jobba med. – har blivit bättre på att känna in vad jag själv behöver, men är fortfarande dålig på att planera in vila.
• Jag (försöker) sluta med att prioritera bort min egen tid för träning och vila när något kör ihop sig – det här har jag lyckats bra med! Och mår såklart bättre av att följa.
• Jag känner mig lugn – tja, det får man nog säga
• Jag har (lite) bättre tålamod än när jag var som mest stressad. Dock en bra bit till att jobba på här. – uhm, jag jobbar vidare med denna kan vi väl säga.
• Jag försöker lära mig, och har kommit en bit på vägen, att det är ok att göra saker som jag tycker är roligt utan att få dåligt samvete – åh, den ständigt svåra frågan att unna sig egna saker. Ibland går det till en viss del, men ofta finns det ett motstånd i mig.
• Har lärt mig att multitasking är kasst och jobbar inte på att börja med det igen – word!

Tycker faktiskt att mina avslutande ord stämmer på pricken nu med, så jag låter mitt ett år yngre jag avsluta detta:

På det stora hela så tycker jag faktiskt väldigt mycket mer om mig själv och mitt liv nu. Det är något befriande i att inte kunna tänka på saker en bit framåt, även om man ibland känner sig lite korkad. Hela min livssituation känns mer hållbar med, saker görs i ett annat tempo (när jag inte glömmer mig) och jag känner mig som sagt var mer tillfreds. Kan jag bara undvika stora fallgropar och inte förivra mig, vilket är väldigt svårt när det är roliga projekt på gården, så kommer jag fortsätta må kanon.

Har någon frågor eller så, så ställ dem bara. Önskar er en riktigt bra vecka!